tag:blogger.com,1999:blog-69669699351183365152024-02-07T08:54:30.187+04:00*പുഞ്ചപ്പാടംനെല്പാടങ്ങള് തന് നിറവും ഉഴുതുമറിച്ച ചേറിന് മണവുമാണെനിക്ക്. ചാട്ടുളിപോലെ പായുമൊരു ചുണ്ടന് വള്ളത്തിന് കുതിപ്പും ഉഴവു ചാലുകള് കീറിയോടും കരിമ്പോത്തിന് കരുത്തുമുണ്ടെനിക്ക്. സിരകള് നിറഞ്ഞൊഴുകുന്നു നദികള്;അതില് സ്നേഹമായി തുള്ളിക്കളിക്കുന്നു മീനുകള്. ഞാറ്റുപാട്ടിന്റെ ഈണവും വഞ്ചിപ്പാട്ടിന്റെ താളവും നേരും നെറിവും നിറയും കൃഷിയുമാണെന്റെയുള്ളില്. എങ്കിലും അറിയാതെ ദിശമാറി പറന്നൊരു കുട്ടനാടന് കുളിര് കാറ്റാണിന്നു ഞാന്.Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.comBlogger63125tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-69195051183147001602018-11-11T11:38:00.001+04:002018-11-11T11:50:08.786+04:00ആക്സിഡൻറ്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div align="center" class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">റോഡ് അരികിലെ മഞ്ഞവരയ്ക്ക് അപ്പുറത്തേക്ക്
കാറ് ഒതുക്കിനിര്ത്തി ടാക്സി ഡ്രൈവര് ജാസിം ഹനീഫ് പുറത്തിറങ്ങി. </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ത<span lang="ML">ന്റെ യൂണിഫോം പാന്റ്സിന്റെ
പോക്കറ്റില് നിന്നും സിഗരറ്റി</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ഒന്നെടുത്ത് തീപിടിപ്പിച്ചു.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മുടിയാനായി ഒരു ദിവസം കൂടി. കണികണ്ടത് ആരെയാണോ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> പിരാകി. സത്യത്തി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ആക്സിഡന്റ്റ് സംഭവിച്ചത് ജാസിമിന്റെ കുറ്റംകൊണ്ടായിരുന്നില്ല.
മു</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പിലെ കാര് ഇന്ഡിക്കേഷന്
കൊടുക്കാതെ ലൈന് മാറിയതാണ് പറ്റിപ്പോയത്. പറഞ്ഞിട്ടു കാര്യമില്ല പിന്നില് നിന്ന്
ഇടിക്കുന്നവനാണ് പഴിയും പിഴയും.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">നഷ്ടം പരിഹരിക്കാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഈ
മാസവും അയാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ക്ക് അധിക
ഡ്യൂട്ടിയെടുക്കേണ്ടി വരും.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മറ്റേ വണ്ടിക്കാരന് ഇറങ്ങി വന്നു. അയാളുടെ
കാറിനു കാര്യമായ കേടുപാടു പറ്റിയിട്ടില്ല. ജാസിമിന്റെ വണ്ടിയുടെ മു</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഭാഗത്ത് നേരിയ ചളുക്കമുണ്ട്.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പോലീസ്
റിപ്പോര്ട്ട് കിട്ടാതെ പോകാനൊക്കില്ല.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പൊടുന്നനെ ജാസിമിന്റെ ആലോചനകളെ അപ്പാടെ തകിടം
മറിച്ചുകൊണ്ട് ടാക്സിയിലെ യാത്രികനായ വെള്ളക്കാരന് ചാടിയിറങ്ങി. ദേഷ്യംകൊണ്ട് വിറച്ച
അയാള് ജാസിമിനു നേരെ ശകാരം തുടങ്ങി. ഇതൊരു നിത്യസംഭവമെന്ന മട്ടില് ഒട്ടും ഗൗനിക്കാതെ
ജാസിം അടുത്ത സിഗരറ്റിനു തിരികൊളുത്തി.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാ</span><span style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ആലോചിച്ചു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.<span lang="ML"> ഭൂരിഭാഗം യാത്രക്കാരും ഇങ്ങനെ
തന്നെയാണ്. അവര്ക്ക് ഉദ്ദേശിച്ച സ്ഥലത്ത് വേഗം എത്തണം. അപ്രതീക്ഷിതമായ ട്രാഫിക്</span>,
<span lang="ML">പെട്ടന്നുള്ള ബ്രേക്കിംഗ്</span>, <span lang="ML">ചെറിയ ഉരസലുക</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എല്ലാം
അവരെ അലോസരപ്പെടുത്തും. ഈ വെള്ളക്കാരനെപ്പോലെ </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വാട്ട് ദ ഫക്ക് യു ഡൂയിംഗ്</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എന്ന് പച്ചക്ക് ചോദിക്കുന്നവരോ ഉള്ളില്
പറയുന്നവരോ ആണ് അധികവും. ഒരു ട്രാക്സി ഡ്രൈവറുടെ ബദ്ധപ്പാടിനെക്കുറിച്ച് ഇവര്ക്കെന്തറിയാം.
വിരസമായ ജോലി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">,
<span lang="ML">ടാര്ജെറ്റ് ഒപ്പിക്കാനുള്ള പാച്ചില്</span>, <span lang="ML">ട്രാഫിക്
ഫൈന്.</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പോരാത്തതിന് കസ്റ്റമറോട് പെരുമാറുന്നതെങ്ങനെ
എന്ന് നിരീക്ഷിക്കാന് ട്രാന്സ്പോര്ട്ട് അതോറിറ്റി സ്ഥാപിച്ചിരിക്കുന്ന ക്യാമറ
കാറിനുള്ളിലും</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.
<span lang="ML" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;">അതിനിടക്കാണ് ഇത്തരം മാരണങ്ങള്.</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഒട്ടും കൂസലില്ലാതെ പുക വലിച്ചുവിട്ടുകൊണ്ടു നില്ക്കുന്ന
ജാസിമിനെ കണ്ടപ്പോള് വെള്ളക്കാരന്റെ ദേഷ്യം ഇരട്ടിച്ചു. അയാള് അവന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ടയ്യും
കോളറും കൂട്ടിപ്പിടിച്ച് ഉച്ചത്തില് അലറി.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വേര് ഈസ് മൈ സണ്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഇയാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എന്താണീ പറയുന്നത്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">
</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ജാസിം
അന്തംവിട്ടു.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ആറുവരിപ്പാതയി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ലൂടെ<span lang="ML"> വായുവിനെ
കീറിമുറിച്ചുപോകുന്ന വാഹനങ്ങളുടെ ഇരമ്പലിനേക്കാള് ഉച്ചത്തിലായി വെള്ളക്കാരന്റെ</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ശബ്ദം.
തന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മകന് എവിടെ എന്ന് ചോദിച്ചുകൊണ്ട് അയാള്
അലമുറയിടാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> തുടങ്ങി.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ബഹളം
കനത്തപ്പോള് അതുവരെ ഫോണ് സംഭാഷണത്തിലായിരുന്ന മറ്റേ വണ്ടിയുടെ ഡ്രൈവര് കാര്യം
തിരക്കി. വക്കാലത്ത് കേള്ക്കാന് ആളെ കിട്ടിയ ആവേശത്തില് വെള്ളക്കാരന്
ചാടിക്കയറി പറഞ്ഞു.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">“</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മകനെ കാണാനില്ല.
ആക്സിഡന്റിനു തൊട്ടു മുന്പ് വരെ അവന് പിന്സീറ്റിലുണ്ടായിരുന്നു. റിയര്
മിററിലൂടെ അവന്റെ ചേഷ്ടക</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ഞാന് ശ്രദ്ധിക്കുന്നുണ്ടായിരുന്നു.</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">”</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ജാസിം അക്ഷരാര്ത്ഥത്തില് ഞെട്ടിപ്പോയി. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എന്ത് തോന്നിവാസമാണ് ഇയാള് പറയുന്നത്.
വണ്ടര്ലാ മെട്രോ സ്റ്റേഷന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മുന്പില് നിന്ന് തന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ടാക്സിക്ക്</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കൈകാണിക്കുമ്പോള്
ഇയാളുടെ കൂടെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മറ്റാരും ഉണ്ടായിരുന്നില്ല.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ആക്സിഡ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">റ്</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> റിപ്പോര്ട്ട്
ചെയ്തിരുന്നതിനാല് പോലീസെത്തി. എമറാത്തി പോലീസുകാരന് ഇറങ്ങിവന്ന് ഹസ്തദാനം നല്കി.
രണ്ടു വണ്ടിക്കാരുടെയും ലൈസ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സും മു</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഖിയയും </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">(<span lang="ML">വാഹന രജിസ്ട്രേഷ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> കാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഡ്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">) <span lang="ML">വാങ്ങി കാറിനുള്ളി</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ഇരുന്ന് അയാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എഴുത്തുകുത്തുക</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> തയ്യാറാക്കുകയായി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അക്ഷമനായ വെള്ളക്കാര</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> പോലീസ് വാഹനത്തിന്റെ വി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഡോ ഗ്ലാസ്സി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> മുട്ടിവിളിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span style="color: #222222; font-size: 12pt;">'<span lang="ML">സബ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">..<span lang="ML">സബ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.(<span lang="ML">ക്ഷമിക്കൂ</span>). <span lang="ML">ഇപ്പോ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> കഴിയും</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ശ്രദ്ധപതറുന്നതില് പോലീസുകാരന് അരിശം വന്നു.
പക്ഷേ വെള്ളക്കാര</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> അടങ്ങാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> കൂട്ടാക്കാതെ വീണ്ടും ശല്യപ്പെടുത്തി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഞാനിതൊന്നു ശരിയാക്കിക്കോട്ടെ. ഒന്ന്
മിണ്ടാതിരി.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പോലീസുകാരന് പറഞ്ഞു. വേഗം റിപ്പോര്ട്ട്
തയ്യാറാക്കിക്കൊടുത്ത ശേഷം അയാള്ക്ക് അടുത്ത സ്ഥലത്ത് എത്തേണ്ടതുണ്ട്. ഒടുവില് സഹികെട്ട് അയാള് ഗ്ലാസ് താഴ്ത്തി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <span lang="ML">ഇതുതന്നെ അവസരമെന്നു കരുതി വെള്ളക്കാരന്
കത്തിക്കയറി.</span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സര്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">, <span lang="ML">ഈ നശിച്ചവന് അപകടം ഉണ്ടാക്കിയില്ലെങ്കിലേ
അത്ഭുതമുള്ളൂ. ഇയാള്ക്ക് കണ്ണുകണ്ടുകൂടാ ചെവിയും കേട്ടുകൂട. പിന്വശത്തെ ഡോര്
തുറന്ന് ഞാന് മകനെ കയറ്റിയത് ഇയാള് കണ്ടില്ല. സീറ്റ് ബെല്റ്റ് ധരിച്ച്
അടങ്ങിയിരിക്കൂ എന്ന് അവനോടു പറഞ്ഞതും കേട്ടില്ലത്രേ.</span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ആക്സിഡന്റ്റ് ഉണ്ടാക്കിയവര് അന്യോന്യം പഴിചാരിയുള്ള
പതിവ് കശപിശയാണ് നടക്കുന്നതെന്നാണ് പോലീസുകാര</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ധരിച്ചത്<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സര് ഞാന് പറയുന്നതു വിശ്വസിക്കൂ. എന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മകനെ
കാണാനില്ല. ആക്സിഡന്റിനു തൊട്ടു മുന്പുവരെ അവന് കാറിലുണ്ടായിരുന്നു.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വെള്ളക്കാരന് ഒരു സ്വൈര്യവും കൊടുക്കാതെ
പറഞ്ഞുകൊണ്ടിരുന്നു.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എന്ത്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഇത്തവണ പോലീസുകാരനും അമ്പരന്നു. നിത്യേന
കാണുന്ന ആക്സിഡന്റ് കേസുകള് അയാളില് യാതൊരു ചലനവും ഉണ്ടാക്കാറില്ല. അയാള്ക്ക് ട്രാഫിക്ക്
കേസുകള് മാത്രമേ നോക്കേണ്ടതുള്ളു എങ്കിലും ദുരൂഹമായ ഒന്നിനു വേണ്ടി
കാത്തിരുന്നതുപോലെ ഉള്ളില് ത്വരയുണര്ന്നു. പോലീസുകാരന് </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ആകാംക്ഷയോ<span lang="ML">ടെ വസ്തുതകള്
ചോദിച്ചറിഞ്ഞു. </span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വെള്ളക്കാരന് പറഞ്ഞതു തന്നെ വീണ്ടും ആവര്ത്തിച്ചു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.<span lang="ML"> അയാളുടേത് തികഞ്ഞ
അസംബന്ധമാണെന്ന് ജാസിം വാദിച്ചു</span>.<span lang="ML"> കേട്ടിടത്തോളം സംഗതി അത്ര പന്തിയല്ലെന്നും</span>,<span lang="ML"> തന്റെ</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പിടിയില് നില്ക്കുന്ന കാര്യമല്ലെന്നും
മനസ്സിലാക്കി ഇരുവരോടും സ്റ്റേഷനിലെക്ക് വരാന് പോലീസുകാരന് കല്പിച്ചു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കഴിഞ്ഞ മണിക്കൂറില് സംഭവിച്ചതൊക്കെ ജാസിം ഓ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ത്തെടുത്തു. ഒരു</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തമാശ
ആസ്വദിക്കുന്ന മട്ടിലായിരുന്നു തൊട്ടുമുന്പുവരെ കാര്യങ്ങളെ കണ്ടത്. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സത്യത്തില് തനിക്കെന്തെങ്കിലും പിശക്
പറ്റിയോ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?
<span lang="ML">അതോ പലവിചാരങ്ങളില് മുഴുകി</span>യ<span lang="ML">പ്പോള് അയാള്
മകനെ കയറ്റിയത് ശ്രദ്ധിക്കായ്കയാണോ</span>? <span lang="ML">ഛെ! എന്ത് വിവരക്കേടാണ് ചിന്തിച്ചു കൂട്ടുന്നത്. മകന് കയറിയെങ്കില്തന്നെ
ഇടിയുടെ ആഘാതത്തില് ഡോര് തുറന്നു പുറത്തു പോകാനും മാത്രം ശക്തമായിരുന്നില്ല
ആക്സിഡന്റ്. പിന്നെ..</span>?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഇപ്പോള് സംഭവിച്ചു കൊണ്ടിരിക്കുന്നതി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">നെ<span lang="ML">ക്കുറിച്ച് അയാള്ക്ക് ഭീതി
തോന്നിത്തുടങ്ങിയിരുന്നു.</span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പോലീസ് ഹെഡ്കോട്ടേഴ്സി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ലെ<span lang="ML"> മുദീറിന്റെ ക്യാബിനില്
പതിവില്ലാത്ത തിരക്ക് അനുഭവപ്പെട്ടു. ഡൗക്കയും ഗാവയും</span>(<span lang="ML">കാപ്പി</span>)
<span lang="ML">ആസ്വദിച്ച് ഉദ്യോഗസ്ഥ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> തങ്ങളുടെതായ നിഗമനങ്ങ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> പങ്കുവെയ്ക്കുകയായിരുന്നു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.<span lang="ML"> രണ്ടിലൊന്ന് അറിഞ്ഞിട്ടേ
പോകൂ എന്ന മട്ടാണ് ഏല്ലാവ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ക്കും.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഹസ്സല്നാ യാ സയീദ്.' (കിട്ടി സാ</span><span style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">) <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ടാക്സിക്കുള്ളിലെ ക്യാമറാ ദൃശ്യങ്ങളും ശബ്ദശകലവും
ലഭ്യമായിട്ടുണ്ടെന്ന് ഒരു ഉദ്യോഗസ്ഥ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> വിളിച്ചുപറഞ്ഞു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <span lang="ML">ട്രാന്സ്പോര്ട്ട് അതോറിറ്റിയുടെ
ഐ.ടി സെല്ലില്നിന്നുള്ള ഇമെയില് കാത്തിരിക്കുകയായിരുന്നു അവരെല്ലാവരും. ആരുടെ വാദമാണ്
ശരി എന്നറിയാന് ഇനി നിമിഷങ്ങള് മതി. എല്ലാവരും കംപ്യൂട്ട</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> മോണിറ്ററിലേക്ക് ആകാംക്ഷയോടെ ഉറ്റുനോക്കി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വീഡിയോ ദൃശ്യത്തില് വെള്ളക്കാരന്
ടാക്സിയുടെ പിന്വാതില് തുറക്കുന്നതും
എന്തോ പിറുപിറുക്കുന്നതും കാണാം. തുടര്ന്ന് മുന്സീറ്റില് ഇരിപ്പുറപ്പിച്ച് </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അറേബ്യന് റസിഡന്സി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ലേക്ക് പോകാന് ആവശ്യപ്പെടുന്നു. അയാളല്ലാതെ
മറ്റാരും ടാക്സിയില് കയറിയിട്ടില്ലന്ന് വ്യക്തമാണ്.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സര്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">, <span lang="ML">നോക്കൂ.. ഇയാള് ക്രിമിനല് ബാഗ്രൌണ്ട്
ഉള്ളയാളാണ്. മുന്പ് ജയില് ശിക്ഷയും അനുഭവിച്ചതായി റിക്കാര്ഡ്സ് ഉണ്ട്.
വെള്ളക്കാരന്റെ</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഐഡി കാര്ഡ് സ്കാന് ചെയ്ത </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ശേഷം <span lang="ML">ഉദ്ദ്യോഗസ്ഥന് മുദീറിനെ വിവരം അറിയിച്ചു. </span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പട്ടാപ്പകല് പച്ചക്കള്ളവുമായി തങ്ങളെ
വിഡ്ഢികളാക്കിയ </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാളെ<span lang="ML"> എടുത്തു പെരുമാറാനുള്ള ദേഷ്യം ഉദ്യോഗസ്ഥരില് പലര്ക്കുമുണ്ടായി. പ്രതിപട്ടികയില്
നിന്ന് ഒഴിവാ</span>യി<span lang="ML"> കിട്ടിയതില് ജാസിം സമാധാനിച്ചു.</span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഒട്ടുമിക്ക പോലീസുകാരും സായിപ്പിനെ
കാണുമ്പോള് കവാത്ത് മറക്കുന്നവരാണ്. തൊലിവെളുപ്പും പാസ്സ്പോര്ട്ടും ഭാഷയും
എപ്പോഴും വെള്ളക്കാരന്റെ തുണയ്ക്കുണ്ടാവും. തന്നെ നിരന്തരം നിരീക്ഷിച്ചു
ശല്യപ്പെടുത്തിക്കൊണ്ടിരിക്കുന്ന കാറിനുള്ളിലെ ക്യാമറയോട് ആദ്യമായ് ജാസിമിന് മതിപ്പ്
തോന്നി. അതില്ലായിരുന്നെങ്കില് കുറ്റം തെളിയും വരെ അകത്തായേനെ.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എന്താ ഇവിടെ ഒരു ആള്ക്കൂട്ടം</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കുശലം ചോദിച്ചെത്തിയ ചീഫിനെ കണ്ട് ഉദ്യോഗസ്ഥ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എഴുന്നേറ്റ് ആദരം പ്രകടിപ്പിച്ചു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <span lang="ML">മുദീര് സംഭവങ്ങ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> വിവരിച്ചു.ക്രൌര്യമെല്ലാം കെട്ടടങ്ങിയ
വെള്ളക്കാരന് നിലത്തേക്ക് ദൃഷ്ടിയൂന്നി ഇരിക്കുകയായിരുന്നു. അപ്പോഴാണ് ചീഫ് അയാളെ
ശ്രദ്ധിച്ചത്. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">യു..ഡേവിഡ്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാളുടെ തളര്ന്ന കണ്ണുകള് പരിചിതമായ ശബ്ദം
കേട്ട ദിക്കിലേക്ക് തിരിഞ്ഞു. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അതെ ഞാന് തന്നെ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എന്ന അര്ത്ഥത്തില് വെള്ളക്കാരന് ചീഫിനെ
നോക്കി. പിന്നെ ഒന്നും മിണ്ടാതെ ഇരിപ്പിടത്തിനു വലതുവശത്തെ ചില്ല് ജാലകത്തിലൂടെ വിദൂരതയിലേക്ക്
ദൃഷ്ടിയൂന്നി. നിറഞ്ഞൊഴുകുന്ന നിരത്തുകള്ക്ക് മുകളിലൂടെ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">, <span lang="ML">മേഘചുംബികളായ ചത്വരങ്ങള്ക്കിടയിലൂടെ</span>,
<span lang="ML">തുളഞ്ഞു പോകുന്നൊരു നോട്ടം പായിച്ചു;കാലത്തിനു പിന്നിലേക്ക്..</span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അപ്പോ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സെഞ്ച്വറി മാളിന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">
മൂന്നാംനിലയിലെ കാര്പാര്ക്കിങ്ങില് വണ്ടി ഇട്ട് തിടുക്കത്തില് ഓടുകയായിരുന്നു അയാള്. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അല്പം വൈകിപ്പോയി. ക്ലൈന്റ് മീറ്റിംഗ്
ഇവിടുത്തെ കോഫി ഷോപ്പിലാകാമെന്ന് നിര്ദ്ദേശിച്ചത് താനായിരുന്നു. </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മീറ്റിംഗ് വിജയകരമായിരുന്നു. തന്റെ
ക്വെട്ടെഷന് ക്ലൈന്റിനു സ്വീകാര്യമാണ്. ആളുകള് ഒഴുകി നടക്കുന്ന ഈ ഷോപ്പിംഗ്
മാളുകളില് എപ്പോഴും ഒരു പോസിറ്റീവ് എനര്ജിയുണ്ട്. അടച്ചിട്ട കോ</span><span style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൺ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഫ<span lang="ML">റന്സ് മുറികളെക്കാള്
ബിസ്സിനസ്സ് ഡീലിനു നല്ലത് ഇവിടമാണെന്ന് താന് വിശ്വസിക്കുന്നത് അതുകൊണ്ടാണ്.
മിടുക്കനായ സെയില്സ്മാനെപ്പോലെ നിരന്തരം ഓഫറുകള് നീട്ടി ഈ വാണിജ്യ സമു</span>ച്ച<span lang="ML">യങ്ങ</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> നമ്മെ പ്രലോഭിപ്പിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കും.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തിരികെ </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">മടങ്ങുമ്പോ</span><span style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> അത്തരം ഒരു പ്രലോഭനത്തിന് വശംവദനായി
മാളിനുള്ളിലെ ഗാര്മെന്റ് ഷോപ്പില് തങ്ങി.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഇഷ്ട ബ്രാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൻ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഡ് സ്യൂട്ടിനു മേലുള്ള ഡിസ്കൗണ്ടി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കണ്ണുടക്കി
നില്ക്കുമ്പോഴാണ് എന്തോ താഴെ വീഴുന്ന ശബ്ദം കേട്ടത്. ഒരു കൊച്ചു പെണ്കുട്ടി.
അവളുടെ കൈതട്ടി റാക്കിലെ ഷൂസുകളി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ഒന്നു വീണതാണ്. പെട്ടന്നാണ് അയാള് ഓര്ത്തത്.
</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഓ..മൈ ഗോഡ്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">!</span><span style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പിന്നെ ആളുകളെ വകവെക്കാതെ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">, <span lang="ML">എസ്കലേറ്ററിന്റെ</span></span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പടികള്
ചാടിക്കടന്ന് പാര്ക്കിങ്ങിലൂടെ ഓടി</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. <span lang="ML">കിതച്ച്, കാറിനടുത്തേക്ക്.</span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">പോന്നുമോനെ</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">, <span lang="ML">നിന്നെ ഞാന് മറന്നു
പോയല്ലോ!</span></span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ഓട്ടത്തിനിടയിലും</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൾ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> നിലവിളിക്കുന്നുണ്ടായിരുന്നു.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">എഡ്വിനയുടെ കോള് വന്നത് അയാള് മീറ്റിങ്ങിനു
തിരിക്കുമ്പോഴായിരുന്നു. മകനെ സ്കൂളില് നിന്ന് പിക്ക് ചെയ്യണം. അവള്ക്ക് ഒഴിവാനാകാത്ത
ഒരു അപ്പോയിന്റ്മെന്റ് ഉണ്ടത്രേ. </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കാറിന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ലോക്ക് തുറന്ന് സകല
പ്രതീക്ഷകളോടും കൂടെ പിന്സീറ്റില് കിടന്നിരുന്ന മകനെ അയാള് വാരിയെടുത്തു. എപ്പൊഴോ
തളര്ന്നുറങ്ങിപ്പോയ നാല് വയസ്സുകാരന് വായുകടക്കാത്ത വാഹനത്തിനുള്ളി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> വിയ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ത്ത് ചലനമറ്റു കിടക്കുകയായിരുന്നു. <span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;">അവ</span>ന്റെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ശ്വാസം നിലച്ചിരുന്നു</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">!</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ആ കാലത്തില് ചേര്ത്തു
തറയ്ക്കപ്പെട്ടിരുന്നു ഡേവിഡ്. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അപ്പോള് പോലീസ് ഹെഡ്കോ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ർ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ട്ടേഴ്സിലെ ഓഫീസിന്റെ ചില്ലുവാതില് തുറന്ന്
ഒരു സ്ത്രീ അങ്കലാപ്പോടെ അകത്തേക്ക് നോക്കി.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">വരൂ എഡ്വിന</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">,<span lang="ML"> ഞാനാണു വിളിച്ചത്</span>.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> ചീഫ് അവളെ അകത്തേക്ക് ക്ഷണിച്ചു. </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഡേവിഡിന് അല്പം വിശ്രമം ആവശ്യമാണ്. അയാളെ വീട്ടിലേക്ക്
കൂട്ടിക്കൊണ്ടു പോകൂ.</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തല കുമ്പിട്ട് താഴേക്ക് നോക്കിയിരിക്കുന്ന
ഡേവിഡിനെ കണ്ടപ്പോള് ഭാര്യയുടെ കണ്ണുകള് നിറഞ്ഞു. അവള് അയാളെ ഒരു കുഞ്ഞിനെ
എന്നവണ്ണം മാറോടണച്ചു. അനന്തതയി</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> എവിടെയോ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സ്വയം നഷ്ടപ്പെട്ടു നില്ക്കുകയായിരുന്നു
<span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;">ഡേവിഡ്. </span></span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാളെ തോളോടു ചേര്ത്തുപിടിച്ച് ഇടനാഴിയിലൂടെ
എഡ്വിന നടന്നു പോകുന്നത് നോക്കിനില്ക്കെ ജാസിം ചോദിച്ചു.</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">സര് പിന്നെന്തിനാണ് അയാള് മകനെ
കാണുന്നില്ലെന്നു പറഞ്ഞു ബഹളം കൂട്ടിയത്</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">?</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തെല്ലു മൌനത്തിനു ശേഷം ചീഫ് പറഞ്ഞു. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">‘</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഒരു പക്ഷേ അയാള് കാണുന്നുണ്ടായിക്കാം.</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">അയാള്
മാത്രം!</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt;">’</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">ഒരുപേക്കിനാവുപോലെ</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തന്റെ ഈ ദിവസത്തിലേക്ക്</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">കടന്നുവന്ന ഡേവിഡ് കെയ്ന്
എന്ന വെള്ളക്കാരന് അകലെ വിഭ്രാന്തിയുടെ ചക്രവാളത്തിലേക്ക് വേച്ചു വേച്ചു</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">നടന്നുപോകവേ എവിടെനിന്നോ ഓടിയെത്തിയ<span style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial;"> ഒരു </span>നാലുവയസ്സുകാരന് ആ വിര</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-family: "nirmala ui" , sans-serif; font-size: 12.0pt;">ൽ</span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">തുമ്പില് കൈകോര്ത്ത് കൂടെ ചേരുന്നത്</span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മങ്ങിയ ചിത്രത്തിലെന്നപോലെ
ജാസിം കണ്ടു</span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;">. </span><span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;">മഞ്ഞയില് വെള്ള പൂക്കളുള്ള
കുപ്പായമാണ് അവന് ധരിച്ചിരുന്നത്. കഴിഞ്ഞ അവധിക്ക് താന് മകനു സമ്മാനിച്ച
കുപ്പായത്തിനും അതേ നിറമായിരുന്നുവെന്ന് അപ്പോള് അയാള് ഓര്ത്തു. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0in; text-align: justify;">
<span lang="ML" style="color: #222222; font-size: 12pt;"> </span><span style="color: #222222; font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt;"> </span><span style="color: #222222; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: center; text-indent: -.25in;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "wingdings"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">v<span style="font-family: "times new roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span></span><!--[endif]--><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 10pt; line-height: 107%;">Written by Joselet Joseph<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<span style="font-size: 10pt; line-height: 107%;">Email: joseletmampra1@gmail.com<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-36672861413703024432017-12-31T09:30:00.000+04:002017-12-31T09:30:03.263+04:00ടൈപ്റൈറ്റർ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ഇവിടെ ദിവസങ്ങള്ക്കെന്ത് വേഗതയാണ്. ട്രെഡ് മിൽ ടെസ്റ്റ് പോലെ ഈ വേഗത്തിനൊപ്പമെത്താൻ കിതച്ചോടുകയാണ് ഞാൻ. ഇടയ്ക്ക് നിന്നാൽ മറ്റാരെങ്കിലും നമ്മെ മറികടക്കുമോ എന്ന ഭയം ടെസ്റ്റിനെ വ്യത്യസ്തമാക്കുന്നു. ആരും വിളിച്ചുണർത്താതെ പുലർച്ചെ കിടക്കയിൽ നിന്ന് എണീക്കുമെങ്കിലും അലാറത്തിൻ്റെ സപ്പോർട്ട് വേണം ധൈര്യത്തിന്. ഇനിയെങ്ങാനും ഉണർന്നില്ലെങ്കിലോ? വേഗം വീക്ക് ഏന്ഡ് എത്തുമല്ലോ എന്ന പ്രതീക്ഷയാണ് കടുത്ത ട്രാഫിക് ബ്ലോക്കിനോട് പടവെട്ടിയും യാത്ര ചെയ്യാനുള്ള ഇന്ധനം. ഈ ചിവിട്ടിത്തള്ളലിനിടെ പ്രായവും കാലവും തനിക്കു മുകളിലൂടെ നരച്ചമേഘം പോലെ പാഞ്ഞു പോകുന്നുത് അറിയുന്നേയില്ല. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
മുറി പൂട്ടിയിറങ്ങി. തലേന്ന് കാറ് പാര്ക്ക് ചെയ്തത് എവിടെ എന്ന് റഡാറില് സൂം ചെയ്തു നോക്കി. ചില ദിവസങ്ങളില് ഒരു പൊടിനേരത്തേക്ക് ലൊക്കേഷന് തെളിഞ്ഞു കിട്ടില്ല. അപ്പോള് ഊഹം വെച്ചങ്ങു നടക്കും. കാറ് ബില്ഡിങ്ങിന്റെ മുന്നിലോ പിന്നിലോ കച്ചാ പാര്ക്കിങ്ങിലോ കാണും. ഹോ, ഈ മെമ്മറി ഒരു സംഭവമാണല്ലേ.. ചിപ്പ് അടിച്ചുപോയാല് കഴിഞ്ഞില്ലേ എല്ലാം!</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ഊഹംപോലെ മുനിസിപ്പാലിറ്റി വേസ്റ്റ് ബോക്സിനപ്പുറത്തു കിടപ്പുണ്ടായിരുന്നു ഇഷ്ടന്. ഇഷ്ടം തോന്നാതിരിക്കുന്നതെങ്ങനെ? ഒരു ദിവസത്തിൻറെ ഭൂരിഭാഗവും ഒപ്പമുള്ള കൂട്ടുകാരൻ. പല്ലും പൂടയും പൊഴിഞ്ഞെങ്കിലും സാരമില്ല. പുലിയായിരുന്നു ഒരു കാലത്ത്. സ്മരണയുണ്ട്, വഴിയില് കിടത്താത്തതിന്, എന്നെ വെറും സ്മരണയാക്കാത്തതിന്. എങ്കിലും സ്റ്റാര്ട്ടാകുമോ എന്ന ഭയം അല്പമില്ലാതില്ല. ‘കുതിരപ്പടയാളിയെ..ഗീവര്ഗ്ഗീസേ...നീ തന്നെ ശരണം.’ ബാറ്ററി വീക്കാണെന്ന് മെക്കാനിക് ഗീവര്ഗ്ഗീസു പറഞ്ഞിട്ട് മാസം രണ്ടായി. മാറ്റാം.. സാലറി വന്നോട്ടെ. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
കാറില് കയറും മുന്പേ ഞാനൊരു സഡന് ബ്രേക്കിട്ടു. കച്ചറ വീപ്പയുടെ താഴെക്കിടക്കുന്ന വസ്തുവില് അത്ഭുതത്തോടെ നോക്കി. ‘വാട്ട് എ പ്ലെസന്റ് സര്പ്രൈസ്! മനുഷ്യനല്ലാത്തതുകൊണ്ട് അഭിവാദനത്തിനു മറുപടി വന്നില്ല. കാരണം അതൊരു ടൈപ്പ്റൈറ്ററായിരുന്നു! ഓര്മ്മച്ചിപ്പ് ഇരുപതു വര്ഷം പിന്നിലെ ഫയലുകളില് ഒന്നിലേക്ക് മൈക്രോ സെക്കന്റുകള് കൊണ്ട് സഞ്ചരിച്ച് മാത്യൂസേട്ടന്റെ മുഖം സൂം ചെയ്തു തന്നു.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ബാംഗ്ലൂര് സിറ്റി. സിറ്റിയെന്നൊക്കെ ചുമ്മാതെ ജാഡക്ക് പറയുന്നതല്ലേ. ഇതേതൊ ഒരു ‘ഹള്ളി’, സിറ്റിയില്നിന്ന് അകന്ന ഗ്രാമം. ജോലി തേടി ആദ്യമെത്തിയത് ഇവിടെയാണ്. വീടിനടുത്തുള്ള മോഹനേട്ടനാണ് അവിടെയെത്തിച്ചതും താമസം തരപ്പെടുത്തിത്തന്നതും. മോഹനേട്ടനും മാത്യൂസേട്ടനും കൂട്ടുകാരാണ്. ടൈപ്പ്റൈറ്റര് റിപ്പയറിങ്ങായിരുന്നു മാത്യൂസേട്ടന്റെ തൊഴില്.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
അന്നേ കാലഹരണപ്പെട്ടുപോയ രണ്ടു വസ്തുക്കളായിരുന്നു ടൈപ്പ്റൈറ്ററും മാത്യൂസേട്ടനും. പക്ഷേ ഇരുപത് വര്ഷങ്ങള്ക്കിപ്പുറം, കടലുകള്ക്കിപ്പുറം, ഒരു മഹാനഗരത്തിന്റെ തെരുവീഥിയിലെ കുപ്പയില് ഉപേക്ഷിക്കപ്പെട്ട കൗതുകമുള്ള ഈ പുരാവസ്തു ആരുടെതാകുമെന്ന വിചാരം എന്നെ അലട്ടി. ഒരുപക്ഷേ മാറുന്ന കാലത്തോടു സമരസപ്പെടാനാകാതെ പോയ വൃദ്ധയായ ഒരു പേര്സണല് അസിസ്റ്റന്റിൻ്റെത്. അല്ലെങ്കില് മരിച്ചുപോയ ഒരെഴുത്തുകാരൻ്റെയോ എഴുത്തുകാരിയുടെതോ. അവരുടെ ഓര്മ്മകള് പുതുതലമുറക്ക് ബാധ്യതയാകാതെ തൂക്കിയെറിയപ്പെട്ടതാകാം.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
വന്യമൃഗങ്ങളെ, വളര്ത്തുജീവികളെ എല്ലാം അവറ്റയുടെ തന്നെ ദേഹത്ത് ഒളിപ്പിച്ച മൈക്രോ ചിപ്പുകളാല് നിയന്ത്രിക്കുകയും നിരീക്ഷിക്കുകയും ചെയ്യുന്ന കാലത്ത്, മൊബൈല്ഫോണ് ഇല്ലാത്ത മനുഷ്യര് ഈ ലോകത്ത് ജീവിക്കുന്നേയില്ലെന്നു കണക്കെടുപ്പു നടക്കുന്ന കാലത്ത്, പുല്ലിനും പൂമ്പാറ്റക്കും ജയില്പുള്ളികളെപ്പോലെ പേര്സണല് ഐഡന്റിഫിക്കേഷന് നമ്പരിട്ട് പരിധി നിര്ണ്ണയിക്കുന്ന കാലത്തെ വെല്ലുവിളിച്ച ഒരു വിപ്ലവകാരിയാകാം ആ ടൈപ്പ്റൈറ്ററിൻ്റെ ഉടമ.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
അനേകായിരം ടൈപ്പ്റൈറ്ററുകള്ക്കിടയില് ജീവിച്ച മാത്യൂസേട്ടനു പക്ഷേ വിപ്ലവകരമായി ഒന്നും ചെയ്യാന് സാധിച്ചില്ല. ഐ.ടി വിപ്ലവത്തില് ഒലിച്ചുപോകാതെ ആ കയറുകട്ടിലില് അള്ളിപ്പിടിച്ച് എത്രനാള് കിടന്നെന്നുകാണുമെന്നും എനിക്കറിയില്ല. നഗരത്തിൻ്റെ ആരവം ഒട്ടുമെത്താത്ത പരുക്കനിട്ട ഒറ്റമുറി ചാര്ത്തിലായിരുന്നു ഞങ്ങളുടെ വാസം. ഉള്ളവനും ഇല്ലാത്തവനും തമ്മിലുള്ള ഗ്യാപ്പ് വെടിയും പൊഹയും കൊണ്ട് നികത്താമെന്നായിരുന്നല്ലോ ഒറിജിനല് വിപ്ലവകാരികളുടെ പ്ലാന്. പക്ഷേ പലരുടെ പൊഹ കണ്ടിട്ടും മേല്പ്പറഞ്ഞ ഗ്യാപ്പ് വര്ദ്ധിച്ച്, അവിടെ പാലവും പാലമെത്താത്ത കടലുകൾക്ക് മീതേ വിമാനങ്ങളും പറന്നു. അന്ന് കമ്പ്യൂട്ടര് എന്ജിനീയര്മാര് ഇരുപത്തയ്യായിരം വാങ്ങുമ്പോള് ആയിരത്തി ഇരുനൂറ്റമ്പതായിരുന്നു എൻ്റെ മാസശമ്പളം. ആ സമത്വമാണ് എന്നെയും മാത്യൂസേട്ടനെയും ഒരുമിപ്പിച്ചത്.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
തൃശൂരും ബാംഗ്ലൂരും തമ്മില് വലിയ ദൂരമൊന്നുമില്ലെങ്കിലും ക്രിസ്മസ് കൂടാനായി വര്ഷത്തിലൊരിക്കലേ മാത്യൂസേട്ടന് നാട്ടില് പോകുമായിരുന്നുള്ളൂ. കിട്ടാനുള്ള ഡ്യൂസും കിട്ടാക്കടവും വാങ്ങിയാവും പോകുക. റിപ്പയറിംഗ് തേടി ഓഫീസുകൾ കയറിയിറങ്ങുമ്പോള് ടൈപ്പ്റൈറ്ററുകള് വേണമെങ്കില് നിങ്ങള് എടുത്തോളൂ, ഞങ്ങള് കമ്പ്യൂട്ടറിലേക്ക് മാറുകയാണെന്ന് അറിയിപ്പുകിട്ടും. അങ്ങനെ നിന്നുതിരിയാന് ഇടയില്ലാത്ത മുറിയുടെ കോണില് കോസടി വിരിച്ചുറങ്ങുമ്പോള് എൻ്റെ തലക്ക് മീതേ വീഴുന്ന നീളന് നിഴല് പൊക്കത്തില് ടൈപ്പ്റൈറ്ററുകളുടെ ഒരടുക്ക് രൂപപ്പെട്ടു. ഉപയോഗശൂന്യമെങ്കിലും ജീവിതത്തോട് ഒട്ടിനില്ക്കുന്ന വസ്തുക്കളൊന്നും എളുപ്പം ഉപേക്ഷിക്കാന് നമുക്ക് മനസ്സ് വരില്ല. കേടായ വാച്ച്, മഷിതീര്ന്ന പേന, ഉടുപ്പ്, ചീപ്പ്, ടൂത്ത് ബ്രഷ്.... അങ്ങനെപോകുന്നു ചിലത്. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
വേസ്റ്റ് ബോക്സില് നിന്നും ചാടിയിറങ്ങിയ പൂച്ച അപ്പോഴാണ് ടൈപ്പ്റൈറ്റര് ശ്രദ്ധിച്ചത്. അത് അക്കങ്ങള്ക്കും അക്ഷരങ്ങള്ക്കും മീതെ കയറി മാന്തിയും മണത്തും നോക്കി. പള്ള നിറഞ്ഞപ്പോള് വെറുമൊരു നേരംപോക്ക്. സമൃദ്ധമായ ഭക്ഷണം അമിതമായ് തിന്നു കൊഴുത്ത ഇവിടുത്തെ പൂച്ചകളെ എനിക്ക് വെറുപ്പാണ്. നാട്ടിലെ പൂച്ചകളെപോലെ ഇവയ്ക്ക് ദയനീയമായ നോട്ടമില്ല, കരച്ചിലില്ല. കണ്ണുകളിൽ ക്രൗര്യമാണ്. ഒരു കല്ലെടുത്ത് എറിയണമെന്ന് തോന്നി. വേണ്ട. കൊളസ്ട്രോൾ കൂടി വല്ല അറ്റാക്കും വന്ന് ചത്തോളും. എനിക്കെന്തോ ആ ടൈപ്പ്റൈറ്റര് എൻ്റെയാണെന്നപോലെ ഒരിഷ്ടം. ഒരു നിമിഷം ശങ്കിച്ചുനിന്ന ശേഷം ഞാന് കാറിനടുത്തേക്ക് നടന്നു. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
അന്തിനേരത്ത് ഒരു ക്വോര്ട്ടര് കുപ്പിക്ക് ഇരുപുറവും ഞങ്ങൾ ഇരിക്കുമ്പോഴാണ് മാത്യൂസേട്ടന് മനസ്സ് തുറക്കുക. എന്നും പൈൻറ് അടിക്കണമെന്നാ ആഗ്രഹം. പക്ഷേ പട്ടിണി കിടക്കേണ്ടി വരും. കഞ്ഞിയും പയറും അച്ചാറുമാണ് രാത്രി ഭക്ഷണം. നല്ല ശോധന കിട്ടും. ശോധന ഏറിയാലും ഞങ്ങള് തന്നെ സഹിക്കണം. കാരണം മുറിയോടു ചേര്ന്നുള്ള ചെറിയ ചായ്പ്പാണ് അടുക്കള. അടുക്കള തന്നെയാണ് കക്കൂസും. അതിനു മറയൊന്നുമില്ല. സ്റ്റവ് വെയ്ക്കുന്ന സ്ലാബും കക്കൂസു കുഴിയും തമ്മില് അരഭിത്തിയുടെ വേര്തിരിവുണ്ട്. വെള്ളം പബ്ലിക് ടാപ്പില്നിന്ന് പിടിക്കണം. ക്യൂ നിന്ന്. മൂളിപ്പാട്ടും പാടി ഒന്നാമന് മൂലയ്ക്കിരിക്കുമ്പോള് രണ്ടാമന് തലവെട്ടിച്ച് നോക്കില്ല എന്നത് മ്യൂച്ച്വല് അണ്ടര്സ്റ്റാന്റിംഗ്.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
തൊണ്ണൂറ് എം.എല് തലയില് തട്ടുപോള് മാത്യൂസേട്ടന് പതിഞ്ഞ ശബ്ദത്തില് പാടും. ബാബുരാജിൻ്റെ പാട്ട്. ലഹരിയുടെ സുഖമുള്ള തരിപ്പില് ആ വട്ടമുഖത്തെ പ്രകാശിപ്പിക്കുന്ന ഉണ്ടക്കണ്ണുകള് ഇളം ചുവപ്പ് നിറമാകും. നാല്പതിൻ്റെ പ്രായം പറയാത്ത, പന്തലിച്ച ചുരുളന് തലമുടിയും കട്ടിയുള്ള പുരികങ്ങളും താളത്തിനൊപ്പിച്ച് ഇളകും. പാട്ടിൻ്റെ പര്യവസാനത്തിൽ കട്ടിലിനടിയില് നിന്നും സൂട്ട്കേസ് വലിച്ചെടുത്ത് ഭാര്യയുടെയും മകളുടെയും ഫോട്ടോ എടുത്ത് നോക്കും. മകള്ക്ക് ആറു വയസ്സു പ്രായം. ഒരു മിടുക്കിക്കുട്ടി. അപ്പോൾ ആ മുഖത്തെ ഭാവവ്യതിയാനങ്ങൾ ഒരു കള്ളനെപ്പോലെ ഞാൻ ഒളിഞ്ഞുനോക്കും. എന്തിനാണ് അയാളീ കുടുസിൽ കിടന്നു വീർപ്പുമുട്ടുന്നത്? അതൊന്നും മനസ്സിലാക്കാനുള്ള പ്രായം എനിക്കില്ലായിരുന്നു. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ഓഫീസിനടുത്ത് ഞാന് കാര് പാര്ക്ക് ചെയ്തു. എഫ്.എം റേഡിയോയില് ഉടന് നിരത്തില് ഇറങ്ങാന് പോകുന്ന റോബോട്ടിക് സംവിധാനമുള്ള ഡ്രൈവര്ലെസ്സ് കാറുകളെക്കുറിച്ചുള്ള സംഭാഷണമാണ്. എൻ്റെ പഴഞ്ചന് കാറിലെ റോബോട്ട് ആരാണെന്ന് പലപ്പോഴും ഞാന് ആലോചിക്കാറുണ്ട്. ഡ്രൈവിംഗ് സീറ്റിലിരിക്കുന്നെങ്കിലും ഓര്മ്മകളുടെ ട്രാക്കിലൂടെയാണ് എൻ്റെ സഞ്ചാരം. പ്രോഗ്രാം ചെയ്തപോലെ സിഗ്നലുകളില് നിര്ത്തിയും തട്ടാതെയും മുട്ടാതെയും അതെന്നെ ഉദ്ദേശസ്ഥാനത്ത് എത്തിക്കുന്നതും ഒരത്ഭുതം തന്നെ.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ഓഫീസ് മെയില് തുറന്നപ്പോള് അതില് എനിക്കുള്ള സര്പ്രൈസ് കിടപ്പുണ്ടായിരുന്നു. ടെര്മിനേഷന് ലെറ്റര്! കഴിഞ്ഞ പന്ത്രണ്ടു വര്ഷമായി ഈ കമ്പനിയില് ജോലി നോക്കുന്നു. അക്കൌണ്ടിംഗ് സോഫ്റ്റ്വെയര് പുതിയ പ്ലാറ്റ്ഫോമിലേക്ക് മാറുകയാണ്. പഴയ സ്റ്റാഫിനെ ട്രെയ്ന് ചെയ്തെടുക്കുന്നതിലെ കാലതാമസം മറികടക്കാന് അപ്പ്ഡേറ്റഡായ പുതിയ ചെറുപ്പക്കാരെ കമ്പനി റിക്രൂട്ട് ചെയ്തിരിക്കുന്നു. </div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
ഡ്രോ തുറന്നു നോക്കി. പത്തുവര്ഷത്തെ വിശിഷ്ട സേവനത്തിന് ഉപഹാരമായി കിട്ടിയ ഫൌണ്ടേന് പെന് മഷി തീര്ന്നു കിടപ്പുണ്ട്. അതെടുത്ത് പോക്കറ്റില് കുത്തി. കംപ്യൂട്ടറില് നിന്നും പേര്സണല് ഫയലുകള് യു.എസ്.ബിയിലേക്ക് പകര്ത്തി. കോപ്പി ചെയ്തു തീരുംമുന്പ് “റീപ്ലെസ് ദ ഫയൽ ഇൻ ദ ഡെസ്റ്റിനേഷൻ’ എന്ന് സ്ക്രീനില് കാണിച്ചു. ഭാര്യക്കും മകനുമൊപ്പം നില്ക്കുന്ന ഫാമിലി ഫോട്ടോയായിരുന്നു അത്. കഴിഞ്ഞ വെക്കേഷന് എടുത്തത്. ‘നോ’ അമര്ത്തി, പെന് ഡ്രൈവ് പോക്കറ്റിലാക്കി ഞാന് ഇറങ്ങി നടന്നു.</div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
<br style="box-sizing: border-box;" /></div>
<div style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #333333; font-family: Meera; font-size: 16px; margin-bottom: 10px;">
എനിക്കപ്പോള് മാത്യൂസേട്ടൻ്റെ പ്രായമായിരുന്നു.</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-89371562732303427382017-11-22T17:18:00.002+04:002017-12-07T17:24:58.085+04:00ആരോടും പറയാത്തൊരു കാര്യം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ഞാനാരോടും ഇതുവരെ പറയാത്തൊരു കാര്യം പറയട്ടെ?<br />
<br />
അമ്മ കരുതുംപോലെ എനിക്കീ പാവക്കുട്ടിയെ ക്രിസ്മസ് അപ്പൂപ്പൻ തന്നതല്ല. പിന്നെയോ? അതൊരു കഥയാണ്.<br />
<br />
‘സ്കൂളടച്ചു കഴിഞ്ഞാൽ ഇഷ്ടം പോലെ കളിക്കാമല്ലോ ഇപ്പൊ മോൻ പഠിക്ക്’ എന്ന് പറഞ്ഞാണ് അമ്മ എന്നെക്കൊണ്ടു ഹോം വർക്ക് മുഴുവൻ ചെയ്യിപ്പിക്കുന്നത്. എന്നിട്ടോ? കഴിഞ്ഞ വലിയ അവധിക്ക് എന്നെ ആശാൻ കളരിയിലാക്കി. അക്ഷരം പഠിക്കാനാണെങ്കിലും അവധിക്കാലത്ത് കളരിയിൽ പോകാൻ എനിക്കിഷ്ടമല്ല. അപ്പുറത്തെ അമ്മുച്ചേച്ചിയുടെയും അപ്പൂസിൻ്റെയുമൊപ്പം കളിക്കാനാ എനിക്കിഷ്ടം. <br />
<br />
ചിലപ്പോഴൊക്കെ വയറുവേദനയാണെന്നോ മറ്റോ കള്ളം പറഞ്ഞാലും അമ്മ സമ്മതിക്കില്ല. അങ്ങനെ ഒരു ദിവസം മടി പിടിച്ച് കളരിയിൽ ചെന്നപ്പോൾ ഇനി കുറച്ചു ദിവസം അവധിയാണെന്ന് ആൻറ്റിയമ്മ പറഞ്ഞു. ഹായ്! പെട്ടന്ന് വീട്ടിലേക്ക് ഓടിയാൽ അപ്പൂസിൻ്റെ കൂടെ കളിക്കാം. പക്ഷേ, ആശാട്ടിയമ്മക്ക് സുഖമില്ലാതെ ആശുപത്രിയിലാണെന്ന് അറിഞ്ഞപ്പോൾ സങ്കടമായ്. പാവം.<br />
<br />
വീടടുത്തപ്പോൾ ദാ നിൽക്കുന്നു ബസ്സ്സ്റ്റോപ്പിൽ അപ്പൂസും അമ്മുച്ചേച്ചിയും. അവർ അവധിക്കാലം ആഘോഷിക്കാൻ അമ്മ വീട്ടിൽ പോകുകാണത്രേ. കുറേ ദിവസം കഴിഞ്ഞേ ഇനി മടങ്ങി വരൂ. എനിക്കാകെ വിഷമമായി. <br />
<br />
<br />
ഒരു ദിവസം. കളിക്കാൻ കൂട്ടുകാരാരുമില്ലാതെ ഞാൻ പസ്സിൽ അടുക്കിക്കൊണ്ടിരിക്കുമ്പോൾ മുറ്റത്തു നിന്നും വിളി കേട്ടു. <br />
<br />
<br />
‘അമ്മാ വല്ലോം തരണേ.....’.<br />
<div>
<br />
<div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-qY9gZRh4AJZZEjDx5pjBCecPI6IU7LzYqQh0iwippyNiOCWtEm9Yp0Ce3jcVcSNn3CdEt5VaIhwulnlVkPpzDkXtDG3tA_UsGDSNQSgSEuFfEZ9QqR-M-isEBmLYPy9sIy48waxbb94/s1600/old_man_my_pencil_drawing_by_lotusdigitalworks-d6y5b0n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="957" data-original-width="1280" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-qY9gZRh4AJZZEjDx5pjBCecPI6IU7LzYqQh0iwippyNiOCWtEm9Yp0Ce3jcVcSNn3CdEt5VaIhwulnlVkPpzDkXtDG3tA_UsGDSNQSgSEuFfEZ9QqR-M-isEBmLYPy9sIy48waxbb94/s320/old_man_my_pencil_drawing_by_lotusdigitalworks-d6y5b0n.jpg" width="320" /></a></div>
<div>
<br />
<br />
ഈ ഭിക്ഷക്കാർക്കൊന്നും അമ്മയുണ്ടാവില്ല. പാവങ്ങൾ. അയാൾ മിക്കവാറും വരാറുള്ളതാണ്. അപ്പോഴൊക്കെ ഞാൻ ഓടിപ്പോയി അമ്മയോടു പറയും.<br />
<br />
‘ഈശോയുടെ രൂപത്തിനരികിൽ വെച്ചിരിക്കുന്ന ഡപ്പിയിൽ നിന്ന് രണ്ടുരൂപ എടുത്തു കൊടുക്ക്.’ <br />
<br />
അമ്മ പതിവായി പറയുന്നത് എനിക്ക് കാണാപ്പാഠമാണ്. ഞാനുടനെ സ്റ്റൂൾ വലിച്ചിട്ട് മുകളിൽ കയറി, തട്ടിലിരിക്കുന്ന കരടിക്കുട്ടൻ്റെ രൂപമുള്ള കുടുക്കയിൽ നിന്നും പൈസയെടുത്ത് അയാൾക്ക് കൊടുക്കും. <br />
<br />
അന്ന് ഭിക്ഷക്കാരൻ വന്നപ്പോൾ എനിക്കെന്തോ അമ്മോട് പറയണന്നു തോന്നിയില്ല. ഒരു ഗ്ലാസ് താഴെയിട്ടു പൊട്ടിച്ചതിന് അല്പം മുൻപ് എന്നെ കുറേ വഴക്കു പറഞ്ഞു. അത് കയ്യിൽ നിന്ന് അറിയാതെ വഴുതിപ്പോയതാന്നു പറഞ്ഞിട്ടും അമ്മ കൂട്ടാക്കിയില്ല. എനിക്ക് സങ്കടമായി. <br />
ഞാൻ അമ്മയോട് പിണങ്ങി. ഭിക്ഷക്കാരനു പൈസ കൊടുക്കാൻ എനിക്കറിയാം. <br />
<br />
ഞാൻ ശബ്ദമുണ്ടാക്കാതെ ഡപ്പി തുറന്ന് പൈസയെടുത്തു. എന്നിട്ട് ചില്ലറത്തുട്ട് അയാൾക്കു കൊടുത്തു. പൈസ വെച്ചു നീട്ടുമ്പോൾ അയാൾ ചുറ്റും നോക്കിയിട്ട് പതിഞ്ഞ ശബ്ദത്തില് എന്നോടു ചോദിച്ചു; <br />
<br />
'വരുന്നോ എൻ്റെ കൂടെ?'<br />
<br />
എനിക്കപ്പോൾ എന്തെന്നില്ലാത്ത സന്തോഷം തോന്നി. ആരെങ്കിലും എന്നെയൊന്നു പുറത്തു കൊണ്ടുപോയി ടൌണിലെ കളിപ്പാട്ടങ്ങളുടെ ആ പുതിയ കട ഒന്നു കാണിച്ചു തന്നിരുന്നെങ്കിലെന്ന് കുറേ നാളായി ആശിക്കുന്നു. <br />
<br />
ഞാനിതൊക്കെ ആലോചിച്ചു നിൽക്കെ അയാളെന്നെ വാരിയെടുത്ത് പുറത്തേക്ക് പാഞ്ഞു. തിടുക്കത്തിൽ റോഡ് മുറിച്ചുകടക്കുമ്പോൾ വളവ് തിരിഞ്ഞു വന്നൊരു ബൈക്ക് അയാളെ ഇടിച്ചു! ഞാൻ തെറിച്ച് റോഡിനപ്പുറത്തേക്ക് വീണു. ഭിക്ഷക്കാരൻ്റെ കാലിലൂടെ വണ്ടിയുടെ ചക്രങ്ങൾ കയറിയെങ്കിലും ബൈക്കുകാരൻ നിർത്താതെ ഓടിച്ചുപോയി. <br />
<br />
ഒരുവിധത്തിൽ തപ്പിത്തടഞ്ഞ് എണീറ്റപ്പോൾ എനിക്കൊന്നും പറ്റിയിട്ടില്ലെന്നു മനസ്സിലായി. ഭാഗ്യം! ഞാൻ അപ്പൂസിൻ്റെ വീട്ടിലേക്ക് ഓടി അവൻ്റെ അച്ഛനെ വിളിച്ചുകൊണ്ടുവന്നു. അപ്പൂസിൻ്റെ അച്ചൻ ഭിക്ഷക്കാരനെ ഉടനെ ഒരു ഓട്ടോയിൽ കയറ്റി ആശുപത്രിയിലേക്ക് കൊണ്ടുപോയി.<br />
<br />
വീട്ടിൽ നിന്ന് അമ്മയുടെ ഉച്ചത്തിലുള്ള വിളി കേട്ടു. ‘എന്തോന്ന്....’ വിളികേട്ട് ഞാൻ അമ്മയുടെ അത്തേക്ക് ഓടി. ഒന്നും അറിയാത്ത മട്ടിൽ അവിടെ പമ്മിക്കൂടി. വീണ്ടും വഴക്കു കിട്ടുമെന്ന പേടിയിൽ നടന്നതൊന്നും പറഞ്ഞില്ല. <br />
<br />
നാളുകൾ ഏറെ കഴിഞ്ഞിട്ടും ആ ഭിക്ഷക്കാരനെ പിന്നെ കണ്ടില്ല.<br />
<br />
കാത്തുകാത്തിരുന്ന് ക്രിസ്തുമസ് വന്നു. പടക്കങ്ങൾ പണ്ടേ എനിക്ക് പേടിയാ. പക്ഷേ കമ്പിത്തിരി ഒത്തിരിഇഷ്ടമാ. പാട്ടും ഡാൻസും ബാൻഡും ഒക്കെയായി കരോൾ സംഘങ്ങളെത്തും. മിക്കവാറും ഉറക്കത്തിൽ നിന്ന് വിളിച്ചുണർത്തിയാവും അമ്മയെന്നെ കരോൾ കാണിക്കുക. ആട്ടിടയന്മാരുടെയും മാലാഖയുടെയും രാജാവിൻ്റെയുമൊക്കെ വേഷം കെട്ടിയത് അടുത്ത വീടുകളിലെ ചേട്ടന്മാരാണെന്ന് എനിക്ക് മനസ്സിലാകുകേയില്ല. പിറ്റേന്ന് അമ്മുച്ചേച്ചി പറയുമ്പോഴേ അതു പിടികിട്ടൂ. പിന്നെ ‘പോടാ ബുദ്ധൂസെന്നു’ പറഞ്ഞെന്നെ കളിയാക്കും. <br />
<br />
ക്രിസ്മസ് രാത്രി. അവസാനത്തെ കരോൾ സംഘം പിരിയുന്ന നേരത്ത് ഒരാളെൻ്റെ അരികിലെത്തി. അമ്മ പൈസയെടുക്കാൻ അകത്തു പോയിരുന്നു. അയാൾ ഒരു സമ്മാനപ്പൊതി എനിക്കു നീട്ടി. പരുപരുത്ത കൈകൾക്കൊണ്ട് എൻ്റെ കവിളിൽ തലോടി. എന്നിട്ട് ഒന്നും മിണ്ടാതെ മുടന്തി മുടന്തി ഇരുട്ടിലേക്ക് നടന്നു നീങ്ങി. <br />
<br />
അയാൾ നൽകിയ പൊതി ഞാൻ കൌതുകത്തോടെ തുറന്നു. ഹായ്! അതിമനോഹരമായൊരു പാവക്കുട്ടി.<br />
<br />
അമ്മ പറഞ്ഞു; ഇത് സാന്താക്ലോസ് കുട്ടികൾക്ക് നൽകുന്ന സമ്മാനമാണെന്ന്. പക്ഷേ എൻ്റെ ഒരു കൂട്ടുകാർക്കും മിഠായിയല്ലാതെ മറ്റൊന്നും ക്രിസ്മസ് അപ്പൂപ്പന് കൊടുത്തിട്ടില്ല. <br />
<br />
എനിക്കറിയാം ഇതാരാണ് സമ്മാനിച്ചതെന്ന്. നിങ്ങൾക്കറിയാമോ കൂട്ടുകാരേ?</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-34811379083931130952016-12-05T11:34:00.002+04:002016-12-05T11:35:23.261+04:00പതനം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:RelyOnVML/>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-size: large;"><br /></span>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-US</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>ML</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="false"
DefSemiHidden="false" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="371">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footnote text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="header"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footer"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index heading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="table of figures"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="envelope address"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="envelope return"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footnote reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="line number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="page number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="endnote reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="endnote text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="table of authorities"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="macro"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="toa heading"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Closing"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Signature"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Message Header"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Salutation"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Date"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text First Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text First Indent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Note Heading"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Block Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Hyperlink"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="FollowedHyperlink"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Document Map"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Plain Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="E-mail Signature"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Top of Form"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Bottom of Form"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal (Web)"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Acronym"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Address"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Cite"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Code"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Definition"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Keyboard"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Preformatted"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Sample"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Typewriter"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Variable"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal Table"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation subject"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="No List"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Contemporary"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Elegant"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Professional"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Subtle 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Subtle 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Balloon Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Theme"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" QFormat="true"
Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" QFormat="true"
Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" QFormat="true"
Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" QFormat="true"
Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" QFormat="true"
Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" QFormat="true"
Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="41" Name="Plain Table 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="42" Name="Plain Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="43" Name="Plain Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="44" Name="Plain Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="45" Name="Plain Table 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="40" Name="Grid Table Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46" Name="Grid Table 1 Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51" Name="Grid Table 6 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52" Name="Grid Table 7 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46" Name="List Table 1 Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51" Name="List Table 6 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52" Name="List Table 7 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 6"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt;
mso-para-margin-top:0in;
mso-para-margin-right:0in;
mso-para-margin-bottom:8.0pt;
mso-para-margin-left:0in;
line-height:107%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]--><span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">ഊണുമേശയില് നിന്നും
വലിച്ചെറിയപ്പെട്ട സ്റ്റീല് പാത്രത്തിന്റെ കലമ്പല് കേട്ടാണ് രവീന്ദ്രന് ഞെട്ടിയുണര്ന്നത്.
ഉറങ്ങുകയായിരുന്നില്ല, വെറും മയക്കം. പ്രിയമില്ലാത്ത പ്രാതലിനെ ചൊല്ലിയാണ് മകന്റെ രോക്ഷപ്രകടനം. അസഭ്യ വര്ഷം എന്നും അമ്മയുടെ
നേര്ക്ക്. പുറത്ത് ബൈക്കുകളുടെ </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">പട..പട</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;"> ശബ്ദം
കേട്ടപ്പോള് കൊടുങ്കാറ്റിന്റെ വേഗത്തില് അവന് ഇറങ്ങിപ്പോയി. വീട് ശാന്തം. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">അച്ഛന്റെ കണ്വെട്ടത്ത്
മകന് തങ്ങാറില്ല. രണ്ടു ദിവസമായിക്കാണും അയാള് അവനെ നന്നായൊന്നു കണ്ടിട്ട്. ഈ കൌമാരക്കാര്ക്കെല്ലാം
എന്താണ് പിണഞ്ഞത്? അവര്ക്ക് ലോകത്തോടു തന്നെ വെറുപ്പായിരിക്കുന്നു. ക്ഷുഭിത യൌവനങ്ങളാണ്
എക്കാലവും മാറ്റത്തിന്റെ ധ്വനി മുഴക്കിയിട്ടുള്ളതെന്നു ഘോഷിക്കാറുള്ള തന്നെയും
വേഗം വാര്ദ്ധക്യം ബാധിച്ചുവോ എന്നോര്ത്ത് രവി അത്ഭുതപ്പെട്ടു. അന്ന് ലക്ഷ്യങ്ങള്ക്ക്
വേണ്ടിയായിരുന്നു തങ്ങളുടെ കലഹമൊക്കെ. കലാലയ കാലത്തെ സുഖകരമായ ചില സ്മരണകള് ഒരു കുളിര്കാറ്റിനൊപ്പം
അയാളെ തഴുകി കടന്നുപോയി.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;"> ചെമ്മണ് വഴിയിലൂടെ പാഞ്ഞുപോയ മോട്ടോര് ബൈക്കുകള്
ഉയര്ത്തിയ ആരവവും പുകപടലങ്ങളും തങ്ങിയെങ്കിലും അവ അകലേക്ക് പൊട്ടുപോലെ
മാഞ്ഞുപോകുന്നതും നോക്കി നില്ക്കുകയാണ് സുമ. വീട്ടിലുള്ളവരുടെ ചങ്കിടിപ്പുകള്
കേള്ക്കാന് ഈ കുട്ടികള്ക്ക് ആകാത്തതെന്തുകൊണ്ടാണ്? ചെകിടടപ്പിക്കുന്ന ആ ശബ്ദം
കേള്ക്കുമ്പോഴൊക്കെ കുഴിമാടത്തിനരികില് നിന്ന്ഏങ്ങലടിക്കുന്ന ഒരമ്മയുടെ രൂപമാണ്
മനസ്സില്. അന്ന് ബൈക്കോടിച്ചിരുന്ന കൂട്ടുകാരന് പോയെങ്കിലും മരണമുഖത്തു നിന്ന്
രക്ഷപെട്ടത് തന്റെ മകനാണ്. ഇന്ന് അവന് കോപപ്പെടുമ്പോള് ആ മുഖത്ത് ബാക്കിയായ മുറിപ്പാടുകള്
തീര്ക്കുന്ന ക്രൂരഭാവത്തില് അവള് വിറക്കും. ഇത്രയൊക്കെയായിട്ടും ബൈക്ക്
വാങ്ങിക്കൊടുക്കാത്തതിലാണ് അവന്റെ പക മുഴുവനും. അച്ഛനു കമ്പനിയില് നിന്ന് ലഭിക്കാന്
സാധ്യതയുള്ള തുകയുടെ കാര്യം പറഞ്ഞാണ് അവനെ സമാധാനിപ്പിക്കുക. ഒരുപക്ഷേ ആ പ്രതീക്ഷ
കൂടിയില്ലായിരുന്നെങ്കില് ഇവന് പണ്ടേ വീടുവിട്ടു പോയേനെ എന്ന് സുമ സംശയിക്കാറുണ്ട്.
എന്തു പറഞ്ഞു മനസ്സിലാക്കും ഇന്നത്തെ കുട്ടികളെ?</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">അവനെ ഒന്നുപദേശിച്ചു
കൂടേ..?</span><span lang="ML" style="font-family: "kartika" , serif; line-height: 107%;">”</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">സുമയുടെ ചോദ്യം മിക്കവാറും രവി കേട്ടില്ലന്ന് നടിക്കും.
പ്രായമേറുന്തോറും കുട്ടികള് സ്വാതന്ത്ര്യം ആഗ്രഹിക്കുന്നു. മാതാപിതാക്കളുടെ
സവിശേഷ ഗുണങ്ങള് ചിലര് പകര്ത്താറുമുണ്ട്. ഏതായാലും ഒരു കൌമാരക്കാരനെ ആകര്ഷിക്കുന്ന ഹീറോയിക്
പരിവേഷമോന്നും ഇന്ന് തനിക്കില്ലന്ന് രവിക്കറിയാം. അവന്റെ സാമ്പത്തിക ആവശ്യങ്ങള്
നിറവേറ്റിക്കൊടുക്കാനുള്ള ശേഷിയുമില്ല. ഓരോരുത്തരുടെയും നിസ്സഹായതകളാവാം
ജീവിതത്തോടു തന്നെയുള്ള നിസ്സംഗതയായി പരിണമിക്കുന്നത്. പണ്ട് കുട്ടികളുടെ ആഗ്രഹങ്ങള്
പരിമിതങ്ങളായിരുന്നു. അവര്ക്ക് പണം കിട്ടാനുള്ള വഴികളും കുറവായിരുന്നു. ഇന്ന് വണ്ടിയില്
പെട്രോള് നിറക്കാനും, പ്രിയപ്പെട്ട വസ്ത്രം വാങ്ങാനും, ഇഷ്ടമുള്ള ഹോട്ടല് ഭക്ഷണം
കഴിക്കാനുമുള്ള വക അവര് തന്നെ സംഘടിപ്പിക്കുന്നു. നാട്ടിലെ സദ്യവട്ടങ്ങള്
മുഴുവന് കാറ്ററിംഗ് സര്വീസുകാര് ഏറ്റെടുത്തപ്പോള് കുട്ടിവിളമ്പുകാര്ക്കും ഭക്ഷണവും
കൂലിയും സുലഭം. എങ്കിലും കിട്ടുന്നതിനേക്കാള് എത്രയോ അധികമാണ് പുതുതലമുറ ചിലവൊഴിക്കുന്നത്!
</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">വൈകുന്നേരങ്ങളില് അയല്പക്കത്തെ
കുട്ടികള് വരുന്നതാണ് രവീന്ദ്രന് ഒരാശ്വാസം. അവര്ക്ക് അയാള് രവിമാഷാണ്. മുറിവിട്ടു
പുറത്തിറങ്ങാത്ത ഒരാള് ഈ ലോക കാര്യങ്ങളെല്ലാം കൃത്യമായി അറിയുന്നതില്
രക്ഷിതാക്കള്ക്കും അത്ഭുതം. കണക്കും ഇംഗ്ലീഷുമാണ് ട്യൂഷനെങ്കിലും സന്ദര്ഭോചിതമായി
കവിതയും സാഹിത്യവുമൊക്കെ ക്ലാസ്സില് ഇടകലരും. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">തേയ്ക്കാത്ത ചുവരോട്
ചേര്ന്നിരിക്കുന്ന ആ പഴഞ്ചന് ടി.വിയാണ് അയാളുടെ കണ്ണും കാതും. ബോംബയില് ജോലി
ചെയ്തിരുന്ന കാലത്ത് ഒരു വേനല് അവധിക്ക് ജയന്തി ജനതാ എക്സ്പ്രസ്സില് അയാള്ക്കൊപ്പം
നാട്ടിലെത്തിയതാണ് ആ വസ്തു. കാല്പപഴക്കം അതിലെ നിറങ്ങളെ അവ്യക്തമാക്കിയതോ പുഴയിലെ ഓളം
വെട്ടലുകള് പോലെ ചിത്രങ്ങളെ ചാഞ്ചാടിക്കുന്നതോ ഒന്നും അയാളുടെ കാഴ്ചയെ ആലോസരപ്പെടുത്തിയില്ല.
ഒരു മജീഷ്യനില് നിന്ന് ഏതു നിമിഷവും പ്രതീക്ഷിക്കാവുന്ന വിസ്മയങ്ങളെ സാകൂതം വീക്ഷിക്കുന്ന
കുട്ടിയെപ്പോലെ രവീന്ദ്രന്റെ ഇരുകണ്ണുകളും ആ ഇരുപത്തൊന്നിഞ്ചു ചതുരത്തില് തറഞ്ഞു
നിന്നു. സത്യത്തില് ആ വീട്ടിലെ ഉപയോഗശൂന്യമായ രണ്ടു വസ്തുക്കളില് ഒന്ന് മാത്രമായിരുന്നു
ടിവി. മറ്റേത് അയാള് തന്നെയായിരുന്നു.
കഴിഞ്ഞ പത്തു വര്ഷമായി പരസഹായം കൂടാതെ ചലിക്കാന് വയ്യാത്ത അവസ്ഥയില് അയാള്
കട്ടിലില് പറ്റിക്കിടക്കുകയായിരുന്നു. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">കമ്പനിയിലെ
സ്ഥിരോത്സാഹിയായൊരു ഫോര്മാനായിരുന്നു അയാള്. ഏറെക്കാലത്തെ ആശുപത്രി വാസത്തിനൊടുവില്
ഇനി എണീറ്റു നടക്കാനാവില്ലെന്ന യാഥാര്ഥ്യം ഉള്ക്കൊണ്ടാണ് അയാള് നാട്ടിലേക്ക് മടങ്ങിയത്.
പായലും പുല്ലും പടര്ന്ന അടിത്തറ കെട്ടിനുമേല് ചുവരുകള് ഉയര്ന്നത് കമ്പനി നല്കിയ
നഷ്ടപരിഹാര തുകകൊണ്ടും. എട്ടു വയസ്സുകാരനായ മകനൊപ്പം മഴയും വെയിലുമേല്ക്കാത്തൊരു
കൂരക്കു താഴെ രവീന്ദ്രനു സ്വസ്ഥമായി വസിക്കാന്
ഇടമൊരുക്കുക എന്നതു മാത്രമായിരുന്നു അന്ന് സുമയുടെ ആധി. ഇഷ്ടികയുടെ ചുവപ്പും തറയുടെ
പരുപരുപ്പും ജനല്പാളികളില് തറച്ച പോളിത്തീന്
ഷീറ്റും പരിഷ്ക്കാരങ്ങള്ക്ക് വിധേയമാകാതെ നരച്ചും പൊട്ടിപ്പൊളിഞ്ഞും കാലത്തെ
അടയാളപ്പെടുത്തി. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">അപ്രതീക്ഷിതമായാണ്
രവീന്ദ്രന്റെ പൂര്വകാല സുഹൃത്തുക്കള് ഒരുമിച്ചെത്തി അയാള്ക്ക് വലിയൊരു സര്പ്രൈസ്
സമ്മാനിച്ചത്. നാട്ടിലെത്തുന്ന അവസരത്തില് അവരില് ചിലരൊക്കെ അയാളെ സന്ദര്ശിക്കാറുണ്ടായിരുന്നു.
വിക്ടോറിയ ടെര്മിനല്സിന്റെ പ്ലാറ്റ്ഫോമില് തീവണ്ടി പുകച്ചുതള്ളിയ കഥാപാത്രങ്ങളെപ്പോലെ
ആള്ക്കൂട്ടത്തില് ഒറ്റപ്പെട്ട് നിന്നതും ബാച്ചിലര് റൂമിന്റെ വീര്പ്പുമുട്ടലില്
നിന്ന് വിടുതല് തേടി വിലകുറഞ്ഞ മദ്യത്തിന്റെ ലഹരിയില് ഉഴറിനടന്നതും നിലാവിലൂടെ
അരിച്ചിറങ്ങിയ ഗസലിന്റെ ശീലുകളുമൊക്കെ ആ കൂടിക്കാഴ്ചകളില് അവര് അയവിറക്കും.
ആദ്യമൊക്കെ കൂട്ടുകാര്ക്കു മുന്പില് രവീന്ദ്രന് വിതുമ്പിപ്പോകുമായിരുന്നു. പിന്നെ പിന്നെ, ആ ഓര്മ്മകളുടെ വള്ളിയില്
പിടിച്ചായി നടത്തം. ഉഷ്ണകാലത്ത് വെന്തും വിയര്ത്തും
വിണ്ടുകീറുന്ന ചര്മ്മം സമ്മാനിക്കുന്ന ശാരീരിക പീഡകള്ക്കിടയിലും അല്പായുസ്സുക്കളായ
വേദന സംഹാരികള് നല്കുന്ന ചെറു മയക്കത്തിനിടെയിലും അയാള്ക്കു മാത്രം കേള്ക്കാവുന്ന
ശബ്ദത്തില് മെഹബൂബും മുഹമ്മദ് റാഫിയും പാടിക്കൊണ്ടിരുന്നു. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">കാറില് നിന്നിറക്കിയ
വലിയ കാര്ഡ്ബോര്ഡ് പെട്ടി കൂട്ടുകാര് ചുമന്നു കൊണ്ടുവന്നു. പാക്കിംഗ് നീക്കി പുതിയ
LCD ടി.വിക്കായി മുറിക്കുള്ളില് ഇടമൊരുങ്ങി. ആ നിമിഷത്തില് എന്താണ് രവീന്ദ്രനില്
നിറഞ്ഞു നിന്നതെന്ന് കൃത്യമായി ഗണിക്കുക സാധ്യമല്ല, ആശ്ചര്യമോ പരിഭ്രമമോ? അത്ര ആഡംബരമുള്ള
ഒരു വസ്തു തന്റെ ചുറ്റുപാടിന് ഇണങ്ങില്ലെന്ന വിചാരം അയാളെ ആത്മസംഘര്ഷത്തിലാഴ്ത്തി.
എന്നാല് ആ മനുഷ്യന്റെ ജീവിതത്തെ അല്പമെങ്കിലും ഉല്ലാസപ്രദമാക്കുന്ന ഘടകം ടി.വി
മാത്രമാണെന്ന് സുഹൃത്തുക്കള് തീര്ച്ചപ്പെടുത്തിയിരുന്നു. ഏറെ നാളുകള്ക്കുശേഷം, അന്നു
വൈകുന്നേരം വീട്ടുജോലിയുടെ ഭാരം ലഘൂകരിച്ച് ഭാര്യയും തന്റെ അടുത്തിരുന്നപ്പോള് കൂട്ടുകാരുടെ സമ്മാനം അമൂല്യമാണെന്ന സത്യം
രവീന്ദ്രന് തിരിച്ചറിഞ്ഞു. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">പുതിയ കളിപ്പാട്ടം
കിട്ടിയ കുട്ടിയുടെ കൌതുകത്തോടെ അയാളുടെ വിരലുകള് റിമോട്ടില് ഓടിക്കളിച്ചു.
ഇപ്പോള് കാഴ്ചകള്ക്ക് മിഴിവേറയാണ്. നിറമുള്ള കലാപങ്ങള്, നിറമുള്ള യുദ്ധ
രംഗങ്ങള്... യാഥാര്ഥ്യം അടുത്തുനിന്ന് വീക്ഷിക്കുംപോലെ വ്യക്തമാര്ന്ന
ചിത്രങ്ങള്! അപ്പോള് ഊണുമുറിയില്
നിന്നും പാത്രങ്ങള് വീണുചിതറുന്ന ശബ്ദം കേട്ടു. രാത്രിയുടെ സ്വച്ഛതയ്ക്ക് ഭംഗം
വരുത്തിക്കൊണ്ട് മകനെത്തിയിരിക്കുന്നു! പരുഷമായ വാക്കുകള് ഉയര്ന്നു കേള്ക്കാം.
സുമയും വിട്ടുകൊടുക്കുന്നില്ല. കൊടുംകാറ്റിന്റെ ആരവം ഇതാ അയാളുടെ മുറിയുടെ പടിക്കലും
എത്തിയിരിക്കുന്നു. അരുത്! എന്ന് അലമുറയിട്ടുകൊണ്ട് സുമ മകനെ കടന്നു
പിടിച്ചിട്ടുണ്ട്. ഷെല്ലാക്രമണത്തില് തകര്ന്ന കെട്ടിടത്തിന്റെ അവശിഷ്ടങ്ങള്ക്കിടയില്
ചിതറിത്തെറിച്ച മനുഷ്യഭാഗങ്ങളിലേക്ക് കണ്ണുംനട്ടിരിക്കുകയായിരുന്നു രവീന്ദ്രന്. രക്തംപുരണ്ട
ഒരു പാവക്കുട്ടിയെ ചവിട്ടിയരച്ച് കടന്നുപോകുന്ന പട്ടാള ബൂട്ടിന്റെ ക്ലോസപ്പിലേക്ക്
അതേ ഘനുള്ള ഒരു കാലുയര്ന്ന വരുന്നത് അയാള് കണ്ടു. ഒറ്റ ചവിട്ടിന് LCD ടി.വിയുടെ
സ്ക്രീന് തകര്ത്ത് മകന് അച്ഛനെ പകയോടെ നോക്കി. നെറ്റിയിലൂടെ പടര്ന്നു കിടന്ന
മുടിയിഴകള്ക്കിടയിലൂടെ കത്തിജ്വലിക്കുന്ന അവന്റെ കണ്ണുകള് ലഹരിയുടെ ഏതോ കയങ്ങളില്
മുങ്ങിക്കിടക്കുകയായിരുന്നു. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;">എട്ടാം നിലയുടെ
ഉയരത്തില് നിന്ന് സ്കഫോള്ഡിങ്ങുകള്ക്കിടയിലൂടെ ഊര്ന്ന്, ഇരുമ്പ് തകിടുകളില്
തട്ടിത്തെറിച്ച് താഴേക്ക് നിപതിച്ച നിമിഷാര്ദ്ധത്തില് അനുഭവപ്പെട്ടൊരു ശൂന്യത,
ഒരു തൂവലോളം ഭാരമില്ലായ്മ, ഭൂമിയോടു പറ്റിക്കിടക്കുന്ന കൃമിയുടെ നിസ്സാരത, ഒക്കെ
അയാള് ഒരിക്കല്ക്കൂടി അനുഭവിച്ചു. നട്ടെല്ലിന്റെ കശേരുക്കള് ഒടിയുന്ന ചെറിയ
ശബ്ദത്തിന് കാതോര്ത്ത് കിടക്കുമ്പോള് ചോരയുടെ നനവ് പടരുന്നതറിയാല് അയാളുടെ വിറയാര്ന്ന
വിരലുകള് കിടക്കയില് പരതിക്കൊണ്ടേയിരുന്നു. </span></span><br />
</div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify; text-indent: 0.5in;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: "meera"; line-height: 107%;"><span style="font-size: small;">(<a href="http://thasrak.com/kadha_pathanam.php" target="_blank">തസ്രാക്ക്.കോമില്</a> പ്രസിദ്ധീകരിച്ചത്) </span> </span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span><br />
<div align="center" class="MsoListParagraph" style="margin-left: 1in; text-align: center; text-indent: -0.25in;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: "wingdings"; line-height: 107%;"><span style="font-family: "times new roman"; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; line-height: 107%;"><br /></span></span></div>
<span style="font-size: large;">
</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-3852934019317109642016-08-25T16:37:00.000+04:002016-08-25T16:37:03.263+04:00ചേറ്റു മണമുള്ള പുഞ്ചപ്പാടം കഥകൾ : പുസ്തക പരിചയം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim6VtUuTmoTokgDCYD2S9rWhy2syhnF67O40u7C8TnQA6iuQ1293pGFAlvQHFp-5HNMsvy_90tzhnePA-FsE97YcDnsv1UcsucoTwpTYyjPfTZCPt8K3e-v3TH2-d_UfLDshdPCpx1RJ0/s1600/punchaa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="580" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim6VtUuTmoTokgDCYD2S9rWhy2syhnF67O40u7C8TnQA6iuQ1293pGFAlvQHFp-5HNMsvy_90tzhnePA-FsE97YcDnsv1UcsucoTwpTYyjPfTZCPt8K3e-v3TH2-d_UfLDshdPCpx1RJ0/s640/punchaa.jpg" width="640" /></a></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<b><u><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ചേറ്റു മണമുള്ള പുഞ്ചപ്പാടം
കഥകൾ </span></u></b><b><u><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></u></b><b><u><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></u></b><b><u><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></u></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera";"><a href="http://anwarikal.blogspot.ae/" target="_blank">അന്വര് ഹുസൈന്</a></span><b><span style="font-family: "meera";"><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">നഷ്ടമായ് തീർന്നതെന്തോക്കെ</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">,<span lang="ML">നാവിൻ തുമ്പി-</span><br />
<span lang="ML">ലിറ്റിയ പൊൻതുള്ളി </span>,<span lang="ML">തേൻതുള്ളി</span>, <span lang="ML">പാൽത്തുള്ളി</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 10.0pt;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><br />
<span lang="ML">ഇത്തിരി പ്പൂവിൻ വിശുദ്ധി </span>,<span lang="ML">ബാല്യത്തിന്റെ</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 10.0pt;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><br />
<span lang="ML">പുഷ്പ വനത്തിലെ മുള്ളിൻ മധുരിമ.....</span><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">............... ...........
........... ............ .......... ............</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">നഷ്ടമായ് തീർന്നതെന്തൊക്കെ</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">,<span lang="ML">യരയാലില</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 10.0pt;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><br />
<span lang="ML">നൃത്തമാടുന്നതിൻ താള പ്പകര്ച്ചകൾ.....</span><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">............... ...........
........... ............ .......... ............</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">നഷ്ടമായ് തീർന്നതെന്തൊക്കെ </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">,<span lang="ML">നിൻ കാലുകൾ</span><br />
<span lang="ML">പിച്ച വെച്ചാടിയ പൂമുഖം </span>,<span lang="ML">അമ്മയോ-</span><br />
<span lang="ML">ടൊട്ടിക്കിടന്ന വടക്കെപ്പുര </span>,<span lang="ML">യാട്ടുകട്ടിൽ</span><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">............... ...........
........... ............ .......... ............</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div align="center" class="MsoNoSpacing" style="text-align: center;">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;">(ശ്രീകുമാരൻ തമ്പി)</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 10.0pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span style="font-family: "meera";"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">നാട്ടിൻപുറം അതിവേഗം നഗരമായി മാറുന്ന
കാഴ്ചകളാണ് നിത്യേന കാണുന്നത്. നാടിൻറെ പച്ചപ്പുകൾക്കൊപ്പം നന്മകളും പൊലിമകളും നമുക്ക്
നഷ്ടമാവുന്നു. നാം അനുഭവിച്ച കുട്ടിക്കാലം പുതിയ തലമുറക്ക് വാക്കുകളുടെ വര്ണ്ണനകളില്
മാത്രം ഒതുങ്ങുന്ന ഒന്നായി മാറുന്നു. പുഴകളും പുഞ്ചവയലുകളും പച്ചപ്പും എന്നേ മാഞ്ഞു
തുടങ്ങി. </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">"നഷ്ടമായതെന്തൊക്കെ....</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">എന്ന് കവി ശ്രീകുമാരൻ തമ്പി
വിലപിക്കുമ്പോൾ</span>, <span lang="ML">പോയ കാലത്തേക്ക് ഇനി തിരികെയില്ലന്ന സത്യം
നാം അറിയുന്നു. കൊച്ചു നാട്ടിൻപുറത്തെ ചെറിയ മനുഷ്യരുടെ കുസൃതികളും തമാശകളും ചിരിയായി
ആസ്വദിക്കാന് കഴിയാത്ത വിധം നമ്മുടെ മനസ്സ് ഇടുങ്ങി പോയിരിക്കുന്നു. പക്ഷെ</span>,
<span lang="ML">നമുക്ക് ചിരി കൂടി നഷ്ടമാവരുത്. അതിനുള്ള ശ്രമമാണ് ജോസ്ലെറ്റ്
ജോസഫ് "പുഞ്ചപ്പാടം കഥകളി"ലൂടെ നടത്തിയിരിക്കുന്നത്. നാട്ടിൻ
പുറത്തിന്റെ വിശുദ്ധിയും നർമ്മവും ഇഴ ചേരുന്നതാണ് ഈ കഥകളൊക്കെ. ഇതിലെ കഥാപാത്രങ്ങൾ
നമുക്ക് അപരിചിതരല്ല. അവരില് ചിലരെയെങ്കിലും ജീവിതത്തിന്റെ ഏതോ ഇടനാഴിയിൽ നാം സന്ധിച്ചിരിക്കാം.</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">ഫലിതം
എന്ന് കേള്ക്കുമ്പോള് ആദ്യം ഓർമ്മയിലെത്തുക ചാപ്ലിന്റെ മുഖമാണ്. മലയാളത്തിൽ
കുഞ്ചൻ നമ്പ്യാരും ബഷീറും ഈ വീ കൃഷ്ണ പിള്ളയും ഒക്കെ ഹാസ്യത്തിലൂടെ ആശയങ്ങൾ
പ്രകടിപ്പിച്ചവരാണ്. പിൽക്കാലത്ത് അതെ പാത പിന്തുടര്ന്ന പലരും പരാജയപ്പെട്ടത് ശുദ്ധ
ഹാസ്യത്തിന്റെ പ്രതിഭാവിലാസമില്ലാത്തതിനാലാണ്. ഇവിടെ കഥാകാരൻ തന്നെ സ്വയം പരിഹാസ
കഥാപാത്രമാവുമ്പോൾ</span>, <span lang="ML">ആരെയും നോവിക്കാതെ തെളിമയുള്ള ഹാസ്യം
വിളമ്പാനാവുന്നത് നാമറിയുന്നു. ഒരാളുടെ നോവിൽ നിന്നും മറ്റൊരാൾക്ക് ലഭ്യമാവുന്ന, സാഡിസം
ഒളിപ്പിച്ച ഫലിതമല്ല ഇവിടെ നമുക്ക് ലഭിക്കുക. അത് കൊണ്ടു തന്നെ ആയാസമില്ലാതെ
വായിച്ചു തീർക്കാൻ</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">പ്രേരിപ്പിക്കുന്നതും
ആഹ്ലാദദായകവുമാണ് പുഞ്ചപ്പാടം കഥകളുടെ വായന. ഒരു കുട്ടനാട്ടുകാരന്റെ നാട്ടുവര്ത്തമാനങ്ങള്
പോലെ ക്രിത്രിമത്വം തൊട്ടു തീണ്ടാത്ത വായന സമ്മാനിക്കാന് കഥാകൃത്ത് പ്രത്യേകം
ശ്രദ്ധിച്ചിരിക്കുന്നു.</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">ഭാഷ</span>,
<span lang="ML">ആശയം</span>, <span lang="ML">പാത്രസൃഷ്ടി ഇവയൊക്കെയാണ് കഥകളെ വിലയിരുത്തുമ്പോള്
പ്രധാന്യമര്ഹിക്കുന്ന ഘടകങ്ങൾ. പുഞ്ചപ്പാടത്തെ കഥാപാത്രങ്ങള്ക്കായി ജോസ്ലറ്റിന്
എങ്ങും അലയേണ്ടി വന്നിട്ടില്ല. താനും തനിക്കു ചുറ്റുമുള്ളവരും അവരുടെ സ്വതസിദ്ധമായ
ഭാഷയും. എല്ലാ കഥകളിലും നർമ്മത്തില് ഊന്നി ആശയത്തെ അവതരിപ്പിക്കാന് ശ്രമിക്കുമ്പോള്
ഒട്ടുമിക്ക കഥകളിലും കഥാകൃത്ത് വിജയിക്കുന്നു. ചിലത് പിടികൊടുക്കാതെയും നില്ക്കുന്നു.
പുസ്തകത്തിന്റെ കവറും</span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> കഥകളോടൊപ്പം
ചേർത്തിട്ടുള്ള ചിത്രങ്ങളും</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മനോഹരമാണ്.
പേജ് നിറയുന്ന വലിപ്പം ചിത്രങ്ങള്ക്ക് ഉണ്ടായിരുന്നെങ്കില് ഏറെ നന്നായേനെ എന്ന്
തോന്നി. അക്ഷരപ്പിശകുകളില്ലാത്ത കെട്ടിലും മട്ടിലും ഭംഗിയായി പുസ്തകമൊരുക്കാന്
പ്രസാധകരായ കറന്റു ബുക്ക്സിന് സാധിച്ചിട്ടുണ്ട്.</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">കഥയില്ലാക്കഥകൾ</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> എന്ന് കഥാകൃത്ത് തന്നെ ആമുഖത്തില് വിശേഷിപ്പിക്കുന്ന പതിനേഴു കഥകൾ. വ്യത്യസ്തമായ പശ്ചാത്തലമുള്ള
ഓരോ കഥയുടെയും പേരുകളില് ഒളിഞ്ഞിരിക്കുന്ന രഹസ്യങ്ങള് കഥാവസാനം മറനീക്കി പുറത്തു
വരും. ആരെയും വെറുതെ വിടുന്നില്ല. വിശുദ്ധ ഔസേപ്പിനെ പോലും! പ്രൊഫഷണലി ആശാരിയായ മൂപ്പരില്
തുടങ്ങി, നാട്ടിലെ തച്ചന്മാരുടെത് </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മരാന്വേഷണ
പരീക്ഷണങ്ങൾ ആണെന്നും കഥാകൃത്ത് നിരീക്ഷിക്കുന്നു. ജോലികളുടെ ഔട്സോഴ്സിങ് അതിന്റെ
ഇമ്പാക്ട് ഇതൊക്കെ നർമത്തിലൂടെ യുക്തിസഹജമായി പരാമർശിക്കുന്നു. കുറുപ്പ് മാഷും
നാണപ്പനും കുറെ ഏറെ നേരം നമ്മുടെ മനസ്സിൽ ഇടം പിടിക്കുന്നു. നാട്ടിലെ തട്ട്
പൊളിപ്പൻ ഓണാഘോഷത്തിന്റെ ഗംഭീര</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">ഇല്ലുസ്ട്രേഷൻ
ഇതിലുണ്ട്. പുതു തലമുറയ്ക്ക് ധൈര്യമായി വായിക്കാൻ എടുക്കാം. </span></span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ചട്ടയിട്ട
അമ്മച്ചിമാര് ചട്ടിയില് ഒട്ടിപ്പിടിച്ച പാത്രത്തോട് മല്പ്പിടുത്തം നടത്തുന്നു,</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "kartika" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">പത്താം</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ക്ലാസ് പൊട്ടി റൌണ്ട് ക്ലോക്ക് വട്ടം ചുറ്റി
നിൽക്കുന്നു</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">,
എന്നത് പോലെ നിരവധി ഉജ്ജ്വല പ്രയോഗങ്ങൾ വായനയില് കണ്ണിലുടക്കും. </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">നൊസ്റ്റാൾജിയയിൽ
ഐസിട്ട് അടിക്കാന്</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> കൂട്ടുകാർക്കായി
പരതുന്ന മത്തായിയുടെ ചിത്രം ഇന്നിന്റെ ബാക്കിപത്രമായി മുൻപിൽ തെളിയും.</span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">പോളി
ടെക്നിക്കിക്ക് പഠന കാലത്തെ </span></span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഓര്ക്കാപ്പുറത്തൊരു
ഫ്രീ കിക്ക്</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> ആ ഫുട്ബോള് മൈതാനത്തിൽ നമ്മെ കുറെ
നേരം പിടിച്ചിരുത്തും. ജോലികഴിഞ്ഞുള്ള പാര്ട്ട് ടൈം-തവള പിടുത്തം, വർഗീസ് അച്ഛന്
വരിക്കപ്ലാവുമായുള്ള ബന്ധം, പച്ചമരമായ ചാണ്ടിച്ചൻ തന്റെ ഡെസ്ടിനി കണ്ടെത്തുന്നത്, കാലിത്തൊഴുത്തും താജ്മഹലും എങ്ങനെ
ബന്ധപ്പെടുത്തിയിരിക്കുന്നു എന്നീ സംഗതികളൊക്കെ അറിയുവാന് പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള്
വായിക്കുക തന്നെ വേണം. </span><span style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഫസ്റ്റ് നൈറ്റ്</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> എന്ന വിഷയം
നിരവധി ഹാസ്യ കഥകൾക്ക് വിഷയമായതെങ്കിലും ഇതില് ജോസ്ലറ്റിന്റെ സ്വതസിദ്ധമായ മാര്ക്ക്
പതിഞ്ഞിരിക്കുന്നു. വീട്ടിലേക്കുള്ള വഴിയിലൂടെയുള്ള ആദ്യ കാര് യാത്ര, കോഞ്ഞാട്ടയായ
കോയയുടെ ഹണിമൂൺ, </span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മണ്ട ചീഞ്ഞ</span><span lang="ML" style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> കേര കർഷകന്, രക്ത ദാനത്തിലെ മഹാപരാധം, സത്യക്രിസ്ത്യാനിക്കു
നേരിടേണ്ടി വരുന്ന സാത്താന്റെ പരീക്ഷണങ്ങള് ഒക്കെ നാം വഴിയേ അറിയും. അത്യന്തം
രസകരമായ</span><span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "meera"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരു കുട്ടനാടന് സവാരിയാണ് ആദ്യാവസാനം ഈ
പുസ്തകം നമുക്കായ് ഒരുക്കിവെക്കുന്നത്. കഥകളെ ആകെയൊന്ന് വീക്ഷിക്കുക മാത്രമാണ് ഇവിടെ. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "cambria" , serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-family: "meera";"><span style="line-height: 17.12px;"><br /></span></span></li>
</ul>
<br />
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="ML" style="font-family: "meera";">പുസ്തകം:
പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള് - ജോസ് ലറ്റ് ജോസഫ്</span></i></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="ML" style="font-family: "meera";">പ്രസാധകര്: ഡി സി
-കറന്റു ബുക്ക്സ്, കോട്ടയം, </span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="ML" style="font-family: "meera";">പേജുകൾ: </span></i><i><span style="font-family: "meera";">96</span></i><i><span style="font-family: "cambria" , serif; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span></i><i><span lang="ML" style="font-family: "kartika" , serif; mso-ascii-font-family: Cambria; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Cambria;">, </span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="ML" style="font-family: "meera";">വില: </span></i><i><span style="font-family: "meera";">80 <span lang="ML">രൂപ</span></span></i><i><span style="font-family: "cambria" , serif; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span></i><i><span lang="ML" style="font-family: "kartika" , serif; mso-ascii-font-family: Cambria; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Cambria;">.</span></i><span style="font-family: "meera";"><o:p></o:p></span><br />
<i><span lang="ML" style="font-family: "kartika" , serif; mso-ascii-font-family: Cambria; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Cambria;"><br /></span></i>
<br /></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-81696592466247223272016-06-19T11:03:00.002+04:002016-06-19T11:03:57.711+04:00വായനയുടെ തിരുശേഷിപ്പുകള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="color: #990000; font-size: x-large;">പു</span><span style="font-size: large;">സ്തകപ്രപഞ്ചത്തില് അഭിരുചികളുടെ കാന്തികവലയത്തില് ഭ്രമണം ചെയ്യുകയാണ് ഓരോ വായനക്കാരനും. വൈയക്തികമായ ആകര്ഷണ വികര്ഷണങ്ങള്ക്കൊടുവില് വായനാവീഥിയില് എത്തിപ്പെടുന്നത് നാമമാത്രമായ പുസ്തകങ്ങള് മാത്രം. അവിചാരിതമായി വായിക്കപ്പെടുന്ന ചിലത് മറ്റൊന്നിലേക്ക് വഴികാട്ടാറുണ്ട്. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmuyigxl0peG7NI1mBD8R5LBnaRC7MPGqr0YbyEmEXZ5AsU5FCcayxBRSe-b8f3UeZuT75giQAUd84rzyi2f_ohHfDklUQaSEeO8WsasTDQ7iQ9eNc3HGiVkTnXNmMY63n7A8PCFUrMwk/s1600/kazhachappadukal.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmuyigxl0peG7NI1mBD8R5LBnaRC7MPGqr0YbyEmEXZ5AsU5FCcayxBRSe-b8f3UeZuT75giQAUd84rzyi2f_ohHfDklUQaSEeO8WsasTDQ7iQ9eNc3HGiVkTnXNmMY63n7A8PCFUrMwk/s320/kazhachappadukal.jpg" width="213" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;">മുരളി തുമ്മാരുകുടിയുടെ ‘കാഴ്ചപ്പാടുകള്’ വായിക്കവേ കണ്ണിലുടക്കിയ ഒന്ന് പാരീസിലെ ലൂവ്റെ മ്യൂസിയത്തെക്കുറിച്ചുള്ള വിവരണമാണ്. അമൂല്യങ്ങളായ അനേകം കലാസൃഷ്ടികളുടെ കലവറ. സന്ദര്ശക ബാഹുല്യത്തില് ലോകത്ത് ഒന്നാംസ്ഥാനം. മൊത്തം നടന്നു കാണണമെങ്കില് ആഴ്ചകളോ മാസങ്ങളോ വേണ്ടിവന്നേക്കാം. ലൂവറിനോടുള്ള താത്പര്യമാണ് ഡാന്ബ്രൌണിനെ ‘ഡാവഞ്ചി കോഡി’ ന്റെ രചനയിലേക്ക് നയിച്ചത് എന്ന പ്രതിപാദ്യമാണ് നോവല് വായിക്കാന് പ്രേരണയായത്. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
ഡാവഞ്ചി ചിത്രങ്ങളുടെ നിഗൂഢതകള് വിശകലനം ചെയ്ത്, മഗ്ദലന മറിയത്തെ ബൈബിളിന്റെ കാണാപ്പുറങ്ങളിലൂടെ വെളിവാക്കുന്നതാണ് നോവലിന്റെ ഇതിവൃത്തം. ഒരുപറ്റം ക്രിയാത്മക ബുദ്ധിജീവികള് എഴുതപ്പെട്ട വിശ്വാസ സംഹിതകളെ മുഖവിലയ്ക്കെടുക്കാതിരിക്കുകയും ക്രൈസ്തവസഭ അടിച്ചേല്പ്പിക്കുന്നതിനപ്പുറമുള്ള ചില യാഥാര്ത്ഥ്യങ്ങള് വരുംതലമുറയിലേക്ക് കൈമാറ്റം ചെയ്യപ്പെടണം എന്ന ഉദ്ദേശത്തോടെ പ്രവര്ത്തിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു. വിവിധ കാലഘട്ടങ്ങളില് ‘പ്രിയറി ഓഫ് സീനായ്’എന്ന ഈ രഹസ്യ സംഘത്തില് പ്രതിഭാശാലികളായ ഡാവഞ്ചിയും വികടര് ഹ്യൂഗോയും ഐസക്ക് ന്യൂട്ടണുമൊക്കെ അംഗങ്ങളായിരുന്നുവെന്നും രഹസ്യങ്ങള് അടങ്ങുന്ന പെട്ടി ‘വിശുദ്ധ കാസ’ എന്ന പേരില് ഭൂഗര്ഭ അറയിലെവിടെയോ അടക്കം ചെയ്തിട്ടുണ്ടെന്നും സമര്ത്ഥിക്കുന്നു. ‘വിശുദ്ധ കാസ’ മഗ്ദലന മറിയത്തെ പ്രതിനിധാനം ചെയ്യുന്നു. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
സഭയുടെ രക്തരൂക്ഷിതമായ പൂര്വകാലം, ഒപൂസ് ദേയി എന്ന യാഥാസ്ഥിതിക സംഘടന, വര്ത്തിക്കാന്-സ്വിസ്സ് ബാങ്കുകള്, പ്രിയറി ഓഫ് സീനായ് തുടങ്ങിയവ സഭക്കുള്ളിലുള്ളവര്ക്കും പുറത്തുള്ളവര്ക്കും എക്കാലത്തും താത്പര്യമുള്ള വിഷയങ്ങളായിരുന്നു. യേശുവിന്റെ ബ്രഹ്മചര്യത്തില് ഊന്നിയാണ് വിശ്വാസങ്ങളുടെ അടിത്തറ സഭ കെട്ടിപ്പൊക്കിയിരിക്കുന്നത്. ഡാന്ബ്രൌണിന്റെ വിലക്കപ്പെട്ട കനി ഭക്ഷിക്കരുതെന്ന് വര്ത്തിക്കാന് വിശ്വാസികള്ക്ക് മുന്നറിയിപ്പ് നല്കിയിരുന്നെങ്കിലും വിവാദവും ലൂവറിന്റെ പ്രശസ്തിയും പുസ്തകവില്പനയില് തുണയായി. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPThReIDe6VKQW4I5mRFSQphjtCq7ERu_3v918GKnhc3AM2ZoLw6adhYY7CrYQvXgDMSaj-A7H9n-mft6YHn7aTzuOPzxAR_5FI7nAI6YZJFAkgBET3KTD6wPpG5zTmBJgzVtubPjMvLw/s1600/DaVinciCode.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPThReIDe6VKQW4I5mRFSQphjtCq7ERu_3v918GKnhc3AM2ZoLw6adhYY7CrYQvXgDMSaj-A7H9n-mft6YHn7aTzuOPzxAR_5FI7nAI6YZJFAkgBET3KTD6wPpG5zTmBJgzVtubPjMvLw/s400/DaVinciCode.jpg" width="266" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
പൈങ്കിളി സാഹിത്യത്തിന്റെ നിലവാരമേ പുസ്തകത്തിനുള്ളൂ എന്ന വിമര്ശനങ്ങള്ക്കിടയിലും ചരിത്രത്തിന്റെ ചുവടുപിടിച്ച് ചിത്രങ്ങളുടെ രഹസ്യാത്മകതയിലേക്ക് വായനക്കാരെ കൂട്ടിക്കൊണ്ടുപോകാന് ഡാന്ബ്രൌണിനാകുന്നുണ്ട്. കഥ മെനഞ്ഞെടുക്കാനുള്ള വൈഭവവും വിവര സമാഹരണത്തിനായി നടത്തിയ പരിശ്രമങ്ങളും കണ്ടില്ലന്ന് നടിക്കാനാവില്ലെങ്കിലും അവസാന ഭാഗങ്ങള് ബാലിശമായ പരിസമാപ്തിയിലേക്കാണ് ചെന്നെത്തുന്നത്. വേര്പിരിഞ്ഞുപോയ ഇരട്ടക്കുട്ടികളെ വര്ഷങ്ങള്ക്ക് ശേഷം മറുക് നോക്കി കണ്ടെത്തുന്ന പഴയ സിനിമകളെ അത് ഓര്മ്മിപ്പിച്ചു. ഡാവഞ്ചി കോഡ് സിനിമയാക്കിയപ്പോള് ആശയം പൂര്ണ്ണമായി സംവദിക്കപ്പെട്ടില്ലെങ്കില് കൂടിയും മേല്പ്പറഞ്ഞ ഭാഗങ്ങള് ഒഴിവാക്കി പക്വതയോടെ കൈകാര്യം ചെയ്യാന് സംവിധായകന് ശ്രദ്ധിച്ചിട്ടുണ്ട്. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
താന് അന്വേഷിച്ച നിധി എവിടെയെന്ന് നോവലിലെ നായകന് റോബര്ട്ട് ലാങ്ങ്ടന് ഒടുവില് കണ്ടെത്തുന്നുണ്ട്. അതുപോലെ പുസ്തകം ദിശകാട്ടിയ വഴിയിയേ സഞ്ചരിച്ചപ്പോള് യഥാര്ത്ഥ നിധി കണ്ടെത്താനായി എന്നതാണ് എന്റെ വായനയുടെ സാഫല്യം. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
പള്ളികളുടെ ചുവരിലും കമാനങ്ങളിലും കൊത്തി വെച്ചിരിക്കുന്ന കോഡുകളെക്കുറിച്ച് വിവരിക്കുമ്പോള് വികടര് ഹ്യൂഗോയുടെ ‘നോട്ടര്ഡാമിലെ കൂനന്’ എന്ന കൃതിയിലും ഈ വാദഗതിയെ സാധൂകരിക്കുന്ന വസ്തുതകള് ഒളിഞ്ഞിരിപ്പുണ്ട് എന്ന് നോവലിസ്റ്റ് പറയുന്നു. തന്മൂലം ഞാന് ‘നോട്ടര് ഡാമിലെ കൂനെനെ’ പിന്തുടര്ന്നു. ഡാന്ബ്രൌണിന്റെ ഡാവഞ്ചി കോഡും പൌളോ കൊയ്ലോയുടെ ആള്ക്കമിസ്റ്റും ഒക്കെ മുളപൊട്ടിയത് വിക്ടര് ഹ്യൂഗോ പാകിയ വിത്തില് നിന്നാണോ എന്ന സംശയം അപ്പോള് ബലപ്പെട്ടു. ബെസ്റ്റ് സെല്ലറുകളായ മേല്പ്പറഞ്ഞ രണ്ട് പുസ്തകങ്ങളെക്കാളും എത്രയോ ഉയരത്തിലാണ് ഹ്യൂഗോയുടെ കൃതി നില്ക്കുന്നത്. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
നോട്ടര്ഡാം പള്ളിയിലെ അന്തേവാസിയായ വിരൂപനായ കൂനന് കൊസിമോദോ, ശെമ്മാച്ചന്റെ ആജ്ഞാനുവര്ത്തിയായ അയാളില് നിന്നാവുമോ കര്ദിനാള് അരിംഗറോസായുടെ വാത്സല്യപുത്രനായ ക്രിമിനല് സൈലാസിനെ ഡാന്ബ്രൌണ് സൃഷ്ടിച്ചെടുത്തത്? </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
ദേവാലയത്തില് തന്റെ കാല്ച്ചുവട്ടില് ഒളിഞ്ഞു കിടക്കുന്ന നിധികളുടെ മൂല്യമറിയാത്തവനെന്നു കൂനനെപ്പറ്റി ഹ്യൂഗോ കുറിച്ചപ്പോഴല്ലേ ആള്ക്കമിസ്റ്റിലെ സാന്റിയാഗോ ഉറക്കമുണര്ന്നു നടന്നു തുടങ്ങിയത്? </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
അമല് നീരദിന്റെ ‘ഇയ്യോബിന്റെ പുസ്തക’ത്തില് കാളയുമായി നടക്കുന്ന സുന്ദരി മാര്ത്ത, ആടിനെ സഹയാത്രികയാക്കിയ ഹ്യൂഗോയുടെ മന്ത്രവാദിനി സുന്ദരി എസ്മരാള്ഡ ആവില്ലേ? </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
അമ്മയുടെ നെഞ്ചിലെ മുറിപ്പാടായ രണ്ടു കുഞ്ഞു ചെരിപ്പുകള്.... അത് ഏതൊക്കെ ദേശങ്ങളില് എത്രയെത്ര ആശയങ്ങളായി പുനരാവിഷ്കരിക്കപ്പെട്ടിരിക്കാം. For sale: baby shoes, never worn എന്നെഴുതിയ ഹെമിംഗ് വേയിലൂടെ, മജീദ് മജദിയുടെ ‘ചില്ഡ്രണ് ഓഫ് ഹെവനിലൂടെ.’ </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
(ഡാവഞ്ചികോഡില് ഷൂസുകള്ക്ക് പകരം ഒരേ മാതൃകയിലുള്ള രണ്ടു പെട്ടികളെ ആശ്രയിക്കേണ്ടി വരുന്നുണ്ട് വീണ്ടും ഡാന്ബ്രൌണിന്. ) </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6zuMuoSpASOIz9pOO3cAon1UIsaL1MT2JXdWQaXmo4HmUhJo2lw0fU8YY5GpgaTnueXe6rVwHwD-m88TxUy9mPko69tHtOOITLAakT7c7ymEO3yUT-PviVDfQr469q-DsTpInN4FKCAk/s1600/Itty_Cora_Cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6zuMuoSpASOIz9pOO3cAon1UIsaL1MT2JXdWQaXmo4HmUhJo2lw0fU8YY5GpgaTnueXe6rVwHwD-m88TxUy9mPko69tHtOOITLAakT7c7ymEO3yUT-PviVDfQr469q-DsTpInN4FKCAk/s320/Itty_Cora_Cover.jpg" width="228" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
‘ഫ്രാന്സിസ് ഇട്ടിക്കോര’യെന്ന നോവലിനെ മലയാളത്തിലെ ഡാവഞ്ചിക്കോഡ് എന്ന് ചിലര് വാഴ്ത്തുമ്പോള് നോട്ടര്ഡാം ദേവാലയം പോലെ, ലൂവ്റെ മ്യൂസിയം പോലെ, കാലത്തെ പ്രതിനിധീകരിക്കുന്ന ഒരു സ്മാരകം പശ്ചാത്തലത്തില് നിലനിര്ത്തുവാന് ടി.ഡി രാമകൃഷ്ണന് സാധിച്ചുവോ എന്നും ചിന്തിക്കേണ്ടിയിരിക്കുന്നു. വിക്ടര് ഹ്യോഗോയുടെ ‘നോട്ടര് ഡാമിലെ കൂനന്’ കാലഘട്ടത്തെ ഒപ്പിയെടുക്കുന്നത് എപ്രകാരമാണെന്നറിയുമ്പോള് മാത്രമേ ആ കൃതിയുടെ മഹത്വം വെളിവാകുകയുള്ളൂ. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
കലയുടെ ആവിഷ്ക്കാരം പൂര്ണ്ണമായും ശില്പങ്ങളിലൂടെ മാത്രം സാധ്യമായിരുന്ന കാലം. അന്നത്തെ പള്ളികളും കൊട്ടാരങ്ങളും ഗോത്തിക്ക് ശില്പകലയുടെ ഉദാത്ത മാതൃകകളായിരുന്നു. ശില്പഭംഗിയില്ലാത്ത പുതിയ നിര്മ്മാണ രീതി ആവിര്ഭവിച്ചതോടെ പഴയമയുടെ സ്മാരകങ്ങള് അന്യം നിന്നുപോകുന്ന സ്ഥിതിവിശേഷമുണ്ടായി. അച്ചടിയുടെ വരവോടെ ചിന്തകളെ ബദ്ധപ്പാടില്ലാതെ കടലാസിലേക്ക് പകര്ത്താനായതിനാല് വരുംകാലങ്ങളില് പുസ്തകങ്ങള്ക്ക് പകരമായി ശില്പം ആശയത്തെ പ്രതിനിധാനം ചെയ്യില്ലെന്നും ആകൃതിയിലൂടെ ആശയത്തെ സാക്ഷാത്ക്കരിക്കാന് ഒരു കാട്ടിലെ മരങ്ങള് മുഴുവനോ ഒരു മലയിലെ കല്ലു മുഴുവനോ നശിപ്പിക്കേണ്ടി വരുന്ന അവസ്ഥ ഇനി ഉണ്ടാവില്ലെന്നും ഹ്യൂഗോ പറഞ്ഞു. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
പഴയ നിര്മ്മിതികളെ സ്മാരകങ്ങളായി സംരക്ഷിക്കുവാന് ആഹ്വാനം ചെയ്തുകൊണ്ട് നോട്ടര്ഡാം പള്ളിയെ കേന്ദ്ര ബിന്ദുവാക്കി പതിനാലാം നൂറ്റണ്ടിലെ പാരീസ് നഗരത്തെ പുനസൃഷ്ടിക്കുകയായിരുന്നു വിക്ടര് ഹ്യൂഗോ. പള്ളിയും കൊട്ടാരവും, പട്ടാളവും പട്ടക്കാരും, ന്യായാധിപരും പ്രഭുക്കളും, രാജാവും പരിവാരങ്ങളും, അക്രമിയും തെരുവു തെണ്ടികളും, മദ്യശാലയും കഴുമരവും, മതദ്രോഹ വിചാരകരും പ്രതികളും ഒക്കെയുള്ള പാരീസ്...... പള്ളികള്ക്കും കൊട്ടാരങ്ങള്ക്കും അടിയില് നിര്മ്മിക്കപ്പെട്ട നിലവറകള്, കാരഗ്രഹങ്ങള്, വാതിലുകളിലെ കൊത്തുപണികള്, ചുവരിലെ ചിത്രപ്പണികള്, കമാനങ്ങളിലെ ലിഖിതങ്ങള്, ആള് രൂപങ്ങള്...എല്ല്ലാമെല്ലാം ചരിത്രത്തിന്റെ പശിമ ചേര്ത്ത് കുഴച്ച് ദൃഡമാക്കിയ പ്രതലത്തില് കോറിയിട്ടൂ. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG_PmD4riGKU8YBsArxdcmC2a291Y4G4ig-qrSAkyV8DU1yaepQnHYaWe4rZZQ2s-DHoKGuPpLnWSrjbNrGtMt01XxAhWjSwKd2ufRgqgU5qtoxjY6-fyeYbxXPCT_90gArkzSb7X_jUc/s1600/3580.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjG_PmD4riGKU8YBsArxdcmC2a291Y4G4ig-qrSAkyV8DU1yaepQnHYaWe4rZZQ2s-DHoKGuPpLnWSrjbNrGtMt01XxAhWjSwKd2ufRgqgU5qtoxjY6-fyeYbxXPCT_90gArkzSb7X_jUc/s400/3580.jpg" width="260" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
</span><div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;">വികടര് ഹ്യൂഗോയെ പോലെയുള്ള പലരുടെ പ്രയത്നവും ദീര്ഘവീക്ഷവും കൊണ്ടാണ് പാരീസ് ഇന്നും പൌരാണികതയുടെ പ്രതീകമായി നിലകൊള്ളുന്നത്. പന്ത്രണ്ടാം നൂറ്റാണ്ടില് കൊട്ടാരമായിരുന്ന ലൂവ്റെ കാലാകാലങ്ങളില് അറ്റകുറ്റപ്പണികള് നടത്തി സംരക്ഷിക്കപ്പെട്ടു. മിത്തറാങ്ങിനെപ്പോലെയുള്ള ഭരണാധികാരികള് പഴമക്ക് മുന്പില് ഗ്ലാസുകൊണ്ട് പിരമിഡ് തീര്ത്തപ്പോള് കടുത്ത പ്രതിഷേധങ്ങളുണ്ടായി. ആ ഏച്ചുകെട്ടലിലും ചരിത്രത്തോട് ചേര്ത്തുവെയ്ക്കാവുന്ന പ്രതീകങ്ങള് കണ്ടെത്താന് ഡാന്ബ്രൌണിനെപ്പോലെയുള്ള ആധുനിക എഴുത്തുകാര് പരിശ്രമിച്ചു. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<span style="font-size: large;"><div style="text-align: justify;">
രഹസ്യ കോഡുകള് തേടിയുള്ള യാത്രയാണല്ലോ നോവലിനെ ത്രസിപ്പിച്ചു നിര്ത്തുന്നത്. കാലഹരണപ്പെട്ടതെന്ന് തോന്നുമെങ്കിലും ചിഹ്നശാസ്ത്രവും ഗൂഡാലേഖനവിദ്യയും എക്കാലവും നിത്യജീവിതത്തിന്റെ ഭാഗങ്ങള് തന്നെയായിരുന്നു. വിവരങ്ങളുടെ സുരക്ഷിതത്ത്വത്തിനായി ഒരുക്കുന്ന (എ.ടി.എം, ക്രെഡിറ്റ്കാര്ഡ്, ഐ.ഡി കാര്ഡുകള്) മൈക്രോചിപ്പുകളുടെ തത്വവും പഴമക്കാരുടെ ബുദ്ധിയെ പിന്തുടര്ന്നു വന്നതുതന്നെ. ഉമ്പെര്ട്ടോ എക്കോ പറയുന്നു; ‘ഫൂക്കോസ് പെന്ഡുലം’ എന്ന നോവലില് താന് വികസിപ്പിച്ചെടുത്ത ഒരു കഥാപാത്രം മാത്രമാണ് ഡാന്ബ്രൌണ് എന്ന്! ഡാവഞ്ചി കോഡിന് ഉമ്പെര്ട്ടോയുടെ കൃതിയോട് അത്രകണ്ട് സാമ്യമുണ്ടെന്നതില് വായനക്കാര്ക്കും തര്ക്കമില്ല. കണ്ടെത്തലുകളെന്നോ, തുടര്ച്ചയെന്നോ, പ്രചോദനനമെന്നോ വിശേഷിപ്പിക്കാനാവാത്തവണ്ണം ആശയങ്ങളും നിര്മ്മിതിയും അന്യോന്യം കെട്ടുപിണഞ്ഞു കിടക്കുന്നു. പണ്ടുമുതല് ഉണ്ടായിരുന്നവയുടെ പരിണാമമല്ലാതെ പുതുതായൊന്നും പ്രപഞ്ചത്തില് സംഭവിക്കുന്നില്ലന്ന വീക്ഷണം തന്നെയാണ് കലയിലുമെന്ന് വിവക്ഷിക്കാം. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi69d0uLQEHi4nQIBJPhXooRkx2ex14y4FfBe05oPx2odgVPPHWaK4Iuwai19acUiGwSwZm08hSCQCCRsK5ztm1qnCpVvRg9sP9fEE-7qHmH7P2E7LUeAvQY4kQNYzBbXb5NGz3c_ukZ-4/s1600/13417698_10154327173743619_8063424151422486346_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi69d0uLQEHi4nQIBJPhXooRkx2ex14y4FfBe05oPx2odgVPPHWaK4Iuwai19acUiGwSwZm08hSCQCCRsK5ztm1qnCpVvRg9sP9fEE-7qHmH7P2E7LUeAvQY4kQNYzBbXb5NGz3c_ukZ-4/s400/13417698_10154327173743619_8063424151422486346_n.jpg" width="233" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small; text-align: justify;">(പ്രസാധകന് മാസിക- ജൂണ് 2016)</span></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
അക്ഷരങ്ങളുടെ വിടവില് ഒരു ചങ്ങലയുടെ കണ്ണി തുറന്നുകിടക്കുന്നത് കാണുക, പാഴ്വേലയെന്നറിഞ്ഞുകൊണ്ടു തന്നെ അവ കൂട്ടിയിണക്കാന് പരിശ്രമിക്കുക. ഇത്തരം ഭ്രമാത്മക ലോകങ്ങളിലൂടെ അലഞ്ഞുനടക്കുകയാണല്ലോ ഒരു വായനക്കാരന്റെ സ്വാതന്ത്ര്യവും സാഫല്യവും. </div>
</span><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-52217061408757052322016-06-12T09:10:00.000+04:002016-06-12T09:10:30.769+04:00ഒരു തുള്ളി<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center; text-indent: .5in;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivm2xEtaEu0tzhJuqdMEa4NqUBkKzEEWSkSC9-wrc7abBoR84khvyF8rdQXhntqrjSQeNGLgOx2ybzAnlQmQh_VQ4MYFgWvBRqAbQwZQ4TREkewYLk0u5rI2EfypJ1zYVb_yxHt18r3BI/s1600/13435407_10154316008558619_7436755749599885486_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivm2xEtaEu0tzhJuqdMEa4NqUBkKzEEWSkSC9-wrc7abBoR84khvyF8rdQXhntqrjSQeNGLgOx2ybzAnlQmQh_VQ4MYFgWvBRqAbQwZQ4TREkewYLk0u5rI2EfypJ1zYVb_yxHt18r3BI/s400/13435407_10154316008558619_7436755749599885486_n.jpg" width="317" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: xx-small;">മാധ്യമം- ചെപ്പ്(11.06.2016)</span></td></tr>
</tbody></table>
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center; text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana;"><br /></span></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center; text-indent: .5in;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മഞ്ഞുമലയുടെ തുഞ്ചത്തു തങ്ങിനില്ക്കുന്ന
മേഘശകലങ്ങള്ക്കിടയിലൂടെയും</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> <span lang="ML">നീലാകാശം
തളര്ന്നുറങ്ങുന്ന നിശ്ചല തടാകങ്ങള്ക്ക് മുകളിലൂടെയും അവ ചിറകടിച്ച് പറന്നുപോയി.
യാത്രകള്.....ഒരിക്കലും തീരാത്ത യാത്രകള്.</span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വിണ്ണിനെ പ്രകമ്പനം കൊള്ളിക്കുന്നൊരു
ഇരമ്പല് കേട്ടു. വെള്ളിമേഘങ്ങളുടെ നെഞ്ചു തുളച്ച്</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരു</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">സൂപ്പര്
സോണിക്</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വിമാനം
പാഞ്ഞുപോയി. പകപ്പോടെ പെണ്കിളി പറഞ്ഞു. </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഇന്നു
നമ്മുടേതല്ല ആകാശം.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വിമാനം വരച്ചിട്ട വെണ്രേഖകള്
കൌതുകത്തോടെ നോക്കി അവന് പറഞ്ഞു. </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വരൂ.. നമുക്ക്
താഴ്ന്നു പറക്കാം.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">കേട്ടറിഞ്ഞ കഥകളും കണ്ടറിഞ്ഞ
പ്രകൃതിയും യാത്രയിലുടെനീളം അവനെ വാചാലനാക്കും. മഞ്ഞുറഞ്ഞ താഴ്വാരങ്ങള്
കാണുമ്പോള് പറയും</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">,</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മലകള്
അലിഞ്ഞില്ലാതായതാണ് ഇവിടം</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> അനന്തമായ മണല്പ്പരപ്പിനു
മുകളിലെത്തുമ്പോള് കാട്ടിത്തരും</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">,</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">കടല്
വറ്റിപ്പോയത് ഇവിടെയാണ്.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒക്കെയും കളവാണെന്നു പറഞ്ഞ് അവള്
കളിയാക്കും. കൊക്കുരുമിയും കിന്നരിച്ചും കാതങ്ങള് താണ്ടുന്നത് അറിയില്ല.</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">നീണ്ട യാത്രകള്
മതിയാക്കി അവന്റെ തണലില് പറ്റിച്ചേര്ന്നിരുന്ന് മുട്ടകള്
വിരിയിക്കുന്നതിനെക്കുറിച്ചാണ് അവള്ക്ക് പറയാനുള്ളതത്രയും. </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">നമ്മുടെ
കുഞ്ഞുങ്ങള്....!</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഓരോ പറക്കയുടെയും തുടക്കത്തില്
അവന് വ്യാമോഹിപ്പിക്കും. </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഈ യാത്രയുടെ
അവസാനം.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">പിണങ്ങിയാലും വഴക്കടിച്ചാലും
കൂടെപ്പോകാതിരിക്കാനാവില്ല അവള്ക്ക്. ഒരായുസ്സ് മുഴുവന് നിര്ത്താതെ പറക്കാനുള്ള
കരുത്തുണ്ട് അവന്റെ വാക്കുകള്ക്ക്. </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">കടലിനു മീതേ ചിറകു
വിരിക്കുമ്പോള് എന്തൊരാനന്ദമാണെന്നോ! നിനക്കറിയുമോ നമ്മെപ്പോലെ ലോകത്തെ ഇത്രമേല്
കണ്ടറിഞ്ഞിട്ടുള്ളവര് ആരുമില്ല.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒക്കെയും സത്യമാണ്. പക്ഷേ എന്തിനാണീ
സാഹസമെന്നു തോന്നും ചിലപ്പോള്! എന്നും കാഴ്ചകള്ക്ക് പുതുമയുണ്ട്. ഓരോ ഇടവും
അടുത്ത ദേശാടനത്തില് തിരിച്ചറിയാനാവാത്തവിധം മാറിപ്പോകുന്നു. അതേ സമുദ്രത്തില്
കാണാം തകര്ന്നടിഞ്ഞ ബോട്ടുകള്.... ചീര്ത്തു പൊങ്ങിയ മൃതശരീരങ്ങള്...
ഒഴുകിപ്പരക്കുന്ന എണ്ണപ്പാടകള്. അതേ കരയില് കാണാതാവുന്നു കൊടുമുടികള്...
വനങ്ങള്... നഗരങ്ങള്...</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വന്കടല് താണ്ടിക്കടന്നപ്പോള്
അല്പം വിശ്രമിക്കണമെന്നു തോന്നി പെണ്കിളിക്ക്.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">കുറച്ചു
ദൂരം കൂടി..... അന്തിനേരമാകട്ടെ.</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">അവന് പിന്തിരിപ്പിച്ചു.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ചുട്ടുപൊള്ളുന്ന മരുഭൂമിയില്
നിന്നുയരുന്ന പൊടിക്കാറ്റ് അവരുടെ ചിറകുകളെ തളര്ത്തി. അങ്ങിങ്ങ് കഴുത്തൊടിഞ്ഞു
നില്ക്കുന്ന കരിഞ്ഞുണങ്ങിയ കൊമ്പുകള് മാത്രം. തണലുള്ളൊരു ചില്ലപോലുമില്ല
ചേക്കേറാന്.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">തലയ്ക്കു മുകളില്</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരു</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">നിഴലനക്കം
കണ്ടു. എല്ലാം സസൂക്ഷ്മം നിരീക്ഷിച്ച് ഉയരത്തില് നില്ക്കുന്നു പക്ഷിരാജന്. </span><span lang="ML" style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വന് ചിറകിന്റെ തണല്.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ക്ഷണനേരത്തില് പാഞ്ഞു വന്നു </span><span lang="ML" style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരു</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">തീഗോളം!
പെണ്കിളി ചിറകു വെട്ടിയൊഴിഞ്ഞു. ആണ്കിളി കരിഞ്ഞ മാംസകഷ്ണങ്ങളായി ചിതറിത്തെറിച്ചു.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വര്ഷംപോലെ പെയ്യുന്നു വെടിയുണ്ടകള്.
വേരറ്റ മരത്തിന്റെ പോതില് ഒളിച്ച പെണ്കിളി മുകളില് ചിറകു വിരിച്ചുനില്ക്കുന്ന
പരുന്തിനെ കണ്ടു. അല്ല</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">, <span lang="ML">വെടിയുതിര്ക്കുന്ന പരുന്താകൃതിയെ! നാളത്തെ
കിളികളുടെ കഥയിലെ</span></span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഡ്രോണ്</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">’</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">പക്ഷിയെ.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വെടിയൊച്ചകള് അകന്നപ്പോള്
അടുത്തെവിടെയോ</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരു</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">മനുഷ്യജീവിയുടെ കരച്ചില് കേട്ടു.
വെടിയേറ്റു തുളഞ്ഞ ശരീരം. ചോര മാത്രം. അയാള്ക്ക് രക്ഷയേകാതെ പോയ യന്ത്രത്തോക്ക്
അകലെ മാറിക്കിടക്കുന്നു. </span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">വെള്ളം...വെള്ളം....</span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">”</span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ജീവന്റെ
അവസാന നിശ്വാസങ്ങള്.</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഈ മരുഭൂമിയില്</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ഒരുതുള്ളി</span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ജലമെവിടെ</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">? <span lang="ML">പക്ഷി
ചുറ്റും നോക്കി.. പ്രാണന്റെ പിടച്ചിലില് അയാളുടെ കണ്കോണില് നിന്നടരുന്ന</span></span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">തുള്ളികളില് പക്ഷിയുടെ നോട്ടം തറച്ചു.
കണ്ണീരിന് ദാഹജലം!</span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">ചലനമറ്റ ആ ശരീരത്തില് വന്നിരുന്ന
പക്ഷി തന്റെ ചെറുചുണ്ടാല് അയാളുടെ തുറന്ന വായിലേക്ക് കണ്ണീര് പകര്ന്നു
നല്കാനുള്ള ശ്രമം നടത്തി. പൊടുന്നനെ വന്യമായൊരു ശക്തിയാലെന്നവണ്ണം അയാള് പക്ഷിയെ
കടന്നുപിടിച്ചു. വിരലുകളുടെ നീരാളിപ്പിടുത്തത്തില് </span><span lang="ML" style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;">അമര്ത്തിപ്പിഴിഞ്ഞ് ചുടുചോര വായിലേക്ക്
ഇറ്റിച്ച് ദാഹമകറ്റി നിശ്ചലനായി. </span><span style="font-family: "Cambria",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Cambria;"> </span><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: .5in;">
<br /></div>
<br />
<div align="center" class="MsoListParagraph" style="margin-left: 1.0in; mso-add-space: auto; mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: center; text-indent: -.25in;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: Wingdings; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-bidi-font-family: Wingdings; mso-fareast-font-family: Wingdings;">v<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span></span><!--[endif]--><span style="font-family: Rachana; font-size: 12.0pt; line-height: 107%;"> </span></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-69977212166768483692016-05-10T16:17:00.000+04:002016-05-11T07:59:22.589+04:00പുസ്തകം: പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://www.dcbooks.com/punchapadam-kathakal-released.html" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" target="_blank"><img border="0" height="470" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1r8GU7eJBGjN0MFNqrNSz0VjGXPxjuDNOxfQcridnY6TSNwW_GPtwuI7chxq05FD1qpRvPTu5CdeOppRp7j_YRE13XU8-Hrq6jl7FpA839JzhGEW37-3lH-BQuzlN6LKUpWoUmrmS9WU/s640/punchappadam+kadhakal+cover+original.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><a href="http://www.dcbooks.com/punchapadam-kathakal-released.html" target="_blank"><span style="font-size: small;">(കവര്)</span></a></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-size: x-large;"><b>പു</b></span>ഞ്ചപ്പാടം ബ്ലോഗിലെ വായനക്കാര്ക്ക് ഈ കഥകളെ പ്രത്യേകിച്ച് പരിചയപ്പെടുത്തേണ്ട കാര്യമില്ല. എന്തെഴുതിയാലും ആദ്യം വായിക്കാന് ഓടിയെത്തുന്നവരോടുള്ള അടുപ്പം, കമെന്റുകള്ക്കായുള്ള കാത്തിരിപ്പ് ഒക്കെ നമ്മെ ഔപചാരികതയില്ലാതെ അടുപ്പിച്ചു. </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">വാക്കുകള്ക്ക് അതീതമായ ഇത്തരം അനുഭൂതികളാണല്ലോ ബ്ലോഗിന്റെ രസതന്ത്രം. </span>എഴുതുവാന് പ്രോത്സാഹിപ്പിക്കുകയും എന്നാല് എഴുത്ത് നേരമ്പോക്കല്ലെന്ന് പഠിപ്പിക്കുകയും ചെയ്ത ഗുരുക്കന്മാര് ഇവിടെയുണ്ട്. </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">പല കാലങ്ങളില് പലയിനം വിത്ത് ഈ പാടശേഖരത്ത് ഞാന് പരീക്ഷിച്ചിട്ടുണ്ട്. അതില്നിന്നും തിരഞ്ഞുപിടിച്ച് വിളവെടുത്തതാണ് ആദ്യ പുസ്തകം '<a href="http://www.indulekha.com/super-jungle-reality-show-children-joselet-joseph?filter_name=joselet" target="_blank">സൂപ്പര് ജംഗിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>'. ഇനി ചിരിയുടെ വിത്തുകളില് വിളഞ്ഞു പകമായവ പതിര് പാറ്റി ചാക്കിലാക്കുകയാണ്, '<a href="http://onlinestore.dcbooks.com/books/punchappadam-kathal" target="_blank">പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള്</a>' എന്ന ലേബലില്.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">പറഞ്ഞും കേട്ടും അനുഭവിച്ചുമറിഞ്ഞ പലതുമാണല്ലോ പിന്നീട് കഥകളായി പരിണമിക്കുക. എസ്.കെ യുടെ ഒരു ദേശത്തിന്റെ കഥ വായിച്ചപ്പോഴാണ് ഇങ്ങനെ പലരെയും എനിക്കറിയാമെന്ന് തിരിച്ചരിഞ്ഞത്. </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">അങ്ങനെ നാട്ടുകാരും കൂട്ടുകാരുമായവര് എന്റെ കഥാപാത്രങ്ങളായിത്തീര്ന്നു. </span>അനുഭവങ്ങളില് 10% മായം ചേര്ത്ത് നിര്മ്മിച്ചവയാണ് 'പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള്.' </span><br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_1CVQBOrkaG_eeYTNXaovtO-SR4L5R0VrTrSlIAvAPdjAc3MI1tujN58Ab1QIKwHkyxmMfVsXDXzs9x8cw1j4RkPA0oCik973Nd3_hMikPflpoc2j4wC_1arU6qxZ6zeGB82w_haaK-s/s1600/06a-orkkapurathoru+free+kick-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_1CVQBOrkaG_eeYTNXaovtO-SR4L5R0VrTrSlIAvAPdjAc3MI1tujN58Ab1QIKwHkyxmMfVsXDXzs9x8cw1j4RkPA0oCik973Nd3_hMikPflpoc2j4wC_1arU6qxZ6zeGB82w_haaK-s/s320/06a-orkkapurathoru+free+kick-2.jpg" width="320" /></a></span></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: large;"><span style="font-size: small;">വര: ഇസഹാക്ക് നിലമ്പൂര്</span></span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: large;">ബ്ലോഗ് നല്കിയ സൌഹൃദങ്ങളുടെ അടയാളമായി ഈ പുസ്തകത്തിന്റെ കവര് ചിത്രം വരച്ചിരിക്കുന്നത് ചങ്ങാതി <a href="https://www.facebook.com/jefujailaf?fref=pb&hc_location=profile_browser" target="_blank">ജെഫുവാണ്</a>. വരയില്ലാതെ ഒരു കഥയില്ലെന്ന ചിന്ത ഉള്ളില് പണ്ടേ അടിച്ചേല്പ്പിച്ചത് കാര്ട്ടൂണിസ്റ്റ് ടോംസാണ്. അങ്ങേരെപ്പോലെ കഥകള്ക്ക് സ്വന്തമായി ചിത്രം വരയ്ക്കനെമെന്നായിരുന്നു ആഗ്രഹം. അതൊരു സാഹസമാകയാല് പ്രിയപ്പെട്ട ചിത്രകാരന് <a href="https://www.facebook.com/ishaqh.vp?pnref=friends.search" target="_blank">ഇഷ്ഹാക്ക് ഭായി</a> സഹായത്തിനെത്തി.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"> 'സൂപ്പര് ജംഗിള് റിയാലിറ്റി ഷോ' ഇരുകൈകളും നീട്ടി സ്വീകരിച്ച വായനക്കാര്ക്ക് കെട്ടിലും മട്ടിലും വ്യത്യസ്തതയോടെ ഒരുക്കിയ ഈ പുസ്തകവും ഇഷ്ടപ്പെടും എന്നുതന്നെയാണ് പ്രതീക്ഷ. പുസ്തകം പ്രസിദ്ധീകരിക്കാന് തയ്യാറായ <a href="http://www.dcbooks.com/punchapadam-kathakal-released.html" target="_blank">ഡി.സി-കറന്റ് ബുക്ക്സിനും</a> ഒപ്പം നിന്ന സുഹൃത്തുക്കള്ക്കും നന്ദി അറിയിച്ചു കൊള്ളട്ടെ. കേരളത്തിലെ എല്ലാ <a href="http://onlinestore.dcbooks.com/books/punchappadam-kathal" target="_blank">ഡി.സി ബുക്ക്സ്ടാളുകളിലും</a> '<a href="http://onlinestore.dcbooks.com/books/punchappadam-kathal" target="_blank">പുഞ്ചപ്പാടം കഥകള്</a>' വിതരണത്തിന് എത്തിയിട്ടുണ്ട്.</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-73749054275448961012016-03-23T16:56:00.000+04:002016-03-24T08:29:12.032+04:00സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ: ചില പരിചയപ്പെടുത്തലുകള് <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div style="text-align: justify;">
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><u><b>കാലത്തിനൊപ്പം നടക്കുന്ന കഥകള്</b></u></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://www.facebook.com/AnilCP?fref=ts" target="_blank"><i>അനില്കുമാര് സി പി</i></a></span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdckronEJo2urJTXQvnBM1A513DHVMdshR2pSKLhd73nlcncywgEi0pcXL-_X36vSSe0EmCJ1pay4o63LcODNEVTTPRfkMBEgUfzhPisenwwJU1b6UQwW9B_D6fL_De2oZuHSuZJKAE5s/s1600/12814817_562215313956203_6783195446177203682_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdckronEJo2urJTXQvnBM1A513DHVMdshR2pSKLhd73nlcncywgEi0pcXL-_X36vSSe0EmCJ1pay4o63LcODNEVTTPRfkMBEgUfzhPisenwwJU1b6UQwW9B_D6fL_De2oZuHSuZJKAE5s/s640/12814817_562215313956203_6783195446177203682_n.jpg" width="376" /></a></div>
</div>
<br />
<b><span style="font-size: large;">മാ</span></b>റുന്ന കാലത്തിനൊപ്പം നടക്കുകയും കാലപ്പഴക്കമേല്ക്കാതിരിക്കുകയും ചെയ്യുന്ന രചനകളാണ് മികച്ച സാഹിത്യ സൃഷ്ടികളാകുന്നത്. പുതിയ കാലത്തിനപ്പുറത്തേക്കു കടക്കുന്ന വ്യത്യസ്തമായ 15 കഥകളുടെ സമാഹാരമാണ് ജോസ്ലെറ്റ് ജോസഫിന്റെ <a href="http://www.indulekha.com/super-jungle-reality-show-children-joselet-joseph?filter_name=joselet" target="_blank">'സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>'. ഒരു ബാലസാഹിത്യ കൃതി എന്നതിനപ്പുറം എല്ലാ പ്രായക്കാരെയും ഒരുപോലെ രസിപ്പിക്കുകയും ചിന്തിപ്പിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു ഇതിലെ കഥകള്.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
കുട്ടികളുടെ വ്യക്തിത്വ വികസനത്തില് സ്വാധീനം ചെലുത്തുവാനും ഉള്ളിലുള്ള കഴിവുകള്ക്ക് മിഴിവേകുവാനും നല്ല പുസ്തകങ്ങള്ക്ക് സാധിക്കും. ലോകത്തിന്റെ സമ്മര്ദങ്ങളെ അതിജീവിക്കുവാനും നാടിന്റെ പാരമ്പര്യവും സംസ്കൃതിയും തിരിച്ചറിയുവാനും പ്രകൃതിയെയും മനുഷ്യനെയും ജീവജാലങ്ങളെയും സ്നേഹിക്കുവാനും പ്രചോദനം നല്കുന്നവയാണ് ഈ പുസ്തകത്തിലെ കഥകള്. ഇന്നിന്റെ കുട്ടികളെ, പ്രത്യേകിച്ച് വായനയില്നിന്ന് അകന്നുപോകുന്ന കൗമാരപ്രായക്കാര്ക്ക് ചുമതലാബോധവും തൊഴിലിന്റെ മഹത്വവുമൊക്കെ പകര്ന്നു നല്കുവാനും ദിശാബോധം നല്കാനും ഈ കൃതിക്ക് കഴിയുന്നുണ്ട്. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
കാലഘട്ടത്തിന് അനുസൃതമായി കുട്ടികളുടെ കാഴ്ചപ്പാടിലും കാര്യമായ വ്യതിയാനങ്ങള് സംഭവിച്ചിട്ടുണ്ട്. ഇന്നത്തെ കുട്ടിയുടെ ബൗദ്ധിക നിലവാരം 10 കൊല്ലം മുമ്പത്തെ അതേ പ്രായക്കാരനേക്കാള് എത്രയോ മുകളിലാണ്. പുതിയ കാലത്തെ കഥകള് ആ ബുദ്ധിയെ ബഹുമാനിച്ചുകൊണ്ടുള്ളവയാകണം. ദൃശ്യ മാധ്യമ രംഗത്തെ വളര്ച്ചയും സാങ്കേതികതയുടെ കുതിച്ചുചാട്ടവുമൊക്കെയായി കുട്ടികളുടേ അഭിരുചികള്ക്കുപോലും വളരെയേറെ മാറ്റം വന്നിരിക്കുന്നു. 'ഒരിടത്തൊരിടത്ത്' എന്നു തുടങ്ങുന്ന പഴഞ്ചന് മുത്തശ്ശിക്കഥകള് പുതുതലമുറയെ ആകര്ഷിക്കുന്നില്ല. അവരുടെ ചിന്തകളും ഭാവനകളും കാഴ്ചപ്പാടുകളുമൊക്കെ റിയാലിറ്റിഷോകളുടെ പുതിയ കാലത്തു തങ്ങിനില്ക്കുന്നു.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
കഥകള് വായിക്കുമ്പോള് കുട്ടികള് കഥാപാത്രങ്ങളുമായി താദാത്മ്യം പ്രാപിച്ച് തങ്ങളുടെ ഭാവനാലോകത്ത് യഥേഷ്ടം വിഹരിക്കുന്നു. കുട്ടിക്കഥകളിലായാലും ആവശ്യത്തിലധികം ഉപദേശങ്ങള് നിറക്കുന്നത് മടുപ്പുളവാക്കും. കുഞ്ഞുങ്ങളുടെ മരുന്നുപോലും മധുരകരമാവണമെന്നാണല്ലോ. ആതിരിച്ചറിവില് പാകപ്പെടുത്തിയവയാണ് ഈ കഥകള്. ഏത് അപകടഘട്ടത്തിലും മനസ്സാന്നിധ്യം കൈവിടാതെ പ്രതിസന്ധികളെ തരണം ചെയ്യാന് പ്രേരിപ്പിക്കുന്ന 'ബോയ് ആന്റ് ദ ബലൂണ്', 'സ്വര്ണമത്സ്യം' സഹജീവിസ്നേഹവും ദയയും കാരുണ്യവും അവസരസമത്വത്തിന്റെ പ്രാധാന്യവും വിവരിക്കുന്ന 'ന്യൂസ് പേപ്പര് ബോയ്', 'കടല്ക്കരയിലെ പെണ്കുട്ടി', 'ബര്ത്ത്ഡേ പാര്ട്ടി' തുടങ്ങിയ കഥകളും മികച്ച ഉദാഹരണങ്ങളാണ്.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
ഭൂമിയില് എല്ലാ ജീവജാലങ്ങള്ക്കും വസിക്കുവാനുള്ള അവകാശമുണ്ടെന്നും ആവാസ വ്യവസ്ഥയെ സംരക്ഷിക്കേണ്ടതിന്റെ ആവശ്യം അവരവരില് നിക്ഷിപ്തമാണെന്നും 'സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ', 'സര്പ്പസൂത്രം', 'അത്ഭുതക്കാഴ്ചകള്ക്കപ്പുറം' എന്നീ കഥകളിലൂടെ വ്യക്തമാക്കുന്നു. <br />
ബാലസാഹിത്യം എന്ന ലേബലിന് അപ്പുറം നില്ക്കുന്ന, വ്യത്യസ്ത മാനങ്ങളുള്ള 'അത്ഭുതക്കാഴ്ചകള്ക്കപ്പുറം' എന്ന ചെറുകഥയില് എഴുത്തുകാരന് കുറിക്കുന്നു; 'നമ്മള് ജീവിക്കുന്ന സ്ഥലം തന്നെയാണ് ലോകത്തിലെ ഏറ്റവും മനോഹരം. ഏത് പാഴ്ഭൂമിയേയും സ്വര്ഗമാക്കി മാറ്റുന്നത് അവിടെ വസിക്കുന്നവരാണ്'. <br />
അച്ഛനമ്മമാര്ക്കിടയിലെ കൊച്ചുകൊച്ചു പിണക്കങ്ങള് കുഞ്ഞുങ്ങളെ എങ്ങനെ ബാധിക്കുന്നുവെന്ന് 'സര്പ്പസൂത്രം' എന്ന കഥ കാട്ടിത്തരുന്നു. 'കൊച്ചു കൊച്ചു കാര്യങ്ങള്ക്കെന്തിനാ വലിയവര് ദേഷ്യപ്പെടുന്നത്' എന്ന കൊച്ചു ചോദ്യം വലിയവരെയും ചിന്തിപ്പിക്കും.<br />
'വീ ഹെല്പ്', 'കുയില്', 'പ്രകാശം പരത്തുന്ന പ്രതിമകള്', 'കുട്ടികളുടെ റിപ്പബ്ലിക്' എന്നീ കഥകള് കര്ത്തവ്യ ബോധവും അധ്വാനത്തിന്റെ മഹത്വവും ഓര്മപ്പെടുത്തുന്നു. <br />
പിതാക്കന്മാരുടെ മദ്യപാനം എത്ര ആഴത്തില് പിഞ്ചു ഹൃദയങ്ങളെ മുറിവേല്പ്പിക്കുമെന്ന് 'ന്യൂസ് പേപ്പര് ബോയ്' എന്ന കഥയില് ഹൃദയസ്പര്ശിയായി വിവരിച്ചിരിക്കുന്നു. 'ചുറ്റുമുള്ളതിനെ കാണാന് കഴിയുന്നില്ലെങ്കില് നമുക്ക് കണ്ണുകള് എന്തിനാണ്? സകലതിനേയും അവഗണിച്ചും പരിഹസിച്ചും നാം പായുന്നത് എങ്ങോട്ടാണ്?. കഥയിലെ ചില ചോദ്യങ്ങള് എല്ലാവരുടേയും കണ്ണുതുറപ്പിക്കും. 'അപ്പുവിന്റെ നഗരക്കാഴ്ച്ചകള്' അത്തരം ഒരു ഉള്ക്കാഴ്ചയില് നിന്നുണ്ടായ കരുണയുടെ ഉറവയാണ്. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br />
മലയാള ബാലസാഹിത്യലോകത്തിന്റെ മുത്തശ്ശി സുമംഗലയാണ് പുസ്തകത്തിന്റെ അവതാരിക എഴുതിയിരിക്കുന്നത്. '<a href="https://keralabookstore.com/book/super-jungle-reality-show/5916/" target="_blank">സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>' കുട്ടികളുടെ ബുദ്ധിയെ തൃപ്തിപ്പെടുത്തുകയും ഭാവനയെ ഉയരങ്ങളില് എത്തിക്കുകയും പ്രായമേറിയവര്ക്ക് അവരുടെ മധുര ശൈശവത്തിലേക്കൊരു തിരിച്ചുപോക്കും സമ്മാനിക്കുമെന്നതും തീര്ച്ചയാണ്.<br />
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><u><b>ഒരു ചെറിയ – '<a href="http://www.vayanamuri.com/archives/14983" target="_blank">വലിയ' പുസ്തകം</a> തീര്ക്കുന്ന സാങ്കല്പ്പിക ലോകവും അത് സൃഷ്ട്ടിക്കുന്ന കരുത്തും മാസ്മരികതയും.</b></u></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://www.facebook.com/thunchany?fref=ts" target="_blank"><i>വേണുഗോപാല്</i></a></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<b><i> </i></b> </div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_MSlA-i3oWexuV6AzxQImkQRu9TlFdfe4kasg3n3GExGr2zUtKQJ0ZZkjUMO3ld7YVDRUbRe_mK0vbYs-DstkGr95DbewsyeUf_WDrGZyRcAgxZteNAwvkMpj_jS582zYKH2WRs4AKoU/s1600/Picture+006.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_MSlA-i3oWexuV6AzxQImkQRu9TlFdfe4kasg3n3GExGr2zUtKQJ0ZZkjUMO3ld7YVDRUbRe_mK0vbYs-DstkGr95DbewsyeUf_WDrGZyRcAgxZteNAwvkMpj_jS582zYKH2WRs4AKoU/s640/Picture+006.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">(മലയാളം ന്യൂസ് - സൗദി)</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;">
<br /></div>
<b><span style="font-size: large;">കു</span></b>ട്ടികള് വായനയില് അവരുടെതായ ഒരു സാങ്കല്പ്പിക ലോകം തീര്ത്ത്
അതിലെ ഇഷ്ടമുള്ള കഥാപരിസരങ്ങള് കണ്ടെത്തി അവിടേക്ക്
കഥാപാത്രങ്ങള്ക്കൊപ്പം സഞ്ചരിക്കാന് തുടങ്ങുന്നു. കഥയുടെ
ഗതിവിഗതിക്കള്ക്കൊപ്പം യാത്ര തുടരുമ്പോള് ആകാംഷ തുടര് പ്രയാണത്തിന്റെ
ചാലകശക്തിയായി വര്ത്തിക്കുന്നു. കഥകളിലൂടെയുള്ള ഇത്തരം യാത്രകള് പുതിയ
അറിവുകളും ചില തിരിച്ചറിവുകളും നല്കുന്നതിനൊപ്പം സ്നേഹവും നന്മയും
കുട്ടികളില് ഉരുവം കൊള്ളാന് കാരണമാകുന്നു.<br />
മേല്പ്പറഞ്ഞതൊക്കെ സാധ്യമായായാല് ഒരു ബാലസാഹിത്യ കൃതി ഏറെക്കുറെ
അതിന്റെ ലക്ഷ്യം കണ്ടു എന്ന് അനുമാനിക്കാം. ഇത്തരത്തില് ലക്ഷ്യപ്രാപ്തി
കൈവരിച്ച ഒരു ബാലസാഹിത്യ കൃതിയാണ് ജോസ്ലെറ്റ് ജോസെഫിന്റെ ‘<a href="https://www.facebook.com/Super-Jungle-Reality-Show-445930832254779/" target="_blank">സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>’ എന്ന പുസ്തകം. അതുകൊണ്ടു തന്നെയാകാം ഈ പുസ്തകം
ഓണ്ലൈന് ഇടങ്ങളിലും ഓഫ്ലൈന് കൂട്ടായ്മകളിലും ഏറെ ചര്ച്ച
ചെയ്യപ്പെടുന്നത്.<br />
സാധാരണ കുട്ടിക്കഥകളില് കണ്ടുവരുന്ന ഒരിക്കല്, ഒരിടത്ത് എന്നീ
പഴഞ്ചന് മുത്തശ്ശികഥാ കഥന ശൈലി ഉപേക്ഷിച്ച് തന്റെതായ രീതിയില്
കുട്ടികളെയും മുതിര്ന്നവരേയും കഥയ്ക്കൊപ്പം കൂട്ടാനുള്ള പ്രതിഭ ഈ
എഴുത്തുകാരനുണ്ട് എന്ന് ‘<a href="http://www.readersshoppe.com/home/en/Book-Store/Short-Stories/Other-Publishers-p2286c59c90.html?search=super" target="_blank">സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>’ തെളിയിക്കുന്നു.
അതിന്റെ മികവുറ്റ ഉദാഹരണങ്ങളാണ് ന്യൂസ്പേപ്പര് ബോയ്, ബോയ് ആന്ഡ്
ബലൂണ് തുടങ്ങിയ കഥകള്.<br />
അമ്മയ്ക്കൊപ്പം വഴിയെ നടന്നു പോകുന്ന കുട്ടി വഴിയരികില് വീണുകിടക്കുന്ന
ഒരാളെ കണ്ട് ” അമ്മേ…. ദേ ഒരാള് കിടക്കുന്നു” എന്ന് പറഞ്ഞാല് ഉത്തരമായി
“മോന് അങ്ങോട്ട് നോക്കണ്ട…. അത് വല്ലവരും കള്ള കുടിച്ചു കിടക്കയാവും”
എന്ന് പറയുന്ന നമ്മിലെ മാതാപിതാക്കളുടെ കണ്ണുകള് സ്വന്തം കുഞ്ഞിന്റെ
കണ്കള്ക്കൊപ്പം നന്മയുടെ മറ്റൊരു ലോകത്തേക്ക് തുറപ്പിക്കാന് കഴിയും വിധം
ബലമുള്ള സന്ദേശം ന്യൂസ് പേപ്പര് ബോയ് എന്ന കഥ നല്കുന്നുണ്ട്.<br />
ആകാംക്ഷാഭരിതമായൊരു ബലൂണ് യാത്ര കഥാനായകനായ ബാലന് തുറന്നു കൊടുക്കുന്ന
വൈവിധ്യമാര്ന്ന കാഴ്ചകള്ക്കപ്പുറം പ്രതിസന്ധികളെ എങ്ങനെ തരണം ചെയ്യണമെന്ന
തിരിച്ചറിവിനും ഒരു വലിയ തിന്മയുടെ ഉന്മൂലനത്തിനും അവന് നിമിത്തമാകുന്നത്
‘ബോയ് ആന്ഡ് ദി ബലൂണ്’ എന്ന കഥയില് ഉജ്വലമായി വിവരിച്ചിട്ടുണ്ട്.<br />
‘<a href="https://secure.mathrubhumi.com/books/children's-literature/bookdetails/2835/super-jungle-reality-show#.VvNk53pMg0J" target="_blank">സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ</a>’ എന്ന കഥയില് പുതിയ ലോകം
പ്രകൃതിയേയും ജീവജാലങ്ങളെയും എങ്ങനെ കബളിപ്പിച്ചു ചൂക്ഷണ വിധേയമാക്കുന്നു
എന്ന വലിയ പാഠം ഏറ്റവും ലളിതമായി ആലേഖനം ചെയ്യുന്നതില്
വിജയിച്ചിരിക്കുന്നു.<br />
<br />
കഥകളെ തരം തിരിച്ചു പ്രതിപാദിക്കാന് ഏറെയുണ്ടെങ്കിലും നീണ്ട ഒരു
പുസ്തകനിരൂപണത്തിന് മുതിരുന്നില്ല. എങ്കിലും ഒന്നു തറപ്പിച്ചു പറയുന്നു,
വ്യത്യസ്തമായ അനുഭവപാഠങ്ങളും നന്മയുടെ സന്ദേശങ്ങളുംകൊണ്ട് സമ്പന്നമായ
പതിനഞ്ചു കഥകളുടെ ഈ സമാഹാരം കുട്ടികള്ക്കും മുതിര്ന്നവര്ക്കും ഒരു പോലെ
വായിച്ചു ആസ്വദിക്കാനാവും. ആകര്ഷകമായ കവറും കുട്ടികളെ കഥയിലേക്ക്
പിടിച്ചടുപ്പിക്കു വിധം ഭംഗിയുള്ള ചിത്രങ്ങളും പുസ്തകത്തിന്റെ പകിട്ടാണ്.
മലയാള ബാലസാഹിത്യരംഗത്തിന് ഒരു പിടി മികച്ച രചനകള് സമ്മാനിച്ച കഥമുത്തശ്ശി
സുമംഗലയാണ് അവതാരിക എഴുതിയിരിക്കുന്നത്. സി.എസ്.എസ് ബുക്ക്സ് തിരുവല്ല
യാണ് പ്രസാധകര്.<br />
<br />
<i>ലാസ്റ്റ് ബട്ട് നോട്ട് ലീസ്റ്റ്:</i><br />
നന്മയുടെ ലോകത്ത് സ്നേഹത്തെയും സാഹോദര്യത്തെയും കൂട്ടുപിടിച്ചു ജീവിക്കേണ്ട
നമ്മുടെ കുഞ്ഞുങ്ങള് മതം, രാഷ്ട്രീയം, ലൈംഗീക അരാജകത്വം തുടങ്ങി
വിഷലിപ്തമായ വാര്ത്തകളിലേക്കും നിയന്ത്രണംവിട്ട നവമാധ്യമ ഇടങ്ങളിലെക്കും
വലിച്ചിഴയ്ക്കപ്പെട്ടുകൊണ്ടിരിക്കുകയാണ്. മുതിര്ന്നവരേക്കാള് വേഗത്തില്
കുട്ടികള് പരിസരങ്ങളെ പഠിച്ചെടുക്കുന്നു, കൌതുകകരമായ എന്തിലെക്കും
ആകര്ഷിക്കപ്പെടുന്നു. അവിടെയാണ് ബുദ്ധി വികാസത്തിനനുസൃതമായി സ്നേഹവും
സഹോദര്യവും സമൂഹനന്മയുമൊക്കെ അവരിലേക്ക് എത്തിക്കുന്ന പുസ്തകങ്ങളുടെ
പ്രസക്തി. അത്തരം സ്നേഹസന്ദേശങ്ങള് അവര്ക്ക് പകര്ന്നു നല്കാനാകാതെ
പോയാല് നാളെ നമ്മള് ദുഖിക്കേണ്ടി വരും. ആരുടെ മുന്നിലേക്കും കൂസലില്ലാതെ
അവര് തൊടുക്കുന്ന ചോദ്യശരങ്ങളില് നാം വെന്തുപിടയാന് ഇടവന്നേക്കാം.
സഹാനുഭൂതിയോടെയും ഉള്ക്കാഴ്ചയോടെയും ലോകത്തെ കാണാന് നന്മകളുടെ
ലോകത്തേക്ക് നമ്മുടെ കുഞ്ഞുങ്ങളെ കൈ പിടിച്ചു നടത്താന് ഇത്തരം നിരവധി
പുസ്തകങ്ങള് ഇനിയും എഴുതപ്പെടെണ്ടതുണ്ട്. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifQgrYA3ZZB0H2ninwCcXSfW9guwRcD3d8pCFIhi-CDAuk1OjNoXoynyMgGkHPf6Dgs5n7D9kpBdarlO-CXLRCNb7JhkvghWK0C5WIP416Ea7fCuXBv2Y9sT4gFaoe5lOuxGxZcNXfu-s/s1600/BOOK+RIVEW+poster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifQgrYA3ZZB0H2ninwCcXSfW9guwRcD3d8pCFIhi-CDAuk1OjNoXoynyMgGkHPf6Dgs5n7D9kpBdarlO-CXLRCNb7JhkvghWK0C5WIP416Ea7fCuXBv2Y9sT4gFaoe5lOuxGxZcNXfu-s/s320/BOOK+RIVEW+poster.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=acbHnW-a5BE" target="_blank">ARN ബുക്ക് റിവ്യൂ</a></div>
</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-20206699486013682542016-01-30T19:11:00.001+04:002016-02-02T16:42:44.088+04:00രംഗബോധമില്ലാത്ത കോമാളി <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">ജീവിതയാത്രയുടെ ചില മുനമ്പുകളില് നമ്മള് ഒറ്റപ്പെട്ടുപോകാറുണ്ട്. കൂടെ ആളുകള് ഇല്ലാത്തതുകൊണ്ടല്ല, ഒറ്റയ്ക്കെടുക്കേണ്ട തീരുമാനങ്ങളുടെ സന്നിഗ്ദ്ധതകൊണ്ട്. അപകടം പിന്നിലുള്ളപ്പോള് മുനമ്പില് നിന്ന് താഴേക്ക് ചാടണോ അതോ പിന്തിരിഞ്ഞു നിന്ന് പൊരുതണോ എന്ന ആശയക്കുഴപ്പമുണ്ടാവും. ജീവനും മരണവും ഒരു തീരുമാനത്തിന്റെ സമയദൈര്ഘ്യത്തിനുള്ളില് തന്നെ സംഭവിക്കാം! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അനുഭവങ്ങള് അതേപടി എഴുതാന് മടിയുള്ള കൂട്ടത്തിലാണ് ഞാന്. അത്ര തീവ്രമായതൊന്നും പങ്കുവെയ്ക്കാനില്ലാത്തതുകൊണ്ട് അല്പമെന്തെങ്കിലും പൊടിപ്പും തൊങ്ങലുംവെച്ച് തട്ടിവിടുകയാണ് പതിവ്. പലപ്പോഴും വായിക്കുന്ന പുസ്തകങ്ങളിലൂടെ മറ്റുള്ളവരെ അറിയാനും ആ ജീവിതാനുഭവങ്ങള് പുതിയൊരു ദര്ശനത്തിന് നിദാനമാകുകയും ചെയ്യാറുണ്ട്. അതിനേക്കാളൊക്കെ എത്രയോ വലുതാണ് സ്വജിവിതം സമ്മാനിക്കുന്ന അറിവുകള്. ജീവിതമാണ് ഏറ്റവും വലിയ പാഠശാല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഇക്കഴിഞ്ഞ ക്രിസ്മസ് ദിനത്തിലാണ്. ‘അച്ചായന്’ എന്ന് ഞങ്ങള് വിളിക്കുന്ന എന്റെ പിതാവ് വിട്ടുപിരിഞ്ഞത്. എട്ടുമക്കളും ഇരുപത്തൊന്നു പേരക്കിടാങ്ങളും അതിനൊത്ത ബന്ധുബലവുമുള്ള ഒരു കുടുംബത്തെ താങ്ങിനിര്ത്തിയിരുന്ന വന്വൃക്ഷമാണ് വേരറ്റുപോയത്. വീഴുമ്പോള് വൃക്ഷത്തിന്റെ ഉള്ള് പൊള്ളയായിരുന്നു. വയറ്റിനുള്ളിലെ ക്യാന്സറാണ് തന്നെ വീഴ്ത്തിയതെന്ന് മരിക്കുമ്പോഴും അദ്ദേഹം അറിഞ്ഞിരുന്നില്ല. രോഗകാരണം അറിഞ്ഞ് മൂന്നു മാസത്തിനുള്ളില് തന്നെ ആളു പോയി. ഒന്നും പറയേണ്ടതില്ലെന്ന് ഞങ്ങള് മക്കള് മുന്പേ തീര്ച്ചപ്പെടുത്തിയിരുന്നു. കഠിനാധ്വാനംകൊണ്ടും ചിട്ടയായ ജീവിതക്രമംകൊണ്ടും കാര്യമായ രോഗങ്ങളൊന്നും തനിക്കില്ലെന്ന് അഭിമാനിച്ചിരുന്ന അച്ചായന് യാഥാര്ഥ്യം ഉള്ക്കൊള്ളാനാവില്ലന്നത് ഞങ്ങളുടെ തെറ്റിദ്ധാരണയാകാം. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മക്കളുടെയും കൊച്ചുമക്കളുടെയും അമ്മച്ചിയുടെയും പരിലാളനം ഏറ്റുവാങ്ങിക്കൊണ്ടാണ് അച്ചായന് പോയത്. അത് അങ്ങനെതന്നെ വേണമെന്നത് ഞങ്ങള് തീര്ച്ചപ്പെടുത്തിയത് വൈകാരികമായ സ്വാര്ത്ഥതകൊണ്ടു മാത്രമല്ല, ചികിത്സിച്ചുഭേദമാക്കാന് സാധ്യമല്ലെന്ന് തിരിച്ചറിഞ്ഞതുകൊണ്ടു കൂടിയാണ്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആറുമാസം മുന്പ് ഒരു ശവസംസ്കാരചടങ്ങില് പങ്കടുക്കവേ ആ വീട്ടിലെ അമ്മച്ചി പറഞ്ഞു;</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">“മോനെ, ഇത്രകാലം ഞാന് കൂടെയുണ്ടായിട്ടും മരിക്കുമ്പോള് ആ കൈ ഒന്നു പിടിക്കാന്, ഒരുതുള്ളി വെള്ളം കൊടുക്കാന്, എനിക്കായില്ല. ആരെയും ഐ.സി.യു.വില് കിടത്തരുത് മോനേ... അടുത്തിരുന്ന് എന്തെങ്കിലും വര്ത്തമാനം പറഞ്ഞുകൊണ്ട് മരിക്കാമല്ലോ...” </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആ അമ്മയുടെ വാക്കുകള് ഉള്ളില് വലിയൊരു വിങ്ങലായി നില്ക്കുമ്പോഴാണ് അച്ചായന്റെ നാളുകളും എണ്ണപ്പെട്ടിരിക്കുന്നു എന്നറിയുന്നത്. കീമോതെറാപ്പിയും മറ്റു ട്രീറ്റ്മെന്റ്റുകളും നിഷ്ഫലമെന്ന് അറിയിച്ച്, ഒപ്പം നിന്ന് ‘നന്നായി മരിക്കാന്’ അവസരം ഒരുക്കിയ ഡോക്ടറോടും നന്ദിയുണ്ട്. മെഡിക്കല് എത്തിക്സിനേക്കാള് മനുഷ്യരുടെ മനസിനെ അറിയുന്ന മാര്ക്കെറ്റ് ചെയ്യപ്പെടാത്ത ചിലയാളുകള് ഇന്നുമുണ്ട്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">എല്ലാം അറിയാമെങ്കിലും നമ്മുടെ പ്രിയപ്പെട്ടവരുടെ കാര്യത്തില് എന്തെങ്കിലും അത്ഭുതം അവസാന നിമിഷം സംഭവിക്കും എന്ന് നമ്മള് പ്രത്യാശിക്കും. അവരെ വെറുതേ അങ്ങു പറഞ്ഞുവിടാനുള്ള മനക്കരുത്ത് അപ്പോള് ഉണ്ടാവില്ല. ജീവനും മരണവും ഒരു തീരുമാനത്തിന്റെ സമയ ദൈര്ഘ്യത്തില് തൂങ്ങി നില്ക്കുന്ന അവസ്ഥ. അതും ഞാന് അറിഞ്ഞിട്ടുണ്ട്. ഏതാണ്ട് ഏഴു വര്ഷം മുന്പ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഹാര്ട്ട് ചെക്കപ്പിനായി കൊണ്ടുവന്ന അമ്മച്ചിക്ക് ആശുപത്രിയില് വെച്ച് വീണ്ടും അറ്റാക്ക് വന്നു. എ.സി.യു.വില് എത്തും മുന്പേ ബോധം മറഞ്ഞു. ഓപ്പന് ഹാര്ട്ട് ശസ്ത്രക്രിയ അല്ലാതെ പോംവഴിയില്ല. രോഗിയുടെ പ്രായവും ആഘാതത്തിന്റെ വ്യാപ്തിയും കൂടുതലായതിനാല് ഓപ്പറേഷന് ടേബിളില് മരണം സംഭവിക്കാനുള്ള സാധ്യത അമ്പതു ശതമാനത്തിലും അധികമാണ്. മകനായ ഞാന് എഴുതി ഒപ്പിട്ടു കൊടുത്താല് സര്ജറി അല്ലെങ്കില് ഓക്സിജന്റെ സഹായത്തോടെ മരുന്നും മന്ത്രവുമായി വീട്ടിലേക്ക് കൊണ്ടുപോകാം. എന്തുചെയ്യണമെന്നറിയാതെ നിന്ന ഞാന് വിദേശത്തുള്ള ബന്ധുവായ ഡോക്ടറെ ഫോണില് വിളിച്ചു. അദ്ദേഹത്തിന്റെ വാക്കുകളാണ് ഒരു തീരുമാനമെടുക്കാന് സഹായകമായത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">“എന്റെ അമ്മയാണെങ്കില് തീര്ച്ചയായും ഞാന് ഓപ്പറേഷന് ചെയ്തിരിക്കും, ഒരു ഡോക്ടര് ആയതുകൊണ്ടല്ല മറിച്ച്, അത് ചെയ്തിരുന്നെങ്കില് അമ്മ ജീവിച്ചേനെ എന്ന വിചാരം നാളെയെന്നെ പീഡിപ്പിക്കാതിരിക്കാന്.’ </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അതേ ഞാന് തന്നെയാണ് അച്ചായനെ കാഠിന്യമുള്ള മരുന്നുകളുടെ പീഡനം ഏല്പ്പിക്കാതെ മരണത്തിനു വിട്ടുകൊടുക്കാന് തീരുമാനമെടുത്തത്. എന്തൊരു വിരോധാഭാസം! നിയതിയുടെ നിര്ദാക്ഷിണ്യത. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">Die in dignity. ‘അന്തസോടെ വിടവാങ്ങുക.’ അത് അച്ചായന് പണ്ടേ തീരുമാനിച്ചുറപ്പിച്ചതായിരുന്നു. സ്വന്തം ശവപ്പെട്ടി വെയ്ക്കാന് ആറടി നീളത്തില് ഒരു മേശ, പത്രത്തില് കൊടുക്കാനുള്ള ഫോട്ടോ, വിളിച്ചറിയിക്കേണ്ട ആളുകളുടെ പേരും ഫോണ് നമ്പരും, വസ്തു, ബാങ്ക് അനുബന്ധ വസ്തുതകള് എഴുതിയ ഡയറി, വില്പത്രം. ഇതൊക്കെ നേരത്തെ തയ്യാറാക്കി വെച്ചിരുന്നു. സുഹൃത്തുക്കളെയും ബന്ധുക്കളെയും നേരിട്ടും വിളിച്ചു വരുത്തിയും കണ്ടു. വന്നവരോടൊക്കെ പറഞ്ഞു. ‘ഞാനിനി അധികനാളില്ല.’ ഏത് യാത്ര പുറപ്പെടുമ്പോഴും വളരെ നേരത്തെ ഒരുങ്ങി നില്ക്കാറുള്ള അച്ചായന്റെ ഈ പ്രവര്ത്തികളൊക്കെ അന്ന് തമാശയായേ കണ്ടിരുന്നുവെങ്കിലും ഏറ്റവും നന്നായി ഒരുങ്ങേണ്ട യാത്ര ഏതാണെന്ന് ഇന്നെനിക്കറിയാം. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മതില് കെട്ടിയപ്പോള് അയല്പക്കത്തെ അതിരിന് ഗേറ്റ് സ്ഥാപിച്ചത്, മതാതീതമായ മനുഷ്യബന്ധം ലോകത്തിന് കാട്ടിക്കൊടുക്കാനായിരുന്നെന്ന് അച്ചായന്റെ മരണാനത്തരമാണ് പലര്ക്കും മനസിലായത്. മരണവീട്ടുകാര്ക്കും ബന്ധുക്കള്ക്കും നാലുനാള് ഭക്ഷണമൊരുക്കിയത് അവരാണ്. ‘സ്വന്തമായി കൃഷിചെയ്യുന്നതിന്റെ വിഹിതം അയല്ക്കാര്ക്കും നല്കണം’ എന്ന് മരണക്കിടക്കയില് വെച്ചും പുള്ളി പറഞ്ഞിരുന്നു. അയല്ക്കൂട്ടം പിറ്റേന്നത്തെ ഊണിനുള്ള ചുറ്റുവട്ടങ്ങള് ഒരുക്കിക്കൊണ്ടിരുന്ന രാത്രിയിലാണ് വീട്ടിലെ തെങ്ങ് വീണത്. ‘സാറ്, ഇവിടെത്തന്നെയുണ്ട്’ എന്ന് പറഞ്ഞ് സ്ത്രീകള് നിലവിളിച്ചതും ‘പുള്ളി പണ്ടേ സ്ഥലം കാലിയാക്കി’യെന്നു ഞങ്ങള് കളിയാക്കിയതുമൊക്കെ പ്രകൃത്യാ സംഭവിച്ചതു തന്നെയാണ്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഉള്ളില് വേദന പേറുന്ന നിമിഷങ്ങളിലും ചിലത് നമ്മെ ചിരിപ്പിക്കും. ‘മരണം രംഗബോധമില്ലാത്ത കോമാളി’യെങ്കില് ആ കളി കണ്ടിരിക്കുന്ന നമുക്കും ആസ്വദിക്കാനുള്ള അവസരം അതൊരുക്കുന്നുണ്ട്. മോര്ച്ചറിയുടെ തണുപ്പില് തന്റെ അവസാന സന്ദര്ശകരെ കാത്ത് അച്ചായന് കിടക്കുമ്പോള്, ആശുപത്രിക്കിടക്കയില് വെച്ച് പുള്ളി പറഞ്ഞ തമാശകള് അയവിറക്കി വീട്ടില് ഞങ്ങള് പൊട്ടിച്ചിരിച്ചു. ചിരിയ്ക്കൊടുവില് കണ്ണുനിറയും. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">സെമിത്തേരിയിലേക്കുള്ള യാത്രയില്, എന്നെക്കൊണ്ട് വാങ്ങിപ്പിച്ച ഇഷ്ടനിറമായ നീലക്കര മുണ്ടും വെള്ള ഷര്ട്ടും ധരിച്ച് പുള്ളി കിടന്നു. മഞ്ചം ഒരുക്കിയിരിക്കുന്ന ഒമ്നിവാനില് ആ മാന്യദേഹത്ത് സുഗന്ധ ദ്രവ്യങ്ങള് പൂശി ഞാനിരുന്നു. എല്ലാ വാഹനങ്ങള്ക്കും സൈഡ് കൊടുത്ത് ഏറ്റവും പിന്നിലായി നിന്നിരുന്ന വാനിന്റെ ഡ്രൈവര്ക്ക് വൈകിയാണ് മനസിലായത് കുറേനേരമായി താന് കടത്തിവിട്ടുകൊണ്ടിരിക്കുന്നത് വിലാപയാത്രയിലില്ലാത്ത വാഹനങ്ങളെയാണെന്ന്! ഒരുപാടു പിന്നിലായെന്നു തിരിച്ചറിഞ്ഞതോടെ വലിച്ചുവിട്ടൊരു പോക്കായിരുന്നു. ലോകത്ത് ഒരു ശവമഞ്ചവും ഇങ്ങനെ പായുന്നത് ഞാന് കണ്ടിട്ടില്ല! ഗട്ടറില് തട്ടിത്തെറിച്ച് ബാക്ക് ഡോര് തുറന്ന് അച്ചായനെങ്ങാനും പുറത്തുപോയാലോ എന്ന് ഞാന് ഭയന്നു. പറക്കും തളികയെ അനുസ്മരിപ്പിക്കുന്ന വിധം വാഹനം വഴിതെറ്റിയോ പാടത്തേക്ക് മറിഞ്ഞോ അപ്രത്യക്ഷമായാല് പരേതനെ പ്രതീക്ഷിച്ചിച്ച് പള്ളിയങ്കണത്തില് നില്ക്കുന്നവരുടെ ഗതിയെന്താകുമെന്ന് ഓര്ത്തുനോക്കി. അവസാന യാത്രയിലും അങ്ങേരെന്നെ ചിരിപ്പിച്ചു. രംഗബോധമില്ലാത്ത കോമാളി സത്യത്തില് ആരായിരുന്നു? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">താനിതൊക്കെ ചെയ്ത് എന്തിനു അപഹാസ്യനാകുന്നു എന്നൊരു കോമാളിക്ക് തോന്നിയാല്...? പിന്നെ അയാള്ക്ക് അരങ്ങില് സ്ഥാനമില്ല. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അബ്ബാസ് കരിസ്തോമിയുടെ ‘ആന്ഡ് ലൈഫ് ഗോസ് ഓണ്’ എന്ന സിനിമയില് ഭൂകമ്പത്തില് തകര്ന്നടിഞ്ഞ ഗ്രാമത്തിലെ പൊട്ടിപ്പൊളിഞ്ഞ വീട്ടില് നിന്നും കോട്ടും ടയ്യും ധരിച്ച് ഇറങ്ങിവരുന്ന ഒരു ചെറുപ്പക്കാരനെ അത്ഭുതത്തോടെ നോക്കിക്കൊണ്ട് യാത്രികന് ചോദിക്കുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">‘സുഹൃത്തേ താങ്കെളെന്താണ് ഈ വേഷത്തില്’.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">‘എന്റെ വിവാഹം കഴിഞ്ഞതേയുള്ളൂ..’</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">‘ഈ ഭൂകമ്പത്തിന് ഇടയിലുമോ?’</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">‘ഒരുപാട് കാത്തിരുന്ന വിവാഹമാണ്. ഞങ്ങള് ഇരുവരുടെയും അനേകം ബന്ധുക്കള് മരിച്ചു. ദുഖാചരണം കുറെ ദിവസമെങ്കിലും ഉണ്ടാകും. ചിലപ്പോള് വീണ്ടും ഭൂകമ്പം വരും. വീണ്ടും ആളുകള് മരിക്കും...’</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വെയിലും മഴയും പേമാരിയും ഭൂകമ്പവും ഋതുഭേദങ്ങളും വന്നുപോകും. പക്ഷേ ജീവിതം ഒന്നുമാത്രം. അതുപോലെ സുന്ദരമായ മറ്റൊന്നില്ല, അത് സമ്മാനിക്കുന്ന ദുഖങ്ങളും ചെറുതല്ല. ബട്ട്, ലൈഫ് ഗോസ് ഓണ്............</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-50959982357664017322015-08-01T10:58:00.003+04:002015-08-01T10:59:12.554+04:00വാണ്ടഡ്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">കൈതക്കാടുകളുടെ മറവു പറ്റി
ഞാന് ഓടി. വള്ളി പൊട്ടിയ ചെരുപ്പ് വഴിയില് ഉപേക്ഷിച്ചു. കാലില്
മുള്ളുകൊണ്ടിട്ടും ഓട്ടം നിര്ത്തിയില്ല. പാടം കടന്ന് ചിറയിലൂടെ അരമൈല് ദൂരം
പിന്നിട്ടാല് അവര് പറഞ്ഞ സ്ഥലമെത്തും.</span><span style="font-family: Meera;"> <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">എന്തുവന്നാലും പിടികൊടുക്കരുത്. താങ്കളെ പ്രസ്ഥാനത്തിന് ആവശ്യമുണ്ട്.
ഒളിവില് ഇരുന്ന് നിര്ദേശങ്ങള് നല്കിയാല് മാത്രം മതി.</span><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">”</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;"> </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">കിതപ്പിലും അവരുടെ
വാക്കുകള് കരുത്തായി.</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">മുളംകാടിനരികെ
കെട്ടിയിട്ടിരിക്കുന്ന വള്ളം കണ്ടു. കഴുക്കോലെടുത്തു. തുരുത്ത് മെല്ലെ മെല്ലെ
അകന്നുപോയി.</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;">പനമ്പിന്റെ
വളവരയ്ക്കു മുകളില് മഴയുടെ കലമ്പല് കേട്ടു. രാത്രി കനത്തു.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">പുലരിയുടെ നരച്ചവെട്ടം
മായും മുന്പേ തുഴഞ്ഞടുക്കുന്ന ഒരു ചെറുവള്ളം കണ്ടു. വലിയ തൂക്കുപാത്രം കോതില്
ഇറക്കിവെച്ച് വാക്കുരിയാടാതെ വള്ളക്കാരന് പോയി. നല്ല വിശപ്പുണ്ടായിരുന്നു. ആര്ത്തിയോടെ
കഴിച്ചു. വീണ്ടും ഉറങ്ങി. </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">പിറ്റേന്നും അതേയാള്.
ചോദ്യങ്ങള്ക്ക് ഉത്തരമില്ല. ചിലപ്പോള് പൊട്ടനാവാം. അടപ്പു തുറന്നപ്പോള് ദോശയ്ക്ക്
മുകളില് മടക്കിവെച്ച കടലാസില് കുറിപ്പ് കണ്ടു.</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">സ്ഥിതി നിയന്ത്രണാതീതമാണ്. എങ്കിലും നിങ്ങള് സൂക്ഷിക്കണം.</span><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">”</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; font-size: large; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">അടുത്ത ദിവസം വള്ളക്കാരനൊപ്പം
ഒരു സ്ത്രീയുമുണ്ടായിരുന്നു. അവര് ചാക്കുകെട്ടും പാചക സാമഗ്രികളും ഇറക്കി വെച്ചു.
അവളും ഇറങ്ങി. കടലാസും പേനയും കൊടുത്തുവിടാന് പിന്നെയും അവര് മറന്നു. </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">കായലില്
നിന്നുയരുന്ന തണുത്ത കാറ്റ്. തേങ്ങാക്കൊത്ത് ഇരകോര്ത്ത ചൂണ്ടയില് മീനുകള്
കുടുങ്ങി. മുളകരച്ച മീന് കറിയുടെയും വെന്ത ചോറിന്റെയും മോഹിപ്പിക്കുന്ന മണം. അരിച്ചാക്ക്
ചികഞ്ഞ് അവള് വാറ്റുചാരായത്തിന്റെ കുപ്പി നീട്ടി. വാഴത്തണ്ടിന്റെ മൂടി കടിച്ചുതുറന്ന്
ആര്ത്തിയോടെ വായിലേക്ക് കമഴ്ത്തി. ഞരമ്പുകളില് തരിപ്പ്.</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">വള്ളക്കാരനെ
കണികാണാതെയായി. വല്ലപ്പോഴും വരുമ്പോള് മറുകുറിപ്പുകളില്
നിര്ദ്ദേശങ്ങള് നല്കി.</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">കൃത്യമായി വര്ത്തിക്കുന്ന
അനുചരര് ഉണ്ടെങ്കില് ഒരു രാജ്യം തന്നെ ഒളിവില് ഇരുന്നുകൊണ്ട് ഭരിക്കാം. <o:p></o:p></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera;"><span lang="ML" style="font-size: large;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">നാളെത്ര കഴിഞ്ഞു? കര
മാഞ്ഞുപോയി. ചുറ്റും ഓളപ്പരപ്പുകള് മാത്രം. അഴിമുഖത്തേക്കാണോ ഒഴുക്ക്? അരിസാധനങ്ങള്
തീര്ന്നു. അയാളെവിടെ? വശപ്പ് അസഹ്യമായപ്പോള് വെള്ളംകുടിച്ചു. വിശപ്പടങ്ങുവോളം
ഭോഗിച്ചു. ഒടുവില് അവളു ചത്തു. </span><span style="font-family: Meera;">എവിടെയോ കണ്ണികള്
മുറിഞ്ഞിട്ടുണ്ടാവാം. കരയ്ക്കടുക്കണം. നിലയില്ലാ കയങ്ങളിലൂടെ ഊന്നി.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">കരയില് അപരിചിതര്.
പോലീസിനു മുന്പില് പെടരുത്. ആള്ക്കൂട്ടത്തില്
നിന്നും അകന്നുമാറി നടന്നു. ചിലര് വെറുപ്പോടെ നോക്കി. താടിയും മുടിയും വല്ലാതെ നീണ്ടിട്ടുണ്ട്. </span><span style="font-family: Meera;">നിരത്തിന് നടുവിലെ
കാക്കിക്കുപ്പായക്കാരന് നീണ്ട കാല്സറയും വട്ടത്തൊപ്പിയുമാണല്ലോ
ധരിച്ചിരിക്കുന്നത്. പോലീസാണോ? അയഞ്ഞ നിക്കറും കൂര്ത്ത തൊപ്പിയുമായിരുന്നല്ലോ
അവരുടെ വേഷം. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera; font-size: large;">ഒറ്റക്ക് നടന്നുവരുന്നയാള്ക്ക് സഖാവ് കുമാരന്റെ ച്ഛായയുണ്ടോ? കോഡ് ഓര്മ്മകിട്ടുന്നില്ലല്ലോ?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">വരുംകാലം വിശപ്പകലും കാലം.</span><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">”</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; font-size: large; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ഒരുരൂപ തുട്ട്
ഇട്ടുകൊടുത്ത് അയാള് കടന്നുപോയി. </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">അവരൊക്കെ എവിടെയാണ്?</span><span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;">”</span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: "Kartika","serif"; font-size: large; mso-ascii-font-family: Meera; mso-bidi-font-family: Kartika; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Meera;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ഉറക്കെ വിളിച്ചു
ചോദിച്ചു. ആരും ശ്രദ്ധിക്കുന്നില്ല. </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">അതാ തൊട്ടുമുന്പില്
പോലീസ് ജീപ്പ്! ഇടവഴിയാണ്. ഒളിക്കാന് പഴുതുകളില്ല. ഓടിയാല് വെടിവച്ചേക്കാം</span><span style="font-family: Meera;">!<span lang="ML"> </span><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">എന്തു വന്നാലും
പിടികൊടുക്കരുത്. ബലം പ്രയോഗിച്ച് വിലങ്ങു വെക്കാന് ശ്രമിച്ചാല് കായികമായി നേരിടണം.
കഠിനമര്ദ്ദനമേറ്റ് പ്രജ്ഞനഷ്ടപ്പെടുമ്പോള് അവര് രഹസ്യങ്ങള് ചോര്ത്തിയെടുക്കും.
അതിനേക്കാള് മരണമാണ് വിപ്ലവകാരിക്ക് അഭികാമ്യം. </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large;">പോലീസുകാര് എന്നെ
നോക്കുകപോലും ചെയ്യാതെ നടന്നുപോകുകയാണല്ലോ? </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">എനിക്കുമേല് അറസ്റ്റു വാറണ്ടില്ലേ? </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">എന്റെ ഫോട്ടോ
ചുവരുകളില് പതിച്ചിട്ടില്ലേ? </span><span style="font-family: Meera;"><o:p></o:p></span></span></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<div class="MsoNormal">
<span lang="ML" style="font-family: Meera;"><span style="font-size: large;">എന്റെ തലയ്ക്ക് ഇനാം
പ്രഖ്യാപിച്ചിട്ടില്ലേ? </span><o:p></o:p></span></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com48tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-11612915337879254572015-05-23T15:36:00.000+04:002015-08-23T12:19:17.750+04:00കുട്ടികള്ക്കായ് ഒരു പുസ്തകം - സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
പ്രിയപ്പെട്ടവരേ,</div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
കുട്ടികള്ക്കായി ഒരു പുസ്തകമെന്ന സ്വപ്നം സഫലമാകുകയാണ്. 'സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ' എന്ന ടൈറ്റിലില് എന്റെ പതിനഞ്ചു ബാലകഥകള് പ്രസിദ്ധീകരിക്കുന്നത് തിരുവല്ല ആസ്ഥാനമായി പ്രവര്ത്തിക്കുന്ന സി.എസ്.എസ് ബുക്സ് ആണ്.<br />
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQmNQ774erNYm6f_x-TWvbXvUgFIhuK0vsxCq5JN8K5IU2Ds7NcokOOR8KvIT3m9YxLQgLwkVqvNEnRlD3dbDUlPjwTpTc-6OZ7JAE4LRN4Bo-9AdKJXdYNICB9Oe7zTyEskOeFRPp2K4/s1600/reality1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQmNQ774erNYm6f_x-TWvbXvUgFIhuK0vsxCq5JN8K5IU2Ds7NcokOOR8KvIT3m9YxLQgLwkVqvNEnRlD3dbDUlPjwTpTc-6OZ7JAE4LRN4Bo-9AdKJXdYNICB9Oe7zTyEskOeFRPp2K4/s640/reality1.jpg" width="640" /></a></div>
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ഏതാണ്ട് രണ്ടുവര്ഷം മുന്പൊരു കൂടിക്കാഴ്ചയില് കുട്ടികള്ക്കായ് നല്ല സന്ദേശമുള്ള കഥകള് എഴുതാന് പ്രേരണ നല്കിയത് സി.എസ്.എസിന്റെ എഡിറ്ററും സുഹൃത്തുമായ ബെഞ്ചി നെല്ലിക്കാലയാണ്. ബാലപ്രസിദ്ധീകരണങ്ങളിള് വരയുടെ വിസ്മയം തീര്ക്കുന്ന കാര്ട്ടൂണിസ്റ്റ് ഷാജി മാത്യൂവിന്റെ ചിത്രങ്ങള് പേജുകള്ക്ക് പകിട്ടേകുന്നു. കുട്ടികള്ക്ക് പ്രിയങ്കരിയായ മലയാളത്തിന്റെ കഥമുത്തശ്ശി സുമംഗലയാണ് പുസ്തകത്തിന് അവതാരിക എഴുതിയിരിക്കുന്നത്. ഒരു തുടക്കക്കാരന്റെ കഥകള് വായിച്ച് അഭിപ്രായം കുറിക്കാന് ഔദാര്യം കാട്ടിയ ആ വലിയ മനസ്സിന് പ്രണാമം.</div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
ബ്ലോഗില് എഴുതി തുടങ്ങിയ കാലം മുതല് 'പുഞ്ചപ്പാടത്തിനു' വെള്ളവും വളവും നല്കി പരിപോഷിപ്പിക്കുന്ന ഒരുപാടുപേരുണ്ട്. എല്ലാവരോടുമുള്ള നന്ദിയും സ്നേഹം അറിയിക്കട്ടെ.</div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<div dir="ltr" trbidi="on">
സി.എസ്.എസിന്റെ തിരുവല്ല ഷോപ്പില് നിന്ന് നേരിട്ടോ തപാലിലോ നിങ്ങള്ക്ക് സ്വന്തമാക്കാം. Phone: 0469 – 2630389, 2634936, mobile: 9847381330<br />
<a href="http://www.indulekha.com/super-jungle-reality-show-children-joselet-joseph#.VdLD-wkNrD4.facebook" target="_blank">ഇന്ദുലേഖ ബുക്ക്സ്</a>, <a href="http://keralabookstore.com/book/Super-Jungle-Reality-Show/5916/" target="_blank">കേരളാ ബുക്ക്സ് സ്റ്റോര്</a>, <a href="http://www.readersshoppe.com/home/en/Book-Store/Short-Stories/Other-Publishers-p2286c59c90.html" target="_blank">ലോഗോസ് ബുക്ക്സ്</a> തുടങ്ങിയ വെബ് സ്റ്റോര് വഴിയും ലഭ്യമാണ്.<br />
<br /></div>
<div dir="ltr" trbidi="on">
'സൂപ്പര് ജങ്കിള് റിയാലിറ്റി ഷോ' കുട്ടികള്ക്കും മുതിര്ന്നവര്ക്കും ഒരുപോലെ ആസ്വദിക്കാനാവും എന്ന് വിശ്വസിക്കട്ടെ. സാധിക്കുന്ന സുഹൃത്തുക്കളെല്ലാം പുസ്തകം വാങ്ങണമെന്നും വായിച്ച് അഭിപ്രായം അറിയിക്കണമെന്നും ഞാന് ആഗ്രഹിക്കുന്നു, അഭ്യര്ത്ഥിക്കുന്നു.</div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<br />
സ്നേഹപൂര്വ്വം,<br />
<br />
ജോസ്ലെറ്റ് ജോസഫ്</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com47tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-70563707807293561252015-04-19T10:04:00.001+04:002015-04-21T12:10:48.768+04:00അപൂര്ണ്ണം<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: left;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia21X7UJMnzBtrY44HIgRWTHYc0Tk0iblCuihQ13NVYtXoOqzwOs4V4UjHdH9z67cNm-jMPzCJc7gv2xnIxzBUfT57kybmZZp5ujYhBbmgsXkCCPU4KRoRmbVWSVkRZSF4LyrsKhd5haY/s1600/writer-smoking-pipe.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEia21X7UJMnzBtrY44HIgRWTHYc0Tk0iblCuihQ13NVYtXoOqzwOs4V4UjHdH9z67cNm-jMPzCJc7gv2xnIxzBUfT57kybmZZp5ujYhBbmgsXkCCPU4KRoRmbVWSVkRZSF4LyrsKhd5haY/s1600/writer-smoking-pipe.jpg" height="277" width="320" /></a></div>
<span style="font-size: large;">പൂര്ത്തിയാക്കിയ രചനകളുടെ ബാഹുല്യം കൊണ്ട് എന്റെ എഴുത്തുമേശ നിറഞ്ഞു. എന്തു വിലകൊടുത്തും അന്ന് ‘കുന്നുംപുറത്തെ’ കാണേണ്ടതായിരുന്നു എന്ന വിചാരം എന്നെ വേട്ടയാടി.<br /><br />ഏറെ പ്രതീക്ഷകളോടെയാണ് സാഹിത്യ സമിതിയുടെ പുരസ്കാരദാന ചടങ്ങിന് പോയത്. സര്ഗ്ഗാത്മകത പതഞ്ഞു പൊങ്ങിയപ്പോഴാണ് ഞങ്ങളില് ‘മസ്സില്’ രൂപപ്പെട്ടത്. മനോമുകുളങ്ങളില് പൊരിഞ്ഞ മലരെല്ലാം മലര്പ്പൊടിക്കാരന്റെ സ്വപ്നം പോലെ വിഫലമായി. നോക്കൂ.. എന്നെപ്പോലെ മനസിനെ വറചട്ടിയോട് ഉപമിക്കാന് തക്ക പ്രതിഭാധനരായ ഒരാള്പോലും സമിതിയിലില്ല. എന്നിട്ടെന്തേ എവിടെയും പ്രതിഭാശാലികള് തഴയപ്പെടുന്നു? സമിതികളിലും സാഹിത്യ സംഘങ്ങളിലും അവരുടെ ആശയങ്ങള് അടിച്ചുമാറ്റപ്പെടുന്നു. അതറിയണമെങ്കില് ‘ജെ.ജെ.കൊതുമ്പ്’ എന്ന തൂലികാ നാമം എനിക്ക് സ്വീകരിക്കേണ്ടി വന്നതിനെക്കുറിച്ച് വിശദീകരിക്കേണ്ടിയിരിക്കുന്നു.<br /><br />എഴുത്തുകാര്ക്കിടയിലെ ‘കൂര്മ്മബുധികളായായ ചില കുറുക്കന്മാര്’ അതുല്യപ്രതിഭകള്ക്ക് ലഹരി നല്കി അവരുടെ ആശയങ്ങള് ചോര്ത്തിയെടുക്കുന്നു. കൂര്മ്മവും കുറുക്കനും എന്ന് മുകളില് എഴുതിയ വരി നിങ്ങള് ശ്രദ്ധിച്ചോ? സമാനാര്ത്ഥം ധ്വനിപ്പിക്കാന് ശേഷിയുള്ള ഈ രണ്ടു ജീവികളെയും ഒരു വരിയില് സമന്വയിപ്പിച്ചത് ശരിയല്ലെന്ന് വി.സി മൂസ വാദിച്ചേക്കാം. വെറും സെയില്സ്മാനായ അയാള്ക്ക് നിരൂപകന്റെ കുപ്പായം ചേരില്ലന്ന് അറിയാത്തത് അയാളുടെ കുറ്റം. ഏതായാലും ഞാനെഴുതിയത് എഴുതിയത് തന്നെ.<br /> <br />ഗൃഹാതുരതയുടെ അകക്കാമ്പ് ഒളിപ്പിച്ച അപൂര്വ്വമായൊരു തൂലികാനാമത്തെക്കുറിച്ച് വാരാന്ത്യ സമ്മേളനത്തില് ഞാന് വാചാലനായത്തിന്റെ അടുത്ത ആഴ്ചയാണ് ‘കെ.എന് കുലാഞ്ഞില്’ എന്ന പേരില് കരുണാകരന് നായരുടെ കവിത അച്ചടിച്ചുവന്നത്. കേരളം എന്ന വാക്കിന് ആധാരമായ കേരം, അതായത് ഒരു തേങ്ങാക്കുലയെ ചുട്ട മുതല് പരിപോഷിപ്പിച്ച് ഉന്നതമായ നിലയില് എത്തിച്ച് പിന്വാങ്ങുന്ന ‘കുലാഞ്ഞില്’ പോലെയാണ് സൃഷ്ടികര്മ്മം നടത്തി കഥാവശേഷരാകുന്ന ഓരോ സാഹിത്യകാരനുമെന്നാണ് ഞാന് സമര്ത്ഥിച്ചത്. ആശയ ദാരിദ്ര്യമുള്ള ഇത്തരം മോഷ്ടാക്കളുടെ മുന്പില് തോറ്റു പിന്മാറാതെ പിറ്റേന്നു തന്നെ ഞാന് ‘ജെ.ജെ. കൊതുമ്പ്’ എന്ന തൂലികാനാമം സ്വീകരിച്ചു. തെങ്ങിന് പൂക്കുല അപ്പാടെ പൊതിഞ്ഞു സൂക്ഷിക്കുന്ന കൊതുമ്പാണല്ലോ ഏതായാലും കുലാഞ്ഞിലിനേക്കാള് ശ്രേഷ്ഠന്. ഇത്തരം ഉപമ-അലങ്കാരങ്ങള് ഒന്നും വശമില്ലാത്ത നിര്ദോഷിയായ എന്റെ പത്നിയോട് ‘സാഹിത്യത്തില് കരുണാകരന്റെ അച്ഛനാണ് ഞാന്’ എന്ന് ലളിത വ്യാഖാനം ചെയ്യണ്ടിവന്നതില് നിന്നും എന്റെ ഗതികേട് നിങ്ങള്ക്ക് ഊഹിക്കാമല്ലോ. നിരക്ഷരരായ ഒരു പറ്റം ജനങ്ങള്ക്കിടയില് കുപ്പയിലെ മാണിക്യം പോലെ ഞാന് ശോഭകെട്ടു കിടക്കുന്നു.<br /><br />തുടക്കത്തില് പ്രതിപാദിച്ച വിഷയത്തിലേക്ക് വരാം. എഴുതുമ്പോള് പ്രധാനാശയത്തില് നിന്നു വഴുതിപ്പോകുക, വലിച്ചുവാരി എഴുതുക എന്നതൊക്കെയാണ് എന്റെ കഥകളുടെ പ്രധാന പോരായ്മകളെന്ന് അസൂയാലുക്കളായ വിമര്ശകര് പറയാറുണ്ട്. സമിതിയിലെ നിരൂപകരെന്നു സ്വയം അഹങ്കരിക്കുന്ന വി.എം കോശി, പി.പൊന്നപ്പന്, വി.സി മൂസ തുടങ്ങിയവരെ ഞാന് മുഖവിലയ്ക്കെടുത്തിട്ടില്ല. ഉള്ളിലെ ആശയ തള്ളലിന്റെ പാരമ്യത്തിലാണ് വാക്കുകള് പ്രവഹിക്കുക എന്ന് ഈ വിഡ്ഢികള്ക്കറിവില്ലല്ലോ. വോള്ക്കാനൊ തടുത്തു നിര്ത്താന് ആര്ക്കെങ്കിലും സാധിക്കുമോ? ‘ആയിരം വരികള് വായിച്ചേ ഒരു വാക്കെഴുതാവൂ പോലും! അത് കൈ വിറയ്ക്കുന്നവരോട് പോയി പറയൂ. വികാരവിക്ഷോഭത്തില് വീണ്ടും ഞാന് കാടുകയകറുകയാണോ? ഏയ് അല്ല.<br /><br />‘മസ്സില്’ സാഹിത്യ സമിതിയുടെ പ്രഥമ അവാര്ഡിനെക്കുറിച്ചാണ് ഞാന് പറഞ്ഞു വന്നത്. പ്രമുഖ കഥാകൃത്തും ‘ഉള്ളറ’യുടെ എഡിറ്ററുമായ ശ്രീ.കുന്നുംപുറത്തിന് അവാര്ഡ് നല്കാം എന്നതില് ആര്ക്കും തര്ക്കമില്ല. ആ തീരുമാനത്തില് സന്തുഷ്ടരായി നിഗൂഡമന്ദസ്മിതങ്ങളാല് ഞങ്ങള് മനക്കോട്ടകള് മെനഞ്ഞു. സമിതിയില് കെ.എന് കുലാഞ്ഞില് ഒഴികെ ആരുടേയും സൃഷ്ടികള് ഇന്നേവരെ വെളിച്ചം കണ്ടിട്ടില്ല. കുന്നുംപുറത്തിനെ പ്രീണിപ്പിച്ചാല് മോഹങ്ങള് സഫലമാകും!<br /><br />അവാര്ഡ്തുക, വിസാ, വിമാനകൂലി, താമസം, സമ്മേളനവേദി ഇത്യാദി ചിലവുകള് തുല്യമായി വീതിച്ചു. എങ്കിലും പുരസ്കാര വിവരം കഥാകൃത്തിനെ നേരിട്ട് വിളിച്ചറിയിക്കാന് നറുക്കുവീണതും കുറുക്കനായ കുലാഞ്ഞിലിന് തന്നെ. നറുക്കിടാന് ഉപയോഗിച്ച കുറികള് എഴുതിയുണ്ടാക്കിയ വി.എം. കോശി തലേന്ന് നായരുടെ സ്ത്കാരത്തില് പങ്കെടുത്തതിന് എന്റെ പക്കല് തെളിവുകളുണ്ട്. എങ്കിലും നിയമസഭയിലെപ്പോലെ അതെല്ലാം വിളിച്ചുകൂവുക സാഹിത്യകാരന്മാര്ക്ക് ഭൂഷണമല്ലല്ലോ.<br /><br />‘മസ്സില്’ എന്നുകേട്ടപ്പോള് കുന്നുംപുറം ഒന്ന് വിരണ്ടുവെന്നും ‘മരുപ്പാടം സാഹിത്യ സമിതി ഇന് ലണ്ടന്’ എന്ന വിശദീകരണം അദ്ദേഹത്തെ തൃപ്തിപ്പെടുത്തിയെന്നും ‘ലണ്ടനിലും മരുഭൂമിയോ?’ എന്നു സംശയഭാവത്തില് ചോദിച്ചെപ്പോള് ഉചിതമായ വ്യാഖാനത്തിലൂടെ താനത് ലഘൂകരിച്ചെന്നും ശ്രീ.കുലാഞ്ഞില് വീരവാദം നടത്തുകയുണ്ടായി. ഒന്നു നിങ്ങള്ക്കറിയുമോ, നാടുവിട്ട് ഗള്ഫില് ജോലി ചെയ്ത് ഇപ്പോള് ലണ്ടനില് താമസിക്കുന്ന ഞാനുള്പെട്ട മൂന്നംഗങ്ങളുടെ കടുംപിടുത്തംകൊണ്ടു മാത്രമാണ് അര്ത്ഥവത്തായ ഈ പേര് സമിതിക്ക് കൈവന്നത്. എന്തൊക്കെയായാലും വന്ന വഴി ആരും മറക്കരുത്.<br /><br />അവാര്ഡ്ദാന ചടങ്ങുകള് മംഗളകരമായി പരിസമാപിച്ചെങ്കിലും ഉദ്ദേശലക്ഷ്യങ്ങള് നേടുന്നതില് സമിതി പരാജയപ്പെട്ടുവെന്ന് പറയേണ്ടിയിരിക്കുന്നു. സത്യം തുറന്നുപറയാന് ആരും ധൈര്യം കാണിക്കുകയില്ലെന്ന തിരിച്ചറിവില് ഞാനതവിടെ വെളിവാക്കുന്നു. പിള്ളേരോടും പിച്ചക്കാരോടും പോലും ലോക ക്ലാസിക്കുകളെകുറിച്ച് വാചാലനാകുന്ന നിരൂപകന് പി.പൊന്നപ്പന്, ഉത്തരവും കഴുക്കോലും എന്തെന്നറിയാതെ ഉത്തരാധുനികം വിളമ്പുന്ന വി.എം കോശി, ആരോഗ്യത്തോടെ ജീവിച്ചിരിക്കുന്ന ഒരു കഥാകൃത്തിനെയും വിമര്ശിക്കാന് ധൈര്യപ്പെടാത്ത വി.സി മൂസ എന്നിവരൊന്നും അന്ന് വായ് തുറന്നില്ല. പുരസ്കാരം സ്വീകരിച്ചുകൊണ്ട് ശ്രീ.കുന്നുംപുറം നടത്തിയ പ്രഭാഷണത്തിനു ശേഷം അവരൊക്കെ അസ്തപ്രജ്ഞരായി ഇരുന്നുപോയി.<br /><br />‘ഉത്തമ സാഹിത്യ സൃഷ്ടികളുടെ കാമ്പ് കണ്ടെത്തിയ അവാര്ഡ് കമ്മറ്റിക്ക് അഭിനന്ദനങ്ങള്. ഈ വൈകിയ വേളയിലെങ്കിലും ഈയുള്ളവനെ ആദരിക്കാന് ഔദാര്യം കാട്ടിയ സാഹിത്യ സദസിനു മുന്പില് ഞാന് നമ്രശിരസ്കനാകുന്നു. അംഗീകാരങ്ങള് അതര്ഹിക്കുന്നവരെ തേടിയെത്തും എന്നെനിക്കുറപ്പായിരുന്നു. എങ്കിലും ഒന്ന് ചോദിക്കട്ടെ, ഒന്നിനോടും കമിറ്റ്മെന്റ് ഇല്ലാത്ത ഈ തലമുറക്ക് സംഭവിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്നതെന്താണ്? എങ്ങനെയും പ്രശസ്തി നേടുക, അതിനായി പണവും സ്വാധീനവും ഉപയോഗിക്കുക, പ്രീണനം നടത്തുക, അതുമല്ലെങ്കില് ഭീഷണിപ്പെടുത്തുക ഒക്കെ ഇന്നിന്റെ ചാപല്യങ്ങളായി മാറിയിരിക്കുന്നു. ആ കപടത തിരിച്ചറിയപ്പെടെണ്ടതുണ്ട്. അത്തരം മൂഡശിരസുകള് തകര്ക്കപ്പെടെണ്ടതുണ്ട്. ഈ അവാര്ഡ് അവര്ക്കൊരു മുന്നറിയിപ്പാണ്.’<br /><br />നിറഞ്ഞ കൈയ്യടികള്. കുന്നുംപുറം പറഞ്ഞവസാനിപ്പിച്ചത് ഇങ്ങനെയാണെന്ന് നന്നായി ഓര്ക്കുന്നു. അതുവരെ അധ്യക്ഷ കസേരയില് ഞെളിഞ്ഞിരുന്ന കെ.എന് കുലാഞ്ഞില് മോഹഭംഗത്താല് ഒന്നാടിയുലയുന്നത് ഞാന് കണ്ടു. പൊതു സമക്ഷം പ്രാഗത്ഭ്യം വെളിവാക്കാന് എനിക്ക് കൈവന്ന ആദ്യ അസുലഭാവസരം. കണ്ണാടിക്കു മുന്പില് നിന്ന് അഭ്യസിച്ച, അന്പത്തൊന്നു മിനിറ്റ് ദൈര്ഘ്യമുള്ള കൃതജ്ഞതാപ്രസംഗത്തിലെ വരികള് ഞാനറിയാതെ വിഴുങ്ങിപ്പോയി.<br /><br />അന്ന് വൈകിട്ട് ഹോട്ടലില് സന്ദര്ശക ബാഹുല്യമേതുമില്ലാതെ സുന്ദരമായുറങ്ങിയ ശ്രീ.കുന്നിന്പുറം പുലര്ച്ചെ വിമാനത്തില് നാട്ടിലേക്ക് പറന്നു. ആശാഭംഗം സംഭവിച്ച അനേകരില് എന്നോളം നിരാശരായി മറ്റാരുണ്ട്?<br /> </span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">***</span></div>
<span style="font-size: large;"><br />‘ഓക്കേ. ദാറ്റ്സ് ആള്.’<br /><br />ഡിയര് ഒഫീസേര്സ്, ജീവന് ജോര്ജ് എന്ന വ്യക്തിയുടെ ഡയറിക്കുറിപ്പാണ് ഇത്. ജെ.ജെ. കൊതുമ്പ് എന്ന പേരില് അയാള് എന്തൊക്കെയോ എഴുതിപ്പോന്നിരുന്നുവെന്ന് ഭാര്യയുടെ മൊഴിയിലുണ്ട്. കടുത്ത വിഷാദരോഗത്തിന് അടിമപ്പെട്ട ഇയാള് ‘ഉള്ളറ’ എന്ന മാസിക പ്രവര്ത്തിക്കുന്ന കെട്ടിടത്തിന്റെ നാലാം നിലയില് നിന്നും ചാടിയാണ് ആത്മഹത്യ ചെയ്തത്. അന്വേഷണത്തിന്റെ ഭാഗമായി നമ്മള് കണ്ടെടുക്കുന്ന പല കുറിപ്പുകളേയും പോലെ ഫയല് ക്ലോസ് ചെയ്തു കഴിഞ്ഞാല് പിന്നെ അപ്രസക്തമാകുന്ന ഒന്നാണ് ഇതും. ക്രിമിനല് ഇന്വേസ്ടിഗേറ്റീവ് സ്റ്റുഡന്റ്സ്റ് എന്ന നിലയില് നിസ്സാരമെന്നു കരുതുന്ന കേസുകള് പോലും പല ആംഗിളില് വിശകലനം ചെയ്യേണ്ടതുണ്ട്. ഉദാഹരണം, ഈ കുറിപ്പില് ശ്രീ.കുന്നുംപുറത്തിന്റെ പ്രസംഗം എന്ന് ചേര്ത്തിരിക്കുന്ന ഭാഗം ശ്രദ്ധിക്കുക. പ്രസംഗത്തിനു ശേഷം പലരും അസ്വസ്ഥത പ്രകടിപ്പിച്ചു എന്ന് പരാമര്ശമുണ്ട്. ‘ശിരസ് തകര്ക്കണം’, ‘ഇതൊരു മുന്നറിയിപ്പാണ്’ എന്നൊക്കെ സംസാരിച്ച കുന്നുംപുറത്തെ എന്തുകൊണ്ട് നമുക്ക് സംശയിച്ചുകൂടാ? എഴുത്തുകാരില് കൂര്മ്മബുദ്ധികളായ ക്രിമിനലുകള് ഉണ്ടോ? ഉണ്ടെങ്കില് എന്തുകൊണ്ട് ഇവര് പ്രകാരം ചിന്തിക്കുന്നു?<br /><br />ലെറ്റ്സ് ഡു സം അസംഷന്സ്. നിങ്ങളുടെ കണ്ക്ലൂഷന്സ് ഒരു ബ്രീഫ് റിപ്പോര്ട്ട് ആയി ഇന്ന് തന്നെ സബ്മിറ്റ് ചെയ്യൂ. നാളെയും നമ്മള് ഇതേ സ്വഭാവമുള്ള കേസുകളിലൂടെയാവും സഞ്ചരിക്കുക. ദാറ്റ് ആള്സോ ആന് ഇന്ട്രസ്ടിംഗ് സബ്ജെക്റ്റ്. കക്ഷിയും സാഹിത്യകാരന് തന്നെ. ദി വണ് ആന്ഡ് ഒണ്ലി ദസ്തേവിസ്കി.<br /><br />താങ്ക്സ്, ആന്ഡ് സീ യു ഇന് ദി നെക്സ്റ്റ് സെഷന്'</span><br />
<div style="text-align: center;">
--- END ---<br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;">(ഇ-മഷി മാഗസിനില് പ്രസിദ്ധീകരിച്ചത്)</span></div>
</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com53tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-68011236809425845472014-03-22T14:47:00.000+04:002015-02-25T16:24:44.626+04:00കാരമസോവ് സഹോദരന്മാര് - The Brothers of Karamazov <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">വിശ്വസാഹിത്യത്തിലെ അനശ്വരനായ എഴുത്തുകാരന് ഫോയ്ദര് ദസ്തെവിസ്കിയുടെ ഏറ്റം മഹത്തായ കൃതിയാണ് കാരമസോവ് ബ്രദേര്സ്. <i>“ജീവിതത്തില് ഒരു പുസ്തകമേ നിങ്ങള് വായിക്കുന്നുള്ളൂ എങ്കില് അത് കാരമസോവ് സഹോദരന്മാര് ആയിരിക്കണം.”</i> എന്ന വാചകമാണ് ഈ പുസ്തകം വായിക്കാന് പ്രേരണയായത്. </span><br />
<div>
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: large;">അനേകം പണ്ഡിതരും നിരൂപകരും വിശകലനം ചെയ്തിട്ടുള്ള ഐതിഹാസിക ഗ്രന്ഥത്തെ അപഗ്രഥനം ചെയ്യാനും മാത്രം വായന വളര്ന്നിട്ടില്ലാത്ത ഒരാളാണ് ഞാന് എന്ന ഉത്തമ ബോധ്യത്തോടെ, ചുരുക്കം പുസ്തക പ്രേമികളെയെങ്കിലും ഈ പുസ്തകത്തിന്റെ മാസ്മരികതയിലേയ്ക്ക് കൂട്ടികൊണ്ട് പോകണം എന്ന ആഗ്രഹത്താല് ചെയ്യുന്നൊരു ബുദ്ധിമോശം എന്നുകണ്ട് ഈ സാഹസം ക്ഷമിക്കണമെന്ന് അഭ്യര്ത്ഥിക്കുന്നു.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-PMtMdvhWyWK_Tcf6q1nARWaUO8xwiIceb1FYRBWC53fwC9VQe8_4oZTuHdrOdU25QCfd0_0P_Z4v3u-bsNBRi_sSGcWz8fzXIAJcsk-k4TJCkZQRwDdoa-pFGe_MiKB1rJfTqpuP8oU/s1600/the-brothers-karamazov.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-PMtMdvhWyWK_Tcf6q1nARWaUO8xwiIceb1FYRBWC53fwC9VQe8_4oZTuHdrOdU25QCfd0_0P_Z4v3u-bsNBRi_sSGcWz8fzXIAJcsk-k4TJCkZQRwDdoa-pFGe_MiKB1rJfTqpuP8oU/s1600/the-brothers-karamazov.jpg" height="400" width="260" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large; text-align: left;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-RvDRcKvH95k/Uy1dAPOQYFI/AAAAAAAAGww/BBv2dQ6be5s/s1600/the-brothers-karamazov.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: large;"></span></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><i>“വേദനകളിലും യാതനകളിലും കൂടി മനുഷ്യര് നേടുന്ന ആദ്ധ്യാത്മികോന്നതിയും ഈശ്വരസാക്ഷാത്കാരവുമാണ് ദസ്തെവിസ്കിയുടെ പ്രധാന നോവലുകളുടെയെല്ലാം പൊരുളടക്കം. കഥാപാത്രങ്ങളെ അത്യന്തം അസാധാരണങ്ങളായ പരിതസ്ഥിതികളില് കൊണ്ടെനിര്ത്തി അവര് എങ്ങനെ പ്രതികരണം ചെയ്യുന്നുവെന്ന് നമുക്ക് കാണിച്ചു തരുന്നു. ദസ്തെവിസ്കിയുടെ ദീര്ഘകാല ചിന്തകളുടെയും ജീവിതാനുഭവങ്ങളുടെയും സന്ദേഹ വിശ്വാസങ്ങളുടെയും ആകെത്തുകയാണ് കാരമസോവ് സഹോദരന്മാര്.” </i>(ആമുഖത്തില് നിന്നും)</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഫോയ്ദര് പാവ്ലോവിച്ച് എന്ന ജന്മിയും അയാളുടെ ദിമിത്രി, എവാന്, അലോഷ്യ എന്നീ പുത്രമാരും അടങ്ങുന്നതാണ് കാരമസോവ് കുടുംബം. വൈരുധ്യങ്ങളുടെ വകഭേദമായ കുറെ മനുഷ്യര് എന്നതില്കവിഞ്ഞ് ‘കുടുംബം’ എന്ന വിശേഷണം ഇവരെ പരാമര്ശിക്കുമ്പോള് അനുചിതവും അര്ത്ഥ ശൂന്യവുമാണ്. പിതാവ് പാവ്ലോവിച്ച് വിഷയാസക്തനും വിടനും തന്നിഷ്ടക്കാരനുമാണ്. മൂത്തമകന് ദിമിത്രിയാകട്ടെ ധൂര്ത്തനും എടുത്തുചാട്ടക്കാരനും. രണ്ടാമന് ഐവാന് ഉല്കൃ്ഷ്ടാശയനും യാഥാസ്തിക, സോഷ്യലിസ്റ്റ് ചിന്താഗതിക്കാരനുമാണ്. ഏറ്റം ഇളയ അലോഷ്യ ഇവര്ക്കിടയിലെ വേറിട്ട വ്യക്തിത്വമാണ്. നിര്മ്മലനായ ഒരു ഈശ്വരവിശ്വാസി. ഇവരോട് അടുപ്പമുള്ള രണ്ടു സ്ത്രീകള് മൂലം ഉടലെടുക്കുന്ന പ്രശ്നങ്ങളിലൂടെയാണ് കഥ പുരോഗമിക്കുന്നത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാരമസോവുകള് പ്രതിനിധാനം ചെയ്യുന്നത് സമൂഹത്തിലെ ഓരോ വ്യക്തിയിലും അലിഞ്ഞുചേര്ന്നതും മൂടിവെയ്ക്കപ്പെട്ടിരിക്കുന്നതുമായ നന്മ തിന്മകളുടെ അംശങ്ങളെയാണ്. മനുഷ്യാവസ്ഥയുടെ സകല ഭാവങ്ങളിലൂടെയും പുസ്തകം സഞ്ചരിക്കുന്നു. അനേകം ഗ്രന്ഥങ്ങള് സംവദിച്ച വിഷയങ്ങളെക്കാള് അധികമാണ് ഈ ഒരു പുസ്തകത്തിന്റെ ആഴവും പരപ്പും എന്ന് പറയേണ്ടിയിരിക്കുന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മനുഷ്യ മനസിലേയ്ക്ക് ആഴ്ന്നിറങ്ങി വിചാരങ്ങളെയും സൂഷ്മചലനങ്ങളെയും വരികളായ് പകര്ത്തുന്നതില് ദസ്തെവിസ്കിയോളം മികവുറ്റ മറ്റൊരു എഴുത്തുകാരനുണ്ട് എന്ന് തോന്നുന്നില്ല. അതുകൊണ്ടാവാം അദ്ദേഹത്തെ “ഹൃദയയത്തില് ദൈവത്തിന്റെ കയ്യൊപ്പുള്ള എഴുത്തുകാരന്” എന്ന് വിശേഷിപ്പിക്കുന്നത്. അഗാധമായ ചിന്തയുടെ, തീഷ്ണാനുഭവങ്ങളുടെ, വേദനയുടെ, ശക്തമായ മാനവീകതയുടെ, ദേശസ്നേഹത്തിന്റെ ഒക്കെ പ്രതിഫലനമാണ് ആ വിരല്തുമ്പിലൂടെ വായനക്കാര് അനുഭവിച്ചറിയുന്നത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാരമസോവ് സഹോദരന്മാരുടെ ഓരോ അധ്യായങ്ങളിലൂടെയും കടന്നുപോകുമ്പോള്, വിഷയ വഴിയില് എഴുത്തിന്റെ ദിശനോക്കി ദസ്തെവിസ്കിയെ വിലയിരുത്തുക വിഷമകരമായ സംഗതിയാണ്. സ്ത്രീ, സെക്സ്, ചൂതാട്ടം എന്നിവ അദ്ദേഹത്തിന്റെ സ്ഥിരം പ്രമേയങ്ങളാണ്. അത് എഴുത്തുകാരന്റെയും ബലഹീനതകളായി ചൂണ്ടിക്കാട്ടപ്പെടുന്നു. എങ്കിലും വിഭിന്ന സ്വഭാവക്കാരായ കഥാപാത്രങ്ങളിലൂടെ മുന്നോട്ടു വെയ്ക്കുന്ന വീക്ഷണങ്ങളും ആ ആശയങ്ങളുടെ അസ്തിത്വവും നിലപാടുകളുടെ ദൃഡതയും ആരെയും അത്ഭുതപ്പെടുത്തുന്നവയാണ്. ദൈവവിശ്വാസിയാണോ അല്ലയോ എന്ന് അയാള്ക്ക് തന്നെ ഉറപ്പില്ലാത്ത ഐവാന് എന്ന കഥാപാത്രത്തിന്റെ സംഭാഷണങ്ങളിലൂടെ എഴുത്തുകാരന് യാഥാസ്തികനാണോ എന്ന സംശയം വായനക്കാരില് ജനിപ്പിക്കുകയും എന്നാല് സോസിമോ എന്ന വൃദ്ധസന്യാസിയുടെ ജീവിതവും പ്രഭാഷണങ്ങളും വിവരിക്കുന്ന അദ്ധ്യായത്തിലൂടെ ഒരു ഉറച്ച വിശ്വാസിയുടെ ആത്മീയ അനുഭവം പ്രദാനം ചെയ്യുകയും ചെയ്യുന്നു .</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ചില ഭാഗങ്ങള് വായിച്ചു കഴിഞ്ഞാല് അന്നേദിവസം പുസ്തകം മടക്കിവെച്ചു എന്നുവരും. നെഞ്ചില് കുത്തിയിറക്കിയ വാള് പോലെ അതും വഹിച്ചേ പിന്നീട് മുന്പോട്ട് നീങ്ങുവാനാകൂ. ഇതൊന്നു നോക്കൂ .... </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<i><span style="font-size: large;">“ഇടയ്ക്ക് ഒരു കഥ പറയട്ടെ, ഞാന് അടുത്തകാലത്ത് മോസ്കോയില് വെച്ച് ഒരു ബള്ഗേറിയക്കാരനെ കണ്ടു. ഐവാന് ആലോഷ്യയുടെ വാക്കുകള് കേള്ക്കാത്ത മട്ടില് തുടര്ന്നു: “ബള്ഗേറിയയില് സ്ലാവുകളുടെ വിപ്ലവം ഭയന്ന് തുര്ക്കികളും സിര്കോഷ്യന്മാരും ചെയ്യുന്ന ക്രൂരകൃത്യങ്ങളെപറ്റി അയാള് എന്നോടുപറഞ്ഞു. അവര് ഗ്രാമങ്ങള്ക്ക്ക കൊള്ളിവെയ്ക്കുന്നു, കൊലപാതകം നടത്തുന്നു, പെണ്ണുങ്ങളെയും കുഞ്ഞുങ്ങളെയും ബാലാത്കാരംചെയ്യുന്നു, തടവുകാരെ മതിലോട് ചേര്ത്ത് ചെവിക്ക് ആണി തറച്ച് വെളുപ്പോളം നിര്ത്തു്ന്നു, രാവിലെ അവരെ കഴുവേറ്റുന്നു....എന്ന് വേണ്ട, സങ്കല്പാതീതമായ എല്ലാത്തരം നൃശംസകൃത്യങ്ങളും അവര് ചെയ്യുന്നു. മൃഗീയമായ ക്രൂരതയെന്നു ചിലപ്പോള് ആളുകള് പറയാറുണ്ട്. എന്നാല് ആ പ്രയോഗം മൃഗങ്ങള്ക്ക്യ അവമാനകാരമാണ്. ഒരു മൃഗത്തിന് ഒരിക്കലും മനുഷ്യനോളം ക്രൂരത - കലാപരമായ ക്രൂരത – ഉണ്ടാവാന് വയ്യ. ഒരു കടുവാ മാന്തിയും കടിച്ചും കീറുകയേയുള്ളൂ. അതുമാത്രമേ അതിനുകഴിയൂ. കഴിവുണ്ടെങ്കില് പോലും മനുഷ്യരുടെ ചെവിക്ക് ആണിയടിച്ചു നിര്ത്താന് അത് വിചാരിക്കുകില്ല. ഈ തുര്ക്കി്കള് കുഞ്ഞുങ്ങളെ പീഡിപ്പിക്കുന്നതില് രസിക്കുന്നു. ഗര്ഭരസ്ഥനായ ശിശുവിനെ മാതാവിന്റെ് വയര് പിളര്ന്നു മുറിച്ചെടുക്കുക. അമ്മമാരുടെ മുന്പികല് വെച്ച് ശിശുക്കളെ മേല്പ്പോട്ടെറിഞ്ഞു കുന്തമുനയില് പിടിക്കുക ഇതൊക്കെയാണ് അവരുടെ പരിപാടികള്. മാതാക്കള് കാണ്കെ അപ്രകാരം ചെയ്യുന്നതാണ് വിനോദരസത്തെ വര്ദ്ധിപ്പിക്കുന്ന അംശം. വളരെ രസകരമായി തോന്നിയിട്ടുള്ള വേറൊരു ദൃശ്യം ഇതാ...ആക്രമണകാരികളായ തുര്ക്കികളാല് വളയപ്പെട്ട്, കയ്യില് തന്റെ കുഞ്ഞിനെ പിടിച്ചുകൊണ്ട് പേടിച്ചു വിറച്ചു നില്ക്കുന്ന ഒരു മാതാവിനെ സങ്കല്പ്പിക്കുക. തുര്ക്കികള് ഒരു നേരമ്പോക്കിന് വട്ടംകൂടുന്നു. അവര് കുഞ്ഞിനെ ഓമനിക്കുന്നു. അതിനെ ചിരിപ്പിക്കാന് വേണ്ടി പല്ലിളിക്കുന്നു. അതുകണ്ടു കുഞ്ഞു ചിരിക്കുന്നു. ആ നിമിഷം ഒരുവന് കുഞ്ഞിന്റെ മുഖത്തേക്ക് നാലിഞ്ച് അകലത്തില് ഒരു കൈത്തോക്ക് ചൂണ്ടുന്നു. ശിശു ഉല്ലാസവാനായി പുഞ്ചിരിച്ചുകൊണ്ട് തോക്കില് പിടികൂടാന് കുഞ്ഞിക്കൈകള് നീട്ടുന്നു. തുര്ക്കി ഉടനെ കാഞ്ചി വലിച്ചു വിടുന്നു; കുഞ്ഞിന്റെ തലച്ചോറ് തകര്ന്നു ചിതറുന്നു. അതില് ഒരു കലാരസികതയുണ്ട്, അല്ലേ? ഇടയ്ക്ക് പറയട്ടെ, തുര്ക്കികള് സുകുമാരകലകളില് പ്രത്യേകം അഭിരുചിയുള്ളവരാണെന്ന് അവര് പറയുന്നു.!” </span></i><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">1024 പേജുകളിലായി പ്രസക്തരും അപ്രസ്ക്തരുമായി ചിതറിക്കിടക്കുന്ന അനേകം കഥാപാത്രങ്ങളിലൂടെ ഒരുവട്ടം കൂടി സഞ്ചരിച്ച്, അവരെ വായനക്കാരുടെ സ്മൃതിപഥത്തില് തിരികെകൊണ്ടുവരാന് ബുദ്ധിപൂര്വ്വം നടത്തുന്ന ശ്രമമാണ് അവസാന അദ്ധ്യായങ്ങളിലെ കോടതി വ്യവഹാരത്തിനിടെ കാണുവാന് കഴിയുന്നത്. വസ്തുതകള് നിരത്തിയുള്ള കുറ്റാന്വേഷകന്റെ വിവരണം തീരുന്നതോടെ അയാള് പറഞ്ഞതാണ് ശരിയെന്നു നമുക്കു തോന്നാം. എന്നാല് പ്രതിഭാഗം വക്കീലിന്റെ വാദത്തില് ആ ധാരണ പൊളിച്ചെഴുതപ്പെടുന്നു. ഇത്തരം വസ്തുനിഷ്ടവും വിശ്വാസ്യവുമായ ഒട്ടനവധി സംഭവങ്ങളും ഒരു കഥയ്ക്കുള്ളില് നിന്ന് കൈകാര്യം ചെയ്ത വിഷയങ്ങളുടെ വൈവിധ്യവുമാണ് ഈ പുസ്തകത്തെ വേറിട്ട അനുഭവമാക്കുന്നത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കൊലമരത്തിലേയ്ക്ക് നടത്തികൊണ്ടുപോകുന്ന ചെറിയ ദൂരത്തില്, തനിക്ക് ബാക്കിയുള്ള അവസാന നിമിഷങ്ങളില് കുറ്റവാളിയുടെ മനസ്സില് തെളിയുന്ന ചിത്രങ്ങള് എന്തൊക്കെയായിരിക്കും? അതെഴുതാന് ദസ്തെവിസ്കിക്കേ ആകൂ...കാരണം സൈബീരിയയില് തടവുകാരനായിരിക്കെ വധശിക്ഷയ്ക്ക് തൊട്ടുമുന്പ് അപ്രതീക്ഷിതമായി എത്തിയ ഉത്തരവിലൂടെ മൃത്യുവിന്റെ വക്കില്നിന്നു പിടിച്ചു കയറിയ അനുഭവം അദേഹത്തിനുണ്ട്!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരേസമയം പുരോഹിതനും അതിബുദ്ധിമാനായ ഒരു ക്രിമിനലും ആണ് ദസ്തെവിസ്കി എന്ന് തോന്നിപ്പോകും. കുറ്റം ചെയ്യാനുള്ള പ്രേരണ അഥവാ മനുഷ്യന്റെ ഉള്ളിലെ അക്രമ വാസന, തെറ്റും ശരിയും സ്വയം നിര്ണ്ണയിക്കും മുന്പ് അവയുടെ തീര്പ്പു കല്പ്പിക്കാന് ഉള്ളില് ഉടലെടുക്കുന്ന മനോസംഘര്ഷങ്ങള് എല്ലാം വരികളിലൂടെ അനുഭവവേദ്യമാക്കുന്നു. ഒരു വിഷയത്തെപറ്റിയുള്ള തന്റെ വിലയിരുത്തലുകള് അതിനു സാധ്യമായ എല്ലാ വശങ്ങളിലൂടെയും അവതരിപ്പിക്കുക, ആ വാദഗതിയ്ക്ക് മേല് ഉന്നയിക്കപെടാവുന്ന ചോദ്യവും ഉത്തരവും എഴുത്തുകാരന് തന്നെ നല്കുക. അപ്രകാരം പൂര്ണ്ണത കൈവരിക്കാന് നടത്തിയ പരിശ്രമമാണ് പുസ്തകത്തിന്റെം എണ്ണമറ്റ പേജുകള് സൂചിപ്പിക്കുന്നത്. ഒരു ചലച്ചിത്രത്തെ വെല്ലുന്ന വിധം കൃത്യമായി കൂട്ടി യോജിപ്പിച്ചിരിക്കുന്ന അദ്ധ്യായങ്ങള് പുസ്തകത്തിന്റെ മനോഹാരിതയാണ്. അപ്രധാനമെന്ന് തോന്നുന്ന ചില കഥാപാത്രങ്ങളും സംഭവങ്ങളും കഥയില് നിര്ണ്ണായക സ്വാധീനം ചെലുത്തുന്നുണ്ട് എന്നറിയാന് അവസാനം വരെ കാത്തിരിക്കണം. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<i><span style="font-size: large;">"കാരസമോവ് സഹോദരന്മാര്" ദസ്തോവിസ്കിയെ ഒരു നോവല് കര്ത്താ്വെന്ന നിലയില് പ്രശസ്തിയുടെ അത്യുംഗശൃംഗത്തില് എത്തിച്ചു. പുഷ്കിന്റെ ശതാബ്ദിസ്മാരക ദിനത്തില് ആ ദേശഭക്തന് ചെയ്ത അധ്യക്ഷപ്രസംഗം അദ്ദേഹത്തെ റഷ്യയുടെ ആധ്യാത്മികാചാര്യനും കൂടി ആക്കിത്തീര്ത്തു . പ്രസംഗം ഒരു ചരിത്ര സംഭവമായിരുന്നു. മുന്പൊംരുകാലത്തും ഒരു കലാകാരനെയോ രാഷ്ട്രീയ ചിന്തകനെയോ റഷ്യ അത്രത്തോളം ബഹുമാനിച്ചിട്ടില്ല. പ്രസംഗത്തിന്റെ ലഹരിയില് ശ്രോതാക്കള് പ്രകടിപ്പിച്ച ആഹ്ളാദാഭിനന്ദനങ്ങള് മൂലം സമ്മേളനം ഇടയ്ക്കുവെച്ച് നിര്ത്തേ ണ്ടി വന്നു. മതിമറന്ന് അപരിചിതര് അന്യോന്യം കെട്ടിപ്പുണര്ന്നു . ആജന്മശത്രുക്കള് ബാഷ്പവിലാക്ഷരായി അന്യോന്യം ഏറ്റുപറഞ്ഞ് അനുരഞ്ജിച്ചു. തങ്ങളുടെ മഹാ സാഹിത്യകാരനെ ഒരു നോക്ക് കാണുവാന് സ്ത്രീജനങ്ങള് തള്ളിക്കൂടി. ഒരു യുവാവ് വികാരവിവശനായി മോഹാലസ്യപ്പെട്ടു നിലംപതിച്ചു. അന്നേവരെ ദസ്തോവിസ്കിയെ പരമശത്രുവായി കണ്ട ടര്ജുനീവ് ആ പ്രസംഗം കേട്ട് ഇളകിവശായി അദ്ധ്യക്ഷ വേദിയിലേയ്ക്ക് പാഞ്ഞു ചെന്ന് രാഷ്ട്രത്തിന്റെ ആ പ്രവാചകനെ ചുംബിച്ചു." (ആമുഖത്തില് നിന്നും)</span></i><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പ്രശസ്ത നിരൂപകന് ശ്രീ.എം.കെ ഹരികുമാര് തന്റെ ബ്ലോഗായ അക്ഷരജാലത്തിന്റെ മാര്ച്ച് ലക്കത്തില് ദസ്തെവിസ്കിയെപറ്റി പരാമര്ശിച്ചിരിന്നത് ശ്രദ്ധയില് പെട്ടിരുന്നു. അതിലെ ചില ഭാഗങ്ങള്...</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<i><span style="font-size: large;">“പ്രമുഖ പോളിഷ് കവി ചെസ്ലാഫ് മിയോഷ് (Czesław Miłosz ) തന്റെ ‘മിയോഷ്സ് എബിസീസ്’ എന്ന പുസ്തകത്തിൽദസ്തയെവ്സ്കിയെക്കുറിച്ച് പ്രതിപാദിക്കുന്നുണ്ട്.</span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">മിയോഷിന്റെ നിരീക്ഷണങ്ങൾ ഇങ്ങനെ:</span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">ദസ്തയെവ്സ്കിയെപ്പറ്റി വിവിധ ഭാഷകളിലായി ഒരു ലൈബ്രറിക്കു വേണ്ട പുസ്തകങ്ങൾ തന്നെ എഴുതപ്പെട്ടിരിക്കുന്നു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">ദസ്തയെവ്സ്കി ഒരു കാലത്തിന്റെ രോഗനിർണയം നടത്തി. റഷ്യൻ വിപ്ലവത്തെ അദ്ദേഹം ദീർഘദർശനം ചെയ്തു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">മനുഷ്യമനസ്സിൽ നിന്ന് മൂല്യങ്ങൾ ഒന്നൊന്നായി ഇറങ്ങിപ്പോകുന്നത് കണ്ടു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">അദ്ദേഹം ഒരു വലിയ പ്രവാചകനായിരുന്നു; അതേസമയംഅപകടം പിടിച്ച ഗുരുവുമായിർന്നു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">ബഹുസ്വരങ്ങളുടെ നോവൽ സൃഷ്ടിച്ചത് ദസ്തയെവ്സ്കിയാണ്.അന്തരീക്ഷത്തിൽ പരസ്പരം മൽസരിക്കുന്ന അസംഖ്യം ശബ്ദങ്ങൾ തിരിച്ചറിഞ്ഞു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">ക്രിസ്തുമതം വിട്ടിട്ടു റഷ്യയ്ക്ക് ഒരു മോചനം ഇല്ലെന്ന് വിളിച്ചു പറഞ്ഞു. എന്നാൽ അദ്ദേഹം ക്രിസ്ത്യാനിയായിരുന്നോ? അറിയില്ല.!!”</span></i><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">റഷ്യന് ജനതയുടെ ഹിംസഭാഗവും ക്രിസ്ത്യാനികളായിരിക്കെ പൌരാവകാശങ്ങള്ക്ക് മേല് മതം നടത്തുന്ന കടന്നു കയറ്റവും സഭയുടെ അധികാരപരിധിയും സംബന്ധിച്ച് നോവലിലെ ഐവാന്റെ കഥാപാത്രം ഇപ്രകാരം പ്രതികരിക്കുന്നുണ്ട്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<i><span style="font-size: large;">"ഒന്നാമതായി, ഒരു സാമുദായിക സംഘടനയ്ക്കും അതിലെ അംഗങ്ങളുടെ പൌര - രാഷ്ട്രീയാവകാശങ്ങള് തീരുമാനിക്കാനുള്ള അധികാരം സ്വായത്തീകരിച്ചുകൊടുക്കാന് അവകാശമില്ലാത്തതും അതിനുള്ള അധികാരം കൊടുത്തുകൂടാന് പാടില്ലാത്തതുമാകുന്നു. </span></i><br />
<i><span style="font-size: large;">രണ്ട്, സിവിലും ക്രിമനലും അധികാരങ്ങള് ഇത്തരം സഭകള്യ്ക്ക് ഉണ്ടായിരിക്കാന് പാടില്ല. ഒരു ദൈവിക സ്ഥാപനമെന്ന നിലയിലും മതപരമായ ഉദ്ദേശത്തോടുകൂടിയ സംഘടന എന്ന നിലയിലും അതിന്റെ സ്വഭാവത്തോട് ഈ അധികാരങ്ങള് പോരുത്തപ്പെടുകയില്ല. </span></i><br />
<span style="font-size: large;"><i>മൂന്നാമതായി, സഭ ഈ ലോകത്തെ ഒരു രാജ്യമല്ല!” </i> </span><br />
<br />
<br />
<span style="font-size: large;">രാഷ്ട്രീയമായും സാമൂഹികമായും വലിയ മാറ്റങ്ങള്ക്ക് സാക്ഷ്യം വഹിക്കും മുന്പുള്ള റഷ്യയുടെ മണ്ണില് ചവിട്ടിനിന്ന്, ദേശസ്നേഹം ഉയര്ത്തി്പ്പിടിച്ച്, എന്ത് ചെയ്യണമെന്ന് ഊഹമില്ലാതെ എന്തിനും തയ്യാറായി നില്ക്കുന്ന യുവാക്കളുടെ ഇടയില് നിന്ന്, പട്ടിണിയും അവശതയും നേരിടുന്ന വൃദ്ധര്ക്കും വേശ്യകള്ക്കും മദ്യപന്മാര്ക്കും ഒപ്പമിരുന്നാണ് ദസ്തയെവ്സ്കി നമ്മോട് കഥപറയുന്നത്. </span><br />
<span style="font-size: large;">നമുക്ക് എല്ലാം മറക്കാം, പ്രതീക്ഷ അര്പ്പിക്കാവുന്ന നാളെയുടെ നാമ്പുകള് നിങ്ങളാണ് കുട്ടികളെ...........എന്ന് ഉത്ബോധിപ്പിച്ചാണ് പുസ്തകം അവസാനിക്കുന്നത്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഈ നോവലിന്റെ മലയാള പരിഭാഷ നിര്വഹിച്ചിരിക്കുന്നത് ശ്രീ. എന്.കെ ദാമോദരനാണ്. സാഹിത്യ പ്രവര്ത്തക സഹകരണ സംഘവും നാഷണല് ബുക്ക്സ്ടാളും സംയുക്തമായി പുസ്തകത്തിന്റെറ പ്രസാധനവും വിതരണവും നടത്തുന്നു.</span></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-12292277953908928142014-02-24T15:16:00.000+04:002014-03-05T12:06:40.185+04:00ഇരുട്ടിലേയ്ക്ക് ചിതറിപ്പോയ തേങ്ങലുകള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-size: large;">കൈതകള് പടര്ന്ന കയ്യാലകള് അതിരു തീര്ത്ത ഇടുങ്ങിയ റോഡിലൂടെ, ഇളകിയ പാറക്കഷ്ണങ്ങളില് കാലുതട്ടാതെ ഞാന് നടന്നു. കുന്നിന്റെ കയറ്റവും ഇറക്കവും തീര്ത്ത ക്ഷീണത്താല് കൂടെയുള്ള കിളവന് നിന്നു കിതയ്ക്കുകയാണ്. അകലെ പെട്ടിക്കട കണ്ടപ്പോള് അയാളുടെ കാലിലെ തളര്ന്ന ഞരമ്പുകള് ത്രസിച്ചു. ആര്ത്തിയോടെ കണ്ണുകള് കടയ്ക്കുള്ളില് അലഞ്ഞു. വലിയ ഗ്ലാസ്സില് നാരങ്ങവെള്ളവും രണ്ട് എത്തയ്ക്കയും അകത്താക്കി പരവേശമടങ്ങിയപ്പോള് വായില് മുറുക്കാന് നിറച്ച് കിളവന് എന്നെ നോക്കി. അയാളോടൊപ്പമുള്ള പതിനാല് യാത്രകളുടെ തുടര്ച്ചയെന്നോണം അടിച്ചേല്പ്പിക്ക്പ്പെട്ടൊരു കടമ നിറവേറ്റുന്ന നിസംഗതയോടെ കടക്കാരനു നേരെ ഞാന് പണം നീട്ടി.</span></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വെയില്മാഞ്ഞ വൈകുന്നേരത്തെ വിളറിയ പ്രകൃതിയും അപരിചിതരായ മനുഷ്യരുമുള്ള ആ മലയോരം ഏതോ പ്രേതകഥയുടെ താളുകളില്നിന്നും ഇറങ്ങി വന്നതാണെന്ന് എനിക്കു തോന്നി. അന്യഗ്രഹത്തില് നിന്നും വഴിതെറ്റി വന്ന വിചിത്ര ജീവിയെപ്പോലെ ഞാന് ബസ്സ് കാത്തുനിന്നു. പകലിനെ ഊതിയണയ്ക്കാന് ആകാശത്തിന്റെ ഏതോ കോണില്നിന്നും വാതുറന്നു പുറപ്പെട്ട ഇരുട്ടിനൊപ്പം നിരാശയുടെ ഒരു പടലം എന്റെയുള്ളില് അടിഞ്ഞുകിടന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മുറുക്കാന് നീട്ടിത്തുപ്പി ബ്രോക്കര് കിളവന് അടുത്തേയ്ക്ക് നീങ്ങി നിന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഡോ.. ഇത് നടന്നു കിട്ടാന് അല്പം പാടാ....തനിക്ക് വിവരോള്ളകൊണ്ട് കാരണം പറഞ്ഞു തരേണ്ട കാര്യോല്ല്യ. ഇക്കാലത്ത് ആര്ക്കും വല്യ ബുദ്ധിമുട്ട് ഒന്നൂല്ല്യ... പെണ്ണ് കൊടുക്കെണ്ടാന്ന് വെച്ചാ അത്രതന്നെ. പറ്റിയാ അടുത്താഴ്ച നമുക്ക് മറ്റൊരിടം വരെ പോയി നോക്കാം."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കിളവനും ഏതാണ്ട് പ്രതീക്ഷ മാഞ്ഞ മട്ടാണ്. ഒരു സര്ക്കാര് ഉദ്യോഗസ്ഥന്റെ അടിസ്ഥാന ശമ്പളമെങ്കിലും ഈ കാലയളവിനുള്ളില് അയാള് തന്നില് നിന്നും കൈപ്പറ്റിക്കാണും. ആരെയും പഴിചാരുന്നതില് അര്ത്ഥമില്ല. ജോലി സാധ്യതാ ലിസ്റ്റില് പേരുണ്ട് എന്നത് വിവാഹ കമ്പോളത്തില് ഒരു യോഗ്യതയേ അല്ലാതായിരിക്കുന്നു. മരീചിക പോലെയാണ് മധ്യവയസ് എത്തുമ്പോള് ഒരു യുവാവിന്റെ ജോലിയും വൈവാഹിക സ്വപ്നങ്ങളും.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അങ്ങാടിയില് ബസ്സിറങ്ങിയപ്പോള് ഫുട്ട്ബോര്ഡില് കാലൊന്നു തട്ടി. 'ഒരു വേദന തീരും മുന്പ് മറ്റൊന്ന്.' കണങ്കാലിലെ പഴയൊരു മുറിവിനുമേല് പടരുന്ന നൊമ്പരത്തിന് മനസിന്റെ ആധികളോളം കടുപ്പമില്ല. പിരിയും മുന്പേ കിളവന് പതിവു പടിവാങ്ങി പോക്കറ്റില് തിരുകി ഇരുട്ടിലേയ്ക് നടന്നകന്നു. വായനശാല അടച്ചതിനാല് വീട്ടിലേയ്ക്ക് പോകാതെ തരമില്ല. നരകത്തിന്റെ ഇരുട്ടാണ് തന്നെ കാത്തിരിക്കുന്നത്. വീട്! അമ്മയോടൊപ്പം അണഞ്ഞതാണ് അവിടുത്തെ വെട്ടം. 'വിലാപവും പല്ലുകടിയുമുള്ള' തന്റെ സ്വന്തം നരകം. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">അടര്ന്ന കുമ്മായക്കെട്ടിനുള്ളില് നിന്നും വിടുതല് വാങ്ങി, തലമുറകളുടെ ഭാരം താങ്ങാനാകാതെ തളര്ന്നുപോയ വെട്ടുകല്ലുകള്... ആള്പെരുമാറ്റം കൊതിക്കുന്ന അനേകം മുറികളില് ഈര്പ്പം കെട്ടി വിറങ്ങലിച്ച ചുമരുകള്....</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ജീവിതം പോലെ നിറംകെട്ട അടുക്കളയില് ആരംഭിക്കുന്നു തന്റെ ഓരോ ദിവസവും. രാവിലത്തെ ചുറ്റുവട്ടങ്ങള്ക്കു ശേഷം </span><span style="font-size: large;">പോസ്റ്റ്ഓഫീസിലേയ്ക്ക്.</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">ഉച്ചവരെയുള്ള താത്കാലിക പോസ്റ്റ്മാന് പണി</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">കഴിഞ്ഞാല് ഒരാശ്രയം വായനശാലയാണ്.</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">ദൂരെ യാത്രയെങ്കില് അച്ഛന്റെ ഭക്ഷണ കാര്യം ചായക്കടക്കാരന് അപ്പുനായര് ഏറ്റുകൊള്ളും. കേണല് ഫീലിപ്പോസ് സാറിനെ കണ്ടുമുട്ടുന്ന ദിവസങ്ങളില് അദ്ദേഹം വീട്ടിലേയ്ക്ക് ക്ഷണിക്കും.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പട്ടാളത്തില് നിന്നും വിരമിച്ച് ക്ളബ്ബും വീടും കൂട്ടിനൊരു പട്ടിയും മാത്രമായി വിരസ ജീവിതം നയിക്കുന്ന അദ്ദേഹത്തിനും ആശ്വാസമാണ് ആ ഒത്തുചേരലുകള്. മദ്യപാനത്തിനുള്ള അനന്തസാധ്യതകള് തുറന്നു കിട്ടും എന്നതിനാല് കേണലിനോട് സംസര്ഗ്ഗം സ്ഥാപിക്കാന് ആളുകള്ക്ക് ഇഷ്ടമാണ്. അതറിഞ്ഞുകൊണ്ടുതന്നെ </span><span style="font-size: large;">ക്ളബ്ബു</span><span style="font-size: large;"> കഴിഞ്ഞുള്ള സൌഹൃദങ്ങളെ വീടിന്റെ ഗേറ്റിനു പുറത്തു നിര്ത്തുകയാണ് അദ്ദേഹം ചെയ്യാറ്. എന്തുകൊണ്ടോ എന്നോട് കമ്പനി കൂട്ടാനും ലോകകാര്യങ്ങള് ചര്ച്ച ചെയ്യുവാനും ഫീലിപ്പോസ് സാറിന് താത്പര്യമാണ് എന്നത് എന്റെ ഭാഗ്യം. ആ ദിവസങ്ങളില് കേണലിന്റെ അടുക്കളയിലെ മിനി ഡൈനിങ്ങ് ടേബിളിള് കട്ടിംഗ് ടേബിളും ബാര് കൌണ്ടറും ഡിസ്കഷന് ഡെസ്കും ആകും. മദ്യത്തിന്റെ രസത്തോടൊപ്പം എന്റെ പാചക നൈപുണ്യവും കേണല് ആസ്വദിക്കുന്നു എന്നതും ഞങ്ങളുടെ കൂടിച്ചേരലുകളെ ഊഷ്മളമാക്കുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പോസ്റ്റ് ഓഫീസിലെത്തുന്ന തപാലില് കത്തുകള് തുലോം കുറവാണ്. ഏറെയും വരിക്കാരുടെ പേരിലുള്ള മാസികകളോ ഇന്ഷ്വറന്സ് പോളിസി അറിയിപ്പോ ചിട്ടി കുടിശിക തീര്ക്കേണ്ട രസീതോ ആയിരിക്കും. ഫിലിപ്പോസ് സാറിന് പോസ്റ്റുള്ളപ്പോള് അത് അന്നത്തെ അവസാന ഡെലിവറിക്കായി നീക്കിവെച്ച് ബാക്കി ദിവസം കേണലിനൊപ്പം ആഘോഷിക്കുകയാണ് പതിവ്. അങ്ങനെയൊരു ദിവസത്തെ അവസാന തപാലുമായി ഗേറ്റ്കടക്കുമ്പോള് കേണല് അകത്തൊരു തയ്യാറെടുപ്പിലായിരുന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">സന്തതസഹചാരിയായിരുന്ന വളര്ത്തു നായയില് ചില ലക്ഷണ പിശകുകള് അദ്ദേഹം ശ്രദ്ധിച്ചിരുന്നു. പാല്ക്കാന് പയ്യനുനേരെ ചാടി വീണതില് പിന്നെ പട്ടിക്ക് 'പേ' ഇളകാനുള്ള സാധ്യത കണ്ടു. വെടിവെച്ച് കൊന്നുകളയാനുള്ള ഉദ്ദേശമായിരുന്നെങ്കിലും ശബ്ദം അയല്ക്കാര് കേള്ക്കാതിരിക്കാന് ഒടുവില് മറ്റൊരു മാര്ഗ്ഗം സ്വീകരിച്ചു. ഞങ്ങള് ഒരുമിച്ചാണ് അന്ന് ആ കൃത്യം നിറവേറ്റിയത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-0Y4GWcce-AA/Uwsc_14n9xI/AAAAAAAAGuw/68iytCQ5YMY/s1600/images.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-0Y4GWcce-AA/Uwsc_14n9xI/AAAAAAAAGuw/68iytCQ5YMY/s1600/images.jpg" /></a></div>
<span style="font-size: large;">നാളുകൾക്ക് ശേഷം കൂട് തുറന്നപ്പോള് ഫിലിപ്പോസ് സാറിന്റെ പട്ടി കുതറിയോടി. തുടലു പൊട്ടിച്ചു പാഞ്ഞ ജന്തുവിനെ വളരെ പണിപ്പെട്ട് വീടിനു പിറകിലെ ചെറു നാരകത്തില് വലിച്ചുകെട്ടി. ഒരുമാസത്തിലേറെയായി കഴുത്തില് മുറുകിയ തുടലിന്റെ ഭാഗത്തെ തൊലിനീങ്ങി മാംസം തെളിഞ്ഞു കാണാം. വെളിച്ചെണ്ണ പോലെ എന്തോ അതിന്റെ മൂക്കില് നിന്നും ഇടതടവില്ലാതെ വമിക്കുന്നുണ്ട്. തുറിച്ച ചെങ്കണ്ണില് നിന്നും തീയും വെള്ളവും തെറിക്കുന്നതായി എനിക്കുതോന്നി. ചാര്ത്തിന്റെ മൂലയില് ചുരുട്ടിവെച്ച കുറെ കമ്പിച്ചുരുള് കേണല് നാരകത്തില് ചുവട്ടിലേയ്ക്ക് ഇട്ടു. ടാപ്പ് തുറന്ന് പച്ച നിറമുള്ള പൈപ്പിലൂടെ വെള്ളം പട്ടിക്കുമേല് തളിച്ചു. തണുപ്പ് ദേഹത്ത് തട്ടിയപ്പോള് രസം പൂണ്ട നായ അസുഖം മറന്ന് നാരകത്തിൻ ചുറ്റും ഓടി. ഇടയ്ക്ക് കാലുകള് കമ്പിച്ചുരുളില് കുടുങ്ങി മുറിഞ്ഞു. മുറിക്കുള്ളിലേയ്ക്ക് കയറി നില്ക്കാന് എന്നോട് ആവശ്യപ്പെട്ടശേഷം നീളമുള്ള ഒരു ഇലക്ട്രിക് വയര് കേണല് നനഞ്ഞ മുറ്റത്തേയ്ക്ക് എറിഞ്ഞു. മറ്റേ അറ്റം പ്ലഗ്ഗില് ഘടിപ്പിച്ച് സ്വിച്ച് ഓണ് ചെയ്തു. ഒരു വിറയല്. ഒരു നേര്ത്ത മുരള്ച്ച. അത് തീര്ന്നു! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നരകയാതന അനുഭവിക്കേണ്ടിയിരുന്ന ഒരാത്മാവിന് ദയാവധത്തിലൂടെ വിടുതല് നല്കിയത് ഒട്ടും എന്നെ വേദനിപ്പിച്ചില്ല. പരാക്രമത്തിനിടയില് എപ്പോഴോ കണംകാലില് വന്നുഭവിച്ചൊരു മുറിവുപോലും ലഹരിയുടെ വീര്യത്തില് ഞാന് മറന്നുപോയി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വിഫലമായ അന്നത്തെ യാത്രയ്ക്കൊടുവില് വീടണഞ്ഞു. മൈലുകള് അകലെ എത്രയെത്ര ഓണംകേറാ മൂലകളില് അലഞ്ഞിരിക്കുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ശരി, ഞങ്ങള് അറിയിക്കാം........." </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">എല്ലാ വിവാഹാലോചനകള്ക്കും, എല്ലാ തൊഴിലന്വേഷണങ്ങള്ക്കും ഒടുവില് കാതില് പതിഞ്ഞുപോയ വാചകങ്ങള്. ഒരിക്കലും തുണയ്ക്കാത്ത കുറെ ബിരുദങ്ങളും അടുക്കിപ്പിടിച്ച് ചെയ്യാത്ത കുറ്റത്തിന്റെ തീര്പ്പു കേള്ക്കാന് കാത്തിരിക്കുകയാണോ ഓരോ ചെറുപ്പക്കാരനും? </span><br />
<span style="font-size: large;">"ഒക്കെ വിധിയാടോ" എന്ന് തന്നോട് സഹതപിക്കുന്നവര് പോലും ഒരു കൈത്താങ്ങിനു തയാറല്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പുറത്ത് മഴ കനക്കുന്നു. വിജാഗിരി ഇളകിയ പഴകിയ ജനല് പാളികളില് കാറ്റ് വന്നു തല്ലുന്നു. പൊട്ടിയ കമത്തോടുകള്ക്ക് മേല് കമഴ്ത്തിയ തകരപ്പാളികള് വല്ലാതെ നിലവിളിക്കുന്നു. ഒന്ന് നന്നായ് ഉറങ്ങിയിട്ട് നാളെത്രയായി. ഇന്നീ രാത്രിയില് കാതില് മുഴങ്ങിക്കേള്ക്കുന്നത് മൂന്നാന് കിളവന്റെ ശബ്ദം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഡോ.. ഇത് നടന്നു കിട്ടാന് അല്പം പാടാ.." </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പാരമ്പര്യം, വിധി ഇതൊക്കെ കുരുക്കഴിക്കാനാവാതെ കെട്ടുപിണഞ്ഞു കിടക്കുന്ന സമസ്യകളാണോ? </span><br />
<span style="font-size: large;">ആരാണ് എന്റെ ഭാവി നിശ്ചയിക്കുന്നത്? എന്തുകൊണ്ട് അത് സ്വയം തീരുമാനിച്ചു കൂടാ? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കിടക്കയില് തിരിഞ്ഞും മറിഞ്ഞും ഉറക്കത്തിലേക്ക് ഊളിയിട്ടു രക്ഷപെടുവാന് നടത്തുന്ന പാഴ് ശ്രമത്തിനിടെ കാലിലെ മുറിവ് പിന്നോക്കം പിടിച്ചു വലിച്ച് വേദനിപ്പിക്കുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;">ഫീലിപ്പോസ് സാറിന്റെ പട്ടി, അതിന്റെ വിധി നിര്ണ്ണയിച്ചത് ആരാണ്?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"നിങ്ങള് തന്നെ!" </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഏറെക്കാലമായി അലട്ടിയിരുന്ന സംശയങ്ങള്ക്ക് ഉത്തരവുമായി രാത്രിയുടെ ഏതോ യാമത്തില് ചെകുത്താന് എനിയ്ക്കരികിലെത്തി. ഞാന് കട്ടിലില് നിന്നെണീറ്റു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആര്ത്തലച്ച് മഴപെയ്തിട്ടും മരങ്ങള് കടപുഴകിയിട്ടും കറുത്ത വാനം വിണ്ടുകീറി കൊള്ളിയാന് മിന്നിയിട്ടും കറന്റ് പോകാത്ത ആ രാത്രിയില് അച്ഛന്റെ ദുരിതങ്ങള് അവസാനിച്ചു! വിലാപങ്ങളില് നിന്നും വിടുതല് നേടി നരകത്തിന്റെ ചുവരുകള് ഭേദിച്ച് ആത്മാവ് സ്വതന്ത്രമായി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കെട്ടിച്ചയച്ച മൂത്തപെങ്ങള് വിദേശത്തു നിന്നും വരില്ലെന്ന് വിളിച്ചറിയിച്ചു. പറയത്തക്ക ബന്ധുക്കളില്ല. പറമ്പിന്റെ തെക്കു പടിഞ്ഞാറേ മൂലയില് ചിതയെരിഞ്ഞു. വൈകുന്നേരത്തോടെ മരണ വീട്ടിലെ അവസാനയാളും പിരിഞ്ഞുപോയി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അതുവരെ പരിചിതമല്ലാത്തവിധം അസഹ്യമായ നിശബ്ദതയില് ഉറങ്ങാനാവാതെ അന്നു രാത്രിയും ഞാന് കിടക്ക വിട്ടെണീറ്റു. കാലിത്തൊഴുത്ത് വൃത്തിയാക്കുന്ന നിഷ്ഠയോടെ എന്നും ചെയ്തു തീര്ക്കുന്നൊരു കൃത്യം നിറവേറ്റാനായി ഞാന് നരക വാതില് തുറന്നു. വിലാപവും പല്ലുകടിയും ഒടുങ്ങിയ നരകം! ഇന്നലെ വരെ മലമൂത്രവിസര്ജ്ജങ്ങളുടെ ഗന്ധം പേറി വീര്പ്പുമുട്ടിനിന്ന വായു വാതിലിലൂടെ പുറത്തേയ്ക്ക് രക്ഷപെട്ടു. വൃത്തികെട്ട ചുമരുകളുള്ള മുറിയുടെ മധ്യത്തില് ചിതലരിച്ച മച്ചിനെ താങ്ങി നിര്ത്തുന്ന ഇരുമ്പ് തൂണ്. തൂണിനു താഴെ ഒരു വ്യാഴവട്ടക്കാലത്തെ മൂത്രം കുടിച്ച് ദാഹമടങ്ങിയ സിമന്റ് തറയില് അച്ഛനെ പൂട്ടിയിരുന്ന ചങ്ങല ചുരുണ്ടുകൂടി കിടന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-MNPANGrbz3k/UwscXayKuTI/AAAAAAAAGug/XuTXB9-E-qU/s1600/51493bb3f386c0ab0127c10837484b1d.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-MNPANGrbz3k/UwscXayKuTI/AAAAAAAAGug/XuTXB9-E-qU/s1600/51493bb3f386c0ab0127c10837484b1d.jpg" /></a></div>
<span style="font-size: large;">തണുത്ത തറയില് തൂണില് ചാരി ഞാനിരുന്നു. അനാഥമായ ചങ്ങല എന്നെ മാടിവിളിച്ചു, ഒരു സാന്ത്വനം പോലെ.</span><span style="background-color: white; color: blue; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"> </span><span style="font-size: large;">വിധിയെ കീഴ്പ്പെടുത്തിയപ്പോള് അച്ഛന് എനിക്കു വെച്ചുനീട്ടിയ സമ്മാനമാണത്! പാപഭാരം പേറുന്ന ഇരുമ്പ് തുടല് ഇടത്തെ കാലില് ചേര്ത്തു ഞാന് ബന്ധിച്ചു. ഏറെക്കാലമായി കൊതിയോടെ കാത്തിരുന്ന കാമുക സ്പര്ശനത്താല് കണങ്കാലിലെ മുറിവ് പുളകിതയായി. പോയകാലത്തിന്റെ വിയര്പ്പും ചെളിയും ഒട്ടിച്ചേര്ന്ന തൂണില് കെട്ടിപ്പിടിച്ച് ഞാന് തലതല്ലിക്കരഞ്ഞു. കണ്ണീരിനൊപ്പം മൂക്കില് നിന്നും വായില് നിന്നും വെളിച്ചെണ്ണ പോലത്തെ സ്രവം ഒഴുകി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മച്ചിലെ ചെതുക്കിച്ച പലകകളുടെ വിടവിലൂടെ ഇന്നലെ ചുരുട്ടിയെറിഞ്ഞ ചുവപ്പും കറുപ്പും ഇഴപിരിഞ്ഞ ഇലക്ട്രിക് വയറിലെ ചെമ്പുകമ്പി വീണ്ടും തന്റെ ഊഴമായോ എന്നറിയാന് എത്തി നോക്കി. ഇരുണ്ട ഭിത്തികളില് തട്ടി ഇരുട്ടിലേയ്ക്ക് ചിതറിപ്പോയ തേങ്ങലുകള് അനേകം തെരുവു നായ്ക്കളുടെ ഓരിയിടലായി അകലങ്ങളില് അലിഞ്ഞുചേര്ന്നു.</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com64tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-71842886064673157232013-12-08T14:35:00.000+04:002014-02-18T12:35:05.138+04:00പത്രപ്രവര്ത്തകന്റെ ചൂണ്ടുവിരല് <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">നഗരത്തിന്റെ ആരവങ്ങള് അകന്നുപോയൊരു തീവണ്ടിയുടെ ഇരമ്പല് പോലെ ഇരുട്ടിനൊപ്പം അലിഞ്ഞില്ലാതായിക്കൊണ്ടിരുന്നു. നാഴികകള്ക്കിടയിലെവിടെയോ ശബ്ദം നഷ്ടപ്പെട്ടൊരു ചരിത്രാവശേഷിപ്പായ ക്ലോക്ക് ടവറിലെ സൂചിക പന്ത്രണ്ടില് നിന്നും തെന്നിമാറി. ആളൊഴിഞ്ഞ നിരത്തിന്റെ ഓരം ചേര്ന്ന്, സ്ട്രീറ്റ്ലൈറ്റ് വെളിച്ചത്തില്നിന്നും അകന്ന് മോഹന്ദാസ് നടന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;">ഓരോ കാലടികളിലും അയാളുടെ ഉള്ള് കിടന്നു പിടച്ചു. </span><span style="font-size: large;">പകലിന്റെ പൊടിപടലങ്ങളെ ശൈത്യകാല മഞ്ഞുതുള്ളികള് ശാന്തരാക്കിയിരുന്നു. എന്നാല് </span><span style="font-size: large;">തണുപ്പിനു തടയിടാന് അണിഞ്ഞ മേല്ക്കുപ്പായത്തിനുള്ളില് അയാള് നന്നേ വിയര്ത്തു. ജാക്കറ്റിനുള്ളില് രഹസ്യമായി തിരുകിവെച്ച ഒരുകെട്ട് പേപ്പറുകള് നെഞ്ചോട് അടുക്കിപ്പിടിച്ചു. പ്രാണനേക്കാള് വിലയുള്ള പേപ്പറുകള്! അതയാളുടെ ഉറക്കം കെടുത്തിയിട്ട് നാളേറെയായി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">തിരക്കൊഴിഞ്ഞ ഫുട്പാത്ത്. തണല് മരങ്ങളില് മുഖമുരുമി ഉറക്കം തൂങ്ങുന്ന പശുക്കള്. ഷട്ടറുകള് വീണ കട തിണ്ണകളില് മൂടിപ്പുതച്ച് കിടക്കുന്ന യാചകര്. ഇടനാഴികളില് ഇരുട്ടിന്റെ മറപറ്റി വില പേശുന്ന വേശ്യകള് അപ്രത്യക്ഷരായിരിക്കുന്നു. അവരെ ആവശ്യക്കാര് കൊണ്ടുപോയിരിക്കണം. തട്ടുകടകളില് നിന്നുമാത്രം ചില തട്ടും മുട്ടും കേള്ക്കാം. നടപ്പിനു വേഗമേറുമ്പോഴും ഇടക്കിടെ മോഹന്ദാസ് തിരിഞ്ഞും തലചെരിഞ്ഞും നോക്കും. ആരെങ്കിലും തന്നെ ശ്രദ്ധിക്കുന്നുണ്ടോ? ഇല്ല. ലക്ഷ്യം പാര്ക്ക് അവന്യൂ റോഡ്, സ്ട്രീറ്റ് നമ്പര് 33, മിറക്കിള് ടവര്, ഫ്ലാറ്റ് നമ്പര്- 1013. ഇന്നലെ നാഷണല് ആര്ട്ട് ഗാലറിയില് വെച്ചാണ് ഗോപിനാഥമേനോനെ സുഹൃത്ത് ജോണ് പരിചയപ്പെടുത്തിയത്. പേരുകേട്ട പത്രത്തിന്റെ ചീഫ് എഡിറ്റര് നാട്ടുകാരനാണ് എന്നറിഞ്ഞത് അപ്പോള് മാത്രമാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br />മിറക്കിള് ടവര് പേരുപോലെ വശ്യമാണ്. ലോബിയിലെ കൃത്രിമ വെള്ളച്ചാട്ടത്തിന്റെ ഈണവും ലൈറ്റിങ്ങിന്റെ ആംബിയന്സും ആദ്യ നോട്ടത്തിലേ ആരെയും പിടിച്ചു വലിക്കും. ലിഫ്ട്ടിനായി കാത്തുനില്ക്കുന്ന അല്പനേരംകൊണ്ട് ആ സമുച്ചയത്തിന്റെ ആഡംബരം അയാള് വായിച്ചെടുത്തു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഹലോ..മോഹന്, കമോണ് ഇന്. പുറത്ത് നല്ല മഞ്ഞുണ്ട് അല്ലേ?"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പത്താം നിലയില് നമ്പര് 1013 ന്റെ വാതില് തുറന്ന് ഔപചാരികതകള് ഒന്നുമില്ലാതെ മേനോന് അകത്തേയ്ക്ക് കൈപിടിച്ചു കയറ്റി. മഴയ്ക്ക് മുന്നേ ഓടി നനയാതെ കൂടണഞ്ഞവനെ പോലെ മോഹന്ദാസിന് ആശ്വാസം തോന്നി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആതിഥേയന്റെ അടുക്കും ചിട്ടയും വെളിപ്പെടും വിധം മനോഹരമായി ഫര്ണിഷ് ചെയ്ത ഫ്ലാറ്റ്. ചുവര് നിറഞ്ഞ ബുക്ക് ഷെല്ഫ്. ഒതുങ്ങിയ കോണില് റൈറ്റിംഗ് ടേബിള്. ലിവിംഗ് റൂമിലെ ഒറ്റ ഷാന്റ്റ്ലിയര് വെളിച്ചത്തിലും അകത്തളങ്ങളുടെ പ്രൌഡി വെളിപ്പെട്ടു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഇന്നലെ ആ ബഹളത്തിനിടയില് നിന്നു സംസാരിക്കെണ്ടതല്ല ഇത്തരം കാര്യങ്ങള്. അതാണ് ഇവിടെയ്ക്ക് ക്ഷണിച്ചത്. ഇന്നും വളരെ തിരക്കുള്ള ദിവസമായിരുന്നു. ഞാന് എത്തിയിട്ട് അധിക നേരമായില്ല. </span><br />
<span style="font-size: large;">എനിവേ....ആ മാനുസ്ക്രിപ്റ്റ്സ് കയ്യിലുണ്ടോ?"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മോഹന്ദാസ് ജാക്കറ്റിനുള്ളില് നിന്നും പ്ലാസിക് കവറില് പൊതിഞ്ഞു സൂക്ഷിച്ചിരുന്ന ഫയല് പുറത്തെടുത്തു. ഗോപിനാഥമേനോന് ജിജ്ഞാസയോടെ അതിലെ താളുകളിലൂടെ കണ്ണോടിച്ചു. മുന്പിലിരിക്കുന്ന അതിഥിയെ വിസ്മരിച്ച് വായനയില് ആഴ്ന്നുപോയ അല്പനേരത്തിനോടുവില് മേനോന് സോഫയില് നിന്നും പിടഞ്ഞെണീറ്റു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഓഹ്...ഐ അം റിയലി സോറി..ഞാന് മറന്നു".</span><br />
<span style="font-size: large;">അയാള് തിടുക്കത്തില് അകത്തേയ്ക്ക് പോയി ചെറിയൊരു ട്രോളിയും നിരക്കിക്കൊണ്ട് തരികെ വന്നു.ക്രിസ്ടല് ഗ്ലാസുകളിലേയ്ക്ക് ആകര്ഷകമായ കുപ്പിയില് നിന്നും മദ്യം പകര്ന്നു. സമ്മതം ചോദിക്കാതെ തന്നെ അതിലൊന്ന് മോഹന്ദാസിനു നേരെ നീട്ടി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ടേക്ക് ഇറ്റ്. ദി ഗ്രേറ്റ് ഗ്ലെന്ഫിടിച്ച്...ഫിഫ്ടി ഇയര്സ് ഓള്ഡ്....</span><br />
<span style="font-size: large;">ഇത്തവണ ഐ.എഫ്.ജെ മീറ്റിന് ബ്രെസ്സല്സില് പോയപ്പോള് ഒരു വിദേശി സുഹൃത്ത് സമ്മാനിച്ചതാ."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആ സമയത്ത് താന് ഏറ്റവും ആഗ്രഹിച്ചിരുന്നത് ഒരു സിഗരറ്റിന്റെയോ ലേശം വിസ്കിയുടെയോ ലഹരിയായിരുന്നല്ലോ എന്നോര്ത്ത് മോഹന്ദാസ് അത്ഭുതപ്പെട്ടു. വെട്ടിത്തിളങ്ങുന്ന സ്പടിക ഗ്ലാസിനുള്ളില് നിന്നും വമിക്കുന്ന വശ്യമായ ഗന്ധം. സ്വര്ണ്ണ നിറം. അത് സ്വീകരിക്കുവാന് രണ്ടാമതൊന്ന് ആലോചിക്കേണ്ടി വന്നില്ല. ഔപചാരികതയുടെ കെട്ടുകള് അഴിക്കുവാന്, അപരിചിതരെ അടുപ്പിക്കുവാന് മദ്യത്തോളം പോന്നൊരു മരുന്നില്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മേനോന്റെ കണ്ണുകള് വീണ്ടും ഫയലിനുള്ളിലേയ്ക്ക് കൂപ്പുകുത്തി. അയാള്ക്ക് അഭിമുഖമായ സോഫയില് പ്രണയിനിക്ക് ചുംബനങ്ങള് എന്നപോലെ </span><span style="font-size: large;">സിരകളെ ചൂടുപിടിപ്പിക്കുന്ന</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">ഗ്ലാസ് ചുണ്ടോട് ചേര്ത്ത് മോഹന് ഇരുന്നു. ഒന്നാലോചിച്ചാല് എന്തൊക്കെ വിസ്മയകരമായ സംഗതികളാണ് ചുറ്റും നടക്കുന്നത്. അറിയുന്നതും അറിയാത്തതുമായ എത്രയെത്രെ കാര്യങ്ങള്..! ചിലതില് വിധിപോലെ നമ്മള് ഭാഗഭാക്കാവുന്നു, സാക്ഷികളാകുന്നു. ഈ പത്രാധിപനു മുന്പില് താനിരിക്കുന്നത് അതിന് ഉദാഹരണമല്ലേ..?</span><br />
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">"മിസ്റ്റ്ര് മോഹന്, ഇറ്റ്സ് റിയലി അണ്ബിലീവബില്! </span><span style="font-size: large;">ഈ കയ്യെഴുത്ത് പ്രതി കാണുംവരെ എനിക്ക് വിശ്വാസമില്ലായിരുന്നു.</span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">ഇത് ജെ.പി യുടെ കൈപ്പട തന്നെ. അയാളെ മരണത്തിലേയ്ക്ക് എത്തിച്ച കുറിപ്പുകള്...... </span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"> ജെ.പിയെ പോലെ അന്വേഷണാത്മക പത്രപ്രവര്ത്തനം നടത്തുന്നവരെ പലര്ക്കും ഭയമായിരുന്നു. പക്ഷേ സത്യത്തിന്റെ തൂലിക ഒരിക്കലും ചലനമറ്റു പോകുകയില്ല. ഈ കുറിപ്പുകള് നിങ്ങളുടെ കൈയ്യില് എത്തിപ്പെട്ടതും അതുകൊണ്ടാണ്. എനിക്ക് മനസിലാകാത്ത ഒരു കാര്യം ഈ ഫയല് എന്തുകൊണ്ട് കൊലയാളി അത് ആസൂത്രണം ചെയ്തവര്ക്ക് നല്കിയില്ല എന്നതാണ്."</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-RbnV4xhXjjA/UqVKOpPGDLI/AAAAAAAAGO4/tcvFfvfIMpE/s1600/journalist-isi-killed-kidnapped-640x480.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-RbnV4xhXjjA/UqVKOpPGDLI/AAAAAAAAGO4/tcvFfvfIMpE/s400/journalist-isi-killed-kidnapped-640x480.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">സര്, അതെക്കുറിച്ച് ഞാനും ആലോചിച്ചു. കൊലപാതകത്തെ കുറിച്ചുള്ള അന്വേഷണം പോലീസ് ധ്രുതഗതിയില് ആരംഭിച്ചത് കൊണ്ട് അവര് ഉദ്ദേശിച്ചത് പോലെ കാര്യങ്ങള് നടന്നുകാണില്ല. അല്ലെങ്കില് കൈമാറ്റം ചെയ്യാന് തീരുമാനിച്ച ദിവസം തന്നെ അയാള് പിടിക്കപ്പെട്ടതാവാം.</span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">"ഒരു പക്ഷേ..ശരിയാവാം. ഇന്നലെ വിശദമായി ചോദിക്കാന് കഴിഞ്ഞില്ല. അന്നേ ദിവസം താങ്കള് തിരുപ്പതിയില് ഇത്താന് എന്താണ് കാരണം മോഹന്?"</span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">കേള്ക്കുന്നതെല്ലാം അപ്പടി വിഴുങ്ങാനും ചര്ദ്ദിക്കാനും തയ്യാറാകാത്ത യഥാര്ത്ഥ പത്രപ്രവര്ത്തകന്റെ അന്വേഷണ ത്വര മേനോനില് ഉണര്ന്നു. ഒഴിഞ്ഞ ഗ്ലാസ്സ് റീഫില് ചെയ്ത് അയാള് മോഹന്ദാസിനു നല്കി.</span></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div dir="ltr" trbidi="on">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">"ഒഫീഷ്യല് മീറ്റിങ്ങിനായാണ് ഞാന് ചെന്നൈയ്ല് എത്തിയത്. ഭാര്യയുടെ നേര്ച്ചയും മറ്റുമായി കുടുംബസമേതം ഒരു ട്രിപ്പ് മുന്പേ പ്ലാന് ചെയ്തിരുന്നതാണ്. പലകാരണങ്ങളാല് ഒരുമിച്ചുള്ള യാത്ര മുടങ്ങി. എങ്കിലും തിരുപ്പതി സന്ദര്ശിച്ച് തിരികെപ്പോരാന് ഉദ്ദേശിച്ചിരുന്നതിനാല് ക്ഷേത്രത്തിനു സമീപമുള്ളോരു ഹോട്ടലില് രാത്രി തങ്ങി. പിറ്റേന്ന് ബെഡ് കോഫിയുമായി മൂന്നാം നിലയുടെ ബാല്കണിയില് നിന്ന് നിരത്തിലേക്ക് നോക്കി നില്ക്കുകയായിരുന്നു. വഴിയോരക്കച്ചവടക്കാരെയും ഭക്തജനങ്ങളെയും കൊണ്ട് വീഥികള് സജീവമായിരുന്നു. കണ്ണുകള് വൃദ്ധയായൊരു പൂക്കടക്കാരിക്ക് ചുറ്റുമുള ആള്ത്തിരക്കിനെ ചൂഴ്ന്നു നില്ക്കവേ ഒരു യുവാവ് തകരപ്പാളികള് കൊണ്ട് മറച്ചിരിക്കുന്ന കടയുടെ ഇറയിലേക്ക് ഒരു കറുത്ത ബാഗ് തിരുകിക്കയറ്റുന്നത് ഞാന് ശ്രദ്ധിച്ചു. അതിനുശേഷം അയാള് വഴിവക്കിലെ ക്ഷുരകന്റെ മുന്പില് തല മുണ്ഡനം ചെയ്യാന് ഇരുന്നു. പെട്ടന്ന് എന്തോ ബഹളം കേട്ട് ഓടുന്നതും മൂന്നാല് പേര് അയാളെ പിന്തുടരുന്നതും കണ്ടു. തുടരെ വെടിയൊച്ചകള്! അയാള് റോഡിലേക്ക് കമഴ്ന്നു വീണു. ആളുകള് ചിതറിയോടി. എനിക്കൊന്നും മനസിലായില്ല. ഉച്ചവരെ പുറത്തിറങ്ങാതെ ഞാന് മുറിയിലിരുന്നു. കുറെക്കഴിഞ്ഞപ്പോള് ടി.വി യില് ഫ്ലാഷ് ന്യൂസ് കണ്ടു. പ്രശസ്ത പത്രപ്രവര്ത്തകന് ജെ.പി യെ വെടിവെച്ചു കൊന്നയാള് തിരുപ്പതി ക്ഷേത്രത്തിനു സമീപം പോലീസ് ഓപ്പറെഷനില് കൊല്ലപ്പെട്ടുവെന്ന്! </span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">തകരപ്പാളിക്കിടയില് അയാള് തിരുകി വെച്ച ബാഗിനെപ്പറ്റി എനിക്കൊര്മ്മാവന്നു. നേരം ഇരുട്ടിയപ്പോള് ഞാന് പുറത്തിറങ്ങി. സ്ഥലം പരിശോധിച്ച് ബാഗ് കൈക്കലാക്കി. അതിലുള്ളില് പേപ്പറുകള് മാത്രം കണ്ട് നിരാശ തോന്നി. </span><span style="font-size: large;">എങ്കിലും ഒന്നൊഴിയാതെ എല്ലാം വായിച്ചു. അതാര് എഴുതിയതാണെന്നും എന്താണെന്നും എനിക്കറിവില്ലായിരുന്നു. അന്നുമുതല് ജെ.പി എന്ന ജേര്ണലിസ്റ്റിനെക്കുറിച്ച് അന്വേഷിച്ചു തുടങ്ങി. അറിയുന്തോറും എനിക്ക് ഉറക്കം നഷ്ടപ്പെട്ടു. അയാളുടെ പഴയ പത്രകോളങ്ങള് മുഴുവന് തിരഞ്ഞു പിടിച്ചു വായിച്ചു. എന്തിന് കൊല്ലപ്പെട്ടുവെന്നും അതിനു കാരണക്കാര് ആരാണെന്നും മനസിലായി. </span><br />
<span style="font-size: large;">നാടിന്റെ പ്രകൃതി വിഭവങ്ങള് മുഴുവന് ചൂഷണം ചെയ്യുന്നവരും ഭരണ വര്ഗ്ഗവും തമ്മിലുള്ള അവിശുദ്ധ കൂട്ടുകെട്ട്.....ആ ഇവെസ്ടിഗേറ്റീവ് സീരീസിലെ ജെ.പിയുടെ രണ്ടേ രണ്ട് ലേഖനങ്ങള് മാത്രം പുറത്തുവന്നതോടെ തീര്ത്തുകളഞ്ഞു!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br />ബട്ട്.... വാട്ട് ക്യാന് ഐ ഡു? വാട്ട് എ കോമണ് മാന് ക്യാന് ഡു?<br />അവശേഷിച്ച ഒരു കവിള് വിസ്കി ഒറ്റ വലിക്ക് കുടിച്ച് ഗാസ്സ് മേശമേല് ആഞ്ഞടിച്ച് അയാള് വിറച്ചു. മേനോന് നടുങ്ങി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"റിലാക്സ്.... മാന്. ഐ കാന് അണ്ടര്സ്ടാണ്ട് യുവര് ഫീലിങ്ങ്സ്. ജെ.പിയുമായി അടുത്ത ബന്ധമുള്ള വളരെ ചുരുക്കം പേരില് ഒരാളായിരുന്നു ഞാന്. ഈ പ്രൊജക്റ്റ് ഉപേക്ഷിക്കുവാന് അയാളോട് പലതവണ ഞാനും ഉപദേശിച്ചിരുന്നു."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">എന്തിന് ഉപേക്ഷിക്കണം സര്, ഹി ഈസ് എ റിയല് ഹീറോ. അദ്ദേഹം കണ്ടെത്തിയ വസ്തുതകളൊക്കെ കൂട്ടി വെച്ച് ഒരു പുസ്തകമായി പ്രസിദ്ധീകരിച്ചാലോ എന്നോരാശയം എനിക്കുണ്ടായിരുന്നു. പക്ഷേ പത്രത്തില് അച്ചടിച്ചു വരുന്നതിന്റെ ആധികാരികത അതിനുണ്ടാവില്ല എന്ന് തോന്നിയതുകൊണ്ട് തത്കാലം വേണ്ടന്നു വെച്ചു. നിങ്ങളുടെ പത്രം പ്രസിദ്ധീകരിച്ചില്ലെങ്കില് തീര്ച്ചയായും ഞാനത് ചെയ്യും.<br /><br />"യു ഡിഡ് ദി റൈറ്റ് തിംഗ്........ മിസ്ടര് മോഹന്ദാസ്..."<br />ഗോപിനാഥമേനോന് അയാളുടെ ചുമലില് തട്ടിക്കൊണ്ടു പറഞ്ഞു.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">രഹസ്യങ്ങള് ഉള്ളില് തിരയടിച്ച് പ്രക്ഷുബ്ധമായൊരു കടലായിരുന്നു മോഹന്ദാസ്. വേലിയിറക്കത്തില് തീരത്ത് അടിഞ്ഞൊരു പവിഴപ്പുറ്റുപോലെ ശാന്തനായി അയാള് സോഫയോട് പറ്റിച്ചേര്ന്നിരുന്നു. </span><span style="font-size: large;">സിരകളില് പടര്ന്ന ലഹരിയില് പുറത്തെ തണുപ്പോ മുറിക്കുള്ളിലെ ചൂടോ അറിഞ്ഞില്ല. തല ചുമലിലേയ്ക്ക് തൂങ്ങി അയാളൊരു ചെറു മയക്കത്തിലായിരുന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">എന്തിന</span><span style="font-size: large;">യാള്</span><span style="font-size: large;"> അറിയാത്തൊരു ജെ.പി യുടെ കുറിപ്പുകളും പേറി, ജോലിയും ഇട്ടെറിഞ്ഞ് ആധിയോടെ നടക്കണം? ഈ മഹാനഗരത്തില് എത്തിയ കാലം മുതല് എത്ര പാടുപെട്ടാണ് ജീവിതം കരുപ്പിടിപ്പിച്ചത്. ചുറ്റും എത്രയെത്ര ദുരൂഹ മരണങ്ങള് നടക്കുന്നു. റോഡ് അപകടത്തില്പ്പെടുന്ന എത്രയോ അപരിചതരെ അവഗണിച്ച് ദിനവും നമ്മള് കടന്നുപോകുന്നു. പലതും കണ്ടില്ലെന്നു നടിക്കണം. പക്ഷേ.....</span><br />
<span style="font-size: large;">പ്രസ്ഥാനത്തിനു വേണ്ടി ജീവന് വെടിഞ്ഞ് കുടുംബം പട്ടിണിയിലാക്കിയൊരു മനുഷ്യന്റെ അംശം തന്നെയാണ് അയാളും. അച്ഛന്റെ പ്രസ്സും ആദര്ശങ്ങളും! പരഗതിയില്ലാതെ വലഞ്ഞ നാളുകളില് ഉള്ളില് നിറഞ്ഞു നിന്നത് വെറുപ്പ് മാത്രമായിരുന്നു. ഭൂതകാലത്തില്നിന്നും പടിയിറക്കിവിട്ട പലതും അയാളിലേക്ക് വീണ്ടും പടര്ന്നുകയറുകയാണ്. അത് വേര്തിരിച്ചെടുക്കാനാവാത്ത വിധം </span><span style="font-size: large;">രക്തത്തില് അലിഞ്ഞുചേര്ന്നതാണ്.</span><span style="font-size: large;"> അയാളുടെ</span><span style="font-size: large;"> അച്ഛനെപ്പോലെ തോള് സഞ്ചിയും തൂക്കി തെരുവിലൂടെ അലഞ്ഞിരുന്ന പത്രപ്രവര്ത്തകരും എഴുത്തുകാരും ഇന്നെവിടെ? മേനോനെപ്പോലെ </span><span style="font-size: large;">പ്രശസ്തിയും ആഡംബരങ്ങളുമായി </span><span style="font-size: large;">അവരും ഈ നഗരത്തിന്റെ ഭാഗമായിരുന്നെകില് </span><span style="font-size: large;">ഒരു പക്ഷേ</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">വിധി മറ്റൊന്നായേനെയോ? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കണ്ണ് തുറന്നപ്പോള് ഹാളില് ഇരുട്ടായിരുന്നു. ജാലകത്തിന്റെ തിരശീലയിലൂടെ അരിച്ചിറങ്ങുന്ന നേര്ത്ത വെട്ടം മാത്രം. അകത്തെ </span><span style="font-size: large;">മുറിക്കുള്ളില് നിന്നും അടക്കിപ്പിടിച്ച സംസാരം കേള്ക്കാം. </span><span style="font-size: large;">പുറത്തെവിടെയോ തെരുവ് നായ്ക്കളുടെ ഓരിടല് ശബ്ദം. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പിന്നില് ഒരു നിഴലനങ്ങുന്നത് കണ്ട് മേനോന് ഞെട്ടിത്തിരിഞ്ഞു. ഫോണിന്റെ റിസീവര് കൈവിട്ട് പെട്ടന്നയാള് മേശവരിപ്പില് നിന്നും പിസ്ടോള് കടന്നെടുത്തു. പേന പിടിക്കുന്ന ചൂണ്ടുവിരല് കാഞ്ചിയെ തൊട്ടു. ഇടത്തെ തോളിനെ തുളച്ച് പായുന്ന </span><span style="font-size: large;">ലോഹത്തിനൊപ്പം ആ നിഴല്</span><span style="font-size: large;"> മുന്നോട്ട് ആഞ്ഞു!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പത്താം നിലയുടെ ബാല്ക്കണിയിലെ തുറന്ന ചില്ല് വാതിലിലൂടെ താഴേയ്ക്ക് ചിറകടിക്കുന്ന രണ്ടു കടവാവലുകള്. ഇരുട്ടിന്റെ അതിരുതേടിപ്പോകുമ്പോള് ദിശതെറ്റാതെ അതിലൊന്ന് മറ്റൊന്നിനെ മുറുകെപ്പിടിച്ചിരുന്നു.</span></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com34tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-71453090108478039952013-11-11T22:46:00.002+04:002015-04-26T14:54:39.178+04:00മാന്ത്രിക കാട്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: center;">
<br />
<span style="font-size: large;">I</span><br />
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLnaf4Ta0dBqzkJ028p0t89-J0FFPkg1n0YnDnFcnCG8TWnT8RPfPAGnuU_7QoKbs1suU7zQqs9dWToSm9Xj7paIWfkuiBga9rFsWsTL76-TNqFk0kS-7BxGGLMbG_M5FY6zI8QM-JVUE/s1600/New+Doc+18_1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLnaf4Ta0dBqzkJ028p0t89-J0FFPkg1n0YnDnFcnCG8TWnT8RPfPAGnuU_7QoKbs1suU7zQqs9dWToSm9Xj7paIWfkuiBga9rFsWsTL76-TNqFk0kS-7BxGGLMbG_M5FY6zI8QM-JVUE/s400/New+Doc+18_1.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
</div>
<span style="font-size: large;">നീലി മലയുടെ താഴ്വരയില് ഒരു വീടുണ്ട്. അതിനപ്പുറം കാടാണ്. ആനയും സിംഹവും കടുവയും കാട്ടുപോത്തും പുലിയും പുള്ളിമാനുമുള്ള കൊടുംകാട്. കാട്ടുപാതയെ തൊട്ടു നില്ക്കുന്ന ആ കുടില് നാണിയമ്മയുടെതാണ്. അവര്ക്ക് കൂട്ടായ് കുഞ്ഞുമകന് വേലുവുമുണ്ട്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാടിനെ ആശ്രയിച്ചാണ് അവര് ജീവിച്ചു പോന്നത്. അപൂര്വങ്ങളായ അനേകം കഴിവുകള് നാണിയമ്മയ്ക്കുണ്ടായിരുന്നു. ഈട്ടിയും ചന്ദന മുട്ടികളും കൊണ്ട് അവര് മനോഹരമായ ശില്പങ്ങള് തീര്ത്തു. ഈറ്റയും ചൂരലും കൊണ്ട് കുട്ടകളും വട്ടികളുമുണ്ടാക്കി. അതെല്ലാം ദൂരെയുള്ള പട്ടണത്തില് കൊണ്ടുപോയി വിറ്റ് പട്ടിണികൂടാതെ കഴിഞ്ഞുപോന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പാവങ്ങളാണെങ്കിലും പ്രിയമുള്ളതെല്ലാം നല്കിയാണ് മകന് വേലുവിനെ നാണിയമ്മ വളര്ത്തിയത്.</span><br />
<span style="font-size: large;">അത്ര രുചികരമായി ആഹാരം പാകം ചെയ്യാന് മറ്റാര്ക്കുമാവില്ലായിരുന്നു. മലയും കാടും അരുവിയും കടന്നു യാത്ര പോകുന്നിടത്തെല്ലാം നാണിയമ്മ വേലുവിനെയും കൂടെ കൂട്ടി. തളരുമ്പോള് കഥകള് പറഞ്ഞു കൊടുത്തു. പാലു കുടിക്കാതെ വാശി പിടിക്കുമ്പോള് പാട്ടുകള് പാടി അവനെ പാട്ടിലാക്കി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മധുര ശബ്ദത്തിലുള്ള നാണിയമ്മയുടെ പാട്ടു കേള്ക്കാന് ഇലകള് കാതോര്ക്കും. അപ്പോള് കാറ്റ് നിശ്ചലമാകും. കുയിലുകള് നാണിച്ചു തല താഴ്ത്തും.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"> II</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">കാലങ്ങള് കടന്നു പോയി. വേലു വളര്ന്ന് യുവാവായി. വലുതായപ്പോള് </span><span style="font-size: large;">നാണിയമ്മ നിര്മ്മിക്കുന്ന സാധനങ്ങളെല്ലാം അവന് തനിയെ ചന്തയില് കൊണ്ടുപോയി വിറ്റു. കച്ചവടം കഴിഞ്ഞ് ദിവസങ്ങള്ക്ക് ശേഷമേ </span><span style="font-size: large;">ചിലപ്പോള്</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">മടങ്ങിയെത്തിയിരുന്നുള്ളൂ. അങ്ങനെ അല്ലലില്ലാതെ ജീവിച്ചു പോന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരിക്കല് യാത്ര കഴിഞ്ഞെത്തിയ </span><span style="font-size: large;">വേലുവിന്റെ</span><span style="font-size: large;"> കൂടെ ഒരു യുവതിയുമുണ്ടായിരുന്നു. അവളുടെ പേര് കാളി എന്നായിരുന്നു. ഊരേത് എന്നറിയില്ലെങ്കിലും തനിക്കൊരു കൂട്ടായി കാളിയെ കിട്ടിയതില് നാണിയമ്മക്ക് സന്തോഷമേ ഉണ്ടായിരുന്നുള്ളൂ. വൈകാതെ നാണിയമ്മ അവളെ വേലുവിനു വിവാഹം ചെയ്തു കൊടുത്തു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നിത്യവൃത്തിക്കായി പാവം നാണിയമ്മയും വേലുവും വിശ്രമമില്ലാതെ അദ്ധ്വാനിച്ചു. പക്ഷേ വേലുവിന്റെ ഭാര്യ കാളി ഒരു ദുഷ്ടയായിരുന്നു. </span><span style="font-size: large;">കരകൌശല വിദ്യകള് ഓരോന്നും നാണിയമ്മയില്നിന്നും തന്ത്രപൂര്വ്വം പഠിച്ചെടുത്തതോടെ അവളുടെ മട്ടുമാറി. വേലു വീട്ടിലില്ലാത്തപ്പോള് കാളി അമ്മയെ ദ്രോഹിക്കാന് തുടങ്ങി. കഠിനമായ ജോലികള് ചെയ്യിപ്പിച്ചു. മകന്റെ മനസ്സു നോവാതിരിക്കാന് നാണിയമ്മ ഒന്നും മിണ്ടിയില്ല. വേദന പുറത്തു കാട്ടിയില്ല. അങ്ങനെയിരിക്കെ ഒരുദിവസം കാളിയുടെ ക്രൂരത സഹിക്കവയ്യാതായ നാണിയമ്മ വീടുവിട്ട് എങ്ങോപോയി!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മൂന്ന് ദിവസത്തിനുശേഷം വേലു വീട്ടിലെത്തിയപ്പോള് കാളി സങ്കടം നടിച്ച് കരഞ്ഞുകൊണ്ട് പറഞ്ഞു.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഞാനും അമ്മയും ഈറ്റ വെട്ടാന് കാട്ടില് പോയപ്പോള് കൂറ്റനൊരു പുലി ചാടിവീണു. അമ്മയെ അത് കടിച്ചെടുത്തുകൊണ്ട് കാട്ടിലേക്ക് പോയി. ഞാന് ജീവനുംകൊണ്ട് ഓടി രക്ഷപെട്ടു!"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പാവം വേലു. അയാള് ആ വലിയ നുണ വിശ്വസിച്ചു. പ്രിയപ്പെട്ട അമ്മയെ പുലി തിന്നു എന്നറിഞ്ഞു നെഞ്ചുപൊട്ടി കരഞ്ഞു. ഉണ്ണാതെ, ഉറങ്ങാതെ കുറെ ദിവസങ്ങള്.......പക്ഷേ ഭയങ്കരിയായ കാളി ഉള്ളാലെ സന്തോഷിച്ചു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">III</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-size: large;"><span style="text-align: left;">വീടുവിട്ട നാണിയമ്മ കണ്ണീരൊഴുക്കി കാട്ടിലൂടെ നടന്നു. ലക്ഷ്യമില്ലാത്ത അലച്ചിലിന് ഒടുവില് അവര്ക്ക് വിശന്നു. വലിയൊരു വൃക്ഷത്തിനു താഴെയെത്തിയപ്പോള് അവശയായ ആ സ്ത്രീ നിന്നു. ഇനി ഒട്ടും നടക്കാന് വയ്യ. മരത്തില് നിറയെ പഴുത്ത പഴങ്ങളുണ്ട്. അതുവരെ കണ്ടിട്ടില്ലാത്ത തരം കനികള്. ഉയരത്തിലായതിനാല് പറിക്കുവാന് നിര്വ്വാഹമില്ല. അവര് ഫലം നിറഞ്ഞ കൊമ്പിലേക്ക് ദയനീയമായി നോക്കി. വിശപ്പിനാല് ഹൃദയം അറിയാതെ മന്ത്രിച്ചു.</span></span></div>
</div>
<span style="font-size: large;">" ഒരു പഴം കിട്ടിയിരുന്നെങ്കില്....?</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4C7Pzk5UH8mqGzUW9a1bdyXaz2Q13ZS2f88_fyRLedfW6OZd1YjBp0a_59Ucfp32_Vja2axvYZOGFgfhzRTWGT7IT3sKs5hqHRwWbJe-QixkdZa5_OV9zHhknC_I9Itbug-t3b0Q2LHI/s1600/New+Doc+18_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4C7Pzk5UH8mqGzUW9a1bdyXaz2Q13ZS2f88_fyRLedfW6OZd1YjBp0a_59Ucfp32_Vja2axvYZOGFgfhzRTWGT7IT3sKs5hqHRwWbJe-QixkdZa5_OV9zHhknC_I9Itbug-t3b0Q2LHI/s400/New+Doc+18_2.jpg" height="400" width="300" /></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പെട്ടന്ന് ഒരു പഴം നിലത്ത് വീണു! അത്യധികം ആശ്ചര്യ ത്തോടും അതിലേറെ കൊതിയോടും അവര് പഴം കയ്യിലെടുത്തു. ഒരു പരീക്ഷണമെന്നോണം നാണിയമ്മ മരത്തോട് വീണ്ടും പഴം ആവശ്യപ്പെട്ടു. ഒരു ഫലം കൂടി നല്കപ്പെട്ടു. പഴം കഴിച്ചു കഴിഞ്ഞപ്പോള് ദാഹവും ക്ഷീണവും പോയ്മറഞ്ഞു. എന്തെന്നില്ലാത്ത ഉന്മേഷം തോന്നി. അത്ഭുതമെന്നോണം ആ വൃദ്ധയുടെ നരച്ച തലമുടിയിഴകള് ഓരോന്നായി കറുത്തുവന്നു. മീനിന്റെ ചെതുമ്പല് പോലെ ചുക്കിച്ചുളിഞ്ഞിരുന്ന തൊലി മിനുസമുള്ളതായി മാറി.തെല്ലു നേരം കൊണ്ട് ജരാനരകള് വിട്ടകന്ന് താനൊരു യുവതിയെപ്പോലെ പ്രസരിപ്പുള്ളവളായെന്ന് നാണിയമ്മക്ക് തോന്നി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അവര് വീണ്ടും നടന്നു. ചുറ്റും കാതോര്ത്തപ്പോള് കാടിന്റെ മര്മ്മരം കേട്ടു. പക്ഷികളും മൃഗങ്ങളും സംസാരിക്കുന്നു...! അവയുടെ ഭാഷ തനിക്ക് തിരിച്ചറിയാനാകുന്നുവെന്ന് നാണിയമ്മക്ക് മനസിലായി. പെട്ടന്നതാ തൊട്ടു മുന്നിലൊരു ഒറ്റയാന്...! പകച്ചുപോയ നാണിയമ്മയുടെ ശ്വാസം ഒരു നിമിഷം നിലച്ചുപോയി. പക്ഷേ ആന ശാന്തനായി വഴിമാറിക്കൊടുത്തു. നടവഴിയില് ഉഗ്രവിഷമുള്ള പാമ്പുകള് അവരുടെ കാല്ക്കീഴിലൂടെ ശല്യമുണ്ടാക്കാതെ കടന്നുപോയി. മാനുകള് സ്നേഹഭാവത്തില് തൊട്ടുരുമി നടന്നു. ഒടുവില് നേരമിരുട്ടിയപ്പോള് മുന്പില് കണ്ടൊരു ഗുഹയില് അന്തിയുറങ്ങി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഉണര്ന്നപ്പോള് തനിക്കു ചുറ്റും സിംഹക്കുട്ടികള് കളിക്കുന്നത് അവര് കണ്ടു. ഗുഹാ മുഖത്തിന് ഇരുവശവും രണ്ടു സിംഹങ്ങള് കാവല് നില്ക്കുന്നു. അവ നാണിയമ്മയെ കണ്ടപ്പോള് മുന്കാലുകള് മടക്കി പൂച്ചയെപ്പോലെ പതുങ്ങി നിലത്തിരുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">IV</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">അമ്മ പോയതോടെ വേലുവിന്റെ കുടിലില് അശാന്തി നിറഞ്ഞു. അയാളുടെ കച്ചവടം അടിക്കടി ക്ഷയിച്ചുകൊണ്ടിരിരുന്നു. കാളി </span><span style="font-size: large;">മെനയുന്ന</span><span style="font-size: large;"> കുട്ടകള്ക്കും വട്ടികള്ക്കും നാണിയമ്മയുടെ കരവിരുതോ ശില്പങ്ങള്ക്കു ചാരുതയോ ഇല്ല്ലായിരുന്നു. അതൊന്നും ആളുകളെ ആകര്ഷിച്ചില്ല. മൂന്നോ നാലോ ദിവസങ്ങള് കൊണ്ട് വിറ്റു തീരുന്ന സാധനങ്ങള് ആഴ്ചകള് കഴിഞ്ഞിട്ടും കൂടയില് ബാക്കിയായി. ഒന്നും വില്ക്കാതെ വെറുംകയ്യോടെ മടങ്ങിവരുമ്പോള് കാളി വേലുവിനോട് കയര്ക്കുക പതിവായി. ഭാര്യയുടെ ഭീഷണി ഭയന്ന് വീട്ടിലെത്താതെ ആഴ്ചകളോളം അയാള് അലഞ്ഞു നടന്നു.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">അങ്ങനെയിരിക്കെ ദൂര ദേശങ്ങളില് കച്ചവടം നടത്തുന്നൊരു വ്യാപാരി കാട്ടുപാതയില് വഴിതെറ്റി വേലുവിന്റെ കുടിലിലെത്തി. കാളി പുറത്തെവിടെയോ പോയിരുന്നു. കാലില് മുറിവ് പറ്റിയ കുതിരയുമായി ഏറെ ദൂരം നടന്നതിനാല് അയാളും കുതിരയും നന്നേ ക്ഷീണിച്ചിരുന്നു. അനുവാദം ചോദിക്കാതെ ആളൊഴിഞ്ഞ വീട്ടില് പ്രവേശിച്ച അയാള് കുതിരക്ക് വേണ്ട ശുശ്രൂഷകള് ചെയ്തശേഷം ക്ഷീണത്താല് പുറത്തെ വള്ളികട്ടിലില് കിടന്നുറങ്ങിപ്പോയി. വീട്ടിലെത്തിയ കാളി അപരിചിതനെ കണ്ട് അമ്പരന്നെങ്കിലും വേലു കൂടെയില്ലാത്തതിനാല് വിളിച്ചുണര്ത്താന് ധൈര്യപ്പെട്ടില്ല. ഉറക്കമുണര്ന്നപ്പോള് വ്യാപാരി കാളിയോട് ക്ഷമാപണം നടത്തിയ ശേഷം പത്ത് വെള്ളി നാണയങ്ങള് സമ്മാനമായി നല്കി. അത് കണ്ട് അവളുടെ കണ്ണുകള് തിളങ്ങി. ജീവിതത്തില് ആദ്യമായാണ് അത്രയും പണം അവള് ഒന്നിച്ചു കാണുന്നത്. നിനച്ചിരിക്കാതെ കൈവന്ന സൌഭാഗ്യം ദുഷ്ടയായ ആ സ്ത്രീയില് ദുരാഗ്രഹത്തിന്റെ വിത്ത് മുളപ്പിച്ചു. </span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">സംഭവിച്ചതൊന്നും അവള് വേലുവിനെ അറിയിച്ചില്ല. കിട്ടിയ പണം രഹസ്യമായി ഒളിപ്പിച്ചു. വിരളമായി മാത്രം അതുവഴി കടന്നു പോകുന്ന യാത്രക്കാര്ക്കായി വനപാതയില് കാത്തു നിലക്കാന് തുടങ്ങി. വഴി വക്കിലെ മരത്തില് സത്രത്തിലേക്കുള്ള ദിശ സൂചിപ്പിക്കുന്ന ചൂണ്ടു പലകകള് തറച്ചു. വിശ്രമ സങ്കേതം തേടി എത്തുന്നവരില് നിന്നും കൊള്ളപ്പലിശക്കാരിയെപ്പോലെ വെള്ളിനാണയങ്ങള് ചോദിച്ചു വാങ്ങി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പാവം വേലു! ഓരോ തവണയും കച്ചവടം കഴിഞ്ഞ് തളര്ന്നു വീട്ടിലെത്തുമ്പോഴും വിശ്രമിക്കാന് അനുവദിക്കാതെ സാധനങ്ങള് കൂടയില് നിറച്ച് വീണ്ടും വീണ്ടും കാളി അയാളെ പറഞ്ഞയച്ചു. അയാള് വീട്ടില് നിന്നും പുറത്താക്കപ്പെട്ടവനെ പോലെയായി. എന്നാല് നാള്ക്കുനാള് കാളിയുടെ സമ്പത്ത് വര്ധിച്ചുവന്നു.</span></div>
<span style="font-size: large;">.</span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">V</span></div>
<div style="text-align: left;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">തൊട്ടടുത്ത ഗ്രാമത്തിലെ ഒരു കര്ഷകന് കൂട്ടം തെറ്റിപ്പോയ </span><span style="font-size: large;">ആടുകളെ തേടി കാട്ടിലൂടെ അലയവേ പെട്ടാന്നാണ് ആ കാഴ്ച കണ്ടത്. വന്യമൃഗങ്ങളോട് സംസാരിച്ചുകൊണ്ട് നടന്നുപോകുന്ന ഒരു സ്ത്രീ! മനുഷ്യന്റെ മണമടിച്ച്ചാല് ചാടിവീഴുന്ന കടുവകള് അവളുടെ കൂടെ നടക്കുന്നു! അയാള് അവരെ പിന്തുടര്ന്നു. ആ സ്ത്രീ </span><span style="font-size: large;">തീര്ച്ചയായും</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">അത്ഭുത സിദ്ധിയുള്ളവളാണ് എന്നയാള്ക്ക് മനസിലായി. അത് നാണിയമ്മയായിരുന്നു. മൃഗങ്ങള് വിട്ടകന്ന് ഒറ്റയ്ക്കായപ്പോള് അയാള് അവളുടെ കാലില് വീണ് അനുഗ്രഹം യാചിച്ചു. നാളുകള്ക്ക് ശേഷം ഒരു മനുഷ്യനെ കണ്ടുമുട്ടിയതിന്റെ സന്തോഷം നാണിയമ്മ പുറത്തു കാണിച്ചില്ല. തന്റെ ആടുകള് നഷ്ടപ്പെട്ട വിവരം അയാള് പറഞ്ഞു.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാടിന്റെ സകല കോണുകളും പരിചിതയായ നാണിയമ്മ എല്ലാം കേട്ട ശേഷം നിലത്തുനിന്നും ഒരു കരിയിലയെടുത്തു. അത് ഉള്ളം കയ്യില് ചുരുട്ടിപ്പിടിച്ച് കണ്ണുകളടച്ചു ധ്യാനിച്ചു. കൈ തുറന്നപ്പോള് ഇലയില് ചില രേഖകള് തെളിഞ്ഞു വന്നു. അതില് സൂചിപ്പിച്ചിരിക്കുന്ന വഴിയിലൂടെ സഞ്ചരിക്കാന് കര്ഷകനോട് ആവശ്യപ്പെട്ടു. ആ മാര്ഗ്ഗരേഖകള് അയാളെ കാനന മധ്യത്തിലെ തെളിനീര് ചോലയിലേക്കു നയിച്ചു. ചൊലയ്ക്കരികില് അയാള് തന്റെ ആടുകളെ കണ്ടെത്തി. ഉടന് തന്നെ കരിയിലയിലെ രേഖകള് മാഞ്ഞുപോയി.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">പട്ടണത്തില് കണ്ടു മുട്ടിയവരോടെല്ലാം കാട്ടിലെ അത്ഭുസിദ്ധിയുള്ള സ്ത്രീയെയും വിസ്മയകരമായ കാഴ്ചകളേയും കുറിച്ച് അയാള് വര്ണ്ണിച്ചു. പലരും വിശ്വസിച്ചില്ല. കണ്ടു വിശ്വസിക്കുവാന് കാട്ടിലേക്ക് പോകുവാന് പലര്ക്കും ഭയമായിരുന്നു. ആ കര്ഷകന് പോലും ഒരിക്കല്കൂടി അവിടെ എത്തിപ്പെടുവാനുള്ള വഴി അറിയില്ലായിരുന്നു!</span><br />
<span style="font-size: large;"> </span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">VI</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">വേലു സാധനങ്ങള് നിറച്ച കൂടെയും തലയിലേന്തി പട്ടണത്തിലൂടെ അലഞ്ഞു. ആരും അവയൊന്നും വാങ്ങിയില്ല. നിരാശനായി ചന്തയുടെ ഒഴിഞ്ഞ കോണില് ഇരിക്കുമ്പോള് വിശന്നു വലഞ്ഞൊരു പെണ്കുട്ടി അയാളോട് ഭിക്ഷ യാചിച്ചു. മടിശീല ശൂന്യമായിരുന്നെങ്കിലും ആ കുരുന്നു ബാലികയോട് </span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">അയാള്ക്ക്</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">അനുകമ്പ തോന്നി. അവള് ആരോരുമില്ലാത്തവളായിരുന്നു. പണ്ട് കാളിയെ വേലു കണ്ടുമുട്ടിയതും ഇതേ സ്ഥലത്തു വെച്ചായിരുന്നു. മക്കളില്ലാത്തതു കൊണ്ടാവാം കാളി തന്നോട് നിര്ദയമായി പെരുമാറുന്നത് എന്ന് പലപ്പോഴും അയാള്ക്ക് തോന്നിയിരുന്നു. ആ പെണ്കുട്ടിയോട് അയാള്ക്ക് ഒരു മകളോടുള്ള വാത്സല്യം തോന്നി. കാളിക്കും അവളെ കാണുമ്പോള് സന്തോഷമാകും എന്നുകരുതി കുട്ടിയെ വീട്ടിലേക്ക് കൂട്ടിക്കൊണ്ടു പോകാന് വേലു തീരുമാനിച്ചു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBa2sBV6rA3Dn-eI_H7E-wc5BSpGGX3QWn0QpEdcrqWrjzeaCB4uV00dlKKRQZqbAQqpHmObCoHIqBcyF8XqBS5PgRMEUszNeh5eChoXVgmQZQnksq-Afsds4fT6znOKnmNcwmxCcTMrI/s1600/New+Doc+18_3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBa2sBV6rA3Dn-eI_H7E-wc5BSpGGX3QWn0QpEdcrqWrjzeaCB4uV00dlKKRQZqbAQqpHmObCoHIqBcyF8XqBS5PgRMEUszNeh5eChoXVgmQZQnksq-Afsds4fT6znOKnmNcwmxCcTMrI/s400/New+Doc+18_3.jpg" height="400" width="300" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;">യാത്രാമധ്യേ രണ്ടു വഴിപോക്കര് കാട്ടിലെ അത്ഭുത സിദ്ധിയുള്ള സ്ത്രീയെ പറ്റി പറയുന്നത് വേലു ശ്രദ്ധിച്ചു. അയാള്ക്ക് അവരെക്കുറിച്ചറിയാന് ജിജ്ഞാസ തോന്നി. പക്ഷെ യാത്രികര്ക്ക് അവിടെയെത്താനുള്ള വഴി തിട്ടമില്ലായിരുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വേലു പെണ്കുട്ടിയോടൊപ്പം വീട്ടിലെത്തി. പക്ഷെ അയാളുടെ പ്രതീക്ഷകള്ക്ക് വിരുദ്ധമായാണ് എല്ലാം സംഭവിച്ചത്. കച്ചവടത്തില് പണമൊന്നും കിട്ടിയില്ല എന്നറിഞ്ഞപ്പോഴേ കാളിയുടെ മട്ടുമാറി. വേലുതന്നെ തനിക്കൊരു ഒരു ശല്യമായി തീര്ന്നിരിക്കെ ഒപ്പമൊരു പെണ്കുട്ടിയെയും കൂട്ടി വന്നത് അവളുടെ കോപം ഇരട്ടിപ്പിച്ചു. ഇരുവരെയും ആട്ടിപ്പുറത്താക്കി അവള് വാതിലടച്ചു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാളിയുടെ തനിസ്വരൂപം അന്നാണ് വേലു ശരിക്കും കണ്ടത്. പക്ഷേ ലോലഹൃദയനായ അയാള്ക്ക് പ്രതികരിക്കാന് പോലും കഴിഞ്ഞില്ല. പെണ്കുട്ടിയുമായി എങ്ങോട്ടുപോകും എന്നറിയാതെ ഹൃദയവ്യഥയോടെ നില്ക്കുമ്പോഴാണ് അയാള് കാട്ടിലെ സിദ്ധയെക്കുറിച്ചോര്ത്തത്. കുട്ടിക്കാലംതൊട്ടേ കാടും മലയും താണ്ടി വഴികള് പരിചിതമായതിനാല് യാത്രികര് പറഞ്ഞ അടയാളം വെച്ച് വനത്തിനുള്ളിലെ സ്ത്രീയുടെ താവളം തേടി യാത്രയായി. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അന്ന് വൈകുന്നേരം വിശ്രമ സങ്കേതം തേടി മൂന്ന് സഞ്ചാരികള് വേലുവിന്റെ കുടിലിലെത്തി. മൂന്നുപേരെ ഒന്നിച്ചു കണ്ടപ്പോഴേ കിട്ടാന്പോകുന്ന വെള്ളി നാണയങ്ങളുടെ തിളക്കമോര്ത്ത് കാളിയുടെ ഉള്ളം തുടിച്ചു. നിര്ഭാഗ്യവശാല് നാളേറെയായി ആ വീടിനെ നിരീക്ഷിക്കുകയും കാളിയുടെ അളവില്ലാത്ത സമ്പാദ്യം സൂക്ഷിക്കുന്ന സ്ഥലം മനസിലാക്കുകയും ചെയ്ത കൊള്ളക്കാരായിരുന്നു അവര്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">VII</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">കാട്ടിലൂടെ വളരെ ദൂരം യാത്രചെയ്ത വേലുവും ബാലികയും ഒടുവില് നാണിയമ്മ വസിക്കുന്ന ഗുഹ കണ്ടെത്തി. ഒറ്റ നോട്ടത്തിലേ സ്വന്തം മകനെ </span><span style="font-size: large;">നാണിയമ്മ</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">തിരിച്ചറിഞ്ഞു. ഓടിയെത്തി അവനെ ആശ്ലേഷിക്കാന് ആ മാതൃഹൃദയം തുടിച്ചു. പക്ഷേ ജരാനരകള് അകന്ന് തേജസ്സാര്ന്ന ആ സ്ത്രീയെ തിരിച്ചറിയാന് </span><span style="font-size: large;">വേലുവിനു</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">കഴിഞ്ഞില്ല. മകനെ ഒന്നു പരീക്ഷിക്കുവാന് നാണിയമ്മയും </span><span style="font-size: large;">തീരുമാനിച്ചു.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">ദു:ഖാര്ത്തനായ വേലു ജീവിത കഥയെല്ലാം അവരോടു പറഞ്ഞു. തന്നോട് ചെയ്ത ക്രൂരത കാളി മകനോടും കാട്ടിയെന്ന് നാണിയമ്മയ്ക്ക് മനസിലായി. വേലുവിന്റെ തലയില് കൈവെച്ച് അനുഗ്രഹിച്ച് </span><span style="font-size: large;"> "സമാധാനത്തില് പോകുക"</span><span style="font-size: large;"> എന്ന്</span><span style="font-size: large;"> അവര് പറഞ്ഞു. ദുര്മ്മരണം സംഭവിച്ച തന്റെ അമ്മക്കുവേണ്ടി പ്രാര്ഥിക്കാന് വീടുവരെ വന്നെങ്കിലേ എല്ലാം നേരെയാകൂ എന്ന് വേലു യാചിച്ചു. അപേക്ഷ തള്ളാനാവാതെ നാണിയമ്മ അവരോടൊപ്പം യാത്രയായി.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">വീടിനു മുന്നിലെത്തിയപ്പോള് ഭീകരമായ കാഴ്ചകണ്ട് അവര് ഞെട്ടി. കാളി കൊല്ലപ്പെട്ടിരിക്കുന്നു! വീട് ആരോ കൊള്ളയടിച്ചിരിക്കുന്നു. അത്യാഗ്രഹിയും ക്രൂരയുമായ ആ സ്ത്രീയുടെ മൃതശരീരത്തെ ഭീതിയോടെ നോക്കി എല്ലാം നഷ്ടപ്പെട്ടവനെപ്പോലെ നില്ക്കുന്ന വേലുവിനോട് നാണിയമ്മക്ക് അലിവുതോന്നി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കുഞ്ഞു നാളില് കരയുമ്പോള് അവനു വേണ്ടി പാടിയിരുന്ന പാട്ടിന്റെ ഈരടികള് അമ്മയില് നിന്നും ഒഴുകി.....</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">ഇമ്പമാര്ന്ന ആ സ്വരം വേലു തിരിച്ചറിഞ്ഞു.</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">അമ്മേ...എന്ന് അയാള് ഉറക്കെ വിളിച്ചപ്പോള് നാണിയമ്മയുടെ </span><span style="font-size: large;">ദിവ്യമായ രൂപഭാവങ്ങള് അപ്രത്യക്ഷമായി. അവര് വീണ്ടും വേലുവിന്റെ അമ്മയായി മാറി.</span><span style="font-size: large;"> </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">തള്ള പക്ഷി കുഞ്ഞുങ്ങളെ എന്ന പോലെ വേലുവിനെയും പെണ്കുട്ടിയെയും നാണിയമ്മ നെഞ്ചോട് ചേര്ത്തു. പിന്നീടൊരിക്കലും ആ കുടിലില് നിന്നും സന്തോഷം മാഞ്ഞുപോയിട്ടില്ല.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">**ശുഭം**<span style="text-align: left;"> </span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com38tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-1791582604413772432013-10-10T08:58:00.000+04:002013-10-10T08:58:11.294+04:00വീട്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7f0A6RqK_kH_UPScX5YrGgF2uxJHL7qZu-1Nz9wv74kHdALcgUo8YHugete_eZb_Safuvxyft51ea6eK6V5UYvgUb2NGjDiuj6WeN0JcFaK1hYu8C2bTq3V-WHN1f2zj2MfU7qiJ-unI/s1600/54594.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: large;"><img border="0" height="242" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7f0A6RqK_kH_UPScX5YrGgF2uxJHL7qZu-1Nz9wv74kHdALcgUo8YHugete_eZb_Safuvxyft51ea6eK6V5UYvgUb2NGjDiuj6WeN0JcFaK1hYu8C2bTq3V-WHN1f2zj2MfU7qiJ-unI/s400/54594.jpg" width="400" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;">സ്വന്തമായി ഒരു വീട് എന്ന മലയാളിയുടെ സ്വപ്നത്തിന് കാലമേറെയായിയിട്ടും മിഴിവു നഷ്ടപ്പെട്ടിട്ടില്ല. നമ്മുടെ ആഗ്രഹങ്ങളില്, ആവശ്യങ്ങളില് എന്നും പ്രഥമസ്ഥാനം പാര്പ്പിടത്തിനു തന്നെയാണ്. നൂറ്റാണ്ടുകളായി തുടരുന്ന പ്രവാസത്തിന് പ്രവേഗം നല്കുന്നതും വീടിനോടുള്ള പ്രിയമല്ലാതെ മറ്റൊന്നല്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വീടെന്ന സ്വപ്നം അതിവേഗം സാക്ഷാത്ക്കരിക്കാന് വേണ്ടിയാണ് ഭൂരിഭാഗംപേരും കടുത്ത സാമ്പത്തിക ബാധ്യത തലയിലേറ്റുന്നതും ഫ്ലാറ്റ് തട്ടിപ്പ് പോലുള്ള ഏടാകൂടങ്ങളില് ചെന്നുചാടുന്നതും. എങ്കിലും സകല ലോക കാര്യങ്ങളെക്കുറിച്ചും കൃത്യമായ അറിവും അഭിപ്രായവുമുള്ള മലയാളിക്ക് താന് നിര്മ്മിക്കാന് ഉദ്ദേശിക്കുന്ന വീടിനെ കുറിച്ചും വ്യക്തമായ ധാരണയാണുള്ളത്. സാമ്പത്തികമായി വളരെ താഴേക്കിടയിലുള്ളവര് പോലും ഒരു ചെറിയ പ്ലാനോ എസ്ടിമേറ്റോ കൂടാതെ ഇന്നു വീട് പണി തുടങ്ങുമെന്നും തോന്നുന്നില്ല. അത് തീര്ച്ചയായും നല്ലത് തന്നെയാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നിര്മ്മാണ പ്രവര്ത്തനങ്ങളുടെ കാതലും കാലാനുസൃതമായ പരിഷ്കാരങ്ങളും അറിയുവാന് കേരളീയര്ക്കുള്ള ജിജ്ഞാസയെ നമ്മുടെ മാധ്യമങ്ങള് നന്നായി ചൂഷണം ചെയ്യുന്നുണ്ട്. കൊട്ടാര സദൃശ്യമായ വീടും കണ്ണഞ്ചിപ്പിക്കുന്ന അകത്തളങ്ങളും നമുക്ക് മുന്പില് തുറന്നുവെയ്ക്കുന്ന നിരവധി പ്രോഗ്രാമുകളുള് ഇന്ന് എല്ലാ ചാനലിലുമുണ്ട് . പോരാതെ വാസ്തു കണ്സല്ട്ടിംങ്ങും പുസ്തകങ്ങളും മാസികകളും അനവധി. ഇതെല്ലാം കണ്ടും വായിച്ചും ഒരേകദേശ ധാരണയോടെയാണ് പലരും വീടുപണിക്കിറങ്ങുന്നത്. ചിലര്ക്കു വേണ്ടത് "അവിടെ കണ്ട അതേ വീട്, അതേ പ്ലാന്". പക്ഷേ ഇവര് മനസിലാക്കാതെ പോകുന്ന ഏറ്റവും പ്രധാനകാര്യം "ഓറിയെന്റെഷന് ഓഫ് ബിലഡിഗ്" അഥവാ ദിശക്ക് അനുയോജ്യമായ കെട്ടിടത്തിന്റെ പ്ലേസിംഗ് എന്ന വസ്തുതയാണ്. പലയിടത്തുനിന്നും കിട്ടുന്ന പരിമിതമായ അറിവ് അതേപടി പകര്ത്തുക വിഡ്ഢിത്തമാണ്. പലരും പിന്നീട് അതിനെപ്രതി പരിതപിച്ചിട്ടുണ്ട്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരാള് ഒരു മനുഷ്യായുസില് ഒരു വീട് പണിയണം എന്നാണ് പഴമക്കാര് പറയുന്നത്. ഓരോ ഇഷ്ടിക വെയ്ക്കുന്നതും കണ്ടുനിന്ന് ഒരിക്കല് വീട് പണിതിട്ടുള്ളവരെല്ലാം എന്റെ നോട്ടത്തില് എന്ജിനിയര്മാരാണ്. എന്നു കരുതി, മായ്ച്ചും പിന്നീട് വീണ്ടും വരച്ചും ഒരു ചിത്രം പൂര്ണ്ണമാക്കുന്നതുപോലെ കെട്ടിയും പൊളിച്ചും ശരിപ്പെടുത്തിയെടുക്കുക എന്ന "ട്രയല് ആന്ഡ് എറര് മെത്തേഡ്" ഇവിടെ പ്രാവര്ത്തികമല്ല. അളവറ്റ പണംമുടക്കിയിട്ടും സ്വപനഗൃഹം അസൗകര്യങ്ങളുടെ ആകെത്തുകയായാലോ? അവിടെയാണ് ഒരു ആര്ക്കിടെക്ടിന്റെ പ്രസക്തി. ആര്ക്കിടെക്ടിനു ഫീസ് കൊടുക്കാനുള്ള മടികൊണ്ടാണ് മിഡില്ക്ലാസുകാര് ഏറെയും മേസ്തരിയുടെയും കോണ്ട്രാക്ടറുടെയും സമ്പൂര്ണ്ണ സ്വാന്തന്ത്രത്തിന് കാര്യങ്ങള് വിടുക. സാങ്കേതിക പരിജ്ഞാനമുള്ള തേര്ഡ് പാര്ട്ടിയെ തുടക്കം മുതല് അതായത് പ്ലാനിംഗ്, എസ്ടിമേഷന്, സൂപ്പര് വിഷന്, ഇന്റീരിയര് ഡിസൈനിംഗ് എന്നീ ഘട്ടങ്ങളില് ഉള്പെടുത്തുന്നത് നല്ലതാണോ? അതോ അതൊരു അനാവത്തു ചിലവാണോ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അടുത്തകാലത്തായി കേരളാ ബില്ഡിഗ് റൂള് പഞ്ചായത്തുകളും നടപ്പില് വരുത്തിയതോടെ നിര്മ്മാണ അനുമതി ലഭിക്കാന് സെപ്ടിക് ടാങ്കും മഴവെള്ള സംഭരണിയും ഉള്ക്കൊള്ളിച്ച മാസ്ടര് പ്ലാന് നിര്ബന്ധമായി വന്നിരിക്കുകയാണ്. അതുകൊണ്ടുതന്നെ നാട്ടിന്പുറങ്ങളിലെ ചെറിയ വീടുകള് പോലും ഒരു എന്ജിനിയറുടെ കയ്യൊപ്പില്ലാതെ പണിയപ്പെടുന്നില്ല. കാശുകൊടുത്ത് ഒപ്പിടാന് വേണ്ടി മാത്രം എഞ്ചിനിയറുടെ അടുത്ത് പോകുന്നവര് അല്പം ബുദ്ധിപരമായി ചിന്തിച്ചാല് അദ്ദേഹത്തിന്റെ സേവനം ആദ്യം മുതലേ ലഭ്യമാക്കിക്കൂടെ? സ്റ്റാര് ഹോട്ടലുകള്, ഷോപ്പിംഗ് കോപ്ലെക്സ്, ഫ്ലാറ്റുകള്, ബംഗ്ലാവുവകള് തുടങ്ങിയ വന്കിട നിര്മാണങ്ങളുടെ ഓരോ ഘട്ടങ്ങളിലും അതാത് മേഘലയില് പ്രാവീണ്യം നേടിയ കണ്സള്ട്ടന്റ്റ്സ് ആണ് പണികള് നിയന്ത്രിക്കുക. (ഗള്ഫിലും കണ്സ്ട്രക്ഷന് മേഖലയിലും ഒക്കെ ജോലി ചെയ്യുന്നവര്ക്ക് ഇതിനെക്കുറിച്ച് നല്ല ധാരണയുണ്ട്.) നാട്ടിലെ ഒരു വീടുപണിക്ക് തീര്ച്ചയായും ഇത്രയും കണ്സല്ടെന്റ്മാര് ആവശ്യമില്ല. നല്ലൊരു ആര്ക്കിടെക്ടിന് ഈ കാര്യങ്ങളെല്ലാം ഒറ്റക്ക് കുറ്റമറ്റ രീതിയില് ചെയ്യാനാവും.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">ഒരു വീട് എങ്ങനെയായിരിക്കണം? എന്തെല്ലാം സൌകര്യങ്ങള് വേണം? എല്ലാത്തിനും നമുക്ക് നമ്മുടെതായ ഇഷ്ടാനിഷ്ടങ്ങളുണ്ട്. എന്നാല് മിക്കവാറും സംഭവിക്കുക വീട് പണി തീരുമ്പോള് ആഗ്രഹങ്ങളില് പലതുമുണ്ടാവില്ല. പൊളിച്ചു പണിയാന് പ്രാപ്തിയില്ലാത്തതുകൊണ്ട് ഉള്ളതുകൊണ്ട് തൃപ്തിപ്പെടും. പ്രതിപാദിക്കുന്ന വിഷയത്തിന്റെ ആഴവും പരപ്പും ഈയൊരു കുറിപ്പിന്റെ പരിധിയില് നില്ക്കുന്നതല്ല. എങ്കിലും ഒരു വീട് ഉയര്ന്നു വരുന്ന അതേ താളത്തില് ചുരുക്കി പറയുവാന് ഞാന് ആഗ്രഹിക്കുന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-BEvGVaxs600/UlYyAlJAspI/AAAAAAAAEmg/Rrv1APNtFLQ/s1600/200px-Vastu_purushan_in_Vastu_Sasthra.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: large;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-BEvGVaxs600/UlYyAlJAspI/AAAAAAAAEmg/Rrv1APNtFLQ/s1600/200px-Vastu_purushan_in_Vastu_Sasthra.jpg" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;">ഭവനനിര്മാണത്തിന് അനുയോജ്യമായ വസ്തു വാങ്ങുന്നതില് തുടങ്ങി വീടിന്റെ പാലുകാച്ചല് വരെ വിവരിക്കുന്ന വാസ്തുശാസ്ത്രം, തച്ചുശാസ്ത്രം, ജ്യോതിശാസ്ത്രം തുടങ്ങിയ പൌരാണിക ഗ്രന്ഥങ്ങളെ കോര്ത്തിണക്കി ഒരുപാട് പുസ്തകങ്ങള് ഇന്നു ലഭ്യമാണ്. വ്യക്തികളുടെ ബൌദ്ധികവും വിശ്വാസപരമായ കാഴ്ചപ്പാടുകള്ക്ക് അനുസരിച്ച് ചിലര് ഇതു തള്ളുകയോ കൊള്ളുകയോ ചെയ്യാറുണ്ട്. എങ്കിലും പ്ലാന് തയ്യാറാക്കാന് എത്തുന്ന എല്ലാവരുടെയും ഇഷ്ടാനിഷ്ടങ്ങളില് അവരോടൊത്ത് സഞ്ചരിക്കുവാന് ഞാന് ശ്രദ്ധിക്കാറുണ്ട്. അതിനു കാരണം ആത്യന്തികമായി ആ വീട്ടില് താമസിക്കുന്ന വ്യക്തിയുടെ സന്തോഷമാണ് പ്രധാനം എന്നതു തന്നെ. രസകരമായ മറ്റൊന്ന്, തലമുറകള്ക്കോ അല്ലെങ്കില് മറ്റൊരാള്ക്കോ കൈമാറ്റം ചെയ്യപ്പെട്ടുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്ന മൂല്യമുള്ള ഒരു വസ്തുവാണ് വീട്. മാറിവരുന്ന അവകാശികള് വിശ്വാസിയോ അവിശ്വാസിയോ അന്ധവിശ്വാസിയോ ആകാം. കാലാന്തരേ വീട് പണിതയാള് തന്നെ ഈ അവസ്ഥാന്തരങ്ങളിലൂടെ കടന്നുപോയെന്നും വരാം. വാസ്തു ശരിയല്ല എന്ന കാരണം പറഞ്ഞ് വീട് വാങ്ങാനെത്തുന്ന ഒരാള്ക്ക് ഒഴിഞ്ഞുമാറാമെങ്കിലും വാസ്തുപ്രകാരം നിര്മ്മിച്ച വീടായത്കൊണ്ട് ഒരെത്തിസ്റ്റും വാങ്ങാതെ പോയതായി കേട്ടിട്ടില്ല. അപ്പോള് പറഞ്ഞതിന്റെ സാരം, ക്ലൈന്ടിന്റെ സംതൃപ്തിയോടൊപ്പം"ഒരു വിവരവുമില്ലാത്ത ഒരുത്തനാണ് പ്ലാന് വരച്ചത്" എന്ന് ഒരുകാലത്ത് പഴികേള്ക്കാതിരിക്കാന് ഇത്തരം ചില കാര്യങ്ങളില് കൂടി എഞ്ചിയര്മാര് ശ്രദ്ധിച്ചാല് കൊള്ളാം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഓരോ നാടിന്റെയും പരിസ്ഥിതിക്കിണങ്ങും വിധമാണ് പണ്ടുമുതലേ വീടിന്റെ ദര്ശനവും മുറികളുടെ സ്ഥാനവും ക്രമീകരിച്ചു പോരുന്നത്. കേരളത്തിന്റെ പ്രകൃതിയില് കിഴക്കുദിക്കിനു ദര്ശനമായ വീടാണ് ഏറ്റം ഉത്തമം. അതുകൊണ്ട് എല്ലാ വീടും കിഴക്കിന് അഭിമുഖമായി പണിയാനൊക്കുമോ? ഇല്ല. പഴഞ്ചന് ശാസ്ത്രത്തില് പറയുന്ന പലതും പ്രാക്ടിക്കലല്ല എന്ന്പറഞ്ഞു പാടെ അവഗണിക്കേണ്ടതില്ല. ലഭിക്കുന്ന അറിവുകളുടെ ഗുണപരമായ വശം മാത്രം സ്വീകരിക്കുക. കിഴക്ക് ദര്ശനമായി വീട് പണിയണം എന്ന് പറയുന്നതിന്റെ പൊരുള് എന്താണ്? സൂര്യന് കിഴക്കുദിക്കുന്നു, അടുക്കള മുന്വശത്തായാതുകൊണ്ട് പാചകം ചെയ്യുന്ന ഭക്ഷണ സാധനങ്ങളില് സൌരോര്ജ്ജം വീഴുന്നത് നല്ലതാണ്. അടുക്കളയില് ജോലി ചെയ്യുന്നവര്ക്കും അല്പം പോസിറ്റീവ് എനര്ജി. അപ്പോള് മറ്റു ദിക്കിലേക്ക് തിരിഞ്ഞിരിക്കുന്ന വീടുകള്ക്ക് ഇതൊന്നും ലഭിക്കില്ലേ? തീര്ച്ചയായും. കിഴക്കിന് അഭിമുഖമായി പണിത ഒരു വീടിനെ എന്തുകൊണ്ട് അതേ ചിട്ടയിലും അളവിലും വടക്കോ തെക്കോ പടിഞ്ഞാറോ തിരിഞ്ഞിരിക്കുന്ന വീട്ടിലേക്ക് പുന:ക്രമീകരിച്ചു കൂടാ? പുറം മോടിയേക്കാള് കാറ്റിന്റെ ദിശക്കും സൂര്യപ്രകാശത്തിനും അനുസൃണമായി കൃത്യമായ വായൂ സഞ്ചാരം എല്ലാ മുറികളിലും എത്തിക്കുക എന്നതാവണം അടിസ്ഥാന തത്വം. കേരളത്തില് അടുക്കള വടക്ക്-കിഴക്ക് മൂലയിലും തെക്ക്-കിഴക്ക് മൂലയിലുമായി പണിയുന്നു. രണ്ടും ഉചിതമാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;">(വാസ്തുശാസ്ത്രത്തിന്റെ ഗുണവും ദോഷവും പ്രതിപാദിക്കുകയല്ല ലേഖനത്തിന്റെ ഉദ്ദേശം. കൂടുതല് അറിയേണ്ടവര് അതാത് ഗ്രന്ഥങ്ങളുടെ സഹായം തേടുക.)</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഭവന നിര്മ്മാണത്തിന്റെ സാങ്കേതികങ്ങളെ സ്ട്രക്ച്ചറല് എന്നും ആര്ക്കിടക്ച്ചറല് എന്നും രണ്ടായി തരം തിരിക്കുന്നു. സ്ട്രക്ച്ചറില് ഫൌണ്ടേഷനും, ബെസ്മെന്റും, തൂണുകളും, ഭിത്തികെട്ടും, റൂഫ് വാര്ക്കയും ഉള്പടെന്നു. ആര്ക്കിടക്ച്ചറില് കെട്ടിടത്തിന്റെ രൂപഭംഗി, ഇലക്ട്രിക്, പ്ലംബിംഗ്, ഫ്ലോറിംഗ്, പെയിന്റിംഗ്, ലാന്ഡ്സ്കേപ്പിംഗ് ജോലികള് ഉള്പടെന്നു. ആര്ക്കിടെക്ച്ചറിനെക്കുറിച്ച് കൂടുതല് ആഴത്തില് ചിന്തിക്കുമ്പോഴാണ് ഇന്റീരിയര് ഡിസൈന് ആന്ഡ് ഡെക്കറെഷന് എന്ന മേഖലയിലേക്ക് കണ്ണെത്തുന്നത്. ടിവി യില് കാണുന്ന മോടിപിടിപ്പിച്ച സൌധങ്ങള് കണ്ട് സാധാരണക്കാര് പലരും ധരിച്ചുവെച്ചിരിക്കുന്നത് ഇത് തങ്ങള്ക്ക് അപ്രാപ്യമായ മേഖലയാണ് എന്നാണ്. ആ തെറ്റിദ്ധാരണ നീക്കുക എന്നതാണ് ഈ ലേഖനത്തിന്റെ പ്രഥമോദ്ദേശം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkouEuMUMsuPm3NfQ1bfgRLkHhCbwcox3LGLzWqEViDQ2w0Sn5Jc38-RlUZvkSDeq09gKYb__A_n-YQbt5sJHIZ69G_aJhTlg9HF1r7h4G-Wr46tK8XsqL_BHV8aRWD-5lEYeAlZ7WXvw/s1600/soffa.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-size: large;"><img border="0" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkouEuMUMsuPm3NfQ1bfgRLkHhCbwcox3LGLzWqEViDQ2w0Sn5Jc38-RlUZvkSDeq09gKYb__A_n-YQbt5sJHIZ69G_aJhTlg9HF1r7h4G-Wr46tK8XsqL_BHV8aRWD-5lEYeAlZ7WXvw/s400/soffa.jpg" width="400" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;">എന്താണ് ഇന്റീരിയര് ഡിസൈനിംഗ് കൊണ്ട് ഉദ്ദേശിക്കുന്നത്? അതില് ഏറ്റവും ആദ്യത്തേതാണ് സ്പേസ് പ്ലാനിംഗ്. അതായത് ഓരോ മുറിക്കുള്ളിലെയും സ്ഥലത്തിന്റെ കൃത്യമായ വിനിയോഗം. മുറി വലുതോ ചെറുതോ ആയിക്കൊള്ളട്ടെ നമുക്കാവശ്യമായതൊക്കെ അവിടെ വസിക്കുന്നവരുടെ സ്വൈര്യവിഹാരത്തിനു വിഖാതമാകാത്ത വിധത്തില് സൂക്ഷ്മമായി ക്രമീകരിക്കുക. ചിലത് ആ വീട്ടിലെ വ്യക്തികളുടെ ശരീര പ്രകൃതിയുമായി ബന്ധപ്പെട്ടിരിക്കും. ഉദാഹരണത്തിന് വീല്ചെയര് ഉപയോഗിക്കുന്ന ഒരാള് വീട്ടിലുണ്ടെങ്കില് വാതിലുകളുടെ വീതിയും ഇരുന്നുകൊണ്ട് എത്തിപ്പിടിക്കാവുന്ന വിധത്തില് മേശയുടെയും ഷെല്ഫിന്റെയും പൊക്കവും ക്രമീകരിക്കും. വീട്ടമ്മയുടെ ഉയരത്തിന് അനുയോജ്യമായി അടുക്കളയുടെ ക്യാബിനെറ്റുകളും വര്ക്ക് ടോപ്പുകളും പണിയും. പലതിനും മിനിമം/മാക്സിമം എന്ന വിധത്തില് സ്റ്റാന്ഡേര്ഡ് അളവുകള് ഉണ്ട്. കൊട്ടാര സദൃശ്യമായ സ്വീകരണമുറികളും മുറികളെക്കാള് വിശാലമായ കുളിമുറികളും നിര്മ്മിച്ചവര് തെന്നെയാണ് വിമാനത്തിന്റെ ഇട്ടാവട്ട ടോയിലറ്റില് കൌണ്ടര്ടോപ് വാഷ്ബേസിനും ക്ലോസെറ്റും വേസ്റ്റ്ബാസ്കെറ്റും ടിഷ്യൂ ബോക്സും ക്രമപ്പെടുത്തിയത് എന്നോര്ക്കുക.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരു സ്ഥലം ഇന്റീരിയര് ഡിസൈനിങ്ങിനു തിരഞ്ഞെടുക്കുമ്പോള് പ്രധാനമായും പരിഗണിക്കുന്ന കാര്യങ്ങള് ഇവയാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-size: large;">പ്രസ്തുത സ്ഥലം നിര്വഹിക്കുന്ന ധര്മ്മം. (Purpose of building)</span></li>
<li><span style="font-size: large;">ലഭ്യമായ സ്ഥലം. (Available space)</span></li>
<li><span style="font-size: large;">സൗകര്യം (Comfortability)</span></li>
<li><span style="font-size: large;">ഉപയോഗിക്കുന്ന വസ്തുക്കളുടെ ഗുണമേന്മ (Quality of material)</span></li>
<li><span style="font-size: large;">ചിലവ് (Cost)</span></li>
<li><span style="font-size: large;">മനോഹാരിത (Aesthetic)</span></li>
</ul>
<div>
<span style="font-size: large;">സാധാരണ പ്ലാനും നല്ലൊരു ഡിസൈനര് തയ്യാറാക്കിയ പ്ലാനും തമ്മില് വളരെ അന്തരമുണ്ട്. അത് പലര്ക്കും പെട്ടന്ന് തിരിച്ചറിയാനാവില്ല. ബേസിക് പ്ലാനില് പോലും ഫര്ണിച്ചറുകളുടെ സ്ഥാനം രേഖപ്പെടുത്തിയിരിക്കും. വീടിന്റെ ഫ്രെണ്ട് വ്യൂ മനോഹരമാകണം എന്ന ചിന്ത മാത്രമുള്ളവര് ഇതൊന്നും ശ്രദ്ധിക്കാറില്ല. ഓരോ മുറിയുടെയും മൂലകളില്നിന്നു വാതിലും ജനലും ഒഴിവാക്കി അലമാരയും മറ്റും മാര്ഗതടസമില്ലാതെ ക്രമീകരിച്ച രീതിയാവും പ്രസ്തുത പ്ലാനില് അവലംബിച്ചിട്ടുണ്ടാവുക. എല്ലാ മുറിയിലെയും പ്രത്യേകിച്ച് ബെഡ്റൂമിലെ കട്ടിലിന്റെ സ്ഥാനവും കിടന്നു കൊണ്ട് ഓപ്പെറേറ്റ് ചെയ്യാവുന്ന ഇലക്ട്രിക് സ്വിച്ചുകളുടെ സ്ഥാനവും പൊക്കവും ആദ്യമേ തന്നെ മനസ്സില് കാണുന്നു. ജനലിന്റെ സ്ഥാനം കട്ടിലിന്റെ തല ഭാഗത്ത് നിന്നും മുന്കൂട്ടി ഒഴിവാക്കിയാല് ഉഷ്ണകാലത്ത് കള്ളന്മാരെ പേടിക്കാതെ നിലാവ് നോക്കി അല്പം കാറ്റും കൊണ്ട് ഉറങ്ങാം. </span></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSRKko49pwJyllqiJzKbbOOpgbwIwKPuvX0rbj2NiuOBAOAeuHw8aElUikLxtX0TltHIZPRChKWhAGILoyUW_2ZvFWSalSpBiCPDTZu50fjJxAsoKRK12qh-6VoZMFHbzj0e8yBhsnco/s1600/DSC00215_.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: large;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdSRKko49pwJyllqiJzKbbOOpgbwIwKPuvX0rbj2NiuOBAOAeuHw8aElUikLxtX0TltHIZPRChKWhAGILoyUW_2ZvFWSalSpBiCPDTZu50fjJxAsoKRK12qh-6VoZMFHbzj0e8yBhsnco/s640/DSC00215_.jpg" width="640" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: large;">ഇനി സ്വന്തം കഴിവില് നല്ല ആത്മവിശ്വാസമുണ്ടെങ്കില് ബഡ്ജെറ്റിന് ഇണങ്ങും വിധം സൌകര്യവും സൌന്ദര്യവുള്ള ഒരു വീട് നിങ്ങള്ക്കും കെട്ടിപ്പെടുക്കാവുന്നതേയുള്ളൂ. ഉപയോഗിക്കുന്ന വസ്തുക്കളുടെ വിലയേയും മേന്മയെയും കുറിച്ച് നല്ല ബോധ്യമുണ്ടായിരിക്കണം. ശ്രദ്ധിക്കേണ്ട ചിലകാര്യങ്ങള്.</span></div>
<div>
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-size: large;">വളരെ ആലോചിച്ചും സമയമെടുത്തും പ്ലാന് തയ്യാറാക്കുക. പണി തുടങ്ങിക്കഴിഞ്ഞാല് പ്ലാനില് മാറ്റങ്ങള് അരുത്. നിര്മ്മാണത്തിനിടെ ബന്ധുക്കളുടെയും സുഹൃത്തുക്കളുടെയും പലവിധ അഭിപ്രായങ്ങള് ഉയര്ന്നുവരിക സ്വാഭാവികമാണ്. അതിനു പിന്നാലെ പോയാല് നിങ്ങളുടെ ഒരുപാട് നാളത്തെ ആലോചനയും നിരീക്ഷണങ്ങളും വെറുതെയാകും. </span></li>
</ul>
</div>
<div>
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-size: large;">പ്രാരംഭ ഘട്ടം മുതലേ ഒരു വിദഗ്ധനെ മേല്നോട്ടത്തിന് ഉള്ക്കൊള്ളിക്കുക. ഈ മേഖലയില് നമ്മേക്കാള് പ്രവര്ത്തി പരിചയമുള്ളത്കൊണ്ട് മറ്റു വര്ക്ക് സൈറ്റുകളില് സംഭവിച്ച സമാനമായ പാകപ്പിഴകള് തരണംചെയ്യാന് അയാള്ക്ക് സാധിക്കും.</span></li>
</ul>
</div>
<div>
<ul style="text-align: left;">
<li><span style="font-size: large;">കൂലി അല്പം കൂടിയാലും ലഭ്യമായ ഏറ്റവും പരിചയസമ്പന്നരായ പണിക്കാരേ മാത്രം ജോലി ഏല്പ്പിക്കുക. അല്ലാത്ത പക്ഷം ഏറ്റം വിലകൂടിയ ടയില്സോ ഗ്രനൈറ്റോ ബാത്ത്റൂം ഫിറ്റിങ്ങ്സോ അത്ഘടിപ്പിച്ചതിലെ അപാകതകൊണ്ട് അഭംഗിയാകാം</span></li>
</ul>
</div>
<div>
<span style="font-size: large;">നിര്മ്മാണത്തിന്റെ ഓരോ ഘട്ടങ്ങളെയും ചേര്ത്ത് വിശദമായി പ്രതിപാദിക്കേണ്ട ഒരുപാട് കാര്യങ്ങളുണ്ട്. അത് പിന്നീടൊരു അവസരത്തിലാകാം. എന്റെ അഭിപ്രായത്തില് അറിവില്ലായ്മയും പരിചയക്കുറവും മൂലം നമ്മള് നഷ്ടപ്പടുത്തിക്കളയുന്ന പണത്തിന്റെയും സമയത്തിന്റെയും കണക്ക് നോക്കിയാല് അത് ആര്ക്കിടെക്ടിന്റെ സേവനത്തിനായി വിനിയോഗിക്കുന്നതിലും വളരെയധികമായിരിക്കും. നമ്മുടെ അഭിരുചികളും ബഡ്ജെറ്റും കൃത്യമായി ബോധ്യപ്പെടുത്തി അയാളുടെ പരിചയസമ്പന്നതയും പ്രാഗത്ഭ്യവും ചൂഷണം ചെയ്യാനാണ് ശ്രമിക്കേണ്ടത്. എങ്കില് തീച്ചയായും നിങ്ങളുടെ വീട് സ്വപ്നത്തിലേതു തന്നെയാവും.</span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">***</span></div>
<span style="font-size: large;">(<a href="http://www.mediafire.com/view/e9y77x4dtod2qx9/varshika_pathippu-sep-2013.pdf" target="_blank">മഴവില്ല് മാഗസിനിന്റെ വാര്ഷികപ്പതിപ്പില് പ്രസിദ്ധീകരിച്ചത്.</a></span><br />
<span style="font-size: large;">- </span><a href="http://www.mediafire.com/view/e9y77x4dtod2qx9/varshika_pathippu-sep-2013.pdf" target="_blank">ക്ലിക്കിയാല് ഡൌന്ലോഡ് ചെയ്യാം</a><span style="font-size: large;"><a href="http://www.mediafire.com/view/e9y77x4dtod2qx9/varshika_pathippu-sep-2013.pdf" target="_blank"> </a>)</span></div>
<div>
<br /></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com25tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-88909239974845539972013-05-12T09:36:00.000+04:002013-05-26T14:14:45.765+04:00ഒടുക്കത്തെ ചര്ച്ചകള്!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlfnDpdpu4xC2EOrZJS1yqT09F_UpfTMTLeT_T45I0ZbcHFczstfNmvgslF8PTCv5289NG8-xbAWsV0BpWCD1LjVl714CSuwWVqZYqpX5vResiZUYvGlefGWF6iYVzs93AshDquWBjMBk/s1600/cartoon.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="422" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlfnDpdpu4xC2EOrZJS1yqT09F_UpfTMTLeT_T45I0ZbcHFczstfNmvgslF8PTCv5289NG8-xbAWsV0BpWCD1LjVl714CSuwWVqZYqpX5vResiZUYvGlefGWF6iYVzs93AshDquWBjMBk/s1600/cartoon.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
ചിത്രത്തില് ക്ലിക്കിയാല് മുട്ടനായി കാണാം.</div>
<br /></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-75381633550893212542013-04-05T23:01:00.001+04:002013-04-08T14:41:38.821+04:00തലമുറകള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">ഉച്ചതിരിഞ്ഞ് രണ്ടരയോടെയാണ് രവി ജംഗ്ഷനില് ബസ്സിറങ്ങിയത്. വീട്ടിലേക്കുള്ള അടുത്ത വണ്ടിയ്ക്ക് ഇനി മുക്കാല് മണിക്കൂര് കാക്കണം. ദിവസവും യാത്രകള്. പുതിയൊരു ജീവിതം കരുപ്പിടിപ്പിക്കാനുള്ള തത്രപ്പാടിലാണ്.</span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">നിരത്തുകളിലും കടത്തിണ്ണകളിലും തിരക്കൊഴിഞ്ഞിരിക്കുന്നു. പള്ളിയും പള്ളിക്കൂടവും ബാങ്കും പഞ്ചായത്താപ്പീസും കൃഷിഭവനും ചന്തയും ഇട്ടാവട്ടത്തുള്ള തന്റെ ടൌണ്. മാര്ക്കറ്റിലെയും ഗവര്മെന്റ് ആഫീസുകളിലെയും ഇടപാടുകള് തീര്ത്ത് ഉച്ചയൂണിനു മുന്പ് ആളുകളെല്ലാം വീടുപറ്റുക ഈ നാടിന്റെ മാത്രം പ്രത്യേകതയാണ്. ഇനി തെരുവ് ഉണരണമെങ്കില് നാലുമണിക്ക് കലപിലയുമായി സ്കൂള് കുട്ടികളെത്തണം.</span></div>
<div class="im" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">
<div style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;">
<span style="font-size: large;">“ഹോ! എന്തൊരു ചൂടായിത്.” </span></div>
</div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">സാരിത്തലപ്പുകൊണ്ട് മുഖം തുടച്ച് പച്ചക്കറിയും പല വ്യഞ്ജനങ്ങളും കുത്തിനിറച്ച തുണിസഞ്ചിയും തൂക്കി ഒരു സ്ത്രീ ആരെയോ പിരാകിക്കൊണ്ട് കടന്നുപോയി. ആയുസ്സിന്റെ നല്ലകാലം മരുക്കാറ്റിനോടോത്തു സഹവസിച്ച രവി അപ്പോഴാണ് വെയിലിന്റെ കാഠിന്യം ശ്രദ്ധിച്ചതുതന്നെ.</span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">ഏതാനും നാളുകളായി കണ്ടു പഴകിയതുകൊണ്ടാവാം ആരിൽ നിന്നും “എപ്പോള് വന്നു? എന്നു പോണം?” തുടങ്ങിയ അരോചകങ്ങളായ കുശലാന്വേഷണങ്ങളില്ല. ദിവസങ്ങള്ക്ക് പഴയ വേഗതയില്ല. പണ്ട് അവധിക്ക് നാട്ടിലെത്തിയാല് ബസ്സിന്റെ ടൈംടേബിള് നോക്കാതെ ഓട്ടോ പിടിച്ചു വേഗം വീടു പറ്റുമായിരുന്നു. ഇന്ന് താന് ഓരോ ചില്ലിക്കാശും അളന്നു തൂക്കുന്നു. എന്നാല് നാട്ടില് തുച്ഛമായ വേതനം പറ്റുന്നവര്പോലും പണം നിര്ലോഭം വലിച്ചെറിയുന്നു. തങ്ങളാണ് നാടിന്റെ പ്രതിച്ഛായ മാറ്റിയെന്ന് അഭിമാനിക്കുന്നവര് പ്രവാസം കഴിഞ്ഞ് തിരികെയെത്തുമ്പോള് അമ്പരക്കുന്നു.</span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">"ഹലോ രവി....” </span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">പരിചിതമായ ശബ്ദം. സ്റ്റേഷനറി ഗോപിക്കുട്ടനാണ്. അയാള്ക്കുമാത്രം ഒരു മാറ്റവുമില്ല. എന്നു കണ്ടാലും രണ്ടുവാക്ക് മിണ്ടാതിരിക്കില്ല. അയല്പക്കക്കാരനാണെങ്കിലും നിര്ഗുണനായ ഒരുവനുമായുള്ള സംസാരത്തിന് തനിക്ക് താത്പര്യമില്ല എന്നതാണ് സത്യം. പലപ്പോഴും തന്നെ മനപ്പൂര്വം ഒഴിവാക്കുന്നതാണെന്നു മനസിലാക്കുവാനുള്ള പ്രായോഗികബുദ്ധിപോലും പാവത്തിനില്ല എന്നതിലാണ് സഹതാപം.</span></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="background-color: white; font-size: large;">നേരം പോകാന് മറ്റൊരു മാര്ഗ്ഗവും ഇല്ലാത്തതിനാല് പഴകിയ കെട്ടിടത്തിന്റെ കോണില് അപശ്ശകുനം പോലെ നില്ക്കുന്ന ആ കടയുടെ ചായ്പ്പിലേക്ക് കയറി. സിമിന്റ് പാകിയ വരാന്തയുടെ തറ പൊട്ടിപ്പൊളിഞ്ഞു കിടക്കുന്നു. ഷെല്ഫില് അലക്ഷ്യ</span><span style="background-color: white; font-size: large;">മായി കിടക്കുന്ന കുറെ നോട്ടുബുക്കുകള്. സ്കൂള് കുട്ടികള്ക്ക് വേണ്ടി വാങ്ങി വെച്ചിരിക്കുന്ന പെന്സില്, പേന, കളര് പെന്സില്, ഇന്സ്ട്രമെന്റ് ബോക്സ് തുടങ്ങിയ സാമഗ്രികളുടെ കാലപ്പഴക്കം ഒറ്റനോട്ടം കൊണ്ട് തിരിച്ചറിയാം. ഗ്ലാസിന്റെ മുട്ടായ് ഭരണികളില് പൊടി പറ്റിപ്പിടിച്ചിരിക്കുന്നു. പണ്ടെങ്ങോ മച്ചില് നിന്നും തൂക്കിയ നീല വലയുടെ നാരങ്ങാ കൂട മാറാല പിടിച്ചു കിടക്കുന്നു. ആകെ പൌരാണികതയുടെ മണം തങ്ങിനില്ക്കുന്ന കട ശീതളപാനീയങ്ങളുടെയോ അതോ </span><span style="background-color: white; font-size: large;">സ്റ്റേഷ</span><span style="background-color: white; font-size: large;">നറിയോ എന്ന് ആര്ക്കും സംശയം തോന്നാം.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0qptJwbHvWbT2Wh-ZKw1bugVEzYJGUANNz9Dd_L0nGs9lAHpmxmNtGQEzdFrrLbfGr46XMqkR1KSG1jJ7sSznTriRB2jK2W_66IqIsnNvfmIAKGyf-EsuRN5mbqqKgi2Ci2hkyDKlLmY/s1600/2013-03-22_14-54-42_115.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0qptJwbHvWbT2Wh-ZKw1bugVEzYJGUANNz9Dd_L0nGs9lAHpmxmNtGQEzdFrrLbfGr46XMqkR1KSG1jJ7sSznTriRB2jK2W_66IqIsnNvfmIAKGyf-EsuRN5mbqqKgi2Ci2hkyDKlLmY/s640/2013-03-22_14-54-42_115.jpg" width="640" /></span></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="im" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">
<div style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;">
<span style="font-size: large;">പേരുകേട്ട ചേ</span><span style="font-size: large;">ന്ദ</span><span style="font-size: large;">മംഗലം തറവാട്ടിലെ പ്രമാണിയായ ശങ്കരന്നായരുടെ ഒറ്റ പുത്രന് എന്തുകൊണ്ട് ഇങ്ങനെയായി എന്നത് സകലര്ക്കും അതിശയമാണ്. പെണ്ണുകെട്ടാന് പ്രായമായപ്പോള് മകന് സ്വന്തം കാലില് നില്ക്കുന്നവനാണ് എന്ന് വരുത്തുവാനാണ് കൌശലക്കാരനായ ശങ്കരന്നായര് ടൌണില് കടയിട്ടു കൊടുത്തത്. അല്ലാതെ വരുമാനം പ്രതീക്ഷിച്ചല്ല.</span></div>
<div style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
</div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;">കുട്ടിക്കാലം മുതലേ നാലാള് കൂടുന്നിടത്ത് ചുറ്റി പറ്റി നില്ക്കാന് ഗോപിക്കുട്ടന് ഇഷ്ടമാണ്. തോട്ടിക്കാല് പോലെ വളഞ്ഞുകുത്തിയ രൂപവും, ചട്ടുകാലും, വിഡ്ഢിത്തങ്ങളും മൂലം എന്നും താനുള്പ്പെടുന്ന ചെറുപ്പക്കാരുടെ ഒരു നേരമ്പോക്കായിരുന്നു അയാള്. പ്രതാപശാലിയായ അച്ഛന്റെ പരിഹാസ്യനായ മകന് എന്നത് വിരോധാഭാസം. ഇന്നു പ്രതാപമില്ല, ഭൂസ്വത്തില്ല, ശങ്കരന്നായരുമില്ല. എന്തൊരു വീഴ്ച !</span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white;">
<div class="im">
<span style="font-size: large;">തുരുമ്പിച്ച പച്ചനിറമുള്ള ഇരുമ്പു കസേരയില് ഇരുന്ന് രവി ആ കടയുടെ കോലമാകെ നിരീക്ഷിച്ചു. ബിസ്സിനസ്സ് പച്ചപിടിപ്പിക്കാന് അയാള് ശ്രമിച്ചിരിക്കണം. തൊട്ടടുത്ത കടകളിലെ തിരക്കുകള് കണ്ട് ഒരുവിധപ്പെട്ട കച്ചവടമെല്ലാം പരീക്ഷിച്ചതിന്റെ പരിണിതഫലമാണ് ഈ കാണുന്നതൊക്കെ. പഴകിപ്പുഴുത്ത മധുരപലഹാരങ്ങളും സോഡാസര്ബത്തും മുട്ടായി ഭരണികളും പുറത്തെ എസ്. ടി. ഡി ബൂത്തും പരാജയത്തിന്റെ സ്മാരകങ്ങളായി നിലകൊള്ളുന്നു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;"> ആദ്യമായാണ് താനവിടെ കയറുന്നത് എന്നോര്ത്ത് രവിക്ക് അത്ഭുതം തോന്നി. തന്റെ മുന്നില് നിസ്സാരനെന്നു തോന്നിയ ഒരുവനോടുള്ള അവജ്ഞ. അതിനപ്പുറം ഇയാള് വിളിക്കുമ്പോഴൊക്കെ തിരക്കുപിടിച്ചു പായാനും മാത്രം എന്ത് മലമറിക്കുന്ന കാര്യങ്ങളാണ് ഉണ്ടായിരുന്നത്? ഇന്നു ബസ്സ് വരുന്നതുവരെ നേരം പോകാന് മറ്റുമാര്ഗ്ഗമില്ലാത്തതുകൊണ്ട് എവിടെങ്കിലും അടിയേണ്ടത് തന്റെ ആവശ്യമാണ്. എങ്കിലും പണ്ട് ഈ സാധുവിനെ ഒളിഞ്ഞും തെളിഞ്ഞും കൂട്ടുകാരുമൊത്ത് പരിഹസിച്ചതും അപമാനിച്ചതുമൊക്കെ മായാതെ മനസ്സിലുള്ളത് അലോസരപ്പെടുത്തുന്നു. അയാളതൊക്കെ ഓര്ക്കുന്നുണ്ടാവുമോ? പക ഉള്ളിലുള്ള ഒരാള്ക്ക് ഇത്ര ഹൃദയവിശാലതയോടെ ഇടപെടുവാന് സാധിക്കില്ല. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">സ്ഥാപനത്തിന്റെ പരിതാപകരമായ കിടപ്പിലേക്ക് കണ്ണോടിച്ചു കൊണ്ടിരുന്ന രവിയുടെ നോട്ടം ശ്രദ്ധിച്ച ഗോപിക്കുട്ടന് പുഞ്ചിരിച്ചു. അല്പ നേരത്തേക്ക് ഇരുവരും സംസാരിച്ചില്ല. വല്ല സാമ്പത്തിക സഹായവും ചോദിക്കാനുള്ള പുറപ്പാടാണോ എന്നൊരു നിമിഷം രവി ഭയന്നു. പൊടുന്നനെ അയാളുടെ കണ്ണുകള് നിറയുന്നതും മുഖം വിവര്ണ്ണമാകുന്നതും കണ്ടു. വിജനമായ നിരത്തിലേക്ക് മുഖം തിരിച്ച് അയാള് സംസാരിച്ചു തുടങ്ങി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"രവീ, തന്നെ കാണുമ്പോഴോക്കെ നമ്മുടെ കുട്ടിക്കാലം ഞാനോര്ക്കാറുണ്ട്. എന്റെ ജീവിതത്തില് ആകെ ഞാന് സന്തോഷിച്ച നിമിഷങ്ങള് ആ കളിതമാശകളാണ്. ചേ</span><span style="font-size: large;">ന്ദ</span><span style="font-size: large;">മംഗലത്തെ ശങ്കരന്നായരുടെ മകന് എന്തിന്റെ കുറവാണെന്ന് പലരും ചോദിക്കാറുണ്ട്. അച്ഛന്റെ തീരുമാനങ്ങളല്ലാതെ വീട്ടില് മറ്റൊരു അഭിപ്രായമില്ലായിരുന്നു. നാട്ടുകാരുടെയും ബന്ധുക്കളുടെയും ഏത് ആഘോഷങ്ങള്ക്കും കാര്യക്കാരനായി അദ്ദേഹം ഉണ്ടാവും. അദ്ദേഹത്തിന്റെ പണവും സ്വാധീനവും കാര്യപ്രാപ്തിയും എല്ലാവരും സമ്മതിക്കുന്ന കാര്യമാണ്. പക്ഷേ ആ വക ഗുണങ്ങളൊന്നും എനിക്ക് കിട്ടിയിട്ടില്ല. ഒരിക്കല് പോലും ബന്ധുവീട്ടുകളിലോ മറ്റു ചടങ്ങുകള്ക്കോ എന്നെ കൊണ്ടുപോയിട്ടില്ല. ചട്ടുകാലനായ മകനെ പൊതുസമക്ഷം പ്രദര്ശിപ്പിക്കുന്നത് അദേഹത്തിന് അഭിമാനക്ഷതമായിരുന്നു. നാട്ടിലെ മറ്റു പ്രമാണിമാര്ക്കും മാറിവരുന്ന പോലീസ് ഉദ്യോഗസ്ഥര്ക്കും മിക്കവാറും വീട്ടില് വിരുന്നു സത്ക്കാരങ്ങളുണ്ടാവും. കുടിച്ചു കൂത്താടുന്ന സഭയിലേക്ക് സോഡയും സിഗരറ്റും എത്തിക്കുക എന്റെ ജോലിയായിരുന്നു. "കണ്ടില്ലേ ഒരുത്തന്, കാല്ക്കാശിനു വകയില്ലാത്തോന്. ഞൊണ്ടിക്കാലന്!" എന്നുപറഞ്ഞ് അവരുടെ മുന്പാകെ എന്നെ അധിക്ഷേപിക്കുക പതിവായിരുന്നു. ആദ്യമൊക്കെ ഞാന് കരഞ്ഞു. പിന്നെ അതൊരു ശീലമായി. അതുകൊണ്ട് കൂട്ടുകാരും നാട്ടുകാരും കളിയാക്കുന്നത് എന്നെ വേദനിപ്പിച്ചിട്ടേയില്ല. പഠിക്കാന് മണ്ടനായിരുന്നത് കൊണ്ട് എക്കാലവും വീട്ടില് തന്നെ നില്ക്കേണ്ടി വന്നു. ഞാനൊരിക്കലും നല്ല കച്ചവടക്കാരനായിരുന്നില്ല. പാടത്ത് കൃഷി ചെയ്തു ജീവിക്കാമെന്ന വിശ്വാസം ഒരുകാലത്ത് എനിക്കുണ്ടായിരുന്നു. പക്ഷേ ഉത്സവവും വള്ളംകളിയും ധൂര്ത്തും കേസും കൊണ്ട് അച്ഛന് ഉള്ളതു മൊത്തം വിറ്റുതുലച്ചു. നശിപ്പിച്ചതൊന്നും അദ്ദേഹം സമ്പാദിച്ചതല്ല. പാരമ്പര്യമായി കൈമാറിക്കിട്ടിയ മുതലാണ്. ഇന്നു ഭാര്യയുടെയും കുഞ്ഞിന്റെയും മുന്നില് പോലും തലയുയര്ത്തി നില്ക്കാനാവാത്തത് കൊണ്ടാ സുഹൃത്തേ ഞാനീ ആളു കേറാത്ത പീടികയും തുറന്നിരിക്കുന്നത്."</span><br />
<div class="im">
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">തനിക്കറിയാവുന്ന ഗോപിക്കുട്ടനാണോ ഇതെന്ന് ഒരു നിമിഷം രവിക്ക് സംശയം തോന്നി. അയാള്ക്കും ഒരു നാക്കുണ്ടായിരുന്നോ? തന്റെ ഓര്മ്മയില് ആരും അയാളെ സംസാരിക്കാന് അനുവദിക്കുകയോ കേള്ക്കാന് ക്ഷമ കാണിക്കുകയോ ചെയ്തിട്ടില്ല. അപ്പോഴും അയാള് നിരത്തിലേക്ക് തന്നെ നോക്കി നില്ക്കുകയായിരുന്നു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;">"അല്ലെങ്കിലും വലിയ കാര്യപ്രാപ്തിയുള്ള തന്തമാരുടെ സന്തതികള് ഏതെങ്കിലും ചൊവ്വുള്ളതായി കണ്ടിട്ടുണ്ടോ? ചാകുന്നത് വരെ പണപ്പെട്ടിയും പവറും അവര് വെച്ചൊഴിയില്ല. പൊതു സമക്ഷത്ത് സ്വന്തം മകന്പോലും തന്നെക്കാള് കേമനാകുന്നത് അംഗീകരിക്കാനാവാത്ത പെരുന്തച്ചന്റെ ഗണത്തില് പെട്ടവരാ ഇവരൊക്കെ. പിന്നെ തലമുറകള്ക്കു വേണ്ടി സമ്പാദിച്ചു വെക്കുന്നതും വെറുതെയാ. അധ്വാനിക്കാതെ കൈവരുന്ന മുതല് അവര് ധൂര്ത്തടിച്ച് നശിപ്പിക്കും " </span></div>
<br />
<div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">സ്വന്തം കുടുംബം നോക്കാതെ നാട് നന്നാക്കാനിറങ്ങിയ </span><span style="font-size: large;">പല കാര്യക്കാ</span><span style="font-size: large;">രെയും </span><span style="font-size: large;">വൈകല്യങ്ങള് ഒന്നുമില്ലാഞ്ഞിട്ടും പരിഗണനയും സ്നേഹവും ലഭിക്കാതെ</span><span style="font-size: large;"> തന്നെപ്പോലെ ദുര്ഗതിയായ അവരുടെ മക്കളെയും അയാള് ചൂണ്ടിക്കാട്ടി. പലതും സത്യമാണ്! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ആ ഹൃദയത്തില് കുഞ്ഞുനാളിലെ തറച്ച മുള്ളുകള് എത്ര ആഴത്തിലാണ് മുറിവേല്പ്പിച്ചിരിക്കുന്നത് എന്നോര്ത്ത് രവിക്ക് ഭീതി തോന്നി. പരിഹാസത്തിന്റെ ഒരായിരം മുള്ളുകള് താനും സമ്മാനിച്ചിട്ടുണ്ട്. ഗോപിക്കുട്ടന് മാതമല്ല പലര്ക്കും!</span><span style="font-size: large;"> ആ നിമിഷം മുതല് വല്ലാത്തൊരു കുറ്റബോധം അയാളെ വേട്ടയാടി. മനക്ലേശത്താല് വിവശനായി ബസ്സ് കയറിയതും വീട്ടിലെത്തിയതും അറിഞ്ഞില്ല. ജീവിതത്തില് ആദ്യമായി തന്നോടുതന്നെ പുച്ഛം തോന്നി. ഭാരം താങ്ങാനാവാതെ കാലുകള് കുഴഞ്ഞ് കട്ടിലിലേക്ക് വീണു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">താന് ചതുപ്പിലെവിടെയോ വീണു പോകുന്നതും കഴുത്തോളം മുങ്ങിയപ്പോള് ശ്വാസം കിട്ടാതെ കൈകാലിട്ടടിക്കുന്നതും സ്വപ്നംകണ്ട് നിശയുടെ പല യാമങ്ങളിലും അയാള് ഞെട്ടിയെണീറ്റു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ചേന്ദമംഗലത്തെ ആ ചട്ടന് ഗോപിക്കുട്ടന് ഇന്നലെ രാത്രി കെട്ടിത്തൂങ്ങി ചത്തു!"</span><br />
<span style="font-size: large;">രാവിലെ കാപ്പിയുമായി വന്ന അമ്മ പറഞ്ഞു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">തനിക്കുള്ളിലെ രവി അതിനു മുന്പേ തൂങ്ങി മരിച്ചതിനാല് ഒരു കൊച്ചു കുട്ടിയെപ്പോലെ അയാള് വാവിട്ടുകരഞ്ഞു.</span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">***</span></div>
</div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com42tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-10933218772685551322013-03-25T21:15:00.000+04:002013-03-25T21:15:38.725+04:00ന്യൂ ജനറേഷന് ബ്ലോഗ് കഥകള് <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-wui3CImkzEU/UVCFwBurLrI/AAAAAAAAD6c/y3w1VZYLM2o/s1600/cartoon+-kadha.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="436" src="http://2.bp.blogspot.com/-wui3CImkzEU/UVCFwBurLrI/AAAAAAAAD6c/y3w1VZYLM2o/s640/cartoon+-kadha.jpg" width="640" /></a></div>
<br /></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com44tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-49821510357560887572013-03-02T11:33:00.000+04:002013-04-08T14:42:12.457+04:00സാരഥി<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">“ഒരു സ്ത്രീയോട് ബന്ധപ്പെട്ടു കഴിഞ്ഞാലുടന് നിങ്ങളുടെ സ്വാതന്ത്ര്യം മുഴുവനും നശിക്കും. നിങ്ങളുടെ ആശയും യുക്തിയും നിങ്ങള്ക്കൊരു ഭാരമായി തീരും. പശ്ചാത്താപം നിങ്ങളെ കാര്ന്നുതിന്നു നശിപ്പിക്കും. സ്ത്രീ...സ്ത്രീ.. അവളെന്താണെന്നറിയുമോ? അഹന്ത, അന്തസാരശൂന്യത, അല്പത്വം, ലാഘവബുദ്ധി ഇവയെല്ലാം കൂടിച്ചേര്ന്നതാണവള്. അരുത് ചങ്ങാതി അരുത്. ഒരിക്കലും വിവാഹം കഴിക്കരുത്!”</span><span style="font-size: large;"><br /></span><br />
<div>
<span style="font-size: large;">ഹ! ഹ! ഹ! ഞാന് പൊട്ടിച്ചിരിച്ചു.</span><span style="font-size: large;"><br /><br />"എന്തേ സുഹൃത്തേ? ഇത് എന്റെ വാക്കുകളല്ല. മഹാനായ ടോള്സ്റ്റോയ് എഴുതിയതാണ്. സംശയമുണ്ടെങ്കില് “യുദ്ധവും സമാധാനവും”എടുത്തു നോക്കൂ".<br /><br />ഞാന് പുസ്തകം വായിക്കാറില്ല. എനിക്കതില് കൌതുകം തോന്നിയിട്ടുമില്ല. സ്കൂളിലും കോളേജിലും പാഠപുസ്തകങ്ങൾ, ഇപ്പോള് ചില പത്രങ്ങൾ, വായന അത്രമാത്രം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"ഓ, എങ്കില് വിട്ടേക്കൂ, എനിക്ക് ബിരുദങ്ങളില്ല. ഞാന് കോളേജില് പോയിട്ടുമില്ല".</span><span style="font-size: large;"><br /><br />ആശ്ചര്യത്തോടും തെല്ലു സംശയത്തോടും ഞാനൊന്നു പാളിനോക്കി. അധികം പഠിക്കാത്ത ഒരാള് എന്തു തന്മയത്വത്തോടെയാണ് വിവിധ വിഷയങ്ങളില് അഭിപ്രായം പറയുന്നത്. എതിര്ക്കാന് കഴിയാത്ത, എന്നാല് വെറുപ്പുളവാക്കാത്ത വാദമുഖങ്ങൾ. വ്യക്തികളെ എങ്ങനെ മുഖംനോക്കി വിലയിരുത്തുവാന് കഴിയും? ഓരോ മനസ്സുകളിലും എന്തൊക്കെ നിഗൂഡതകളാണ് ഒളിഞ്ഞിരിക്കുന്നത്?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">മഴയുടെ പാടുകള് റോഡില്നിന്നു മാഞ്ഞിട്ടില്ല. മലയുടെ ഇറക്കം, ഹെയര്പിന് വളവുകളില് വേഗത ചോര്ന്നുപോകാതെ ബ്രേക്കില് കാലമര്ത്തി സൂക്ഷ്മതയോടെയാണ് ഞാന് ബൈക്ക് പായിക്കുന്നത്. ഒറ്റക്കുള്ള യാത്രകള്, വിജനമായ വഴിയിലൂടെ വെളുപ്പാന്കാലത്തെ ഡ്രൈവിംഗ്, തണുത്ത കാറ്റ്, ചെറിയ ചാറ്റല്മഴ ഒക്കെ സുഖമുള്ള ഏര്പ്പാടാണ്. വഴിക്കച്ചവടക്കാരന് മുനിയാണ്ടിയുടെ കുരുമുളക് കാപ്പിയും കുടിച്ച് മൂന്നാറില് നിന്നു വിട്ടിട്ട് രണ്ടു മണിക്കൂറായി. ഇപ്പോള് മണി നാലോടടുക്കുന്നു. അടിവാരത്തൊരു സര്ക്കാര് വണ്ടി ടയര് പൊട്ടി വഴിയാധാരമായി കിടപ്പുണ്ട്. അവിടെ നിന്നും അരക്കിലോമീറ്റര് അകലെ വഴിവക്കത്തുനിന്നും കിട്ടിയതാണ് പിന്നിലിരിക്കുന്ന ഈ വിദ്വാനെ. ചുമലില് ബാഗും തൂക്കി മൂടിപ്പുതച്ചു നീങ്ങിയ സത്വത്തെ കൊളുന്ത് നുള്ളാന് പോകുന്ന ഏതോ തോട്ടം തൊഴിലാളിയാണെന്നാണ് ആദ്യം കരുതിയത്.</span><span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;"><br /></span><br />
<span style="font-size: large;">അപരിചിതരോട് സാധാരണ വാക്കുകള് പിശുക്കിയെ താന് ഉപയോഗിക്കാറുള്ളൂ. പക്ഷേ ഇന്നു തനിക്കെന്തു സംഭവിച്ചു? ഇയാളെ അളന്നിടത്തോളം സമാന ചിന്താഗതിക്കാരനും സരസനുമാണ്. എറണാകുളം വരെയുള്ള യാത്ര വിരസമാവില്ല. കാറ്റിനെ കീറിമുറിച്ച് പായുമ്പോള് സംഭാഷണത്തിലെ രസച്ചരട് പൊട്ടി വാക്കുകള് അവ്യക്തമാകുന്നതിനാല് ഹെല്മറ്റ് ഊരിമാറ്റി ചെവിയോര്ത്തു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">നാട്, വീട്, ജോലി, എന്നിവയെക്കുറിച്ച് ഒന്നും പറഞ്ഞില്ല?</span><span style="font-size: large;"><br /> </span><span style="font-size: large;">കൌതുകത്തോടെ അടക്കി വെച്ചിരുന്ന അനൌപചാരിക വര്ത്തമാനങ്ങളുടെ കെട്ടു ഞാന് പൊട്ടിച്ചു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">“എന്തുകൊണ്ട് ഈനേരമത്രയും അതിനെപ്പറ്റി താങ്കള് ആരാഞ്ഞില്ല എന്നോര്ത്ത് ഞാന് അതിശയിക്കുകയായിരുന്നു. വാസ്തവത്തില് അപരനെ ഇഴകീറി പരിശോധിക്കുവാനാണ് ഏവര്ക്കുമിഷ്ടം! മതമേത് എന്നുകൂടി അറിഞ്ഞാല് വളരെ നന്ന്. ചോദ്യങ്ങളും മറുപടികളും അതിനിണങ്ങും വിധം ക്രമീകരിക്കാമല്ലോ. പക്ഷേ നിങ്ങളോട് ഉള്ളുതുറന്നു സംസാരിക്കാന് എനിക്കീ വ്യക്തിഗത വിശദാംശങ്ങളുടെയോന്നും ആവശ്യമില്ല."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">അപ്പോള് നിങ്ങള് യുക്തിവാദിയാണോ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"മനുഷ്യന് അപ്രാപ്യമായ ഏതോ ശക്തിയുണ്ട് എന്ന് ഞാന് കരുതുന്നു. പക്ഷേ മതങ്ങളില് വിശ്വസിക്കുന്നില്ല.സമൂഹത്തിലെ തരംതിരുവുകള് സമ്പത്തിനെ അടിസ്ഥാനമാക്കിയുള്ളതാണ്. അതുകൊണ്ട് ലോകത്തില് ആകെ രണ്ടേ രണ്ടു മതങ്ങളെയുള്ളൂ. പണം ഉള്ളവന്റെയും ഇല്ലാത്തവന്റെയും."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">സുഹൃത്ത് ഒരു കമ്യൂണിസ്റ്റ് ആണല്ലേ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"അത് കൊള്ളാമല്ലോ! താങ്കളുടെ നിരീക്ഷണത്തില് നിരീശ്വരവാദിയല്ലാത്തവനും ആ വര്ഗ്ഗത്തില് പെടും!പാവപ്പെട്ടവനും അവരുടെ പക്ഷം ചേര്ന്ന് സംസാരിക്കുന്നവരുമൊക്കെ കമ്യൂണിസ്റ്റ് ആണെങ്കില് ഇന്ത്യാ മഹാരാജ്യത്തെ ഭൂരിപക്ഷം മറ്റാരുമാകില്ല. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">അതൊക്കെ അവിടെ നില്ക്കട്ടെ, ഏകപക്ഷീയമായ ഈ വിചാരണ അറുബോറാണ് മിസ്റ്റർ. നിങ്ങള്ക്ക് താല്പര്യമുള്ള, നമ്മള് സംസാരിച്ചു തുടങ്ങിയ പ്രേമത്തിലേക്ക് വരാം. താങ്കള് ഊര്ജ്ജസ്വലനും സന്തോഷവാനുമായിരിക്കുന്നത് വിവാഹം കഴിക്കാന് കാത്തിരിക്കുന്ന ഒരു പെണ്കുട്ടിയുള്ളതുകൊണ്ടാണ്. വൃദ്ധയും വിധവയുമായ അമ്മയെ കാണാന് എന്നതിലും ആകാംക്ഷയോടെ അവള്ക്കുവേണ്ടി ഈ ദൂരമത്രയും താണ്ടി ആഴ്ചതോറും നിങ്ങള് നാട്ടിലെത്തുന്നു. എം.ബി.എ ബിരുദധാരിയായ ഒരാള്ക്ക് ഈ എസ്റ്റേറ്റ് സൂപ്പര്വൈസര് തസ്ഥികയെക്കാള് മികച്ച തൊഴിലവസരങ്ങളുണ്ടായിട്ടും സംസ്ഥാനം പോലും വിട്ടുപോകാന് മടിക്കുന്നു. അതാണ് ഞാന് പറഞ്ഞ സ്ത്രീ.......... ഹ! ഹ"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഏയ്, ആക്ഷേപിക്കാന് വരട്ടെ. മോശമല്ലാത്തൊരു ജോലിയുണ്ട്, അതില് ഞാന് സംതൃപ്തനാണ്. സമാധാനവും സന്തോഷവും നിറഞ്ഞ ഒരു കുടുംബ ജീവിതത്തെക്കാള് വലിയ സ്വപ്നങ്ങളൊന്നും എനിക്കില്ല. പിന്നെ നാട് നന്നാക്കാനായി എല്ലാവര്ക്കും വീട് ഉപേക്ഷിച്ച് ഇറങ്ങാനൊക്കുമോ? അതിനല്ലേ നമ്മള്ക്ക് രാഷ്ട്രീയക്കാരും നേതാക്കളും?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"രാഷ്ട്രീയം! കൂണുപോലെ മുളച്ചു പൊങ്ങുന്ന കുറെ പാര്ട്ടികളല്ലാതെ ജനാധിപത്യം കൊണ്ട് നാം എന്ത് നേടി? ഭരണ ചക്രങ്ങള് എക്കാലവും ഉരുളുന്നത് അവശരായവരെ ചവിട്ടിയരച്ചുകൊണ്ടാണ്. സര്ക്കാര് സംവിധാനങ്ങളും, നീതിന്യായവ്യവസ്ഥിതിയും ആ പല്ചക്രത്തിന്റെ പല്ലുകള് മാത്രമാണ്."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">അങ്ങനെയല്ല, രാഷ്ട്രീയ നേതാക്കള്ക്കാണ് അതിനുള്ള ചുമതല എന്നാണ് ഞാന് ഉദ്ദേശിച്ചത്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"അവിടെയാണ് പ്രശ്നം സോദരാ. സാധാരണക്കാരായ ആളുകള് ഉത്തരവാദിത്വങ്ങളില് നിന്ന് ഒഴിഞ്ഞുമാറുന്നു. ഞാന് , എന്റെ കുടുംബം എന്ന രീതിയില് ഓരോരുത്തരും ഓരോ തുരുത്തുകളായി മാറ്റപ്പെടുന്നു. പ്രത്യേകിച്ച് സ്ത്രീകൾ. സ്വാര്ത്ഥതനിറഞ്ഞ സ്നേഹംകൊണ്ട് അവര് പുരുഷന്മാരെ വീര്പ്പുമുട്ടിക്കുന്നു. ലോകം മുഴുവന് നിറയുന്ന, വഞ്ചികള്ക്ക് അടുക്കാന് കടവുകളില്ലാത്ത അനേകം ചെറു ദ്വീപുകളായി നമ്മള് മാറിക്കൊണ്ടിരിക്കുന്നു. കേരളത്തിന്റെ ഇന്നത്തെ പരിതസ്ഥിതിയില് ആര്ക്കും ആരെയും ആശ്രയിക്കാതെ ജീവിക്കുവാനുള്ള സാമ്പത്തിക ചുറ്റുപാട് ഉണ്ട്. ആ അവസ്ഥകണ്ട് ഭാരതത്തെ വിലയിരുത്തരുത്. </span><br />
<span style="font-size: large;">താങ്കള് യാത്ര ചെയ്തിട്ടുണ്ടോ?"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഇല്ല. കേരളത്തിനു വെളിയില് കോയമ്പത്തൂര് വരെ മാത്രം. അതും പഠിക്കുവാനായി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"കഷ്ടം! ഞാന് ഒരുപാട് അലഞ്ഞിട്ടുണ്ട്. മരുഭൂമിയുടെ ഭീകരമായ വിജനതയും കാടിന്റെ നിഗൂഡമായ വന്യതയും നടന്നു കണ്ടിട്ടുണ്ട്. മഞ്ഞിലും മരവിക്കുന്ന തണുവിലും കൈലാസശൈലങ്ങളില് മുനിമാരുടെ മന്ത്രധ്വനികള് കേട്ടുണര്ന്ന പുലര്കാലങ്ങള് ഞാനോര്ക്കുന്നു."</span><br />
<span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഓഹോ, ജിപ്സി ലൈഫ്! പെണ്ണുകെട്ടാത്തത് ഏതായാലും നന്നായി. അപ്പോള് യാത്രചെയ്യാനും ഭക്ഷണം കഴിക്കാനും താമസത്തിനും നിങ്ങള്ക്ക് പണം വേണ്ടേ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"യു.പി.യിലും, ബംഗാളിലും, ബീഹാറിലും, പഞ്ചാബിലും, ജാര്ഘണ്ടിലും കണ്ടുമുട്ടിയ പല നല്ല മനുഷ്യരോടൊപ്പം അവരുടെ തൊഴില്തന്നെ ചെയ്ത് അവരിലൊരാളായി താമസിച്ചു. ഫാക്ടറി തൊഴിലാളികളോടൊപ്പം വിയര്പ്പിന്റെ മുഷിഞ്ഞ ഗന്ധം തങ്ങിനില്ക്കുന്ന കമ്പനികളില് , മരണം പതിയിരിക്കുന്ന കല്ക്കരിപ്പാടങ്ങളില്, വരണ്ട നിലങ്ങളില് ഉഴുതും വിതച്ചും നനച്ചും കൃഷിക്കരോടൊപ്പം. രണ്ടു വര്ഷത്തിലധികം എങ്ങും തങ്ങാതെ കണ്ടും അനുഭവിച്ചുമറിഞ്ഞ അനേകം ജീവിതങ്ങൾ."</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഈ കാലത്തിനിടെ ഒരിക്കല്പോലും നിങ്ങള്ക്ക് ഒരു സ്ത്രീയോടും അഭിനിവേശം തോന്നിയിട്ടില്ലേ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"നല്ല ചോദ്യം! ഏത് പ്രായക്കാരനെയും പ്രത്യയശാസ്ത്രത്തില് വിശ്വസിക്കുന്നവനെയും മതവിശ്വാസിയേയും തര്ക്കമില്ലാതെ ഏകോപിപ്പിക്കുന്ന ഏക വിഷയം. സ്ത്രീ!..ഹ..ഹ! </span><span style="font-size: large;"><br /> </span><span style="font-size: large;">താമസിച്ച അനേകയിടങ്ങളില് സുന്ദരികളായ സ്ത്രീകളെ ഞാന് കണ്ടിട്ടുണ്ട്. അടുത്തിടപഴകിയിട്ടുമുണ്ട്. ലക്ഷ്യം ഇതല്ലന്ന് മനസ്സ് മന്ത്രിക്കുന്നിടത്തോളം കാലം ആ പ്രയാണത്തിനു വിഘാതമാകുന്ന എല്ലാ ബന്ധങ്ങളെയും സുഖ സൌകര്യങ്ങളെയും വഴിയില്നിന്ന് അകറ്റി നിര്ത്തി എന്നേയുള്ളൂ.</span><span style="font-size: large;"><br /><br />"തേര് തെളിക്കാന് തുടങ്ങിയിട്ട് ഏറെ നേരെമായില്ലേ സാരഥി. ഇനി കൃഷ്ണന് തെല്ലു വിശ്രമിക്കൂ. അല്പനേരം പാര്ത്ഥന് നയിക്കാം" </span><br />
<span style="font-size: large;">അയാള് ചിരിച്ചുകൊണ്ട് പറഞ്ഞു.<br /><br />‘ശരി അങ്ങനെയാകട്ടെ അർജ്ജുനാ'</span><br />
<span style="font-size: large;">സന്തോഷപൂര്വ്വം ഞാന് ബൈക്കിന്റെ പിന്സീറ്റിലേക്ക് പിന്വാങ്ങി.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"എങ്കില് ഈ ഭാരമേറിയ ഗാണ്ഡീവം കൂടി ഏറ്റു വാങ്ങൂ തോഴാ" </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഞാന് പുഞ്ചിരിയോടെ അദ്ദേഹത്തിന്റെ തോളിലെ ബാഗ് വാങ്ങി മടിയില് വച്ചു. ശരവേഗത്തില് വണ്ടി പാഞ്ഞു. മല മടക്കുകളുടെ ഓരം ചേര്ന്നു വെട്ടിയ ടാര്റോഡിന്റെ ഇടതുവശം മുഴുവന് ഇടതൂര്ന്ന തേയിലത്തോട്ടങ്ങൾ.വലതുവശം വനനിബിഡമായ കിഴുക്കാംതൂക്കായ കൊക്കകൾ. കാഴ്ചക്ക് തടസമായി മാറിമറിഞ്ഞ് കോടമഞ്ഞിന്റെ കുസൃതികൾ. വളരെ ഉയരത്തിലെ വളവില് റോഡ് പെട്ടന്ന് അവസാനിക്കുകയാണോ അതോ ആകാശത്തിലേക്ക് ചാഞ്ഞു കയറുകയാണോ എന്ന് തോന്നും വിധം മുന്നില് മേഘപാളികൾ. അവക്കിടയിലൂടെ പുലർ വെളിച്ചം ഇടക്കിടെ എത്തിനോക്കുന്നുണ്ട്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">വളവിനു മുന്പിലായി നിര്ത്തിയിട്ട ഒരു ജീപ്പിനു മുകളില് മിന്നുന്ന ചുവന്ന വെട്ടം. രണ്ടു പോലീസുകാര് റോഡിലേക്കിറങ്ങി നില്പ്പുണ്ട്. ഹെല്മറ്റ് പരിശോധനയാവാം. കുറച്ചകലെയായി വട്ടത്തൊപ്പിയും യൂണിഫോമും ധരിച്ച സായുധരായ ചില പോലീസുകാരും. ഏതോ വി.ഐ.പി ക്ക് വഴിയൊരുക്കാന് വേണ്ടി നിലയുറപ്പിച്ചതുമാവാം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ജീപ്പിനോട് അടുക്കുന്തോറും ബൈക്കിന്റെ വേഗത കുറഞ്ഞു. പോലീസുകാര് ഞങ്ങളെ ലക്ഷ്യമാക്കി നടന്നടുത്തു. അര്ത്ഥശങ്കയോടെ സുഹൃത്ത് രണ്ടുവട്ടം തിരിഞ്ഞ് എന്നെ നോക്കി. ഇടതുകൈ കൊണ്ട് ഹാന്ഡില് നിയന്ത്രിച്ച് വലതു കൈമുട്ട്കൊണ്ട് പൊടുന്നനെ എന്റെ മൂക്കിന് ആഞ്ഞിടിച്ചു! അപ്രതീക്ഷിത പ്രഹരത്തില് നിലതെറ്റി പിന്നോക്കം മറിഞ്ഞ് ഞാന് റോഡില് വീണു. വിസിലടി ശബ്ദം! ബൈക്കിന്റെ ആക്സിലേറ്ററിന്റെ മുരള്ച്ച. ഇരമ്പിയാര്ക്കുന്ന മറ്റൊരു വാനില് ഒരു പറ്റം പോലീസുകാർ. അല്ല കമാന്ഡോകൾ!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">തലയിലെ മുറിവില്നിന്നും ചോര വാര്ന്നോലിച്ചു ബോധം മായുംമുന്പ് ചിറകു വിരിച്ചൊരു ചെമ്പന് കുതിരമേലേറി അര്ജ്ജുനന് കൌരവപ്പടയുടെ വ്യൂഹം ഭേദിച്ച്, പറന്നുയര്ന്ന് പഞ്ഞിക്കെട്ടുകള് പോലെയുള്ള മേഘങ്ങള്ക്കിടയിലൂടെ താഴേക്ക് പതിക്കുന്നത് ഞാന് കണ്ടു. പിന്നാലെ എണ്ണമറ്റ വെടിയൊച്ചകളും!</span><span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large; text-align: center;"><br /></span></div>
<div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large; text-align: center;">*******</span></div>
<span style="font-size: large;"><br />ഭാരമുള്ള ഇരുമ്പ് പാളികളാല് പണിത കൂറ്റന് ഗേറ്റിന്റെ കിളിവാതില് എന്റെ പിന്നില് ഞരക്കത്തോടെ അടഞ്ഞു. വലിയ മതില് കെട്ടുകള്ക്കുള്ളിലെ കഴിഞ്ഞ കാലങ്ങളിലേക്ക് ഒന്ന് തിരിഞ്ഞു കണ്ണോടിക്കുവാന് ഒരു തടവുപുള്ളിയും ഇഷ്ടപ്പെടാറില്ല. മുന്പില് നീണ്ടു നിവര്ന്നു കിടക്കുന്ന അനന്തമായ സ്വാതന്ത്ര്യത്തിലെക്കാണ് അവനെ ഓരോ കാലടികളും നയിക്കുക. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഇന്റലിജന്സ് ബ്യൂറോയുടെ ചോദ്യം ചെയ്യല്, വിചാരണ, തെളിവെടുപ്പ്, കോടതി, ജയില്വാസം. നീണ്ട ഒന്പതു വര്ഷങ്ങൾ. നാട് വിട്ടുള്ള ആദ്യ യാത്ര അങ്ങനെ ഡല്ഹിയിലേക്ക്. എങ്കിലും ജയില്ജീവിതം തന്നെ ഏറെ മാറ്റിയിരിക്കുന്നു. മനുഷ്യന് ഏകനായിരിക്കുന്നത് നല്ലതാണ്. ഉള്ക്കണ്ണ് തുറക്കും. ചിന്തകള്ക്ക് കനം വെയ്ക്കും. പുതിയ അറിവുകള്, ബന്ധങ്ങള്, കാഴ്ചപ്പാടുകള്!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /><img src="https://mail.google.com/mail/ca/u/0/images/cleardot.gif" /></span><span style="font-size: large;">തന്നെ തടവറയിലേക്ക് തള്ളുവാന് സാഹചര്യ തെളിവുകള്, പിസ്റ്റള് ഒളിപ്പിച്ച ബാഗ്, ചില ചെറു കുറിപ്പുകള് ഇവയൊക്കെ ധാരാളം മതി എന്ന് വിധിയെഴുതിയവര് സാക്ഷികളും മതിയായ തെളിവുകളും ഇല്ലെന്ന പേരില് ഇന്നു തന്നെ കുറ്റവിമുക്തനാക്കിയിരിക്കുന്നു! ഇതുവരെ അന്വേഷിച്ച് ആരും വന്നിട്ടില്ല. നാടുവിട്ടു പഠിക്കാന് പോയ കാലത്തെ ബന്ധങ്ങളെക്കുറിച്ച് നാട്ടുകാരിലാരൊക്കെയോ അടക്കം പറഞ്ഞു. ജോലി ചെയ്ത കമ്പനി കൈമലര്ത്തി. ഇനി ആരെയും ഒന്നും ബോധ്യപ്പെടുത്തേണ്ട കാര്യമില്ല. മകന് രാജ്യ ദ്രോഹിയാണെന്ന് അറിഞ്ഞ് നെഞ്ചു പൊട്ടിയാണ് അമ്മ മരിച്ചത്. കാത്തിരിക്കാന് കാമുകിയില്ല. തന്റെ ഭൂതകാലം പോലും പീഡന കാലങ്ങള്ക്കിടയിലെപ്പോഴോ മാഞ്ഞുപോയിരുന്നു.</span><span style="font-size: large;"><br /><br />വഴിവക്കില് കാത്തുകിടന്ന റിക്ഷാവാല റയില്വേ സ്റ്റേഷന് എന്ന് വിളിച്ചു കൂവി. തനിക്ക് തിടുക്കമില്ല. നടക്കുക തന്നെ. ചുരുട്ടിപ്പിടിച്ച പ്ലാസ്റ്റിക് ബാഗിലെ പുസ്തകങ്ങള്ക്കുള്ളില് സെല്ലിലെ ചാറ്റര്ജി രഹസ്യമായി തിരുകി വെച്ചുതന്ന വിലാസം ഒരാവര്ത്തി കൂടി നോക്കി. സുഖ്ദേവ് ത്രിപാഠി ബംഗാളിലെ ഏതോ കുഗ്രാമത്തിലാവാം. പുസ്തകം തിരികെ വെക്കുമ്പോള് അതില് മടക്കി സൂക്ഷിച്ചിരുന്ന മഞ്ഞനിറമുള്ള വര്ഷങ്ങള് പഴകിയ ഇന്ത്യന് എക്സ്പ്രസ് പത്രത്തിലെ ചെറിയ കോളം തലക്കെട്ട് ഒരാവര്ത്തികൂടി വായിക്കാതിരിക്കാനായില്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"മാവോയിസ്റ്റ്സ് ഓപ്പറേഷന് നിയര് കേരളാ ഫോറസ്റ്റ്, വണ് ഷോട്ട് ഡെഡ് വൈല് എസ്കെപ്പിംഗ്"</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ഇലപൊഴിച്ച വേനല്മരങ്ങള്ക്കിടയിലൂടെ വെയില് ചിതറി വീണു. എന്റെ, അല്ല കൃഷ്ണന്റെ കണ്ണുകളിലെ തീയുടെ ചൂടില് സൂര്യന് തെല്ലുനേരം ചൂളിനിന്നു. വെള്ളി മേഘങ്ങള്ക്കിടയില് ചിറകുള്ള ചെമ്പന് കുതിരമേലിരുന്ന് അര്ജ്ജുനന് മന്ദഹസിച്ചുകൊണ്ട് പറഞ്ഞു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">"വേഗം വരൂ സാരഥി, എണ്ണമറ്റ അശ്വങ്ങളെ പൂട്ടിയ നമ്മുടെ തേര് തെളിക്കാൻ.”</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">***</span></div>
</div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com61tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-17164054352915939662013-01-09T15:01:00.000+04:002013-05-26T14:19:29.447+04:00ജീവനൊഴുകുന്ന വീഥികള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFREw50AJWxlAy6FuJeU_Azxx05xEG_4mN5gJv_QaxETTD8HcoLcVl1PuuvQGAHqAkAW-DQb-63LgCV58WCTDjtoOwful7wGEKH_6jee_bitrto6lBRIaEPuxVrY0PzKLHKNrPVPJSaYU/s1600/5295841460_6d3d9d3a7e_o.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFREw50AJWxlAy6FuJeU_Azxx05xEG_4mN5gJv_QaxETTD8HcoLcVl1PuuvQGAHqAkAW-DQb-63LgCV58WCTDjtoOwful7wGEKH_6jee_bitrto6lBRIaEPuxVrY0PzKLHKNrPVPJSaYU/s400/5295841460_6d3d9d3a7e_o.jpg" width="368" /></a></div>
<span style="font-size: large;">നാടുവിട്ടു പുറത്തുപോയി കൊള്ളാവുന്ന ചുറ്റുപാടുകളൊക്കെ കണ്ടു മടങ്ങിയെത്തിയ പലരും നമ്മുടെ നിയമങ്ങളെയും അടിസ്ഥാന വികസനത്തെയും സംവിധാനങ്ങളെയും </span><span style="background-color: white; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; text-align: justify;"><span style="font-size: large;">പുച്ഛിച്ചു</span></span><span style="font-size: large;"> കുറ്റം പറയുന്നത് അത്ര പുതിയ കാര്യമൊന്നുമല്ല. പണ്ട് ചായക്കടയിലും കലുന്ങ്കിലും ഇരുന്ന് വിടുവായടിച്ചിരുന്ന ജവാന്മാരുടെ പിന്മുറക്കാരനായി കേള്ക്കാനും </span><span style="font-size: large;"> </span><span style="background-color: white; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; text-align: justify;"><span style="font-size: large;">ഖണ്ഡി</span></span><span style="font-size: large;">ക്കാനും ചുറ്റും പറ്റിയ ആണുങ്ങള് ഇല്ലെന്നുറപ്പുള്ളപ്പോള് പല ഡയലോഗുകള് ഞാനും വെച്ചുകാച്ചിയിട്ടുണ്ട്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരിക്കലും തീര്പ്പാകാത്ത പ്രശ്നങ്ങളാണ് ഗതാഗത സൌകര്യം, റോഡുകളുടെ ശോച്യാവസ്ഥ, ദിനംപ്രതി വര്ദ്ധിച്ചുവരുന്ന അപകടങ്ങള് തുടങ്ങിയവ. ഇടുങ്ങിയ റോഡില് പിടിവിട്ടു പായുന്ന വണ്ടികളെയും ലെവെലില്ലാത്ത ഡ്രൈവര്മാരെയും ഉള്ക്കിടിലത്തോടെയെ ദിനവും നോക്കിക്കാണുവാനൊക്കൂ.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നമ്മുടെ നിരത്തുകള്ക്ക് ഉള്ക്കൊള്ളാനാവാത്തതില് അധികം വാഹനങ്ങളുണ്ട് എന്നത് വിസ്മരിച്ചുകൂടാ. അതിനു വ്യക്തമായ കാരണവുമുണ്ട്. രാജ്യത്തിന്റെ വളര്ച്ചയ്ക്കാനുപാതികമായി ജനങ്ങളുടെ ജീവിത നിലവാരം ഉയര്ന്നു, വാങ്ങുവാനുള്ള ആസ്തി കൂടി. ലോകമെമ്പാടുമുള്ള വാഹന നിര്മ്മാതാക്കള് ഇന്ത്യന് വിപണിയുടെ അനന്ത സാധ്യതകള് മുന്കൂട്ടിക്കണ്ട് ഇവിടെയ്ക്ക് ചേക്കേറുമ്പോള് വരും കാലങ്ങളിലെ ഏക പോംവഴി റോഡ് വികസനം മാത്രമാവും എന്ന് തീര്ച്ച. ഉദാഹരണമായി, പത്തനംതിട്ട ജില്ലയിലെ തിരുവല്ല എന്ന കൊച്ചു പട്ടണത്തില് ഒരാള്ക്ക് രണ്ടര വാഹനം എന്നാ</span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ണ്</span> കണക്കുകള് സൂചിപ്പിക്കുന്നത്. ആളോഹരി അടിസ്ഥാനത്തില് കേരളത്തില് ഏറ്റം വാഹന സാന്ദ്രതയുള്ള സ്ഥലവും ഇതുതന്നെയാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നാഷണല് ഹൈവേക്ക് വീതി കൂട്ടണം എന്ന വിഷയം കേരളത്തില് ഇന്നും കീറാമുട്ടിയായി തന്നെ കിടക്കുന്നു. മറ്റു സംസ്ഥാനങ്ങള് അംഗീകരിച്ചു നടപ്പാക്കിയ അറുപതു മീറ്റര് നാലുവരിപ്പാത നാല്പ്പത്തഞ്ചായി ചുരുക്കിയിട്ടും പാവക്കപോലെ നീണ്ട കേരളത്തിനു റോഡ് വികസനം പാരയായി നില്ക്കുന്നു. അടിസ്ഥാന നഗര വികസനത്തില് പ്രാഥമിക സ്ഥാനം നിരത്തുകള്ക്ക് എന്നത് തര്ക്കമില്ലാത്ത കാര്യമാണ്. പലയിടത്തും സ്ഥലമളക്കലും അക്വസിഷന് നടപടികളും തുടങ്ങിയെങ്കിലും വീടുകളും ആരാധനാലയങ്ങളും വ്യാപാര സമുച്ചയങ്ങളും കൊണ്ട് നിബിഡമായ ഹൈവേക്ക് ഇരുപുറവും പൊന്നുംവില കൊടുത്ത് വാങ്ങുക എന്നത് സര്ക്കാരിനു ഭീമമായ സാമ്പത്തിക ബാധ്യതയും, കുടിയൊഴിപ്പിക്കല് പൊളിച്ചു നീക്കല് തുടങ്ങിയവ അതിനേക്കാള് ഭീകരമായ പ്രക്ഷുബ്ധാവസ്ഥയും സൃഷ്ടിക്കും എന്ന ആശങ്ക നിലനില്ക്കുന്നു. </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">പല രാജ്യങ്ങളിലും പരീക്ഷിച്ചു വിജയിച്ച റോഡുകള്ക്ക് സമാന്തരമായ നെടുനീളന് മേല്പ്പാലങ്ങള് നിര്മ്മിച്ച് മാത്രമേ ഇലക്കും മുള്ളിനും കേടില്ലാതെ സംഗതി പരിഹരിക്കാനാവൂ. നൂറുകോടി ജനങ്ങളുള്ള ഒരു വികസ്വര രാജ്യത്തിന്റെ സംസ്ഥാന ബജറ്റ് വിഹിതം കൊണ്ട് മാത്രം ഇതുപോലെയുള്ള വികസന സ്വപനം കാണുന്നത് വിഡ്ഢിത്തമാവും. അതേസമയം നമ്മുടെ നാട്ടില് സ്വകാര്യ കമ്പനികളെക്കൊണ്ട് മുതല്മുടക്കിച്ച് പദ്ധതി നടപ്പിലാക്കി, ദീര്ഘകാലാടിസ്ഥാനത്തില് ടോള്പിരിച്ച് ലാഭം തിരികെയെടുക്കുന്ന കരാര് വ്യവസ്ഥകള്ക്ക് ജനപക്ഷത്തു നിന്നുള്ള സ്വീകാര്യത ഉറപ്പുവരത്താന് സര്ക്കാരുകള്ക്ക് സാധിച്ചിട്ടില്ല. </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ഫ്രാന്സ് ഉള്പ്പെടെയുള്ള പല രാജ്യങ്ങളിലെ പാലങ്ങളും ടണലുകളും ഉള്പെടുന്ന
വമ്പന് ഹൈവേകള്, ഫുട്ബോള് സ്റ്റേഡിയങ്ങള്, വാഹന പാര്ക്കിംഗ്
ലോട്ടുകള് തുടങ്ങിയവ ഇന്നും സാക്ഷാത്ക്കരിക്കുന്നത് പ്രസ്തുത രീതിയിലാണ്. </span>വികസനങ്ങള് ജനക്ഷേമത്തിനു വേണ്ടിയുള്ളതാകുമ്പോള് ജനകീയസമരങ്ങളെ കണ്ടില്ലെന്നു നടിക്കുന്നത് ജനാധിപത്യ രാജ്യത്തിന് ഭൂഷണമല്ല. സമയത്തിനും വേഗത്തിനും പ്രാമുഖ്യം നല്കുന്നവര്ക്ക് ടോള് നല്കി യാത്രചെയ്യവാനും മറ്റുള്ളവര്ക്ക് ബൈപ്പാസ് റോഡുകള് ഉപയോഗപ്പെടുത്തുവാനുമുള്ള സംവിധാനമൊരുക്കി ഈവക പ്രശ്നങ്ങള് പരിഹരിക്കപ്പെടെണ്ടതുണ്ട്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">റോഡു വികസനത്തെപ്പറ്റി ഇത്രെയേറെപ്പറയാന് ഗൌരവകരമായ മറ്റൊരു കാരണമുണ്ട്. കേരളത്തില് കഴിഞ്ഞ വര്ഷം നാലായിരത്തില്പരം ആളുകള് റോഡ് അപകടങ്ങളില് മാത്രം മരിച്ചിട്ടുണ്ട്ട്. മുന്കാലങ്ങള് പരിശോധിച്ചാല് അതില് ക്രമാനുഗതമായി വളര്ച്ചയാണ് വന്നുകൊണ്ടിരിക്കുന്നത് എന്ന് <a href="http://www.keralapolice.org/newsite/road.html" target="_blank">കേരളാ പോലീസിന്റെ വെബ്സൈറ്റിലെ വിശകലനങ്ങള് കാണിക്കുന്നു.</a> ആകെ തൊള്ളായിരത്തി അമ്പതോളം പഞ്ചായത്തുകളുള്ള നമ്മുടെ നാട്ടിലെ ഓരോ വാര്ഡിലും ശരാശരി എണ്ണൂറിനടുത്ത് ജനസംഖ്യയായാണുള്ളത്. കുറച്ചുകൂടി വ്യക്തമായിപ്പറഞ്ഞാല് പ്രതിവര്ഷം നാമുള്പ്പെടുന്നതോ അല്ലാത്തതോ ആയ ഏതെങ്കിലും പഞ്ചായത്തിലെ അഞ്ച് വാര്ഡുകളിലെ ജനങ്ങള് വാഹനാപകടങ്ങള് മൂലം തുടച്ചു നീക്കപ്പെടുന്നു! ഇതു കേരളത്തില് വെച്ചു നടക്കുന്ന റോഡ് ആക്സിഡന്ന്റിന്റെ മാത്രം കണക്കാണ് എന്നതാണ് ഞെട്ടിപ്പിക്കുന്ന വസ്തുത!!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മാധ്യമങ്ങളുടെ നിരന്തരമായ ഇടപെടല്കൊണ്ടോ ജനകീയ സമ്മര്ദങ്ങള് കൊണ്ടോ എന്തോ ഇന്ന് നിലവിലുള്ള റോഡുകളുടെ അവസ്ഥയില് കാര്യമായ പുരോഗതി കൈവന്നിട്ടുണ്ട്. സ്വപ്ന പദ്ധതികള് കടലാസില് ഒതുങ്ങിയാലും രാജ്യത്തെ ഓരോ പൌരന്റെ ജീവനും വൈകിയാണെങ്കിലും സര്ക്കാര് - പോലീസ് സംവിധാനങ്ങള് വിലകല്പ്പിച്ചു തുടങ്ങി എന്നത് തെല്ലു സംതൃപ്തി പകരുന്ന കാര്യമാണ്. പരിമിതമായ നമ്മുടെ ഗതാഗത സൌകര്യങ്ങളുടെ ചട്ടക്കൂടുകള്ക്കുള്ളില് നിന്നുകൊണ്ടുതന്നെ റോഡിന്റെ ഉപഭോക്താവാകുന്ന ഓരോ പൌരനേയും ബോധവത്ക്കരിച്ച് ഭാവിയില് മരണനിരക്ക് ഗണ്യമായി കുറയ്ക്കുക എന്ന ലക്ഷ്യത്തോടെ ഗതാഗത വകുപ്പ് പ്രവര്ത്തിച്ചു തുടങ്ങിയിട്ടുണ്ട്. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxRa0_FqlQ25e_8a8fkfZ-iDXE107bPig3RYURXUqci4vVi-2KBxNsghpyPA1oL1VfvMWfXVmulDDLgsOYZ1tUSO-PP7iFvuUx9UfwHO3ntAV2opGpNzRvpzEdq_5O4INacsAStBBEfqA/s1600/711101_10151396125158619_1237644832_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxRa0_FqlQ25e_8a8fkfZ-iDXE107bPig3RYURXUqci4vVi-2KBxNsghpyPA1oL1VfvMWfXVmulDDLgsOYZ1tUSO-PP7iFvuUx9UfwHO3ntAV2opGpNzRvpzEdq_5O4INacsAStBBEfqA/s400/711101_10151396125158619_1237644832_n.jpg" width="400" /></a></span></div>
<span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">ഇന്ന്, </span>പുതുതായി ഡ്രൈവിംഗ് ലൈസന്സ് നല്കുന്നതിനു മുന്നോടിയായി മികച്ച നിലവാരമുള്ള (നിര്ബന്ധിത) ക്ലാസുകള് വിഷ്വല് മീഡിയയുടെ സൌകര്യം ഉപയോഗപ്പെടുത്തി അപേക്ഷാര്ത്ഥികള്ക്ക് നല്കുന്നുണ്ട്. നാട്ടില്വെച്ച് യാദൃശ്ചികമായി അങ്ങനെയൊരു അര്ദ്ധദിന സെമിനാര് നേരില്കണ്ടു ബോധിക്കാന് ഇടയായതാണ് ഈ എഴുത്തിന് ആധാരം. മറ്റു ചിലത്.... </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">സ്പീഡ് ക്യാമറാ സംവിധാനം എറണാകുളം പോലുള്ള പ്രധാന ഹൈവേകളില് പ്രവര്ത്തന ക്ഷമമാണ്. (വേഗത 70-80കി.മി മുകളില് 1000/-രൂപ പിഴ വാഹന ഉടമയുടെ അഡ്രെസ്സില് വീട്ടിലെത്തും. ) </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മദ്യപിച്ചു വാഹനമോടിക്കുന്നവരെ പൊക്കാന് മിക്ക ജങ്ക്ഷനുകളിലും "ബ്രെത്ത് അനലൈസറുമായി" പോലീസ് കാത്തുനില്പ്പുണ്ട്.</span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">ഹെല്മറ്റ്, സീറ്റ് ബെല്റ്റ് തുടങ്ങിയ പരിശോധനകളും കര്ശനമാണ്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഇന്ത്യയില് "ഡ്രൈവറാകുക" വളരെ നിസ്സാരമായൊരു സംഗതിയാണെങ്കില് വിദേശ രാജ്യങ്ങളില് ഡ്രൈവിംഗ് ലൈസന്സ് ലഭിക്കണമെങ്കില് എത്രെയേറെ കടമ്പകള് കടക്കണം എന്നത് പലര്ക്കും അറിവുള്ള കാര്യമാണ്. അടിസ്ഥാന സൌകര്യങ്ങളുടെ പോരായ്മ തല്ക്കാലം അവിടെ നില്ക്കട്ടെ, എങ്കിലും ഉത്തരവാദിത്വ പരമായും പരസ്പര ബഹുമാനത്തോടെയും ക്ഷമാപൂര്വ്വം വണ്ടിയോടിക്കാന് ഓരോ ഡ്രൈവറും ശ്രദ്ധിച്ചാല് നമ്മുടെ നിരത്തുകളിലും വലിയ മാറ്റം ഉണ്ടാക്കുകാന് സാധിക്കുകയില്ലേ? </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">റോഡിലെ പോലീസ് ചെക്കിങ്ങും മറ്റ് ഏര്പ്പാടുകളും കാശുണ്ടാക്കാന് മാത്രമുള്ള ഏര്പ്പാട് ആണെന്ന് പൊതുവേ ധാരണ പരന്നിട്ടുണ്ട്. അഴിമതി സമസ്ത മേഖലയിലും വ്യാപിച്ചു നില്ക്കുമ്പോള്, പിടിക്കപ്പെട്ട് പിഴയില് നിന്നും ഒഴിവാകാന് മറുവഴി തേടി നമ്മളായിട്ട് എന്തിന് ഒരവസരം ഒരുക്കുന്നു? യെല്ലോ ലൈനും, സീബ്രാ ലൈനും, ഗിവ് വേ സൈനും, ലൈന് ചേഞ്ച് ഇന്ഡിക്കേറ്ററും എന്ത്? എന്നറിയാത്ത പഴയ ഡ്രൈവര്മാര് ഇനിയുണ്ടാവില്ല. "കുട്ടി" ഡ്രൈവര്മാരെ<span style="font-size: large;"> വീട്ടില് അടക്കി നിര്ത്തേണ്ടതും നമ്മുടെ ബാധ്യതയാണ്.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">മലയാളിയുടെ മാറിയ ഭക്ഷണക്രമം മൂലമുള്ള ആരോഗ്യ പ്രശ്നങ്ങളോ പുതു തലമുറയുടെ ഫിറ്റ്നസ് അവേര്നസ്സോ എന്തോ പുലര്കാലങ്ങളില് റോഡുകളില് ജോഗിംഗ് ചെയ്യുന്നവരുടെയെന്നം
മുന്പില്ലാത്തതില് അധികമാണ്. പായുന്ന ടിപ്പര്ലോറിയുടെ കാറ്റടിച്ചാല്
വീണുപോകുമെന്ന് ഭയപ്പെട്ട് പ്രഭാത/സയാഹ്ന സവാരി നിര്ത്തിയ വൃദ്ധര്
പരിതപിക്കുന്നത് ഞാന് കേട്ടിട്ടുണ്ട്. സ്കൂളിലേക്ക് പോകുന്ന കുട്ടികള്,
ജോലിക്കുപോകുന്ന അച്ഛന്, അമ്മ, ഭര്ത്താവ്, ഭാര്യ, സഹോദരന്, സഹോദരി
ഇവരൊക്കെ നിത്യേന തൂത്തു മാറ്റപ്പെടുന്ന "നാലായിരത്തില് ഒരാളാകാതെ" ഓരോ വൈകുന്നേരവും സുരക്ഷിതരായി തിരികെയെത്തുന്നു എന്നത് ഭാഗ്യവശാല് മാത്രമാണെന്ന് നമ്മുടെ റോഡുകളെ സൂക്ഷമമായി നിരീക്ഷിച്ചാല് മനസിലാകും. </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">വീട്ടിലും സമൂഹത്തിലും, എഴുത്തിലും വായനയിലും
വെളിപ്പെടുന്ന നമ്മുടെ വ്യക്തിത്വം തന്നെയാണ് റോഡിലും ഡ്രൈവറുടെ രൂപത്തില്
പ്രതിഫലിക്കുന്നത്. </span>നാളെകള് </span><span style="font-size: large;"><span style="font-size: large;">നമുക്കു </span>ശുഭ പ്രതീക്ഷകളാണ് നല്കുന്നത്. "നാടു നന്നാവില്ല!" എന്ന പതിവ് പല്ലവി തെല്ലുനേരം അടക്കിപ്പിടിച്ച്, ഒരു അപകടത്തിന് ഞാന് കാരണഭൂതനാകില്ല എന്ന ഉറച്ച വിശ്വാസത്തോടെ കൈകോര്ക്കാം. കൈപ്പിഴ പറ്റാത്തവരില്ല. ഉള്വിളികളും പിന്വിളികളും നമ്മെ കൂടുതല് ഉത്തരവാദിത്ത ബോധമുള്ളവരാക്കട്ടെ.</span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com54tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-91125217215730364012012-09-11T17:55:00.000+04:002013-05-26T14:21:16.034+04:00സ്വപ്ന സഞ്ചാരികള്<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">അഞ്ചുമണി കഴിഞ്ഞു പത്തുമിനിറ്റ്. വാച്ചില് നിന്നും തിടുക്കത്തില് വിടുവിച്ചെടുത്ത് കണ്ണുകള് കൂടുതല് സൂക്ഷ്മതയോടെ ഞാനെന്റെ നേരമ്പോക്കിലേക്ക് തിരിച്ചുവച്ചു. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">താഴെ ഇന്റര്ലോക്ക് പതിച്ച പാത വക്കിലൂടെ ഉല്ലാസപൂര്വ്വം മൊബൈലില് സല്ലപിച്ചു നീങ്ങുന്ന ചെറുപ്പക്കാരന് ഇന്നും കൃത്യ സമയത്തുതന്നെ! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqn3kL1FcRnm1JMj9tPVoFqBOCWYevmyFEdTdvKtR0CwSicqepHDLUlJSesqNe6GTeBRBNdsSy3QnKP4Tbch8K1z1HvODm_Vdd3Xwqb13ZbnQE6Wfg3uoUoMPWuQdhtzcvnmKfU8BUJU0/s1600/Traffic_seen_from_top_of_Arc_de_Triomphe.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqn3kL1FcRnm1JMj9tPVoFqBOCWYevmyFEdTdvKtR0CwSicqepHDLUlJSesqNe6GTeBRBNdsSy3QnKP4Tbch8K1z1HvODm_Vdd3Xwqb13ZbnQE6Wfg3uoUoMPWuQdhtzcvnmKfU8BUJU0/s320/Traffic_seen_from_top_of_Arc_de_Triomphe.JPG" width="320" /></a></div>
<span style="font-size: large;">എല്ലാ പ്രവര്ത്തി ദിവസവും ഇഴഞ്ഞുനീങ്ങുന്ന വൈകുന്നേരങ്ങളില് എട്ടാം നിലയിലെ ഓഫീസ് കസേരയുടെ മടുപ്പിക്കുന്ന ചൂട് വലിച്ചെറിഞ്ഞ്, ആവിപറക്കുന്ന ഒരു കപ്പ് ടര്ക്കിഷ് കാപ്പിയുടെയും ചുണ്ടോടു ചേര്ന്നെരിഞ്ഞു തീരുന്ന മാള്ബറോ സിഗരറ്റിന്റെയും ചവര്പ്പ് ഒരുപോലെ ആസ്വദിച്ച്, ബാല്ക്കണിയെ പൊതിഞ്ഞു സംരക്ഷിച്ചിരിക്കുന്ന ചില്ലു ജാലകത്തിലൂടെ താഴെ ഒഴുകുന്ന നിരത്തുകളെ നിരീക്ഷിക്കുക എന്റെ ഇഷ്ടവിനോദമാണ്. അലാറമില്ലാത്ത, പ്രോഗ്രാമിംഗ് ചെയ്യാത്ത എന്നിലെ യാന്ത്രികത ആ കൃത്യത്തില് ഇന്നേവരെ വിലോപം വരുത്തിയിട്ടില്ല. പ്രസ്തുത ദിനചര്യയുടെ നാഴികകള്ക്ക് പോലും തെല്ലും മാറ്റമില്ല എന്നതാണ് അത്യത്ഭുതം!!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;">മനുഷ്യന്റെ പ്രവര്ത്തികളും മനോവിചാരങ്ങളും ഈശ്വരന്!. മുകളില് നിന്ന് വീക്ഷിക്കുന്നു എന്ന് കേട്ടറിഞ്ഞ നാള്മുതല് തുടങ്ങിയതാണ് ഉയരത്തില് നിന്നുള്ള എന്റെയീ ഭൌമനിരീക്ഷണം. ദുബായ് അന്താരാഷ്ട്ര വിമാനത്താവളത്തിന്റെ വ്യോമ പാതക്ക് അരികിലായി അടുക്കിവെച്ചിരിക്കുന്ന ചത്വരളെല്ലാം ഉയര പരിധി നിഷ്കര്ഷിക്കപ്പെട്ടവയാകയാല് വിദൂരതയിലേക്ക് നീളുന്ന നിരത്തും പായുന്ന വണ്ടികളും ഇടമുറിയാതെ ഓഫീസ് കെട്ടിടത്തില്നിന്ന് ദൃശ്യമാണ്. മറ്റു നഗരങ്ങളില്നിന്നും വിഭിന്നമായ ഉഷ്ണ പ്രകൃതിയുള്ളതുകൊണ്ടാവാം മരുഭൂമിയുടെ ഭാവമാറ്റങ്ങളോട് സൗഹൃദം പുലര്ത്താനാവാതെ നിരത്തുകളില് കാല്നടക്കാര് വിരളമാണ്. വിരസമായ എന്റെ താവളത്തില്നിന്നു വീക്ഷിക്കുമ്പോള് വീണുകിട്ടുന്ന അപൂര്വം മനുഷ്യര്ക്കിടയില് നിന്നും ഞാന് തിരഞ്ഞുപിടിച്ചതാണ് ഇരുപത്തെട്ടിനടുത്തു പ്രായം തോന്നിക്കുന്ന ഒരു ചെറുപ്പക്കാരനെ! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഇത് ഒരു രോഗമാണോ അതോ സിദ്ധിയാണോ എന്നൊന്നും ആലോചിച്ചു ഞാന് തലപുകയാറില്ല. താഴെ കടന്നുപോകുന്ന വഴിയാത്രികരുടെ </span><span style="font-size: large;">മനോവിചാരങ്ങളും </span><span style="font-size: large;">മൊബൈല് സന്ദേശങ്ങളും </span><span style="font-size: large;">അന്തരീക്ഷത്തില് ഈയാംപാറ്റകളെ പോലെ പാറിനടക്കുന്നു. </span><span style="font-size: large;">ഏകാന്ത സഞ്ചാരികളുടെ </span><span style="font-size: large;">മുഖഭാവം നോക്കി വായിക്കുക എനിക്കേറ്റം ഇഷ്ടമുള്ള സംഗതിയാണ്. </span><span style="font-size: large;">വിരഹ വേദനയുള്ളവര്, വ്യാധികളെക്കുറിച്ച് ആധിയുള്ളവര്, സാമ്പത്തിക പരാധീനതയുടെ ഭീതിയിലകപ്പെട്ടവര്, പൂര്ത്തിയാക്കാനാവാതെ ശേഷിച്ച ജോലി ഭാരത്തെക്കുറിച്ച് ചിന്തിക്കുന്നവര്.. തുടങ്ങി പലരുമുണ്ട്. അവരുടെ ചിന്തകള് പ്രാണികളെപ്പോലെ തലക്കു ചുറ്റും വട്ടമിട്ടു പറക്കുന്നത് എനിക്കു കാണാം. എന്നിലെ "ദീര്ഘദൃഷ്ടി" ചൂഴ്ന്നിറങ്ങി കഴിഞ്ഞ കുറേക്കാലമായി തോന്നലുകളുടെ ലബോറട്ടറിയില് പരീക്ഷണവിധേയനായ ഈ ചെറുപ്പക്കാരനെക്കുറിച്ചുള്ള അനാലിസിസ് ഞാന് നിങ്ങളോട് പങ്കുവെയ്ക്കാം.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-sEJm-QfwRqc/UE8fjewzLEI/AAAAAAAADAM/Sevg9FidO7o/s1600/eightfish-businessman-in-a-suit-walking-and-talking-on-his-mobile-phone.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-sEJm-QfwRqc/UE8fjewzLEI/AAAAAAAADAM/Sevg9FidO7o/s320/eightfish-businessman-in-a-suit-walking-and-talking-on-his-mobile-phone.jpg" width="240" /></a></div>
<span style="font-size: large;">അഞ്ചുമണിക്കായി അക്ഷമനായി കാത്തിരുന്ന്, വാതിലുകള് തള്ളിത്തുറന്ന് പുറത്തേക്ക് പ്രസരിപ്പോടെ നടന്നടുക്കുന്ന അയാള് ഫോണില് സംസാരിച്ചു കൊണ്ടിരിക്കുന്നത് ഒരു പെണ്കുട്ടിയോടാണ് എന്നത് തീര്ച്ച. കഴിഞ്ഞ ഒരാഴച്ചകൊണ്ട് അയാളില് വന്ന പ്രകടമായ മാറ്റവും അതുതന്നെയാണ്. രണ്ടു വാരം മുന്പുള്ള മുഴുവന് പ്രവര്ത്തി ദിനങ്ങളിലും നിരത്തില്നിന്ന് അയാള് അപ്രത്യക്ഷനായത് നാട്ടില് പോയിരുന്നതിനാലാവാം. അവിടെയുള്ള ഏതോ പെണ്കുട്ടിയുമായി വിവാഹനിശ്ചയം നടക്കുകയോ പ്രേമബന്ധത്തില് അകപ്പെടുകയോ ചെയ്തിരിക്കണം. മാന്യമായി വസ്ത്രധാരണം ചെയ്ത ചെറുപ്പകാരന്റെ പ്രായവും പക്വമായ പെരുമാറ്റവും മുഖഭാവവുമെല്ലാം വെറും ഒരാഴ്ച പ്രായമായ പ്രണയപരവശനായ കാമുകനേക്കാള് പ്രതിശ്രുത വധുവിനോട് പ്രതിപക്ഷ ബഹുമാനത്തോടെ സല്ലപിക്കുന്ന വരനോട് താദാത്മ്യപ്പെട്ടിരുന്നു. ഈയൊരു ജീവിതാവസ്ഥയിലൂടെ കടന്നുപോയവര്ക്ക് ഇനി മുന്നോട്ട് ഊഹിക്കുവാന് എന്റെ അനാലിസിസിന്റെ ആവശ്യമില്ല. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ജരാനരകളോട് സന്ധിചെയ്ത ഈ നാല്പതുകളിലും പന്ത്രണ്ടു വര്ഷം പിന്നോക്കം നടന്ന് പുതിയൊരു ജീവിതത്തിലേക്ക് കാലെടുത്ത് വെയ്ക്കാന് പ്രതീക്ഷയോടെ കാത്തിരുന്ന എന്നിലെ പ്രതിശ്രുത വരനെ ഞാന് മറന്നിട്ടില്ല. പ്രേമം എന്ന വാക്കിനോട് സമൂഹത്തിന് അന്നുമിന്നും പിന്തിരിപ്പന് മനോഭാവമാണെങ്കിലും വിവാഹത്തിനു തൊട്ടുമുന്പെങ്കിലും കടുത്ത പ്രണയവിരോധികളും കഠിനഹൃദയരും ഇണക്ക് അനുയോജ്യമായ അച്ചിലേക്ക് മെഴുകുപോലെ വാര്ന്നൊഴുകി രൂപാന്തരപ്പെടുന്നന്നത് സുഖമുള്ളൊരു കാഴ്ചയാണ്. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">എങ്കിലും വിവാഹാനന്തര പ്രണയത്തേക്കാള് തീഷ്ണതയും ജിജ്ഞാസയും കമിതാക്കള്ക്കാണോ? അത് ഒരു </span><span style="font-size: large;">ഗര്ഭിണിയുടെ</span><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">പ്രതീക്ഷാവഹമായ കാത്തിരിപ്പിനോടും അതിനുശേഷമുള്ള ജീവിതാവസ്ഥയോടും തുലനം ചെയ്യുംപോലെയാണ്..!,!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">ആ ചെറുപ്പക്കാരനെ വിട്ട് അല്പനേരം </span><span style="font-size: large;">ഞാന്</span><span style="font-size: large;"> നിങ്ങളിലേക്ക് ചൂഴ്ന്നിറങ്ങട്ടെ സുഹൃത്തേ.......?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരു സുന്ദരസുദിനത്തില് പ്രിയപ്പെട്ടൊരു കൂട്ട് കണ്ടെത്തിയതോടെ നിങ്ങളിലെയും ക്രിയാത്മകത ഉണര്ന്നില്ലേ?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വിഷാദം വലിച്ചെറിഞ്ഞ് തെളിമയാര്ന്ന തുറിച്ച കണ്ണുകളോടെ ഇതുവരെ കാണാത്ത ലോകത്തിന്റെ സൌന്ദര്യം നിങ്ങള് ഉറ്റുനോക്കിയില്ലേ? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരു പെണ്കുട്ടിയുടെ കാല്കീഴില് മുട്ടുകുത്തി നമ്രശിരസ്കനായി കയ്യില് നീട്ടിപ്പിടിച്ച ചുവന്ന റോസാപ്പൂവ് നല്കുമ്പോള് യുവാവേ, ഇന്നലെവരെ കൂടെയുണ്ടായിരുന്ന നിന്റെ "നീയെന്ന ഭാവം" ഊര്ന്നുവീണത് എവിടെയാണ്? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വിഷാദത്തിന്റെയും ഏകാന്തതയുടെയും മൂകമായ തടവറകളിലിരുന്നവര് മണിക്കൂറുകള് നിമിഷാര്ദ്ധങ്ങളാക്കി എന്തിനെപ്പറ്റിയാണ് ഇത്ര വാചാലരാകുന്ന</span><span style="font-size: large;">ത്? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കലയും കാമവും ഉള്പടെ അറിഞ്ഞതും അറിയാത്തതുമായ ആഗോള വിഷയങ്ങളില് സംവദിച്ചു തീര്ക്കാന് ഇനി ഏത് ബാക്കിയുണ്ട്? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഓഫീസില്നിന്ന് തിടുക്കത്തില് പുറത്തേക്കിറങ്ങാന്, മറ്റുള്ളവരില് നിന്നകന്ന് സ്വകാര്യതയിലേക്ക് ഊളയിടാന് നിങ്ങളെ പ്രേരിപ്പിക്കുന്നതെന്താണ്?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഉറക്കമുണരുമ്പോള് മുതല് ഇരവോളം പറഞ്ഞു പഴകിയിട്ടും വിട്ടുപോകാതിരിക്കാന് ഫോണില് തലപ്പത്ത് വീണ്ടും കടിച്ചു തൂങ്ങിക്കിടക്കുന്ന നിങ്ങളിലെ സംസാരപ്രിയം എന്നാണു തുടങ്ങിയത്? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ജീവിതത്തെയും ഭാവിയെയും കുടുംബത്തെയും കുട്ടികളെയും കുറിച്ച് എന്തൊക്കെ നിറമാര്ന്ന സ്വപ്നങ്ങളാണ് നിങ്ങള് നെയ്തുകൂട്ടിയത്?</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">പ്രണയം അങ്ങനെയാണ്!! പെയ്തൊഴിയാത്ത മഴയില് കുടചൂടി </span><span style="font-size: large;">ചുറ്റുമുള്ളതൊന്നും ഗൌനിക്കാതെ </span><span style="font-size: large;">കുളിരിന്റെ കൈപിടിച്ച് </span><span style="font-size: large;">നടന്നുപോകുന്നവരെപ്പോലെ............................ </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">എന്റെ ദൃഷ്ടികള് അപ്പോഴും ഋജുവായൊരു രേഖപോലെ ആ ചെറുപ്പക്കാരനെ പിന്തുടര്ന്നിരുന്നു. നാലുവരിപ്പാതയുടെ </span><span style="font-size: large;">സിഗ്നലില് റോഡിനു </span><span style="font-size: large;">കുറുകെ കൊറിയിട്ടിരിക്കുന്ന സീബ്രാലൈനിനു മദ്ധ്യത്തില് മൊബൈലില് സംസാരിച്ചുകൊണ്ട് പരിസരം മറന്ന് അയാള് എങ്ങോട്ടാണ് പോകുന്നത്!!? </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Z-Uf5TiT0yo/UE8fU_uJ5fI/AAAAAAAADAE/RzqfnBvEZcY/s1600/texting_2219289b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="199" src="http://2.bp.blogspot.com/-Z-Uf5TiT0yo/UE8fU_uJ5fI/AAAAAAAADAE/RzqfnBvEZcY/s320/texting_2219289b.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഏയ്!, സുഹൃത്തേ.....കാല്നട യാത്രക്കാര്ക്കുള്ള സിഗ്നല് ഇപ്പോള് ചുവപ്പാണ് വേഗം!! വേഗം!! ഒരല്പം ശ്രദ്ധിക്കൂ........നിങ്ങളുടെ സുവര്ണ്ണ സ്വപ്നങ്ങള് കോര്ത്ത ചരടിന്റെ ഒരറ്റം അങ്ങ് അകലെയാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"പാഞ്ഞടുക്കുന്നു പതിനായിരം അക്ഷൌഹിണിപ്പട അവര് എന്നേര്ക്ക് അമ്പുകള് തൊടുക്കുന്നു" കവിതയിലെ വരികള് മുന്പെങ്ങോ കണ്ടൊരു ഹോളിവുഡ് ചിത്രത്തിലെ അവസാനരംഗം പോലെ കണ്മുന്പില് കാണുകയാണോ?!! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span><span style="font-size: large;">പച്ചവെളിച്ചം തെളിഞ്ഞ സിഗ്നലില്നിന്നും അണപൊട്ടിയ വെള്ളംപോലെ ഒഴുകി വരുന്ന വാഹനങ്ങള്!,! ഈശ്വരാ!!!!!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">മൂന്നു കരണം മറിഞ്ഞ് മേല്പോട്ടുയര്ന്ന എന്തോ ഒന്ന് മുഖമടിച്ചു റോഡിലേക്ക് വീഴുന്നത് കണ്ടു ഞാന് കണ്ണുകള് മുറുക്കിയടച്ചു! വിരലുകള്ക്കിടയിലിരുന്ന് എരിഞ്ഞുതീര്ന്ന സിഗരറ്റിന്റെ ചൂട് അറിയാനാവാത്തവിധം ഉള്ളം പൊള്ളിയിരുന്നു!! </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">കാതുകളില് നിര്ത്താത്ത ഹോണടി ശബ്ദം ഇപ്പോഴും മുഴങ്ങിക്കൊണ്ടിരിക്കുന്നു......... </span><br />
<br /></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com76tag:blogger.com,1999:blog-6966969935118336515.post-289898188840250632012-07-31T12:02:00.002+04:002013-05-26T14:39:22.301+04:00ഹാന്റില് വിത്ത് കെയര്!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">ഫോണ് റിംഗ് ചെയ്യുന്നുണ്ട്; ഇത്തവണയും ഉത്തരമില്ല! ഇന്നേ ദിവസം ഏതാണ്ട് പത്താമത്തെ പരിശ്രമമാണ്. രവിയേട്ടന് മനസ്സില് ഇനി അവനെ പറയാത്ത തെറിയൊന്നും ബാക്കിയില്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വൈകുന്നേരം റൂമിലേയ്ക്ക് ദേഷ്യത്തിനൊപ്പം വണ്ടി പായിക്കുമ്പോള്, ആക്സിലേട്ടറില് കാല് വെച്ചപ്പോഴൊക്കെ സംശയങ്ങളുടെയും ബ്രേക്കില് ചവിട്ടിയപ്പോഴൊക്കെ "ഏയ് അവനങ്ങനെ ചെയ്യില്ല" എന്ന ശുഭാപ്തി വിശ്വാസത്തിന്റെയും അസന്തുലിതത </span><span style="font-size: large;">അയാളില് </span><span style="font-size: large;">തങ്ങിനിന്നിരുന്നു. എക്സിക്യൂട്ടിവ് ബാച്ചിലര് തസ്തികയില് റൂമില് ഒരു മലയാളിയെ വെച്ചത് വാടകയുടെ ഭാരം ഭാഗിക്കുവാന് മാത്രമല്ല, വിരസമായ വൈകുന്നേരങ്ങളെയും അവധി ദിവസമായ വെള്ളിയാഴ്ചകളെയും തള്ളിനീക്കാന് ഒരു കൂട്ടിനു കൂടിയാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">"തോമാ" എന്ന് താന് വിളിക്കുന്ന തരുണ് മാത്യൂ കുരിശിങ്കലിനെ കഴിഞ്ഞ പതിനാല് മാസമായി തനിക്കറിയാം. കുറഞ്ഞ ശമ്പളക്കാരനാണെങ്കിലും, ഒരുമാസത്തെ വാടക കുടിശികയാണെങ്കിലും പെട്ടൊന്നൊരു ദിവസം വല്ലോം മോഷ്ടിച്ചുകൊണ്ട് മുങ്ങുവാന് തക്ക നികൃഷ്ടനല്ല. എങ്കിലും ഇതു ഗള്ഫാണ്! പലരുടെ അനുഭവങ്ങളും വായിച്ചും കേട്ടുമറിഞ്ഞ കഥകളും ഉള്ളിലൊരു തിരപോലെ തല്ലിയാര്ത്തുകൊണ്ട് അലോസരപ്പെടുത്തുന്നു. ട്രാഫിക്ക് സിഗ്നലിലെ ചുവപ്പ് വെളിച്ചം വഴിമാറാന് കാത്തുകിടക്കുന്ന ഇടവേളകളില് സെല്ഫോണിന്റെ പച്ച ബട്ടണില് വിരലമര്ത്തി അക്ഷമനായ രവിയേട്ടന് തുടര്ച്ചയായി പരാജയപ്പെട്ടുകൊണ്ടേയിരുന്നു. പല അത്യാവശ്യ സന്ദര്ഭങ്ങളിലും ഫോണില് വിളിക്കുമ്പോള് പ്രതികരിക്കാതിക്കുക എന്നത് തന്നെ സംബന്ധിച്ചിടത്തോളം അങ്ങേയറ്റം അസഹനീയമാണ്. തോമയെ ഇന്നു കാലത്തെ മുതലേ ഇടതടവില്ലാതെ വിളിക്കാന് അതുപോലെ സുപ്രധാനമായ ഒരു സംഗതിയുണ്ട്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒഴിവാക്കാനാവാത്ത ക്ലൈന്റ് മീറ്റിങ്ങിന് അബുദാബിയിലേയ്ക്ക് രാവിലെ പോകുന്നവഴിയാണ് രവിയേട്ടന് അക്കാര്യമോര്ത്തത്. കറന്റ് ബില്ല് അടയ്ക്കേണ്ട അവസാന തീയതി ഇന്നലെ കഴിഞ്ഞിരിക്കുന്നു! നാളെ വെള്ളിയാഴ്ച; അവധി ദിവസമാണ്. ഈ അമ്പതു ഡിഗ്രി ചൂടില് എ.സി ഇല്ലാതെ ഒരു പകല് കഴിച്ചുകൂട്ടുക ആലോചിക്കാന്കൂടി വയ്യ. പുലര്ച്ചെ ആറുമണിക്ക് റൂമില് നിന്നും ഇറങ്ങുമ്പോഴും തോമ സുഖ സുഷുപ്തിയിലാണ്. അലംഭാവമല്ല, മറിച്ച് ഉറങ്ങിക്കിടക്കുന്നവനെ ഉണര്ത്തേണ്ട, വഴിയെ പറയാം എന്ന ശുദ്ധഗതിയാണ് കാര്യങ്ങള് ഈവിധമെത്തിച്ചത്. പ്രായത്തിന്റെ മൂപ്പും റൂമിന്റെ അര്ബാബു സ്ഥാനവും രവിയേട്ടനാണെങ്കിലും അവരുടെ സുഹൃത്ബന്ധത്തില് പോറലോ സ്വാതന്ത്ര്യത്തില് വിള്ളലോ ഇന്നലെവരെ ഉണ്ടായിട്ടില്ല.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">നല്ലപ്രായം പിന്നിട്ടിട്ടും മക്കളില്ലാതെ പോയത് തോമയോടുള്ള അദ്ദേഹത്തിന്റെ വാത്സല്യം കൂട്ടിയിട്ടേയുള്ളൂ. അവനു ഡ്രൈവിംഗ് ലൈസന്സ് എടുക്കുവാനും, ലാപ്ടോപ്പ് വാങ്ങുവാനും മുന്കൈ എടുത്തു ധനസഹായം നല്കിയതും രവിയേട്ടന് തന്നെയാണ്. പ്രസ്തുത വായ്പ തവണകളായി തന്നുതീര്ന്നിട്ടും അധിക കാലമായില്ല. എന്നിട്ടും മലബാറിയുടെ ജന്മസിദ്ധമായ നന്ദില്ലായ്ക കാണിച്ചുവോ? തമാശ, രാക്ഷ്ട്രീയ വാഗ്വാദങ്ങള് എന്നിവയൊഴിച്ചാല് ചെസ്സ് കളി, പുസ്തക പ്രേമം എന്നീ രണ്ടു കാര്യത്തിലേ അവര് തമ്മില് യോജിക്കാതിരുന്നിട്ടുള്ളൂ. അക്ഷരങ്ങളുടെയും ബുദ്ധിയുടെയും തലത്തിലേയ്ക്ക് തോമയെ കൈപിടിച്ച് നയിക്കുവാനുള്ള രവിയേട്ടന്റെ ശ്രമം പലപ്പോഴും പാളിപ്പോയിട്ടുണ്ട്. ബാത്ത്റൂമിലിരുന്നുള്ള അര്ബാബിന്റെ അസമയത്തെ പുസ്തകവായന മൂലം മിക്കവാറും പുറത്തു കാത്തുനിന്ന് ഞെളിപിരികൊണ്ടിട്ടുള്ളതിനാല് പുസ്തകം, പത്രം ഇവ കാണുന്നതേ കക്ഷിക്ക് അലര്ജിയായി തീര്ന്നു. എങ്കിലും ആള് ഉറങ്ങുന്ന തക്കംനോക്കി ടോയിലെറ്റിന്റെ വാതില് ചെകിട് പൊട്ടുമാറുച്ചത്തില് വലിച്ചടച്ച് നിദ്രാഭംഗം വരുത്തി തോമ പ്രതികാരം ചെയ്യാറുണ്ട് എന്നത് വാസ്തവമാണ്.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">വൈകുന്നേരം ഏഴുമണി. റൂമിലെത്തി ലൈറ്റ് സ്വിച്ച് ഓണ് ചെയ്തപ്പോഴേ രവിയേട്ടന് കാര്യം ബോധ്യമായി. ഭയപ്പെട്ടതു തന്നെ; കറന്റ് ഡിസ്കണക്റ്റ് ചെയ്യപ്പെട്ടിരിക്കുന്നു! ഇരുട്ടില് പരതി അടുക്കളയുടെ വരിപ്പില് നിന്നും സിഗരറ്റ് ലൈറ്റര് കണ്ടെത്തി തിരിതെളിച്ചു. അരണ്ട വെളിച്ചത്തില് കിടപ്പുമുറിലേയ്ക്ക് നടക്കുന്നതിനിടെ എന്തോ </span><span style="font-size: large;">കാലില്</span><span style="font-size: large;"> തടഞ്ഞു. ലോഹത്തകിട് തറയിലുരയുന്ന ശബ്ദം! കുനിഞ്ഞു ശ്രദ്ധിച്ചപ്പോള് കണ്ടു, അതൊരു വാതിലിന്റെ കൈപിടിയാണ്. ബാത്ത്ര്ൂം ഡോറിലെയ്ക്ക് കണ്ണോടിച്ചു; വീണുകിടക്കുന്നത് അതിന്റെ ഹാന്ഡിലാണ്...!,. ലാപ്ടോപ്പ് ഓണ് ചെയ്തു സ്ക്രീനിന്റെ മങ്ങിയ വെളിച്ചത്തില് താല്ക്കാലികമായി കൈപിടി തിരികെ പിടിപ്പിച്ചു വാതില് പതിയെ തുറന്നതും ഞെട്ടിപ്പിക്കുന്ന ആ കാഴ്ച കണ്ടു! തറയിലെ ടയില്സില് മുഖമമര്ത്തി ഒരു ശവം! അത് തോമയാണ്!!</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">അപ്രതീക്ഷിത കാഴ്ചകണ്ട് രവിയെട്ടന് ആകെ വിയര്ത്തു, നെഞ്ച് ശക്തിയായി മിടിച്ചു! രക്തക്കറകളോ ആഘാതമേറ്റ മറ്റു പാടുകളോ ഒന്നും ശരീരത്തില് പ്രത്യക്ഷമായ് കാണാനില്ല. വാതില് തുറക്കാനാവാതെ ബാത്ത്റൂമിനുള്ളില് കുടുങ്ങിപ്പോയി ശ്വാസം മുട്ടിയതാകുമോ? ഇല്ല; അതിനു സാധ്യതയില്ല, പ്രവര്ത്തന രഹിതമെങ്കിലും ഏക്സോസ്റ്റിന്റെ ദ്വാരത്തിലൂടെ വായു അകത്തെത്തുന്നുണ്ട്. ബക്കറ്റിലേക്ക് ഇറ്റു വീണുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന വെള്ളത്തില് ഒരു കൈ മുക്കി ആ നിര്ജീവ വദനത്തില് ഒന്ന് തളിച്ചു.</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ഒരു സ്വിച്ചിട്ട മാതിരി ചാടിയെണീറ്റ ശവം; " നായിന്റെ മോനേ....%$^&%#. ഒരു നൂറു തവണ ഡോര് ഹാന്ഡില് മാറ്റി വെയ്ക്കണം എന്ന് ഞാന് പറഞ്ഞതാ.....അര്ബാബ് ആണുപോലും അര്ബാബ് ഫൂ.!!" എന്ന് ആട്ടിക്കൊണ്ട് വാതില് തള്ളിത്തുറന്ന് വെളിയിലേയ്ക്ക് പാഞ്ഞു!!! രവിയേട്ടന്റെ കാതുകള് മന്ദീഭവിച്ചു പോയെങ്കിലും കണ്ണുകള് മുന്നൂറ്റി പതിനാറ് താളുകള് മറിഞ്ഞ് നിലത്ത് മലര്ക്കെ തുറന്നുകിടന്ന ഒരു പുസ്തകത്തില് തറഞ്ഞുനിന്നു. ദേസ്തെവിസ്കിയുടെ "കുറ്റവും ശിക്ഷയും"!!!</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-size: large;"> ******</span><br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ykrawPrJadY/UBeJi2pZi2I/AAAAAAAAC64/Y4ulC35efkM/s1600/381987_0_15-1863-traditional-bathroom.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-ykrawPrJadY/UBeJi2pZi2I/AAAAAAAAC64/Y4ulC35efkM/s320/381987_0_15-1863-traditional-bathroom.jpg" width="239" /></a><span style="font-size: large;">അഞ്ചു വര്ഷങ്ങള്ക്കുശേഷം മിസ്റര് തരുണ് മാത്യൂ കുരിശിങ്കലിന്റെ വിവാഹത്തില് പങ്കെടുക്കാന് നാട്ടിലെത്തിയ രവിയെട്ടന് അയാളുടെ പുതിയ വീട്ടിലെ അത്യാധുനിക സൌകര്യങ്ങളടങ്ങിയ മാസ്റ്റര്ബെഡ്റൂമിന്റെ വിശാലമായ ബാത്ത്റൂം ഭിത്തിയില് നിറഞ്ഞിരിക്കുന്ന ബുക്ക് ഷെല്ഫും സ്വര്ണ്ണവര്ണ്ണമുള്ള ഹെവിഡ്യൂട്ടി ഇറ്റാലിയന് ഡോര് ഹാന്റിലും നോക്കി ആത്മസംതൃപ്തിയും അഭിമാനവും തുടിച്ച മുഖത്തോടെ എന്നോട് പങ്കുവെച്ച പൂര്വകാല സ്മരണകളില് നിന്നും അടര്ത്തിയെടുത്ത ഒരേടാണ് ഈ കഥ. </span><br />
<span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">******</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="clear: right; float: right; font-size: large; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></span></div>
<br />
<span style="font-size: large;">ആരോ വിളിക്കുന്നു........</span><br />
<span style="font-size: large;">"രവിയെട്ടാ വരന് ദക്ഷിണയുമായി കാത്തുനില്ക്കുന്നു."! </span></div>
<div class="blogger-post-footer">വായിക്കൂ അഭിപ്രായങ്ങള് പങ്കുവയ്ക്കൂ.
http://punjapadam.blogspot.com/</div>Joselet Josephhttp://www.blogger.com/profile/08386547124959599495noreply@blogger.com67